Oj har inte blivit haj på hur man kopierar citat ännu, tänkte spinna vidare på Risings inlägg om uppmuntran och uppriktighet. Du utesluter ju vad jag förstår av ditt resonemang något man skulle kunna kalla en neutral lögn, där en människa inte tar hänsyn till eller bryr sig om hur lögnen uppfattas av andra. Det är väl inte bara i all välmening som människor ljuger (?), eller kanske du tog detta exempel för att visa på komplexiteten i diskussionen.
Jag håller med dig om att en diskussion där lögnen blir sanningens motsats inte blir av stor relevans eftersom sanning i sig är komplicerat att definiera och därmed blir ett motsatsförhållande svävande.
Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Moderator: Moderatorgruppen
Jag ljuger aldrig. Jag talar bara vad sant är och utöver det tiger jag. Önsketänkande,
visst hade det varit skönt om alla alltid sa sanningen. Man skulle aldrig tvivla på varandra mer. Verkligheten är tyvärr den rakt motsatta. Sanningssägare blir snabbt utstötta ur den sociala gemenskapen.
Akta dig för den du, blir budskapet. Tydligen är det en inbakad paradox mellan det kristna budskapet att tala sanning och den reella samhällsordningen vi lever under. Det är ingen som förväntar sig att människor skall tala sanning och redan från småbarns ben får barnen lära sig att det sällan lönar sig att tala sanning.
Dagisfröken, - Vem gjorde sönder Krilles bil?
Lilla Anna - Det var Pelle, säger hon och pekar på honom.
Trots att Pelle bara är fyra år så växer nu hans hat mot "skvallerbyttan" och inom några dagar så sjunger han och hans kompisar, - Skvallerbyttan går i alla gårdar, slickar alla skålar..
De övriga barnen ser att Anna blir mobbad och lär sig att om de inte vill vara ett offer, så ljuger man eller tiger med det man vet, vilket också är en form av lögn.
Sedan finns det ju alla "vita lögner" som vi, "de flesta av oss" använder för att inte såra någon. Stina 25år, 155cm 95 kilo, - Tycker du att jag är fet?
Jag skulle vilja vara ärlig, - Ja, fruktansvärt!
Men skulle förmodligen säga, -Nej, kanske, lite mullig, men fet, knappast.
Orsaken är att jag vet att hon vet, eftersom hon ställer frågan, men om jag erkänner att jag vet det hon vet, så bekräftar jag bara hennes dåliga självbild, vilket kan få hennes ilska över sin storlek att riktas mot mig vilket kan försämra relationen.
visst hade det varit skönt om alla alltid sa sanningen. Man skulle aldrig tvivla på varandra mer. Verkligheten är tyvärr den rakt motsatta. Sanningssägare blir snabbt utstötta ur den sociala gemenskapen.
Akta dig för den du, blir budskapet. Tydligen är det en inbakad paradox mellan det kristna budskapet att tala sanning och den reella samhällsordningen vi lever under. Det är ingen som förväntar sig att människor skall tala sanning och redan från småbarns ben får barnen lära sig att det sällan lönar sig att tala sanning.
Dagisfröken, - Vem gjorde sönder Krilles bil?
Lilla Anna - Det var Pelle, säger hon och pekar på honom.
Trots att Pelle bara är fyra år så växer nu hans hat mot "skvallerbyttan" och inom några dagar så sjunger han och hans kompisar, - Skvallerbyttan går i alla gårdar, slickar alla skålar..
De övriga barnen ser att Anna blir mobbad och lär sig att om de inte vill vara ett offer, så ljuger man eller tiger med det man vet, vilket också är en form av lögn.
Sedan finns det ju alla "vita lögner" som vi, "de flesta av oss" använder för att inte såra någon. Stina 25år, 155cm 95 kilo, - Tycker du att jag är fet?
Jag skulle vilja vara ärlig, - Ja, fruktansvärt!
Men skulle förmodligen säga, -Nej, kanske, lite mullig, men fet, knappast.
Orsaken är att jag vet att hon vet, eftersom hon ställer frågan, men om jag erkänner att jag vet det hon vet, så bekräftar jag bara hennes dåliga självbild, vilket kan få hennes ilska över sin storlek att riktas mot mig vilket kan försämra relationen.
Re: Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
Pavel Skrbek skrev:Är det rätt att ljuga? och när är det rätt att ljuga?
vita små lögner kanskeXD
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 69 och 0 gäster