Relativ absolutism

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 18 nov 2008 04:48

LuDDish skrev:
J R Auk skrev:Ja precis vad jag är ute efter också, vi kan inte säga att sanningen och sanningens uttryckt är samma sak. Bara detta att vi tvingas uttrycka sanningen synes relativisera den enligt mig.


Varför relativiseras sanningen av att den måste uttryckas, i samma mening som vi måste göra en distinktion mellan sanningens existens, dess essens och dess fenomen. Essensen eliminerar ju inte av dess uttryck. Är det inte snarare så att denna distinktion mellan den relativa världen och den absoluta världen skapar en sats om att den absoluta världen finns?


Nu får vi hoppas att jag inte gjort mig missförstådd, och att jag inte har missförstått! Som ni märker är jag en ny filosof i detta forum, men har hittills blivit mäkta nöjd av intressanta inlägg och åsikter.


Jag gör en analogi till en kamera med sin produkt och sitt föremål för att förtydliga.

Tänk dig att du söker fånga sanningen med en bild. Du knäpper då av kameran och tar en bild. Resultatet är en avbild som relaterar till det som avbildats så att detta kan förmedlas till fler än även de som inte sett motivet som du tog bilden av.

Liknande menar jag att det förhåller sig med sanningen. Du står i din position och vill tala om sanningen i det du ser, men oavsett hur du gör så är den bild du presenterar bara en avbild av det du söker presentera. Och inte heller kan vi inta det perspektiv du innehar då den platsen är upptagen av dig.

Relativismen är ofrånkomlig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

LuDDish
Inlägg: 46
Blev medlem: 16 nov 2008 19:41

Inläggav LuDDish » 18 nov 2008 10:33

J R Auk skrev:
Jag gör en analogi till en kamera med sin produkt och sitt föremål för att förtydliga.

Tänk dig att du söker fånga sanningen med en bild. Du knäpper då av kameran och tar en bild. Resultatet är en avbild som relaterar till det som avbildats så att detta kan förmedlas till fler än även de som inte sett motivet som du tog bilden av.

Liknande menar jag att det förhåller sig med sanningen. Du står i din position och vill tala om sanningen i det du ser, men oavsett hur du gör så är den bild du presenterar bara en avbild av det du söker presentera. Och inte heller kan vi inta det perspektiv du innehar då den platsen är upptagen av dig.

Relativismen är ofrånkomlig.


Jo det är alldeles riktigt. Men relativismen förutsätter ju fortfarande ett subjekts relation till det absoluta i den meningen. Det absoluta existerar ju fortfarande i din analogi, även om den s.k fotobilden av det absoluta är relativ. Gör jag mig oförstådd?
Sapere aude!

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 18 nov 2008 15:16

LuDDish skrev:
J R Auk skrev:
Jag gör en analogi till en kamera med sin produkt och sitt föremål för att förtydliga.

Tänk dig att du söker fånga sanningen med en bild. Du knäpper då av kameran och tar en bild. Resultatet är en avbild som relaterar till det som avbildats så att detta kan förmedlas till fler än även de som inte sett motivet som du tog bilden av.

Liknande menar jag att det förhåller sig med sanningen. Du står i din position och vill tala om sanningen i det du ser, men oavsett hur du gör så är den bild du presenterar bara en avbild av det du söker presentera. Och inte heller kan vi inta det perspektiv du innehar då den platsen är upptagen av dig.

Relativismen är ofrånkomlig.


Jo det är alldeles riktigt. Men relativismen förutsätter ju fortfarande ett subjekts relation till det absoluta i den meningen. Det absoluta existerar ju fortfarande i din analogi, även om den s.k fotobilden av det absoluta är relativ. Gör jag mig oförstådd?


Nej absolut inte. Det absoluta måste ju finnas som det som vår erfarenhet och upplevelse svarar mot. Frågan som jag ser det handlar om vi någonsin kan göra en absolut representation. Alltså, om vi kan nå medel för att förmedla det givna som det ges, och inte genom något medium, som tal, språk, symboler, bilder, projektion osv osv.

