Om problemet att presentera en filosofisk analys.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 16:37

Avantgardet skrev:Sluta slingra dig Auk. En massa vackra ord istället för substans är vad vi får av dig. Du låter precis som en politiker. Om du söker samtal så måste du väl kunna svara uppriktigt på en fråga? Om du sen är uppriktigt nyfiken på detta med makt och asymmetri i samtal, så fundera på frågan i dess egenskap av matkmedel. Det är frågan som styr och kontrollerar. Makten ligger inte hos den som säger att si eller så är det, utan hos den som gjort problemformuleringen vilken detta "si eller så är det" är ett svar på. Men ett telos måste du presentera, för det bär du redan på, oavsett om det är ditt eget eller någon annans. Det finns ingen a-politisk, eller a-moralisk, position att inta och ignoratia non est argumentum.


Jag tror inte på att ställa upp mål. Omdöme är i mångt och mycket en känsla, en känsla behöver ett förestående objekt att relatera till.

Och även om jag tror att vi förmår att skapa virtuella motsvarigheter mot det som komma skall så tror jag inte att vi kan göra omdömen om dem så att vi bör följa dessa blint.

Därav sysslar jag mest med kritik.

Alla former av drömmar lägger ett något onåbart mellan drömmen och det som är, och det är blivandet.

Det som skall göras måste göras här och nu, och kan inte dryftas som något som hägrar på horisonten. Jag tycker Minded fann goda ord för det när han talade om Tao te ching.

(Och förövrigt vem säger att jag argumenterar stödjandes på ignorans? Jag lägger bara en problemdimension i det)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 14 dec 2008 16:40

J R Auk skrev:Jag tror att lärarrollen idag är svår. Just för att jag ofta fått känslan av att kulturen bjuder att ett avstånd skall vara. Som om man lyssnade mer och bättre, och lärde sig bättre därav, när lärare hade en auktoritet innan det visat sig att den är auktoritär i det som talas om.


Inte bara lärarrollen; det handlar om mängdlära. Varken skolklasserna eller eleverna går längre att räkna på bägge händerna. Dvs ursprungligt har vi kapacitet att relatera till, känna, och därför kunna hantera, en flock. Inte ett stim. Numera gäller det att håva in i hundra- eller tusentals. Eller ännu mer.

edit: förvisso principiellt likt heder kontra annat, i meningen att rädda ansiktet. Om något verkar, så kan det för pöbeln (oss) tydligen vara. Men det som inte verkar, är antagligen inte. Ang lärarna, är det viktiga egentligen barnen, eller alla vuxna runt omkring som godkänner vägen barnen ska gå?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2008 17:22

J R Auk skrev:
Avantgardet skrev:Sluta slingra dig Auk. En massa vackra ord istället för substans är vad vi får av dig. Du låter precis som en politiker. Om du söker samtal så måste du väl kunna svara uppriktigt på en fråga? Om du sen är uppriktigt nyfiken på detta med makt och asymmetri i samtal, så fundera på frågan i dess egenskap av matkmedel. Det är frågan som styr och kontrollerar. Makten ligger inte hos den som säger att si eller så är det, utan hos den som gjort problemformuleringen vilken detta "si eller så är det" är ett svar på. Men ett telos måste du presentera, för det bär du redan på, oavsett om det är ditt eget eller någon annans. Det finns ingen a-politisk, eller a-moralisk, position att inta och ignoratia non est argumentum.


Jag tror inte på att ställa upp mål. Omdöme är i mångt och mycket en känsla, en känsla behöver ett förestående objekt att relatera till.


"Älska det bestående!" alltså? Vi lever i "den bästa av världar" med andra ord? Ditt svar var alltså ett icke-svar, det förklarar varför jag inte sett det - och fortfarande inte ser det...

J R Auk skrev:Och även om jag tror att vi förmår att skapa virtuella motsvarigheter mot det som komma skall så tror jag inte att vi kan göra omdömen om dem så att vi bör följa dessa blint.


Och mot blindheten ordinerar han skygglappen! Lysande!

J R Auk skrev:Därav sysslar jag mest med kritik.


Du är inte ensam om att sökt den utvägen, men jag synar er allihop. Negationen av innehållet är på samma gång affirmationen av formen. Negationen av metafysiken är därför inte en icke-metafysik, utan en meta-metafysik. Det här är inget undantag.

J R Auk skrev:Alla former av drömmar lägger ett något onåbart mellan drömmen och det som är, och det är blivandet.


Och om du inte drömmer det framtida på egen hand så gör någon annan det åt dig, likförbannat står vi en dag där. Antingen tar man sitt ansvar för utvecklingen, eller så flyr man sitt ansvar som du gör nu.

J R Auk skrev:Det som skall göras måste göras här och nu, och kan inte dryftas som något som hägrar på horisonten. Jag tycker Minded fann goda ord för det när han talade om Tao te ching.


Fina ord, men vad har de för implikationer menar du? Inga alls? Det verkar konstigt om det vore så...

J R Auk skrev:(Och förövrigt vem säger att jag argumenterar stödjandes på ignorans? Jag lägger bara en problemdimension i det)


Jag säger det, för det är precis vad du gör här.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 17:54

Nej Avantgardet. Jag säger ju att det jag ser som rätt för mig, min vilja att bli något, ser jag som imperativt för mitt varande.

Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det.

Samma sak där. Gör jag en bild av hur jag vill vara så lägger jag detta blivande mellan mig och det jag söker. Vad är det blivandet om inte det som hindrar mig att vara det?


Kanske beror det som nu diskuteras på att vi definierar "telos" olika. För mig så involverar det allt som tänkas kan, varför tänkandet görs. Därför vill jag inte formulera det. Det blir formulerat i det jag säger, omgärdas av det som uttrycks. Inte som någon enkel sats. Du gav faktiskt ett bra uttryck för det i kvanttråden, förstår bara inte varför du inte låter det stanna vid det. Utan söker avtvinga mig någon slags bekännelse.

Jag är inte här för att bikta mig eller vinna sympati.

Telos är en praktik, håller du inte med?

Tycker du att jag förespråkar dåliga saker så säg till. Men någon dyrkan av det rådande tycker jag du får svårt att häfta fast vid mig.

Betänk varför "jag synar er allihop".
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 17:55

En del av mitt telos är att inte låta framtiden stå i vägen för det som kan göras nu.

Kan du säga det samma?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2008 18:28

J R Auk skrev:Nej Avantgardet. Jag säger ju att det jag ser som rätt för mig, min vilja att bli något, ser jag som imperativt för mitt varande.

Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det.

Samma sak där. Gör jag en bild av hur jag vill vara så lägger jag detta blivande mellan mig och det jag söker. Vad är det blivandet om inte det som hindrar mig att vara det?


Kanske beror det som nu diskuteras på att vi definierar "telos" olika. För mig så involverar det allt som tänkas kan, varför tänkandet görs. Därför vill jag inte formulera det. Det blir formulerat i det jag säger, omgärdas av det som uttrycks. Inte som någon enkel sats. Du gav faktiskt ett bra uttryck för det i kvanttråden, förstår bara inte varför du inte låter det stanna vid det. Utan söker avtvinga mig någon slags bekännelse.

Jag är inte här för att bikta mig eller vinna sympati.

Telos är en praktik, håller du inte med?

Tycker du att jag förespråkar dåliga saker så säg till. Men någon dyrkan av det rådande tycker jag du får svårt att häfta fast vid mig.

Betänk varför "jag synar er allihop".


Här har vi ett typexempel på vad jag menar! Du säger: "Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det." För lustigt nog så har du i detta just målat en bild av att det är just Du som din ansträngning skall gälla, som att det rör sig om ett individuellt projekt, och som att det var ett projekt att ändra denna "person" på ett eller annat sätt. Vem har sagt det? Ingen, men ändå antog du det. Du har redan förutsatt det. Och det är detta som förutsätts som jag menar MÅSTE MOTIVERAS! För det finns alltid där, även om det inte medvetandegörs. Men om det inte uppmärksammas så kan det heller inte kontrolleras.

