Det är under min värdighet att göra narr av ngn. I så fall tänker jag att evolutionen är en bisarr blandning av spekulationer, om du inte hänvisar till ngn formel, ett relevant påstående. Jag ställer bara krav på Darwin.
Hilsen:Kaktus
Moderator: Moderatorgruppen
Swingpirate skrev:Jag behöver läsa lite mer Spinoza innan jag uttalar mig specifikt om den uppfattningen. Det jag menar är att det enda som orsakar tankar upplevelse, tankar osv. är naturliga processer i hjärnan. Det kan mycket väl vara så att intuitionen säger oss något annat, men samma typ av resonemang leder till att Jorden är platt och att solen snurrar runt Jorden.Algotezza skrev:Du missförstår mig. Jag talar inte om dualism, utan om två aspekter på samma verklighet, Spinozas ståndpunkt, ej Descartes'. Den enhetliga verkligheten kan vi ha två aspekter på, liksom vi kan t.ex. på tankar. Tankar har en materiell sida som gör det möjligt att omskapa och omforma dem och en immateriell som innebär att man upplever dem genom att man just omformar dem.
Swingpirate skrev:Vilja och begär är evolutionära genvägar till handling och motiverad behovstillfredsställelse.Javisst, men vad styr dem, hur uppkommer de?
Swingpirate skrev:Helt rätt.Via materiell kausalitet?Jo. Vad får dig att tro annat?Kan medvetandet aldrig påverka kroppsliga processer?
Swingpirate skrev:Vetenskap är inte subjektiv.Hur vet du att det finns materiella processer alls? Därför att du upplever dem som materiella och kan mäta dem via metoder man kommit överens om intersubjektivt?
Swingpirate skrev:Fel. De vore induktiva slutsatser.Då är det ju trots allt upplevelsen som ger dig ett fönster till en verklighet du vant dig att kalla materiell. Att världen är materiell är lika obevisbart som att den är immateriell. De är metafysiska grundantaganden.
Swingpirate skrev:Men jag har ju just förklarat att vilja och begär (avsikter) inte är imateriellt eller eteriskt utan kommer från regelbundna fysikaliska processer i hjärnan. Du måste argumentera varför det är inkorrekt innan motsatsen gäller.Medges att det materiella antagandet ensamt arbetat väl, det andra ensamt mindre väl. Därför slår jag samman dem så att vi kan tala om en enhetig verklighet, om vilken vi blott kan säga att ”den är något som är”, och som har dels en materiell, mätbar och omformningsbar sdia, dels en immateriell upplevelseaspekt som bara är en passiv spegling av vad som sker materiellt, men som ligger till grund för våra möjligheter att via avsikter påverka den materiella sidan.
Swingpirate skrev:Det är bara i ljuset av determinerade naturliga skeenden det är meningsfullt att tala om moraliskt ansvar, eller om man så vill, "fri vilja".I annat fall blir ju verkligheten helt determinerad av den materiella sidan och upplevelsesidan bara en passiv spegling. Fri vilja blir ett intet. Hur kan vi annars via våra avsikter påverka våra liv?
Swingpirate skrev:Jag förstår inte din position. Du menar (1) att verkligheten ytterst består av både materiella och imateriella fenomen, samtidigt som du (2) förnekar samma ontologiska dualistiska förhållande? Eller var talar vi förbi varandra?Jag förespråkar alltså inte dualism, bara att det finns två perspektiv på samma enhetliga verklighet.
Swingpirate skrev:Citationstecknet noterat, men jag förstår inte vad du menar här heller. Uttalandet som sådant går emot all forskning och vetenskaplig konsesus. Och vill man gå emot den samlade expertisen på området så har man en del att bevisa.Medvetande "finns i hela kroppen", ej bara i hjärnan.
Jättebra klargörande mening. Visst förstår jag vad du menar. Det är inte så att vi kan rekonstruera hur mycket Per älskar sin fru i en matematisk formel så att den som läser formeln hoppar upp och säger: "Aha! Det är såhär du känner!". Men att avkräva en materialist detta skulle vara ett grovt missförstånd och en rejäl halmgubbe. Subjektivitet och rent generellt att beståndsdelarna i ett system uppträder annorlunda i interaktion med andra delar än utan varandra tror jag att få förnekar. Det vore composition fallacy.Vad jag menar med att upplevandet är immateriellt är främst att det är subjektivt och att det på sätt och vis innehåller omätbara kvaliteter - och du har bara direkttillgång till dina egen upplevelser
Swingpirate skrev:Detta degraderar inte på något sätt betydelsen av mänsklig upplevelse eller förhållandet till begrepp med existentiella undertoner såsom exempelvis kärlek, vilja och känslor. Tvärtom! Att vi vet hur ett fenomen uppkommer är ju en bekräftelse på att det har en objektiv förankring i en konkret verklighet istället för att vara någon slags placeboeffekt.
Ökad kognition gynnar individer extremt mycket och har uppenbara selektiva fördelar då det underlättar reproduktion, föda, att undvika faror osv.kaktus skrev:Hej Swingpirate, du vet min inställning till det hela, jag kastar inte bort tid på att diskutera sånt här, men jag har en fråga, du skrev:
"Vilja och begär är evolutionära genvägar till handling och motiverad behovstillfredsställelse"
Vilket experiment och vilken kemisk formel kan du hänvisa det här påståendet till?, annars betraktar jag detta som en hypotes, beklagar. Jag har inget intresse eller behov av att läsa ett tjockt kompendium utan fakta i form av formler och baserade på experiment.
mereologi skrev:grobos skrev:Inte för att vara pjåkig, men tänk på att ovanstående behandlar den speciell relativitetsteorin. Om jag inte inte tolkat signalerna fel, vill säga![]()
Viktigt inlägg! Hur skulle du beskriva skillnaden mellan den speciella och allmänna relativitetsteorin?
Är det inte krafter som ger upphov till det krökta rummet?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%A4ngteori
Problemet brukar vara att den troende säger sig ha erfarenhet av ett gudsbegrepp utanför sin egen medvetandesfär. Men då måste man fråga sig: hur kan hon veta det? En religiös uppenbarelse definieras just som en direkt kommunikation mellan gud och människa, vilket gör ett sådant påstående cirkulärt.Algotezza skrev:Om vi vet hur "Gudsupplevelsen" uppkommer ren materiellt-cerebralt, då vet vi också att den vilar på en konkret verklighet och inte är inbillning/placebo. Vad är det för vits med en övernaturlig FlumGud som inte visar sig i vårt vardagsliv som något mycket konkret och verkligt och vad är det för fel med att kunna spåra Gudserfarenheten konkret till den mänskliga hjärnans upplevelseförmåga?
Ganska intressant att fråga sig vad konceptet "gud" motsvarar i biologiska termer. Specifika fysikaliska tillstånd och processer på ett visst ställe i genomet? 8)I den mån Gud finns, bör han enligt mitt dubbelaspekttänkande, visa sig både materiellt och "immateriellt upplevelsemässigt"! Och då som något fullständigt naturligt: förmågan och viljan att se Gud i alla man möter - från "mannen i rännstenen" till den cyniske kapitalisten (detta är svårast).
Vi kanske får fösöka att vara lite pragmatiska här. Vi vet att verkligheten beter sig på ett visst sätt, att den har regelbundenheter, och att vi kan jämföra dessa. Detta ger upphov till begreppet "tid". Sedan finns en del konceptuella utmaningar med relativitet som trivialsinnet inte alltid är skolat nog att begripa. Det kanske underlättar att använda kosmologiska termer när man pratar om tidsdilation, tidsmätning osv. Om vi ser tiden som en integrerad dimension i den fyrdimensionella rumtiden så motsvarar en händelses varaktikhet avståndet mellan två punkter, a och b, på denna axel. Ju längre varaktighet, desto större avstånd mellan de tänkta punkterna.Det finns ju inget "universellt nu" enligt den - finns det då en universell tid att mäta? Om jag är med om en process och mäter den med en klocka och både processen och tidmätandet accelererar (fast jämfört med vad?), hur kan jag veta att så sker? När jag dras in i ett svart hål och mina processer liksom tidmätningen går allt långsammare (relaterat till en jämförelsepunkt utanför), undrar jag hur man kan ha tid som en grundläggande enhet och hur tid och tidmätning kan definieras på ett universellt sätt?
Bra frågor du ställer. Visst, gravitationen påverkar klockor. Men det finns ju inget som hindrar oss att standardisera en viss mätzon som vi gör idag (havsnivå). Och jag tycker nog inte det är så konstigt att vi då kan datera åldrar i förhållande till denna standard.Tidmätning ger ju olika resultat betingat av gravitationen, varför man, just pga av denna, kan tänka sig olika "tidszoner" med olika "snabba klockor". Hur kan man då i stort tala om universums ålder? Är inte den ålder vi ger universum betingat av hur klockorna går på jordklotet, alltså betingat vårt gravitionsfält? Hur kan vi utifrån det, tidmätningsförhållanden på vårt jordklot, säga något med bestämdhet om hela universums ålder? Jag får det inte att gå ihop...
Nej, Gud befinner sig i metafysisk frizon "utanför" universum. Mänsklig logik kan inte förstå sig på sådant.För att återknyta till Gud: om han befinner sig i ett oändligt gravitationsfält står tiden stilla; är det så han uppnår och upprätthåller evigheten?
För att förstå en del av effekterna av tidsdilationen föreslår jag följande tankeexperiment. Tidsdilitation kallar man det som utgör paradoxen i "tvillingparadoxen". Att två personer födda samtidigt kommer ha haft olika långa tid, lokalt sett till den plats de föddes, om den ene ger sig ut i rymden i ljusfart.
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster