J R Auk skrev:Varför blir det detta tjafs?
Jag håller verkligen med dig Jimmy, även om inte till hundra procent.
Men jag ser också ett mönster i ditt uttryckssätt.
Eller jag kanske hellre skulle säga att jag förstår varför folk blir lite aviga mot ditt inlägg.
Jag hittade ett bra citat men nu e det borta hur mycket jag än letar.
Varför utrycker zen mästare sig i något som liknar gåtor?
Jag tror att det kommer sig av att sådant som disskuteras här måste växa fram hos individen själv.
Individen måste få känna att den själv har nått insikten och inte bara fyllts av visdom som någon annan har "upplevt".
Vidare så vill jag tillägga att jag nyligen började läsa Osho "Zen and the art of living" och något som slog mig tidigt var att budskapet om att slänga alla symboler rimmade illa med det faktum att en Zen mästare är just en symbol.
Lika värde slutar gälla, oavsett kärleken eller inte. Sen vet jag ju inte om det är så som det står i boken, meningen kanske blir annorlunda om man fick höra orden ansikte mot ansikte. Mycket ändras då.
Men ändock finner jag det som en misströstan och en misstro mot människor intellekt och förmåga till insikt att hävda att en mästare är behövlig.
Jag tänker nu mest på dessa massmästare som tex Osho är. I mindre, till massan personer involverande, relationer blir det smått annorlunda då respekt kan uttryckas annorlunda. Men jag undrar om inte den undersätsighet som krävs av ovan nämnd inte leder till många förträngda problem och en stävan att bli istället för ett blivande fritt från strävan.
Jag håller med dig 100%
Jag förstår att mitt uttryckssätt inte är det bästa.
Problemet är att det ÄR svårt att ha dialog på ett forum eftersom det är en så begränsad form av kommunikation.
I vardagen så är jag mycket mera resonlig.
Jag vet att jag inte är speciellt (schysst) när jag går hårt ut mot människor som inte har gjort något dåligt.
Men dom som studerar Zen gör det frivilligt. Min argumentation är INTE till för att accepteras frivilligt eftersom jag säger ifrån när idioti pågår, på gott och ont.
Mitt enda syfte ÄR att göra slut på mycket onödigt skit som finns i samhället. Jag vill förklara för människor varför lidande och våld uppstår. Folk dödar varandra för småsaker. Kanske inte folk som sitter på ett filosofiforum, men andra människor i samhället.
Jag vill upplysa människor att ta tag i sina liv. Att ifrågasätta deras egna inlärda vanor. Att bli fria från deras rädslor.
Min form av argumentation är inte den schysstaste, men den fungerar.
Jag har ärligt talat funderat på om jag ska sluta argumentera med människor. Att sluta säga vad människor gör för misstag. Men det är inte bra långsiktigt.
Har du något förslag på hur jag bör gå tillväga, så berätta gärna för jag vill lära mig!
