Skrämseltaktiker!

[Makterna]

Den smartaste approachen vore väl att säga "visst, terror är dåligt, och i den mån terror finns så bör den bekämpas, sålänge det inte görs på ett sätt som blir dyrt eller skapar ännu större problem", men det verkar snarare som att du säger att det enklaste är att kapitulera och inte bry sig. Den approachen verkar farlig att ha.

Jag håller dock med om att man inte ska låta sig oroas av alla problem i världen. Låt inte problemen "get to you". Dvs var medveten om dem, och förträng dem inte, utan försök och lös dem om och närhelst du kan - men försök samtidigt att må bra även sålänge de inte är lösta. Man kan typ tänka "okej, Al Quaeda kan såklart spränga en bomb här om nån minut, eller så gör de inte det, fast jag har gjort vad jag kan för att bekämpa dem så jag kan lika gärna passa på att njuta, oro leder ingen vart". Inget blir löst av att man går och känner oro. När jag satt inne försökte jag göra det bästa av tiden, det var faktiskt inte så dumt. Allt handlar om vilken inställning man har. Om inte positiv tankekraft räcker till, så finns det medicin som minskar den kroppsliga nervositeten.

Frågeställningen förutsätter två saker.

1. Det finns ett reellt hot bakom det hot som propageras för.

2. Propagerandet för hotet skapar skräck.

Så frågan handlar enbart om hur man värderar de två.

Klart är väl, att om vi övertygas om att det är ett reellt och överhängande, i motsatt till potentiellt, hot så vill vi agera för att det överhängande i hotet elimineras.

Men det handlade inte frågan om.

Det handlar alltså inte om någon form av kapitulation.

Är din poäng således att terrorismen inte verkar finnas, eftersom vi ännu inte sett prov på den, iallafall inte på nära håll? Och att vi av denna anledning inte bör agera för att föregripa den. Ungefär som att man inte bör borsta tänderna förrän de börjar ramla ur..?

[Makterna]

Ytterligare en domedagsprofetia... Vem är det som står och hotar på horisonten?

Mer egoism och ökad otrygghet. Vilket leder till mer fotboll och religion.

Dina socialistiska fördomar stämmer åtminstone inte på mig. Jag hatar både fotboll och religion.

[Makterna]

Måste säga att jag håller med Fromm här, du förklarar ingenting alls Sceptisk. Vadå "världens gång"? Skulle den vara någonting annat än vad vi, tillsammans, gör?

Sceptisk hade en bra poäng i sitt exempel. Seriös politik handlar om att hitta effektiva förbättringsmetoder så att de sedan kan genomföras. Men flum däremot, handlar om att visa vem man är, att söka sig en identitet. Det är därför vi ser Fromm och Avantgardet försöka kopiera rebell-idéalet från 1968 allt vad de orkar, medan Sceptisk istället söker politisk förbättring.

[Avantgardet]

Ser inte heller att du presenterat något stöd för Sceptisks påstående, bara detta antagande (grundat på rädsla) att om vi inte flyter med strömmen så hotar allehanda faror (outsägligt vilka, eller hurdana). Du besvarar alltså inte de frågor jag ställde, istället anför du följande: "Men flum däremot, handlar om att visa vem man är, att söka sig en identitet." Är det månne av denna anledning du söker framställa dig själv som "den sanna politikens" överstepräst, i snudd på vartenda inlägg du postar? Vidare skriver du: "Det är därför vi ser Fromm och Avantgardet försöka kopiera rebell-idéalet från 1968 allt vad de orkar". Detta påstående vet jag inte var du finner grund för, inte heller vet jag vad i det rebellideal du talar om (vilket jag inte känner annat än via stereotyper från TV) som du menar att jag försöker kopiera.

Förvisso måste erkännas att jag gillar både Marcuse och Sartre och en rad andra politiskt aktiva filosofer för perioden kring studentrevolutionen. Jag ser heller inget konstigt i de "flumidéer" som florerade kring nämnda period. Fred, kärlek, och förståelse är aldrig fel, oavsett om man väljer att benämna detta som "flum". Beteckningen "flum" är inget argument emot dessa idéer, så vitt jag kan se.

Är det inte dags att du skärper till dig? Du drar ned nivån.

