Men hör du inte vad jag säger Gubbe! Det är ju två former av religiös idealism som står nära varandra i stoffet.Avantgardet skrev:Din historisering av olika filosofer kanske funkar för idéhistoriker (men då gäller det att ha koll på sina fakta), men nu är det väl stoffet vi är intresserade av, eller hur?
Nej, jag sa aldrig att de var i samma andetag. Jag sa heller aldrig att Heidegger var idealist, men han för ändå arvet vidare, och då menar jag Romantiken och Kristen mystik.Att kalla Heidegger tysk-idealist och naturdyrkare i samma andetag som Hegel är oerhört missvisande - de är på många sätt varandras motsatser.
Nej, det är inte så enkelt eftersom alla tyskar inte valde att arbeta med nazister. Jag upplever att det finns något i Heideggers "naturromantik" som resonerar med Nazismen.Hans koppling till nazismen är väl helt enkelt den att han är tysk.
Ehh? Vad? Men många lämnade landet när Nazisterna fick greppet. Dock valde Heidegger att sammarbeta med Nazisterna.Vilken är din koppling till nuvarande moderatregering?
Tror inte du ska underskatta hans inflytande från teologin. Är du inte ens (av de intryck jag fått) insatt i österländsk filosofi, så hur skulle du kunna avgöra detta? Jag säger inte att du har fel, det jag säger är att Buddhismen i sig själv har ett fenomenologiskt betraktelsesätt i förhållande till tillvaron. Jag säger inte att detta gjort avtryck hos Heidegger, utan snarare säger jag att han själv upplevde, att vissa av de slutsatser han själv kommit fram till, redan var dragna av Buddhister, och med detta menar jag inte att det är något dåligt, tvärt om.Heideggers österländska influenser är marginella i jämförelse med inflytandet från hans lärare Husserl.
Jag upplever som sagt att du inte är vidare insatt i teologi eller österländsk filosofi, och jag tycker att du borde ha att öppnare förhållningsätt eftersom det finns mycket att hämta här. Nu ska jag inte säga så mycket, eftersom jag inte är överdrivet påläst själv. Men jag har ett "Hum" om vad det handlar om.