Teoretiskt ser jag en möjlighet för det, men då får vi släppa alla epistemologiska krav på denna överföring. Intuition skulle kunna ge oss dessa saker utan relativism, men då har vi som sagt ingen säkerhet att så är fallet.

Precis som jag kan yttra ett slumpartat ljud för en specifik mening jag håller och du kan höra detta och slumpmässigt anknyta lätet till det specifika jag menar. Möjligt, men svårt att se som troligt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 18 nov 2008 15:59

Loke, det jag reagerade på var inte din religion, inte heller din person, utan på det sätt du uttryckte det. Inte för att det du säger skulle vara fel i sig. Men om man ska tolka ditt inlägg som en motreaktion på det jag skrev så blir det lätt så att man tolkar det som de förhållningssätt som jag ideligen kritiserar. Tids och rumsbefriade synsätt som i slutändan leder till, förlåt mig ett för tidsandan anakronistiskt uttryck; idoldyrkan.

Tycker att inlägg som funderar över vad den andre funderar på är väldigt svåra att svara på. En gammal krigsskada från gamla bravader på internetchattar är jag rädd.

Zokrates

Blanda nu för allt i världen inte ihop Kristendom med Islam. Det är två helt olika religioner och kulturer.

LuDDish
Inlägg: 46
Blev medlem: 16 nov 2008 19:41

Inläggav LuDDish » 18 nov 2008 18:21

J R Auk skrev:
LuDDish skrev:
J R Auk skrev:
Jag gör en analogi till en kamera med sin produkt och sitt föremål för att förtydliga.

Tänk dig att du söker fånga sanningen med en bild. Du knäpper då av kameran och tar en bild. Resultatet är en avbild som relaterar till det som avbildats så att detta kan förmedlas till fler än även de som inte sett motivet som du tog bilden av.

Liknande menar jag att det förhåller sig med sanningen. Du står i din position och vill tala om sanningen i det du ser, men oavsett hur du gör så är den bild du presenterar bara en avbild av det du söker presentera. Och inte heller kan vi inta det perspektiv du innehar då den platsen är upptagen av dig.

Relativismen är ofrånkomlig.


Jo det är alldeles riktigt. Men relativismen förutsätter ju fortfarande ett subjekts relation till det absoluta i den meningen. Det absoluta existerar ju fortfarande i din analogi, även om den s.k fotobilden av det absoluta är relativ. Gör jag mig oförstådd?


Nej absolut inte. Det absoluta måste ju finnas som det som vår erfarenhet och upplevelse svarar mot. Frågan som jag ser det handlar om vi någonsin kan göra en absolut representation. Alltså, om vi kan nå medel för att förmedla det givna som det ges, och inte genom något medium, som tal, språk, symboler, bilder, projektion osv osv.

Teoretiskt ser jag en möjlighet för det, men då får vi släppa alla epistemologiska krav på denna överföring. Intuition skulle kunna ge oss dessa saker utan relativism, men då har vi som sagt ingen säkerhet att så är fallet.

Precis som jag kan yttra ett slumpartat ljud för en specifik mening jag håller och du kan höra detta och slumpmässigt anknyta lätet till det specifika jag menar. Möjligt, men svårt att se som troligt.


Härvidlag håller jag med dig. Från ett epistemologiskt perspektiv är ju detta en riktig analys av relativismen. Men då kan vi ju således konstatera att relativismen enbart gör sig giltig i den fenomenala verkligheten, och aldrig kan göra anspråk på att ge en sann beskrivning av den noumenala verkligheten, sedan en objektiv sanning finns till följd av relativismens princip - subjekt och objekt.  Måhända kan man formulera det som att sanning finns, men aldrig betraktas utan en relativ prägel.  

Samtidigt undrar jag, borde inte någon rationalistiskt perspektiv kunna bemöta detta?
Sapere aude!

