Begreppet verklighet

Moderator: Moderatorgruppen

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Smisk » 17 sep 2024 08:28

xion skrev:
Nej, det blir inte samma sak.
Gud skrivs med stor bokstav, naturen skrivs med liten bokstav.
Naturen är inget "i sig". Naturen består av dess ingående delar som alla verkar utifrån sina egna förutsättningar.
Det finns inget syfte, ingen plan, ingen arkitekt. Allt bara sker utifrån sina egna förutsättningar.

Hur vet jag det?
Jag "vet" inte det, men så måste det vara om bilden av verkligheten ska hänga ihop som ett helt.


Kan man inte tänka sig naturen/Gud?

Som en levande dynamik där naturen och Gud är två aspekter av samma sak?

Tänkandet har sina gränser och kan varken veta "allt om naturen" eller "allt om Gud".
Både tanken av en "naturens ordning" och en Gud ger oss ett förhållande som fungerar likt Tao.
Ett inkluderande förhållande med saker som syfte, värde och mening där vi "ingår i något" tänkandet inte helt kan fånga.
Men som vi ändå "måste välja". Det är "faith" som jag tänker mig det.

xion
Inlägg: 4180
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Begreppet verklighet

Inläggav xion » 17 sep 2024 08:55

Smisk skrev:
xion skrev:
Nej, det blir inte samma sak.
Gud skrivs med stor bokstav, naturen skrivs med liten bokstav.
Naturen är inget "i sig". Naturen består av dess ingående delar som alla verkar utifrån sina egna förutsättningar.
Det finns inget syfte, ingen plan, ingen arkitekt. Allt bara sker utifrån sina egna förutsättningar.

Hur vet jag det?
Jag "vet" inte det, men så måste det vara om bilden av verkligheten ska hänga ihop som ett helt.


Kan man inte tänka sig naturen/Gud?

Som en levande dynamik där naturen och Gud är två aspekter av samma sak?

Tänkandet har sina gränser och kan varken veta "allt om naturen" eller "allt om Gud".
Både tanken av en "naturens ordning" och en Gud ger oss ett förhållande som fungerar likt Tao.
Ett inkluderande förhållande med saker som syfte, värde och mening där vi "ingår i något" tänkandet inte helt kan fånga.
Men som vi ändå "måste välja". Det är "faith" som jag tänker mig det.


Stor bokstav sätter vi normalt på egennamn.
När vi gör det på Gud implicerar vi att Gud är en "person" med möjlighet att verka och ha syfte och mening.
Naturen har i sig själv inget sådant utan innehåller detta i sina ingående delar för sig och i samverkan.
Tao brukar också skrivas med stor bokstav beroende taoismens religiösa vördnad för naturen som en kraft som "besjälar" sina ingående delar.

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Smisk » 17 sep 2024 09:49

xion skrev:Stor bokstav sätter vi normalt på egennamn.
När vi gör det på Gud implicerar vi att Gud är en "person" med möjlighet att verka och ha syfte och mening.
Naturen har i sig själv inget sådant utan innehåller detta i sina ingående delar för sig och i samverkan.
Tao brukar också skrivas med stor bokstav beroende taoismens religiösa vördnad för naturen som en kraft som "besjälar" sina ingående delar.


Ja, fina semantiska frågor som är användbara för att få klarhet i detaljer :)

Begreppet "naturen" är intressant här med. Det precis som begreppet "verkligheten" är intressant att reflektera över.
Bägge är väldigt komplexa och innehåller på uppfattningar vi på förhand utgår ifrån och som ibland motsätter varandra.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Algotezza » 17 sep 2024 09:57

Smisk skrev:
xion skrev:
Nej, det blir inte samma sak.
Gud skrivs med stor bokstav, naturen skrivs med liten bokstav.
Naturen är inget "i sig". Naturen består av dess ingående delar som alla verkar utifrån sina egna förutsättningar.
Det finns inget syfte, ingen plan, ingen arkitekt. Allt bara sker utifrån sina egna förutsättningar.

Hur vet jag det?
Jag "vet" inte det, men så måste det vara om bilden av verkligheten ska hänga ihop som ett helt.


Kan man inte tänka sig naturen/Gud?

Som en levande dynamik där naturen och Gud är två aspekter av samma sak?

Tänkandet har sina gränser och kan varken veta "allt om naturen" eller "allt om Gud".
Både tanken av en "naturens ordning" och en Gud ger oss ett förhållande som fungerar likt Tao.
Ett inkluderande förhållande med saker som syfte, värde och mening där vi "ingår i något" tänkandet inte helt kan fånga.
Men som vi ändå "måste välja". Det är "faith" som jag tänker mig det.


Aspekten av tillvaron som vi kallar naturen är ju empiriskt möjlig att studera och det är fullt möjligt att definiera naturen som det biologiska jordelivets skapare, men i regel tillskrivs ju Gud/gud fler egenskaper än att vara det biologiska livets skapare, allvetande, allkärleksfull, allestädesnärvarande. På vilket sätt kan naturen äga dessa egenskaper? Är aspekten Gud/gud med nämnda egenskaper empiriskt möjlig att studera?

Martinus har en egen definition av Gud, som vår omvärld och naturen samt det nav av stillhet, i vårt inre, X1, livet rör sig. Så livet kan då beskrivas som den ständigt skiftande relationen mellan gud/Gud som vårt "inre jag, X1" och Gud/gud i form av naturen och omvärlden. Detta är ju knappast möjligt att bevisa empiriskt, alltså existensen av "den inre alltid närvarande stillheten, X1, men att vi har något vi brukar kalla omvärld går att bevisa empiriskt eftersom det är den vi hämtar empirin från, men man kan förstå bilden Martinus ger teoretiskt. Jag kan också uppleva vid kontemplation, när jan "sjunker inåt", att det finns en inre gräns för mitt medvetande, en inre upplevelsehorisont eller mentalt blind fläck.

På så vis finns det ett slags bevis eftersom jag upplever att det finns "något" i mitt inre, en närvaro, som jag bara kan uppleva finns där, men jag kan bara säga att det finns där, egenskapslöst, ty existens som sådan är ju knappast en egenskap.
Algotezza aka Algotezza

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Smisk » 17 sep 2024 13:06

Algotezza skrev:Aspekten av tillvaron som vi kallar naturen är ju empiriskt möjlig att studera och det är fullt möjligt att definiera naturen som det biologiska jordelivets skapare, men i regel tillskrivs ju Gud/gud fler egenskaper än att vara det biologiska livets skapare, allvetande, allkärleksfull, allestädesnärvarande. På vilket sätt kan naturen äga dessa egenskaper? Är aspekten Gud/gud med nämnda egenskaper empiriskt möjlig att studera?


Det finns problem med att definiera existensen som identisk med naturen just eftersom vi inte kan förklara saker som naturens, livets och medvetandets uppkomst. Vi kan heller inte förklara syfte, värde och mening i termer av naturliga egenskaper/händelser.
Detta betyder inte att det inte går eller att naturen som koncept inte är tillräckligt, men det är än så länge svårförklarat.

En modell är den panteistiska som kan beskriva existensen som ett spektrum av olika typer av existens. Vi kan ta en som delar kakan som så att existensens natur är "pure spirit", inuti den har vi Gud och inuti Gud har vi naturen med livet och medvetandet som lager av existens som ligger där naturen/Gud överlappar. Detta är väl den hinduistiskt delade kakan.

På så sätt kan vi förklara varför vi inte empiriskt kan hitta de andliga/Gudomliga aspekterna, dem tillhör ju inte naturen men existerar bortom den och där Gud överskrider naturen men inkluderar den. Naturen är då en del av Gud.

Liv och medvetandet uppstår då eftersom Gud kreativt skapar dem över tid, genom evolution och kanske + annat vi inte kan förstå.

Har man en fysikalistisk lins så skulle jag säga att Gud upplevs som nonsens och att då är inga av dem gudomliga sakerna kompatibla med något verkligt. Å andra sidan, det är inte heller syfte, värde, mening eller medvetandet då dessa inte är helt fysiska.

Algotezza skrev:Martinus har en egen definition av Gud, som vår omvärld och naturen samt det nav av stillhet, i vårt inre, X1, livet rör sig. Så livet kan då beskrivas som den ständigt skiftande relationen mellan gud/Gud som vårt "inre jag, X1" och Gud/gud i form av naturen och omvärlden. Detta är ju knappast möjligt att bevisa empiriskt, alltså existensen av "den inre alltid närvarande stillheten, X1, men att vi har något vi brukar kalla omvärld går att bevisa empiriskt eftersom det är den vi hämtar empirin från, men man kan förstå bilden Martinus ger teoretiskt. Jag kan också uppleva vid kontemplation, när jan "sjunker inåt", att det finns en inre gräns för mitt medvetande, en inre upplevelsehorisont eller mentalt blind fläck.

På så vis finns det ett slags bevis eftersom jag upplever att det finns "något" i mitt inre, en närvaro, som jag bara kan uppleva finns där, men jag kan bara säga att det finns där, egenskapslöst, ty existens som sådan är ju knappast en egenskap.


Marinus beskriver det fint. Spinoza talar om evighetens synvinkel och hinduismen talar om Sakshi/vittnet.
Meditativa och mystika erfarenheter ser jag som grundläggande för att ha något att gå på när man reflekterar kring verklighetens natur.

Erfarenheten kan inte "veta allt om sig själv" eller "naturen/Gud", den kan har sina arbetsområden.
Kunskapen vi kan få genom att rikta oss utåt empiriskt är en helt annan än den du har när du upplever en "närvaro i ditt inre".