[Makterna]

Ämnet var "skrämseltaktiker", och därför disktuerar vi hur man bör ställa sig till skrämsel och terror. Om du vill diskutera specifikt huruvida terrorismen existerar eller om den bara är infilmad i en studio i Hollywood, kan detta förslagsvis göras i en annan tråd.

Fred, kärlek, och förståelse är aldrig fel,

Det kan vara fel om man sitter på en skenande kärra och måste styra undan åt ett håll, vänster eller höger, och man bara svarar "med hjälp av fred, kärlek och förståelse ska vi banne mig klara det här!".

Det flummiga består inte i att kärlek skulle vara intricit "fel", utan det flummiga uppstår relativt, när man tror att "kärlek" besvarar frågor som inte hade med kärlek att göra.

[Jörgen]

man kan lämna kärran.

man kan låta bli att gripas av panik bara för att nån ropar
nu ska vi ha panik - hoppa av kärran går inte, höger eller vänster bara

[Avantgardet]

Ämnet var "skrämseltaktiker", och därför disktuerar vi hur man bör ställa sig till skrämsel och terror. Om du vill diskutera specifikt huruvida terrorismen existerar eller om den bara är infilmad i en studio i Hollywood, kan detta förslagsvis göras i en annan tråd.

Terrorismen är i stor utsträckning en skönlitterär/filmisk storhet. Mig veterligen finns det minst 2 st filmer som kommit ut i kölvattnet av "den 11 september" och som är filmatiseringar av "händelseförloppet" denna dag. Och som sådana så anknyter de till en tradition av terrorist-actionfilmer som flödat ut från hollywood sen början av nittiotalet i en aldrig sinande ström, vad det tycks. Jag skulle gissa att vår bild av terrorismen bygger dels på det vi menar vara faktiska händelser, men också dels på denna skönlitterära sida av fenomenet. Det finns inga vattentäta skott häremellan.

Det finns emellertid en rad olika sätt att förstå "terrorism" på, och en rad olika strategier för att bemöta problemet - varav den absolut sämsta, och torde alltid så betraktas, är krig. Här är "bilden" av terrorismen av yttersta vikt. Att se terrorismen som ett militärt hot, låser problemet till sin art. Att istället betrakta terrorismen som en kraft med vilken man tillsammans kan bygga en (gemensam) framtid, genom kompromisser givetvis, gör istället terrorismen till en förhandlingspartner. Det handlar i grund och botten om hänsynstaganden, och det gäller att upprätta en dialog. Att föra dialogen med vapen ser jag inga förtjänster i.

[Makterna]

man kan lämna kärran.

Att lämna kärran vore inte ett sätt att framföra kärran (som här liknas vid politik), utan bara ett sätt att själv förhålla sig till uppgiftslösande, nämligen att undvika ansvar.

man kan låta bli att gripas av panik bara för att nån ropar
nu ska vi ha panik - hoppa av kärran går inte, höger eller vänster bara

Men om det inte är nån som ropar det då, utan att det står klart att det faktiskt är så att kärran rent objektivt kommer krascha mot stolpen, och detta är något som man vill undvika?

Det är intressant att socialisterna för fram tanken att det är själva YTTRANDET; att säga att ett problem finns, som i sig är det största problemet. Socialisterna har alltid sett en fara i yttranden, och de har aldrig förstått vitsen med yttrandefrihet. De tror att ord i sig kan döda. Men att terroristernas bomber bara är en sympatisk kulturyttring.

[Makterna]

Terrorismen är i stor utsträckning en skönlitterär/filmisk storhet. Mig veterligen finns det minst 2 st filmer som kommit ut i kölvattnet av "den 11 september"

Ja, det har gjorts ännu fler filmer om andra världskriget, vilket såklart bevisar att det nog också bara är en fantasi. Ju mer man hört om något, desto overkligare är det nog, Vill man hitta den avantgardistiska sanningen ska man söka på de konstigaste platserna, i tarotkortlekar eller i gropar hos mystiska medicinmän i djupaste Afrika.

och som är filmatiseringar av "händelseförloppet" denna dag. Och som sådana så anknyter de till en tradition av terrorist-actionfilmer som flödat ut från hollywood sen början av nittiotalet i en aldrig sinande ström, vad det tycks.