Markus
Inlägg: 67
Blev medlem: 02 nov 2008 18:58

Inläggav Markus » 01 dec 2008 20:09

Andemeningen i mitt skriftliga uttalanden var inte den naturenliga ting så som skog och järn elelr liknande,utan om vad som är rätt och fel ,där finns bara sanning och vi har det nedlagt i från den högste,Gud då, i att ha kunskap att kunna skilja mellan gott och ont,sanning och lögn,det här med om skogen eller järnet har värde har du helt rätt att värdet sitter i vad vi männsikor kan använda det till,ty det är vi människor som är mest värda här på jorden och står högst upp på näringskedjan,högst i universum av alla varelser bara Gud är högre än oss,och och allt gott eller neutralt skapare är Gud

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 01 dec 2008 22:26

LuDDish skrev:
J R Auk skrev:
LuDDish skrev:
J R Auk skrev:
Jag gör en analogi till en kamera med sin produkt och sitt föremål för att förtydliga.

Tänk dig att du söker fånga sanningen med en bild. Du knäpper då av kameran och tar en bild. Resultatet är en avbild som relaterar till det som avbildats så att detta kan förmedlas till fler än även de som inte sett motivet som du tog bilden av.

Liknande menar jag att det förhåller sig med sanningen. Du står i din position och vill tala om sanningen i det du ser, men oavsett hur du gör så är den bild du presenterar bara en avbild av det du söker presentera. Och inte heller kan vi inta det perspektiv du innehar då den platsen är upptagen av dig.

Relativismen är ofrånkomlig.


Jo det är alldeles riktigt. Men relativismen förutsätter ju fortfarande ett subjekts relation till det absoluta i den meningen. Det absoluta existerar ju fortfarande i din analogi, även om den s.k fotobilden av det absoluta är relativ. Gör jag mig oförstådd?


Nej absolut inte. Det absoluta måste ju finnas som det som vår erfarenhet och upplevelse svarar mot. Frågan som jag ser det handlar om vi någonsin kan göra en absolut representation. Alltså, om vi kan nå medel för att förmedla det givna som det ges, och inte genom något medium, som tal, språk, symboler, bilder, projektion osv osv.

Teoretiskt ser jag en möjlighet för det, men då får vi släppa alla epistemologiska krav på denna överföring. Intuition skulle kunna ge oss dessa saker utan relativism, men då har vi som sagt ingen säkerhet att så är fallet.

Precis som jag kan yttra ett slumpartat ljud för en specifik mening jag håller och du kan höra detta och slumpmässigt anknyta lätet till det specifika jag menar. Möjligt, men svårt att se som troligt.


Härvidlag håller jag med dig. Från ett epistemologiskt perspektiv är ju detta en riktig analys av relativismen. Men då kan vi ju således konstatera att relativismen enbart gör sig giltig i den fenomenala verkligheten, och aldrig kan göra anspråk på att ge en sann beskrivning av den noumenala verkligheten, sedan en objektiv sanning finns till följd av relativismens princip - subjekt och objekt.  Måhända kan man formulera det som att sanning finns, men aldrig betraktas utan en relativ prägel.  

Samtidigt undrar jag, borde inte någon rationalistiskt perspektiv kunna bemöta detta?


Vilka rationalistiska perspektiv finns det?

Problemet är ju att finna en metod som kan visa på att det som den når är det som den epistemologiska sanningen relaterar till. Jag anser att vi är utelämnade här, alltså vi kan pricka rätt, men vi kan inte nå en säkerhet om att vi har nått rätt.

Sen får man väl också acceptera att det alltid finns ett "förstå inför", alltså hur vi förstår något, hur vi har kunskap om något. Dessa hur är ju bestämda av våra förutsättningar och vi kan inte direkt avfärda att det finns skillnader i vilka förutsättningar ett rationellt subjekt kan ha. Eller om det till och med kan vara så att ett objekt kan nå en representation av det som vi söker när vi letar efter sanning.

Jag tror att detta kommer att visa sig när datorer och deras program blir så komplexa när de kan prestera resultat vi kan ta del av utan att vi till fullo kan förstå metoden de använder.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster