Inläggav Zokrates » 11 jun 2007 13:08
Min syn på ondska
Ett djur kan döda i självförsvar om det är hotat eller trängt, beror lite på storleken är det riktigt pluttigt kan det lika gärna lägga sig ned och spela död. Ett djur kan också döda av misstag när det blir skrämt. ett djur kan likväl som människor drabbas av hjärntumörer, vilket kan leda till ett onormalt aggresivt beteende, eller rabies, men detta hör till sjukdomar så dem lämnar vi åt sidan. Rovdjur dödar för att äta. Människan är en allätare, vilket klassar oss till rovdjurens värld. (Semikomborovdjur). (Combosemipredators).
Förbannade veganer att krångla med det som är och alltid varit genom att enbart äta växter. Visste ni att även växter har ett nervsystem, att de med största sannolikhet även reagerar på smärta, edra luspudlar med klorofyllblod upp över öronen, vem skall skydda växternas intresse av att få existera? Kanske borde vi äta kemiska surrogatlivsmedel istället?
Kan ett djur döda för nöjets skull? Ja, en tiger kan detta främst som en träning eller lek, men annars är det i regel ytterst sällsynt beteende bland de flesta djur. Inom djurens värld råder hierarkier och ofta kamp om att para sig. detta kan leda till dödsfall hos såväl vildhästar som inte är ett rovdjur som lejon som är ett rovdjur.
Ett djur kan även råka döda av nyfikenhet samt av oförsiktighet. Alltså, en del djur anser vi vara programmerade för att döda medan andra kan råka döda av andra omständigheter. Svårt att täcka in allt som kan ske.
När ett djur dödar kan vi anse att det är grymt, men väldigt få skulle anse att djuret är ont. Det är så.
Djur har ingen urskiljning och dödar ungar lika väl som gamla, svaga eller sjuka djur. Alltså, inom djurens värld förekommer dödandes naturligt inom de flesta arter.
Det är dock så att det nästan enbart tycks vara primater beskaffat att döda för nöjets skull.
Att döda utan annan orsak än det egna nöjet. Döda. mörda, starka synonymer som betyder att släcka ett liv. Samtidigt som detta "onödiga dödandet förknippas med den yttersta formen av ondska.
Att jag använder ordet "nöje" här beror på att det är just vad det är. Ett individuellt nöje eller gruppnöje.
När schimpanserna sliter en annan schimpans i bitar och gemensamt tuggar på dess kropp är de exstatiska, vilda av euforie. Ingenting annat kan kännas mer verkligt eller uppriktigt än just denna känsla.
Även detta bekräftas av vissa mördare, då de säger att, "just i mordets stund, så kände jag mig mer levande än jag någonsin gjort förut." Låter perverst i moderna människors öron och klassas säkert under någon form av det vi populärt kallar psykiska störningar.
Ondskans ursprung
Hur kommer det sig att så många böcker och filmer handlar just om mord och dråp? Eller "onda" människor som utför dessa handlingar? I sanning, toppar de dessutom inte bestsellerlistorna?
Varför, om jag får fråga, fördömer folk ett beteende men dras till att bli delaktig i denna fantasi om mord, våld ondska? Det är ju inga nya fenomen även om en del tycks inbilla sig just detta. Före biografernas inträde som ett civiliserat folknöje, kan jag tänka mig att gladiatorspel eller giljotineringar under franska revolutionen tjänade samma syfte, underhållning.
Jag hävdar, att dödandet är en del av vårt arv, det är genom just detta som människan har utvecklats till att dominera denna planet, vi är mästaren bland all jordens arter på just utrotning. Förneka det och du förnekar människan inom dig. Ett faktum som alla lärda torde intyga stämmer. Människor har varit oerhört duktiga och framgångsrika i att trycka ned svaga handikappade eller udda individer, allt för att stärka den egna sociala gruppen. Denna ur ondska, betecknades som ett naturligt inslag i livet. De som varit delaktiga såg sig inte ens som onda.
Förmodligen uppfanns begreppet ondska av dem som själva misslyckats med att slå ihjäl sina fiender. Eller kanske av en fornaristokratisk filosof som med tanken försökt förstå varför just hans familj försvunnit?
Hela begreppet ondska vittnar om ett ursprung i den underlägsna människans brist på styrka och förlust.
Så för att dra det hela i korthet. I ett civiliserat samhälle överlåter man rätten att döda till soldater, poliser samt bödlar. Alla andra får nöja sig med en lägre nivå av dödandet, den civila ondskan. Det var ej straffbart att vara en ond eller en elak människa i något civiliserat land. Det var en rättighet och för många en skyldighet. Att vara ond eller elak var tillåtet. Men krafter i samhället ville förvägra människor även denna rätten och kriminalisera ondska och elakhet. främst på grund av alla tingsrättsmål som enbart handlade om olika ärekränkränkningar från slutet av 1500 talet och framåt.
Dessa ärenden formade slutgiltigt begreppen under tiden till den syn som råder idag. Genom att straffa människor för det de alltid gjort blev ondska ej längre en självklarhet. Människor överlät alltså ondskan i händerna på de som styrde. Som vanligt är en större religion ytterst alltid ansvarig för dessa former av slutgiltiga begreppsdefinitioner.
Moral som en kollektiv grund för rättigheter skapar idéer om mänskliga rättigheter och skyldigheter inom samhället. Skillnaden från förr är endast storleken på grupperna.
Det som förr knöt samman mindre grupper genom våldsyttringar skulle nu användas för att stärka hela stater och då utgör okontrollerat våld inom gruppen enbart ett hot som i värsta fall kan leda till en större splittring eller i värsta fall, riktas mot eliten i samhället.
Därav följer att intresset för simulerad ondska i form av media lavinartat har spridit sig över hela den civiliserade världen. Utan att få utlopp för denna medfödda känsla och behov av våld och död och i dess mildare former ondska, är vi endast ett djur, som alla de andra och vår känsla av överlägsenhet blir endast en myt.
Ondska är en naturlig del av människan, därför inget att ifrågasätta, men det är först nu under de senaste 100 åren som ondska verkligen har förknippats som någonting onaturligt, som något sjukt, en avart. Alltså någonting som skall botas eller isoleras från allmänheten. Det som har förändrats är vår syn på ondska, vad det idag symboliserar. Ondskan i sig själv är dock fortfarande samma primitiva form av nöje för att stärka sig själv eller den lilla gruppen gentemot andra varelser.
Ondskan idag skall kuvas, förtryckas och till och med botas. Hur botar man en människas medfödda natur? Hjärntvätt, indoktrinering, lära sig att vi är bättre än ett djur. Vi dödar inte, vi är inte onda. Samtidigt som våra demokratiskt valda ledare och dess lagmän talar om för oss hur vi ska vara, skickar de soldater ut i krig. Det är som jag säger. det enda som förändrats är vem som har tillåtelse att var ond, att mörda. Detta kallas att vara civiliserad, att ge avkall på naturen, instinkterna och låta högre gemensamma intressen råda.
Ondska är idag ett folknöje, precis som det alltid har varit, men bara priviligierade har rätt att njuta av det på riktigt . Militärer, Poliser, åklagare, domare, och andra i samhället med högre poster. De är de sista allmän praktiserande onda människorna som fritt gör det andra människor enbart får läsa om i böcker eller se på film. Alla andra kan räkna med såväl straff, utfrysning, hämnd, förvisning etc.
Även det en slags ondska. Så till sin natur rymmer människan alla möjligheter att vara det den vill, men sällan antingen endast det ena eller det andra. Vi växelverkar mellan gott och ont varav det sistnämnda kan vi tänka oss att utsätta andra för, men vill inte drabbas själva av.