Ja, och filmer om andra världskriget är såklart bara en spinoff från gamla cowboyfilmer. Hitler kan omöjligtvis ha funnits eftersom han överensstämmer så exakt på den stereotypa ondskan. Det är såklart bara en Hollywood-uppfinning inspirerad av Bibeln. Precis som kommunisterna upptäckte att månlandningen i själva verket gjordes i en Hollywood-studio, så var det såklart likadant med andra världskriget.

Det finns emellertid en rad olika sätt att förstå "terrorism" på, och en rad olika strategier för att bemöta problemet - varav den absolut sämsta, och torde alltid så betraktas, är krig.

Även detta gäller såklart andra världskriget. Vi borde ha förhandlat med Hitler istället. Om vi hade gett honom Polen så kanske han i gengäld hade gasat hälften så många judar.

Här är "bilden" av terrorismen av yttersta vikt. Att se terrorismen som ett militärt hot, låser problemet till sin art.

Ja, och Hitler var heller inget militärt hot.

Att istället betrakta terrorismen som en kraft med vilken man tillsammans kan bygga en (gemensam) framtid, genom kompromisser givetvis, gör istället terrorismen till en förhandlingspartner. Det handlar i grund och botten om hänsynstaganden, och det gäller att upprätta en dialog. Att föra dialogen med vapen ser jag inga förtjänster i.

Ja, jag blir så arg över att man inte tog tillräcklig hänsyn till Hitler och hans krav. Ingen förstod att han i själva verket var en förhandlingspartner. Typiskt USA, de ville som vanligt inte ta hänsyn.

[Jörgen]

Men om det inte är nån som ropar det då, utan att det står klart att det faktiskt är så att kärran rent objektivt kommer krascha mot stolpen, och detta är något som man vill undvika?

Hur står det klart, när ingen ropar?
Och varför blir det sant, om någon ropar?
Och blir någonting sannare av att roparen använder megafon
för att dränka avvikande rop?

Vem bestämmer vad som är objektivt?
Han med megafonen? Varför?
Han kanske är en pajas? En pajas med en megafon.

Det är intressant att socialisterna för fram tanken att det är själva YTTRANDET; att säga att ett problem finns, som i sig är det största problemet. Socialisterna har alltid sett en fara i yttranden, och de har aldrig förstått vitsen med yttrandefrihet. De tror att ord i sig kan döda. Men att terroristernas bomber bara är en sympatisk kulturyttring.

Kruxet med yttrandefrihet att alla kommer till tals och ingen hörs,
på grund av pajaser med megafoner.

Terroristers bomber bör kunna räknas till antal och skadeverkan för att avgöra vilka grupper som är de mest hotfulla terrorister gentemot civilbefolkningen.

Jag känner att vi har motsatta uppfattningar om var terroristhotet ligger.
Din signatur hetsar ju åt ett visst håll.

Nu är inte jag själv socialist, har nog inte uppfunnit uttrycket för mig än,
du kanske kan vara behjälplig?

[J R Auk]

Den smartaste approachen vore väl att säga "visst, terror är dåligt, och i den mån terror finns så bör den bekämpas, sålänge det inte görs på ett sätt som blir dyrt eller skapar ännu större problem", men det verkar snarare som att du säger att det enklaste är att kapitulera och inte bry sig. Den approachen verkar farlig att ha.

Jag håller dock med om att man inte ska låta sig oroas av alla problem i världen. Låt inte problemen "get to you". Dvs var medveten om dem, och förträng dem inte, utan försök och lös dem om och närhelst du kan - men försök samtidigt att må bra även sålänge de inte är lösta. Man kan typ tänka "okej, Al Quaeda kan såklart spränga en bomb här om nån minut, eller så gör de inte det, fast jag har gjort vad jag kan för att bekämpa dem så jag kan lika gärna passa på att njuta, oro leder ingen vart". Inget blir löst av att man går och känner oro. När jag satt inne försökte jag göra det bästa av tiden, det var faktiskt inte så dumt. Allt handlar om vilken inställning man har. Om inte positiv tankekraft räcker till, så finns det medicin som minskar den kroppsliga nervositeten.

Frågeställningen förutsätter två saker.