Det blir lätt att verkligheten/naturen inte får innehålla bägge sidor :)

gostathd
Inlägg: 13
Blev medlem: 19 jun 2024 21:34

Re: Begreppet verklighet

Inläggav gostathd » 17 sep 2024 18:13

Om vi godtar Max Tegmarks teori att varje atomkonfiguration som spontant kan reproducera sig kan forma "liv". Händelsen inträffar med mycket stor sannolikhet i ett kosmiskt rum likt Jordens där biologiskt liv förutsätter förekomst av av kol, väte och syre. Inget tyder på att liv skapas med någon avsikt av en evolutionärt fristående kraft. Det finns indikationer att "liv" kan ha existerat på planeten Jorden i c:a 4 miljarder år och människans art Homo Sapiens i kanske 100000 år. Det vore intressant att veta när vårt 10000 år? gamla språk medger beskrivning av medvetande och jagförnimmelse vilket väl är förutsättningen för att uppfatta och kommunicera abstraktioner och immateriella sinnebilder.
Det är osannolikt att människan i nuvarande evolutionära fas kan se och tänka utanför det tredimensionella rummet och därför inte kan varsebli andra livsformer i andra dimensioner och atomkonfigurationer. - En hypotes utan evidenta och empiriska fakta som filosofiska rummets kunskapare lätt kan vederlägga eller ..

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Pilatus » 18 sep 2024 09:43

gostathd skrev:Det vore intressant att veta när vårt 10000 år? gamla språk medger beskrivning av medvetande och jagförnimmelse vilket väl är förutsättningen för att uppfatta och kommunicera abstraktioner och immateriella sinnebilder.

Det framstår som att ett flertal högre primater har en uppfattning om sin identitet och förmåga att identifiera en annan individ via ett fotografi. "Högre primater kan känna igen andra individer och har ett visst mått av självmedvetenhet (till exempel genom spegeltestet), men deras förmåga att utveckla en narrativ eller mer komplex form av identitet är begränsad eftersom deras kommunikativa system inte tillåter den grad av abstraktion och introspektion som språket möjliggör för människor." Ref ChatGPT
Moderator

gostathd
Inlägg: 13
Blev medlem: 19 jun 2024 21:34

Re: Begreppet verklighet

Inläggav gostathd » 18 sep 2024 16:44

Bara i sagans värld vet vi något om hur andra arter och livsformer kommunicerar. Århundraden av misslyckade läroböcker i animaliska har knappast tillfört något. Vi kan med våra sinnen uppfatta att kommunikation pågår men inte hur. Dinosaurier dominerad jorden under 70 miljoner år och vi vet faktiskt ingenting om eventuella civilisationer och kulturer. Dawkins mem-teori borde lämnat spår långt för Homo Sapiens. Det finns mycket vi inte vet att vi inte vet.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Algotezza » 18 sep 2024 21:07

Smisk skrev:
Algotezza skrev:Samma sak kan väl delvis sägas om t.ex. Gud? Eller vad som helst som man tror på "bortom det bortom" och som då också är bortom vanlig empiri?


Jag tänker att samma sak delvis kan sägas om Gud ja, det är så jag tänker mig Gud själv.
Gud och Tao är två aspekter av samma sak för mig. Dock kallar jag mig inte troende som sagt.
Jag har dock inget emot att någon skulle tänka att jag delvis är troende :)
Det är filosofiskt komplext och jag har ett filosofiskt perspektiv på andlighet.

Jag tänker att "verkligheten" är ett spektrum av saker och en analogi är ljusets relation till färgerna.
Färgspektrumet är ett kontinuum, det är något "oavbrutet", något som inte har någon början eller slut i vanlig bemärkelse.
Saker finns och är alltså "verkliga" men det finns inte "en objektiv verklighet" utan ett spektrum av processer.

Jag tror jag håller med Martinus helt, har du hans perspektiv på det kanske?

Det ursprungliga begreppet kosmos, som syftandes på en ordning, ser jag som en användbar tanke.
Ljuset är ordningen och färgerna är konsekvenserna av den i analogin.



Ja, substantiv är verb i perfekt particip. Allt omkring oss, liksom vi själva består av processer som går in och ut ur varandra. Vi är alltså summor av verb i pågående form snarare än substantiella substantiv. Allt omkring är i rörelse liksom våra medvetandeprocesser. Med ord kan vi ibland till synes bromsa rörelsen men ordens betydelse är på glid när de går från människa till människa och in och ut ur våra medvetanden. Med hjälp av definitioner och matematik tror vi att vi både kan fånga och bromsa rörelsen för att kunna handskas med den som bestående av en hanterbar substans.

Den bästa bilden av vad vi, tingen omkring oss är är att det är som en symfoni av stämmor som ibland loopar och ibland är mer linjära.

Men om allt är i rörelse, vad är det som rör sig? Det som rör sig på en nivå är rörelse på nivån under, så det är rörelse i rörelse som rör sig.

Visserligen kan vi frysa musiken via inspelningar och noter men dessa är något annat än den levande musiken i lyssningsögonblicket. Livets musik, dess symfoni, upphör om vi försöker frysa den.
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Begreppet verklighet

Inläggav Algotezza » 19 sep 2024 08:31

Vår verklighetsbeskrivning är åtminstone betingad av två faktorer (och kanske till och med fler) dels det perspektiv man anlägger, dels det syfte man har. Utan perspektiv är det svårt eller rentav omöjligt att varsebli något alls och utan syfte saknar man anledning att göra en beskrivning.
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster