Inläggav PopJimmy » 18 jan 2008 02:29
Jag hoppas inte detta inlägg sabbar hela diskussionen,
Att försöka förstå vad människan är att ge sig in på djupt vatten, men samtidigt upplever jag att alla människor redan har minst en definition. definitioner av vad som är en människa är vad vi i andra sammanhang kallar ideal.
Det handlar egentligen inte om man har eller inte har, utan snarare om hur "hårt" man förhåller sig till denna definition.
Jag upplever att detta i förlängnigen kan sluta på två sätt, antingen är det en regression (ala nazism) eller en progression (Martin Luther, Ghandi).
Det handlar om att dra ett (eller flera) streck mellan det som är mänskligt och inte mänskligt, men samtidigt måste det kunna gå att passera strecket, och samtidigt måste man ha kärlek att kunna göra undantag, dvs att kliva över strecken om det går att legitimera.
För mig handlar det till stor del att legitimera antingen yttre eller inre egenskaper. När man definierar det som är "mäskligt" definierar man alltså idealet. Hur idealet definieras i samhället beror på hur långt den kultrella (förståelse för ideer, tankeliv och känsloliv, och dess processer) och tekniska utveckingen (artefakter/verktyg satta i system och praktik) i samhället.
Problemet med idealen är att de ofta definieras utifrån saker som är konkreta och mätbara, dvs yttre attribut. I den mån så försöker man skapa yttre attribut som symboliserar de inre egenskaperna, detta är pengar, status/titel/yrkessroll, etc.
Olika människor har olika behov och därför olika sätt att definiera vilka handligar som är mänskliga, dvs både legitima och autentiska (vilket jag inte ser som samma sak).
För att definiera människan måste man på ett eller annat sätt introducera en form av hierarki. Det handlar inte så mycket om en hierarki av människor, som en hierarki av inre förmågor/egenskaper. Men denna skall ställas i förhållande till hur mycket potential en människa har kvar, och med potential så menar jag förmåga att utvecklas vidare, dvs förmåga att lära/växa.
Vi kan alltså inte ha samma måttstock på "barn" och "vuxna"... Fast det är inte sant, eftersom vårat nuvarande sätt att definiera barn och vuxna, är igen, utifrån yttre egenskaper. Och det är här mycket av myndighetsproblem kommer in.
Det handlar alltså om vilka möjligheter/interaktionserbjudanden en människa fått, dvs kvaliten på den miljö hon fått växa i. Alla miljöer är inte anpassade efter människors potential att växa. Det finns alltså bättre och sämre villkor, och detta handlar utesltuande om respekt för människor (och här inkluderas barn) behov.
Behoven uppstår utifrån grad av mogenhet.
Vi kan alltså ha en måttstock för både "barn" och "vuxna". Det finns alltså vuxna barn och barnsliga vuxna, det handlar om hur de inre och yttre mogenheten förhåller sig till varandra.
Så finns det någon som studerat denna mogenhet? Ja, det finns mycket forskning på detta, problemet med forskningen är att mycket tenderar till att vara upp till den nivå vårat allmänna samhällsklimat nått, och inte bortom det.
Många motställer sig tanken om att människans behov går att förstå, ofta tror människor att en definition kommer inkränka på människans frihet och integritet, men så är inte alls alltid fallet, tvärt om, så är definitionen en säkerhet att de mänskliga rättigheterna infrias. Men många ställer sig kritiska till de mänskliga rättigheternas relevans, men dessa människor har inte tittat ordentligt i civilisationens bakspegel, dvs, historian. Utvecklingen är inte så linjär som utvecklingspessemisterna tror att utvecklinsoptimisterna tror den är. Och vad menar jag för typ av utveckling? Inte i första hand den tekonolgiska/samhällsmässiga, utan främst den kulturella. Men samtidigt känger den tekonologiska/interobjektiva och den kulturella/intersubjektiva sfären samman, det är denna diskussion ett bevis för. Utan våran tekonologi skulle vi aldrig haft möjligheten att sätta upp dessa typer av kommunikationssammanhang, som här bidrar till kulturell progression.
Problemet med människor som förkastar behov och människans intentionella sfär, är att de inte funderat tillräckligt kring dessa saker. Människors behov skiljer sig åt, men börjar man forska djupare så går behoven att abstahera. Det finns alltså teoribildningar som, tillräckligt bra, mappar ut de stora dragen av vad människor behover, och det första exemplet på denna är maslows behovstrappa.
Av olika skäl förkastar människor dessa teoribildnignar, men varför det är så är för invecklat att gå in på här.
Alla kulturella progressioner handlar alltså om att omdefinera människan, att vidga de mänskliga rättighernerna, men samtidigt klargöra skyldigheterna i förhållande till den inre och yttre mognaden.