1. Det finns ett reellt hot bakom det hot som propageras för.

2. Propagerandet för hotet skapar skräck.

Så frågan handlar enbart om hur man värderar de två.

Klart är väl, att om vi övertygas om att det är ett reellt och överhängande, i motsatt till potentiellt, hot så vill vi agera för att det överhängande i hotet elimineras.

Men det handlade inte frågan om.

Det handlar alltså inte om någon form av kapitulation.

Är din poäng således att terrorismen inte verkar finnas, eftersom vi ännu inte sett prov på den, iallafall inte på nära håll? Och att vi av denna anledning inte bör agera för att föregripa den. Ungefär som att man inte bör borsta tänderna förrän de börjar ramla ur..?

Min poäng var att fråga det som jag förklarat ovan. Intet mer. Jag ville undersöka om andra tycker som jag.

Sen tror jag inte att det finns något reellt hot för terrorism i Sverige men det är en annan sak. Tolka inte in mer än vad jag har angivit här. Jag har förtydligat så att det knappast kan vara någon tveksamhet kring vad jag menar.

[J R Auk]

Det är intressant att socialisterna för fram tanken att det är själva YTTRANDET; att säga att ett problem finns, som i sig är det största problemet. Socialisterna har alltid sett en fara i yttranden, och de har aldrig förstått vitsen med yttrandefrihet. De tror att ord i sig kan döda. Men att terroristernas bomber bara är en sympatisk kulturyttring.

Vad i helvete betyder det här?

Vilka är socialisterna, och vad fan har det med det här att göra? Varför snackar du om att andra skall hålla sig till ämnet för när du kommer med sådant här dravel?

[Makterna]

Är din poäng således att terrorismen inte verkar finnas, eftersom vi ännu inte sett prov på den, iallafall inte på nära håll? Och att vi av denna anledning inte bör agera för att föregripa den. Ungefär som att man inte bör borsta tänderna förrän de börjar ramla ur..?

Min poäng var att fråga det som jag förklarat ovan. Intet mer. Jag ville undersöka om andra tycker som jag.

Det du skrev var bara ett virrvarr av en massa olika tankar på samma gång. Jag trodde du hade en uttänkt enhetlig poäng som du försökte förmedla, och det var därför jag försökte tolka vad den var. Fast nu fanns det alltså ingen sån? Donald Trump sa en gång "det som inte kan sammanfattas till en enda mening, är inte värt att sägas".

[Makterna]

Det är intressant att socialisterna för fram tanken att det är själva YTTRANDET; att säga att ett problem finns, som i sig är det största problemet. Socialisterna har alltid sett en fara i yttranden, och de har aldrig förstått vitsen med yttrandefrihet. De tror att ord i sig kan döda. Men att terroristernas bomber bara är en sympatisk kulturyttring.

Vad i helvete betyder det här?

Det är min beskrivning av hur jag bedömer att vissa människors mentalitet är. Säg gärna ifrån om det är nåt som är fel.

Vilka är socialisterna, och vad fan har det med det här att göra?

En socialist är en sån som ständigt och jämt måste söka upp den infallsvinkeln av en fråga som är emot sovjets gamla dödsfiende USA, som är emot sånt som företag tjänar på, eller som är för de "svaga" som man kallar det.
Du vill uppenbarligen inte bli etiketterad, fast då uppstår förstås frågan om det verkligen är en slump att dina åsikter, baserat på vad som hittills framkommit, sammanfaller undantagslöst med KPML(r)'s?

Varför snackar du om att andra skall hålla sig till ämnet för när du kommer med sådant här dravel?

Vad är det som är off topic? Du babblade nånting om att det var värre att skrämmas med terrorister och bättre att terrorisera skrämseltaktikerna, så då försökte jag förstå vad din underliggande tanke var. Detta har inte framgått. Nog för att andra inte förstår dina skriverier, men jag trodde att åtminstone du själv såg något förståeligt i dem??
Är det off topic att försöka förstå varandra i ett forum?

[Avantgardet]

Donald Trump sa en gång "det som inte kan sammanfattas till en enda mening, är inte värt att sägas".

Kanske det absolut dummaste nån sagt någonsin. Ställer du dig bakom detta? Om så, vad fan gör du då här?