Jag försöker inte avtvinga dig någon bekännelse. Jag söker ett ställningstagande från dig, med påföljande praktik ("the value of truth"). Telos är vad som strukturerar en praktik, vad som ger den riktning och mening, och förutan vilken ingen praktik kommer till stånd. I vems tjänst står filosofin? Och i vems tjänst skall den ställas? Hur görs detta?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2008 18:32

J R Auk skrev:En del av mitt telos är att inte låta framtiden stå i vägen för det som kan göras nu.

Kan du säga det samma?


Det där är bara snack. Vad skulle det betyda? Jag säger ju att vi hela tiden är handlande, det finns ingen frizon, ingen vilopaus, inget sätt att komma undan, vi är alltid inbegripna i handling. Vi gör alltid redan något, men vad är det vi gör? I vilken riktning går våra handlingar osv.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 14 dec 2008 21:44

J R AUK, vet inte om jag förstått ditt resonemang riktigt. Men här är min tolkning:

Alla människor erhåller en viss kunskap, eller kan i alla fall förmedla kunskap till andra vare sig dom vet om det eller inte. För att kunna ta del
av denna kunskapen bör man se alla människor man möter som auktoriteter eftersom detta gör att man lyssnar och faktiskt försöker förstå. Istället för att man ser sig själv som auktoritet i mötet och då skulle gå miste om det man faktiskt kan få ut av det.

Om alla skulle följa detta skulle auktoriteter i sig suddas ut och vi skulle kort å gott få en bättre värld!

Jag tycker det är en mycket vacker utopi - om jag nu tolkat det någorlunda riktigt.
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 dec 2008 02:01

vigor skrev:J R AUK, vet inte om jag förstått ditt resonemang riktigt. Men här är min tolkning:

Alla människor erhåller en viss kunskap, eller kan i alla fall förmedla kunskap till andra vare sig dom vet om det eller inte. För att kunna ta del
av denna kunskapen bör man se alla människor man möter som auktoriteter eftersom detta gör att man lyssnar och faktiskt försöker förstå. Istället för att man ser sig själv som auktoritet i mötet och då skulle gå miste om det man faktiskt kan få ut av det.

Om alla skulle följa detta skulle auktoriteter i sig suddas ut och vi skulle kort å gott få en bättre värld!

Jag tycker det är en mycket vacker utopi - om jag nu tolkat det någorlunda riktigt.


Du tolkar det någorlunda riktigt eller kanske helt riktigt, kanske tolkar jag dig lite fel ;)

Jag kan försöka sammanfatta det i två punkter.

1. Vi är alla den yttersta auktoriteten. Vi gör omdömet som gör någon annan till en auktoritet, eller så gör vi överlåtelsen som gör någon annan till en auktoritet.

2. Jag tycker att vi bör göra omdömen om vem/vad som är auktoritet/auktoritär och aldrig överlåta detta till någon annan. Att överlåta kan exemplifieras av att vi antar polisen, som i sin uniform, sin position, som auktoritet, snarare än att vi gör ett omdöme om den person som är polis.

Det viktiga är tror jag att inse att det gäller en själv också. Alltså att aldrig göra sig själv till en auktoritet för att man har en roll. Tex tro sig ha mer kunskap för att man är äldre, eller tro sig förstå något bättre för att man har bättre betyg. Man måste vara beredd att göra omdömen i varje stund, varje situation, och låta auktoriteten ges av omdömet. (Jag tänker mig att omdöme är en känsla, och bedömning en intellektuell verksamhet. Så att jag kan göra en bedömning, där jag hypotetiskt ställer upp vad som är rimligt att veta om något, och jämför det jag vet och vad någon annan uttryckt sig veta, vilket resulterar i ett omdöme om, kunskapen, förståelsen, eller det samlade vetandet, är större hos den ene eller den andre.) Det handlar också om att tro om sig själv att man kan vara en auktoritet. Att våga axla den bördan, ansvaret över val.

Nu när jag läser vad jag skrivit så blir jag mer övertygad om att du verkligen förstod vad jag menar utan denna utläggning, men eftersom jag skrivit det så kan jag låta det stå. :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 dec 2008 02:11

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Nej Avantgardet. Jag säger ju att det jag ser som rätt för mig, min vilja att bli något, ser jag som imperativt för mitt varande.

Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det.

Samma sak där. Gör jag en bild av hur jag vill vara så lägger jag detta blivande mellan mig och det jag söker. Vad är det blivandet om inte det som hindrar mig att vara det?


Kanske beror det som nu diskuteras på att vi definierar "telos" olika. För mig så involverar det allt som tänkas kan, varför tänkandet görs. Därför vill jag inte formulera det. Det blir formulerat i det jag säger, omgärdas av det som uttrycks. Inte som någon enkel sats. Du gav faktiskt ett bra uttryck för det i kvanttråden, förstår bara inte varför du inte låter det stanna vid det. Utan söker avtvinga mig någon slags bekännelse.

Jag är inte här för att bikta mig eller vinna sympati.

Telos är en praktik, håller du inte med?

Tycker du att jag förespråkar dåliga saker så säg till. Men någon dyrkan av det rådande tycker jag du får svårt att häfta fast vid mig.

Betänk varför "jag synar er allihop".


Här har vi ett typexempel på vad jag menar! Du säger: "Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det." För lustigt nog så har du i detta just målat en bild av att det är just Du som din ansträngning skall gälla, som att det rör sig om ett individuellt projekt, och som att det var ett projekt att ändra denna "person" på ett eller annat sätt. Vem har sagt det? Ingen, men ändå antog du det. Du har redan förutsatt det. Och det är detta som förutsätts som jag menar MÅSTE MOTIVERAS! För det finns alltid där, även om det inte medvetandegörs. Men om det inte uppmärksammas så kan det heller inte kontrolleras.

Jag försöker inte avtvinga dig någon bekännelse. Jag söker ett ställningstagande från dig, med påföljande praktik ("the value of truth"). Telos är vad som strukturerar en praktik, vad som ger den riktning och mening, och förutan vilken ingen praktik kommer till stånd. I vems tjänst står filosofin? Och i vems tjänst skall den ställas? Hur görs detta?


För att börja bakifrån.

Introspektion och extrapolation.

Min och genom mig människans.

Normen och konformen.



Jag har aldrig sökt kontroll, det är som att pissa på elden, då slocknar lågan och det blir kallt. Jag vill inte ha kontroll, enbart då kan jag värmas.

Kontroll innebär att jag redan vet, om jag redan vet finns inget att förundras över, inget att hoppas på, inget att glädjas över. Ingen spontanitet.

Vad menar du att ingen har sagt att det gäller en person? Jag relaterar till mig själv. Vad annars kan jag göra? Jag vill inte skriva andra på näsas, utan vädjar till att de skall ta ställning själva, precis som jag söker vägledning i den reflektion andra människor utgör.

Söker du motivation så har du det där ovan på pränt.

Tänker mig det som självklart. Jag vill inte måla naturen i färger som jag gillar, jag vill gilla naturens färger. Jag söker inte kontroll. (paradoxalt så gör jag det, men genom att anta motsatsen)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 15 dec 2008 02:42

Varför skulle det finnas ett problem i själva presentationen av en filosofisk analys, det i sig självt är ju ingenting jämfört med mottagandet av densamma, det är ju det som utgör grunden för problemet.

Om Jag valde att enbart presentera något, utan hänsyn till hur detta något togs emot, så skulle jag ju inte ha några problem alls, det vore ju bara att köra på. Så rent konkret uppstår problemet först när jag eftersträvar ett visst gensvar och givetvis förstärks detta desto snävare ramar jag har att röra mig inom.

Frågan borde handla om "Till vem riktar vi budskap och varför"?

Att vara auktoritär kan endast vara positivt i en fastlåst position, där målet med budskapet/ informationen är av underordnad betydelse för åhörarna, annars borde det vara givet att förmedlaren/ läraren lär av lärandet, är en aktiv process i det som sker och inte en rabblare av påstådda sanningar/ fakta.

Med tanke på hur lite vett det krävs för att styra en hel värld, anser jag att ifrågasättandet av auktoriteter är berättigat med tanke på den negativa utvecklingen av allas livsbetingelser som råder.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 15 dec 2008 04:57

J R Auk skrev:
Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Nej Avantgardet. Jag säger ju att det jag ser som rätt för mig, min vilja att bli något, ser jag som imperativt för mitt varande.

Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det.

Samma sak där. Gör jag en bild av hur jag vill vara så lägger jag detta blivande mellan mig och det jag söker. Vad är det blivandet om inte det som hindrar mig att vara det?


Kanske beror det som nu diskuteras på att vi definierar "telos" olika. För mig så involverar det allt som tänkas kan, varför tänkandet görs. Därför vill jag inte formulera det. Det blir formulerat i det jag säger, omgärdas av det som uttrycks. Inte som någon enkel sats. Du gav faktiskt ett bra uttryck för det i kvanttråden, förstår bara inte varför du inte låter det stanna vid det. Utan söker avtvinga mig någon slags bekännelse.

Jag är inte här för att bikta mig eller vinna sympati.

Telos är en praktik, håller du inte med?

Tycker du att jag förespråkar dåliga saker så säg till. Men någon dyrkan av det rådande tycker jag du får svårt att häfta fast vid mig.

Betänk varför "jag synar er allihop".


Här har vi ett typexempel på vad jag menar! Du säger: "Jag gör inte bilder av hur jag skall vara utan jag är det." För lustigt nog så har du i detta just målat en bild av att det är just Du som din ansträngning skall gälla, som att det rör sig om ett individuellt projekt, och som att det var ett projekt att ändra denna "person" på ett eller annat sätt. Vem har sagt det? Ingen, men ändå antog du det. Du har redan förutsatt det. Och det är detta som förutsätts som jag menar MÅSTE MOTIVERAS! För det finns alltid där, även om det inte medvetandegörs. Men om det inte uppmärksammas så kan det heller inte kontrolleras.

Jag försöker inte avtvinga dig någon bekännelse. Jag söker ett ställningstagande från dig, med påföljande praktik ("the value of truth"). Telos är vad som strukturerar en praktik, vad som ger den riktning och mening, och förutan vilken ingen praktik kommer till stånd. I vems tjänst står filosofin? Och i vems tjänst skall den ställas? Hur görs detta?


För att börja bakifrån.

Introspektion och extrapolation.

Min och genom mig människans.

Normen och konformen.



Jag har aldrig sökt kontroll, det är som att pissa på elden, då slocknar lågan och det blir kallt. Jag vill inte ha kontroll, enbart då kan jag värmas.


Det beror förstås på vad man har stoppat i sig. Är man högtoxisk så är man. Men jag tycker du avfärdar "kontrollen" i det här sammanhanget allt för lätt. Vi talar om "Viljan till makt". Den är fundamental, men den är inte hela historien.

J R Auk skrev:Kontroll innebär att jag redan vet, om jag redan vet finns inget att förundras över, inget att hoppas på, inget att glädjas över. Ingen spontanitet.


Håller jag inte med om. Spontanitet kommer sig just av att man subsumerat kontrollen och därigenom förlänat den den opacitet som gör det möjligt för oss att bortse från den. Det är alltså inte en kamp om kontroll i det läget utan ett redan besittande av kontroll. I övrigt har du en poäng, men jag skulle där hellre vilja använda ett  ord som "överaskning" som implicerar ett brott med det vanliga, men inte maktlöshet.

J R Auk skrev:Vad menar du att ingen har sagt att det gäller en person? Jag relaterar till mig själv. Vad annars kan jag göra? Jag vill inte skriva andra på näsas, utan vädjar till att de skall ta ställning själva, precis som jag söker vägledning i den reflektion andra människor utgör.


Alltså du tar ställning för den borgerliga formen, och fokuserar på att kritisera dess innehåll. Det är alltså inte maktstrukturerna som sådana som det är fel på, utan de specifika partiprogrammen?

J R Auk skrev:Söker du motivation så har du det där ovan på pränt.

Tänker mig det som självklart. Jag vill inte måla naturen i färger som jag gillar, jag vill gilla naturens färger. Jag söker inte kontroll. (paradoxalt så gör jag det, men genom att anta motsatsen)


Vilket är vad jag söker påvisa. Du kan inte fly, men du kan lyfta fram dina implicita ställningstaganden och syna dem.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 20 dec 2008 13:37

Zokrates skrev:Varför skulle det finnas ett problem i själva presentationen av en filosofisk analys, det i sig självt är ju ingenting jämfört med mottagandet av densamma, det är ju det som utgör grunden för problemet.

Om Jag valde att enbart presentera något, utan hänsyn till hur detta något togs emot, så skulle jag ju inte ha några problem alls, det vore ju bara att köra på. Så rent konkret uppstår problemet först när jag eftersträvar ett visst gensvar och givetvis förstärks detta desto snävare ramar jag har att röra mig inom.

Frågan borde handla om "Till vem riktar vi budskap och varför"?

Att vara auktoritär kan endast vara positivt i en fastlåst position, där målet med budskapet/ informationen är av underordnad betydelse för åhörarna, annars borde det vara givet att förmedlaren/ läraren lär av lärandet, är en aktiv process i det som sker och inte en rabblare av påstådda sanningar/ fakta.

Med tanke på hur lite vett det krävs för att styra en hel värld, anser jag att ifrågasättandet av auktoriteter är berättigat med tanke på den negativa utvecklingen av allas livsbetingelser som råder.


Varför jag talar om problemet med att presentera den är för att jag försöker nå det här problemet utifrån den egna synvinkeln. Alltså det handlar inte om att skapa en viss förståelse, det är inte retorik jag dryftar.

Utan snarare handlar det om hur man skapar bra samtal, stämningar, och inte förlorar sig själv i idén om att man måste presentera ett budskap.

Jag tycker att vår kultur nu, med alla skygglappar, är den här fastlåsta positionen. Även om jag tycker att man ser mycket bättring, mycket kritik som börjar dryftas. Dock spelas det alldeles för mycket på "sanningar" när nyheter presenteras, och det är oftast upprapningar av invanda sanningar snarare än någon form av analys eller något reportage som visas.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 27 dec 2008 19:51

Överhuvudtaget vad gäller en filosofs förehavanden borde gälla att denne med logiken som redskap granskar förutsättningarna för all mänsklig verksamhet, vilket endast undantagsvis gäller på det sociala området utan där gäller det hävdvunna seder och bruk.

Auktorisationen för för ett filosofiskt verk måste grunda sig på dess logiska hållbarhet och inte på upphovsmakarens eventuella auktoritära position. Det är alltför väl bekant i skrämmande många fall auktoriteten har varit ett stort hinder för utvecklingen.

En tro på något slags ekonomisk demokrati är fåfängt alldenstund ekonomi i sig är ingenting som är logiskt hållbart utan är ett mänskligt påfund för att i möjligaste mån försöka förklara det ohållbara.

Den gamle Alfred har väl vältrat sig åtskilliga gånger i sin grav på grund av missbruket av hans namn i samband med utdelandet av det som hävdas vara ett slags Nobelpris i ekonomi.

Att det ologiska gör sig gällande i sociala sammanhang hänger samman med människans flockdjurstillhörighet. Dom flesta flockdjuren behöver bli tillsagda vad som ska göras eller inte, liksom vad som är rätt eller vad som är fel.

Ja, jag vet att jag börjar bli tjatig, men jag kan inte låta bli att mässa. Det kan ju hända att budskapet, eller säg hellre rådet, når fram till en och annan
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster