Hur finner man lyckan?

[diamantfrid]

Om vi bara kunde återfinna lyckan i melankolin, så vore det slut på olyckliga dagar!

Jo.
Men ska vi verkligen vara så likgiltliga att vi skall vara lyckliga hela tiden?

[Justin Case]

Om vi bara kunde återfinna lyckan i melankolin, så vore det slut på olyckliga dagar!

Nja, det finns väl även andra former av olycka än melankoli. (Om melankoli ens är en form av olycka (jag vet inte exakt hur man definierar melankoli)).

Men ska vi verkligen vara så likgiltliga att vi skall vara lyckliga hela tiden?

Jag antar att diamantfrid menar att det skulle krävas att man gör sig okänslig för andras lidande för att man själv ska kunna vara lycklig?

Det är en förståelig tanke, men det finns ju också det fenomenet att när man tänker positivt och ser till att själv må bra, orkar man utföra godare handlingar än om man låter sig tyngas av andras lidande. Att välja att själv vara lycklig och vilja expandera i lycka och därmed sprida denna lycka i universum tror jag är en bättre metod för att minimera lidandet i universum på sikt, än vad valet att "lida med andra som lider" är. Om vi behåller som målsättning att göra världen allt lyckligare, kommer vi till slut att få bort allt lidande, även utan att behöva "lida med" dem som lider.

[Justin Case]

Kanske jag kan svara på det.

Han fann lycka i stunder av skratt och minnen och i vetskapen att han var älskad och att lidandet snart var över och att han skulle få återse sin mamma. Att bara äta och dricka det han tyckte var gott, se på film, lyssna på musik, umgås med vänner. Stunder av ickesmärta, att kunna vistas utomhus.  Haschet tog iaf bort illamåendet, något som inga mediciner lyckades med.  Lite större perspektiv på tillvaron.

Om du nu med detta vill säga att en svårt cancersjuk kan vara lika lycklig som någon annan människa, vad finns det då för anledning att se till att man inte får cancer?

[Angelina]

Kan man se till det? Ring massmedia, chockerande nyheter!

[Justin Case]

Det beror mycket på kraven i sitt liv. Om du kräver att vara miljonär och ha lyxhuset så lär du ju inte ha så lätt att vara lycklig. Om du öppnar ögonen och ser de bra stunderna i ditt liv så lär du ju ha lättare för att vara lycklig. Den positiva inställningen!

Självklart går ditt liv upp och ner så att du inte är lycklig hela tiden men om du försöker se det positiva så hamnar du lättare i det lyckliga tillståndet igen.

Det skriver jag under på! Det är en viktig iakttagelse du gör, som visar att det faktiskt går att vara mer lycklig eller mindre lycklig beroende på hur man väljer att använda sin hjärna. Det är alltså inte alls som en del verkar tro, att lidande och lycka tar ut varandra, så att man när man varit lycklig ett tag får ett motsvarande lidandefyllt bakslag som gör sökandet efter lycka meningslös genom att lidandet "tar ut" lyckan. Även om det kommer bakslag, kan man i hög grad själv påverka hur lätt de kommer, hur ofta de kommer, och hur svåra de blir när de kommer, t.ex. genom att välja hur positivt man vill se på sin situation. Bakslagen behöver inte alls "ta ut" lyckan. Lidandet i bakslagen/downperioderna kan göras till en bråkdel av lyckan under up-perioderna.

Dock går det nog inte att med enbart psykologiska metoder göra så att de där bakslagen helt upphör att komma. Därför behövs genmanipulation, att vi på genetisk väg bygger om människohjärnan så att den bara kan vara lycklig - superlycklig, hela tiden. Vad som dock är viktigt att ta fasta på i vad du säger är att en människas liv kan bli olika lyckligt beroende på vad som händer och tillåts hända i hjärnan. Det betyder ju att genetisk förbättring av hjärnans förmåga att vara lycklig borde vara genomförbar. Denna tes får dessutom ytterligare stöd av lyckoforskning. Lyckoforskning visar nämligen att människor med vissa typer av gener tenderar svara mer positivt på frågor om hur lyckliga de är, än vad människor med andra typer av gener tenderar svara. Lyckoforskning visar att lyckoskillnaderna mellan människor är i hög grad medfödda. Varför skulle det då vara omöjligt att göra hjärnan ännu lyckligare på genetisk väg, när det så uppenbart är möjligt att göra hjärnan lyckligare med andra (t.ex. psykologiska) metoder, och när nu olika människohjärnor redan idag är olika lyckliga på grund av genetiska skillnader?

Lyckomaskiner (som t.ex. ger elstimulans till lyckoområdena i hjärnan) är bara en av många tänkbara metoder. Vad som till slut visar sig effektivast maximera lyckan är kanske inte det viktiga att fundera på idag. Det viktiga är att mänskligheten och hennes teknologiska och medicinska kunnande får fortsätta utvecklas tillräckligt länge för att man till slut ska lyckas (med vilken metod det månne blir) göra människor ständigt enormt lyckliga (utan att för den skull göra dem mindre överlevnadsdugliga eller utvecklingsbenägna än tidigare).

Betänk följande.

1. Psykologiska metoder hjälper idag många människor att ta sig ur depressioner. Även mediciner hjälper idag många människor att ta sig ur depressioner.

2. Psykologiska metoder kan öka lyckan ytterligare hos redan lyckliga människor, utan negativa bieffekter. Slutsats: Mediciner kommer att komma som gör även detta.

Smärtstillande medel och mediciner mot depressioner blir allt bättre. Logiskt sett torde även mediciner som ökar lyckoöverskottet hos redan lyckliga människor kunna bli allt bättre, om man bara satsar tillräckligt på sådana mediciner också.

Nästa naturliga steg efter lyckoskapande mediciner är lyckoskapande genteknik, eftersom man då slipper ett livslångt knaprande av piller, utan problemet är behändigt löst en gång för alla.

[Justin Case]

Kan man se till det? Ring massmedia, chockerande nyheter!

Jag menar att _minska_risken_ för cancer. Vad finns det t.ex. för anledning för en kedjerökare att sluta röka?
(Alltså om du nu menade att man kan vara lika lycklig som cancerpatient, som om man är frisk.)

[Angelina]

Ja, det går väl inte att mäta lyckan ändå, utan det handlar väl om hur man hanterar den situation som man blivit given.

[Morningstar]

----

[Explorer]

Angelina vrider allt till lapparnars fördel.
Sjävlförverkligandet är allt, staten betalar.
Vi kypplar till nåt lapptäcke och genast söker vi bidrag via EU.

[Explorer]

Vackert sagt Sailaways men verkligheten är brutal..
Vi som har försörjningsbörda hinner inte med.
Därför slängde jag en fråga åt kapitalistsvinen och bad om råd. En bakåtslickarhår nolla babblade nåt om nåt. Han såg rätt korkad ut så jag gav fan i han. En annan mindes gammalt. Han mindes 90-talets happy days men nu var han på dekis.
Ingen normal människa här, med en normal människa menar jag en fläskhög som vågar utmana mej.

[Angelina]

Men va faaaan!  :lol:

Jag är bara en fattiglapp utan bidragsskills, de får inte min tid, jag får inte deras pengar.

[Explorer]

Angelina, har varit lite elak mot dej men nu blev jag nostalgisk och mindes gammalt.
Rätt eller fel, vet ej. Är bara en jälvligt tyken proletär.

[Explorer]

Angelina, vet att du älskar mej.

[Explorer]

Och inget konstigt, många gör det.
Skulle jag sätta in en växel till så blir det rena rusningen.
Men jag är inte sån

[Anders]

Länkstarten söker :

Bestående lycka.

Klart överreklamerad. Jag säger "Carpe Diem". Men det är klart, om man är lycklig ofta så är ju det bra.