förstår mig själv skrev:Hej illusion som du vet anser jag att samband råder mellan olika dimensioner. Att leta efter en mening till att tex vi finns eller det som sker för att använda ditt uttryck"är att lyfta sig i håret". Det går ju inte att förstå på samma sätt som allt måste förstås i naturen. Dvs genom registreringar med påföljande "uppståndelse" av en teori. Dvs en förklaring till våra mätdata.
I och med att man hela tiden kan förstå högre ordningar skulle man i så fall (om man kan använda ordet mening) kunna säga att det finns oändligt med meningar.
När det gäller frågan om varför vi finns är den ganska enkel att förstå.
Detta görs med oss själva som referens.
-om du börjar dina undersökningar med att insamla lite data så kommer du snart att förstå det.
- börja med att fråga dig hur kan djuren leva? De förstår ju tex inte att de dör om ca en vecka om de slutar kissa. Men ändå gör de det. Detta antyder att det inte bara krävs förnuft utan även annan kunskap/orsak till att de inte felar på massa olika sätt och dör.
-vill du förstå orsaken till att djur och människor lever börja då tex med att hålla andan i någon minut. Det du gör då är alltså något som inte är förenligt med liv.
Efter ett tag kommer en stegrande känsla av olustkaraktär. Registrera under tiden "naturen" med dina känslor. Som jag sagt tidigare är det enda egenvärden som existerar våra känslor. Det som känns fel har ett negativt egenvärde. Det som känns bra/skönt har ett positivt egenvärde.
Efter ett tag blir "andnöden" riktigt obehaglig något du vill bli av med. Vidare kommer du märka att när starka känslor av denna art uppstår kommer du släppa dina andra funderingar och alltmer kommer ditt medvetande utgöras av din olust och tankar/teorier om denna. Några nya ekvationer lär du inte sitta med vid det laget. Märk här hur medvetandet"hoppar"/"prioriterar"/ koncentreras till ditt experiment/försök. Kanske inser man att viljan och vår förmåga att välja vad vi vill göra kanske inte är så fri längre.
Det som håller på med hotar din existens, dvs något som orsakar liv måste ske snart.
Förutom att känslor är registreringar är det de enda värderingarna vi/djuren har.
Till sist. Känn efter ordentligt alltså och värdera det som sker.
Sedan när du börjar andas släpper olusten och medvetandet kan flytta till något annat.
Jag menar att känslor är grunddefinitioner. Så bra definitioner och även så användbara för oss också. Lägg märke till att de verkar fungera bra så bra att även djuren kan använda dem trotts att de varken har språk eller matematik tillhands.
I och med att du eftersöker referenser är mitt förslag alltså att använda känslorna. Det gör jag och detta har fungerat extremt bra.
Säg nu att tex ett djur blir väldigt andfådd kommer det att öka andningsfrekvensen. När du efterlyser storheter också inte bara grundenheter/referenser kan man inse att beroende på våra kroppars behov kommer storheterna avspeglas i olika reaktioner i oss.
Anser du inte att det är av yttersta vikt att förstå exakt och ordentligt vad grundenheter är?
Detta har du genom experimentet gjort. Både vad det är och styrkan alltså!
Hej Fms,
Tidigare har jag förklarat att jag tycker mig förstå det du skriver.
Det jag däremot inte riktigt lyckats förstå är vad du har för målsättning med din teori.
Vem vänder du dig till, och vad vill du uppnå ?Vi ser även olika på detta med ”känslor” och andra förnimmelser, och var ursprunget är att finna.
Ditt sätt att definiera passar inte heller in i mitt sätt att se på frågeställningarna.
Det var mot denna bakgrund jag tidigare skrev att
vi får acceptera att vi ser olika på frågorna,
och låter oss nöja med det.
I mitt senaste inlägg på tråden, Vad utgör medvetandets referens?, förtydligar jag hur jag ser på ”jaget”.
Bl a skriver jag citat,
”Observera att ovanstående är en beskrivning av "jaget" ur vår verklighets atomära perspektiv.
Det atomära perspektivet är ”sidställt”, i relation till det balanserade universella perspektivet.
Modellen för "jaget" förutsätter således en sidställning/obalans i relation till ett överordnat universum.
Egenreferensen är den personliga ”KODNYCKEL” som avkodar och styr hur respektive verklighet gestaltar sig.
Det är då, p g a obalans-effekten, rimligt att ”jaget” referensmässigt är hemmahörande i det universella perspektivet.
Det går då inte att utesluta den fascinerande möjligheten av att "jaget" därmed är PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas så som vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid,
utan ”jaget” har en abstrakt natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.”.
Jag säger inte att du har fel, men om du förstår konsekvenserna av det jag skriver här, inser du att jag här ger
dina ”känslor” en förankring externt vår atomära verklighet. Om du delar denna slutsats förstår du varför jag hävdar
att
en teori baserad på känslor och/eller andra sinnesintryck, och som saknar tydliga definitioner, även saknar grund.
Jag vill inte göra dig besviken, men om din avsikt är att försöka få mig att ändra åsikt måste du m a o
förklara för
mig på ett enkelt och trovärdigt sätt, var jag resonerar fel. Det är ingen lätt uppgift du som läkare i så fall står inför
då ingen hitintills visat tecken på att förstå det jag försöker förklara, och då särskilt detta med referensdifferensens
betydelse.
/ Illusionen