TIDENS NATUR

[J R Auk]

En distinktion som jag tycker är viktig är den mellan 'tid' och 'tidslighet'. För som Augustinus och Heidegger bland annat påpekar så finns det ett "då", "nu" och "sen" redan i den stund vi säger oss verka i.

Men dessa har ju inte samma ontologiska status som den tid som vi kan färdas till från den stund jag verkar i. Där är det inte fråga om ett "då" utan om att "nuet" skall förbytas till något annat.

Det jag undrar över är dock hur man kan se sig ha något som helst stöd för en sådan uppfattning?

Kan någon nämna en endaste sak som ni sett i ett där som i ett annat "nu" fast än i det som sätts som ursprungligt och ger detta 'annat' till det nu som skådas?

Med andra ord, när ser ni någonsin bevis för en annan tid annat än i denna tid? Historiska föremål är här som gamla och tas som bevis för en annan tid enbart genom reduktionen av denna "ålder" från föremålet, och tillskrivandet av en essens till det. En film som spelar minnen från svunna tider gör så ständigt i ett nu som aldrig flyr.

Och för att kommentera det som invändes mot den solipsistiska subjektiva tiden, när hör du någon annan berätta om en tid du sov under om inte nu?

Allt sammantaget skulle jag vilja säga att vi har ytterst få skäl att tro på en tid annan än den som vi ständigt har för handen. Och börjar man tänka på vad oerhört det vore om allt som vore skulle reproduceras i dessa ständigt nya tider så tycker jag inte bara det är orimligt utan absurt.

En trevlig diskussion att följa vill jag tillägga.

[highway]

FREDDEEEEEEEEEEEEEE!!!

Nu börjar det bli riktigt krångligt! Jag har stirrat mig blind på dina motargument. Mycket intressanta. Skriver, raderar... skiver, raderar...  

Jag har kört fast.

Problemet är att jag inte tror på en "yttre värld"  :?

Lovar att svara, måste bara ha mer tid till att tänka.

Time discovers truth!

[Zokrates]

Till Harald Davidsson

Graviterar inte tiden, eller är den viktlös...skrev du.


Men tid och gravitation är exakt samma fenomen.

Ja, en enkel nöt att svara på. Om vi utgår från att big bang teorin stämmer, så fylldes rummet upp snabbare än ljusets hastighet, detta vore endast möjligt under förutsättning av att gravitationen ännu ej hade hunnit infinna sig i rummet.
Därav kan slutsatsen dras att tiden som dimensionsfenomen bromsas upp av högre gravitationstäthet och ökas upp av dess motsats, men en foton som färdas i ljusets hastighet har en långsammare egen tid under färd, än atomer som fotonen passerar. Om universum expanderar så kommer även gravitationstätheten att minska, vilket ger att föremål i rörelse kommer att öka sin hastighet. Utan gravitation skulle tiden upphöra helt som fenomen, motsvarande på samma sätt som en enorm gravitation får tiden att näst intill stanna. Jag ser det som så här, om en foton passerar utanför universums gravitationsnät, så sönderfaller fotonen. Kunde man stå utanför universum skulle man alltså aldrig kunna se universum, således kan vi i vårt universum ej heller se eventuella grannuniversum, för att mellan universumen existerar det ingen gravitation, då den endast är ett universums eget inre system.

Detsamma gäller då alla föremål som försöker sträcka sig utanför universums ramar, rör de sig fortare än gravitationsnätet som intäcker det inifrån synliga universum, så dras de ut i en evighetslängd framför sig, atomernas inre kvantmekaniska rörelser upphör därmed då de sönderdelas till intet. Därmed, bör även en majoritet av de urämnen som fanns direkt efter big bang ha försvunnit innan gravitationen hann etablera sig, gissningsvis minst 90%.

[Harald Davidsson]

Zokrates..

Tid finns ju inte, det är ett tekniskt begrepp vi skapat för att kunna leva socialt, men rörelse finns och då kan vi se att tidsbegreppet är relaterat till rörelse, men hastighet och acceleration är något annat, och vad är rörelse då, ja, enkelt är att jorden tar ett år runt solen, den rörelsen är utgångspunkten för tidsbegreppet, men hur kan jorden fortsätta att rotera runt solen och alla andra planeter också utan att någonsin lämna sin bana, vad är det för kraft som håller allt på plats, jo, det är gravitationen, fast vi ännu inte förstått hur den typen av gravitation fungerar,
gravitation menas att större kroppar DRAR ÅT SIG mindre kroppar, detta fenomen i-sig-själv betyder att universum expanderar SPECIFIKT från mindre enheter till större, men är det verkligen sant, varför graviterar då inte atomerna.
och jag vill inte särskilja gravition från rörelse, för gravitation och rörelse är samma fenomen och därav tidsbegreppets mening som då i sin egentliga betydelse måste vara detsamma som gravitation.

[Zokrates]

Tid är en mänsklig skapelse, så tillvida du inte kan plocka fram utomjordiskt liv som kan hävda dess motsatts. Vi har skapat tiden, vi har uppfunnit mätinstrument, vi mäter tiden. Vilka andra än just människor mäter tiden enligt dig, planeterna eller?

Tid är ingen naturlag som måste existera för att upprätthålla ens den minsta atom. Däremot är atomernas inbördes positioner avgörande för eventuella händelseutvecklingar. Just denna frågan tror jag att de flesta har  svårast att förstå, för om inte tid existerar så faller allt ihop för dem. Vi kan endast skapa uppleva och verka i ett nu, det som skedde för ens den minsta stunden går inte identiskt att upprepa, ej heller kan vi leva i nästa stund då den alltid är före oss. Om det enbart existerar ett nu, är det enbart rörelser i detta nu vi kan mäta i förhållande till det tänkta före och efter. Att rörelserna existerar är ett faktum, men det gör de utan att vi tittar på en klocka, det som finns är alltså rörelser, rörelsernas förflyttning mäter vi, vi kallar detta tid, tiden är i högsta grad en mänsklig abstraktion för att mäta just dessa rörelser, men rörelserna existerar även utan människan.

Nu är vi människor och vi har utvecklat våra mätmetoder utifrån våra planeters rörelser runt vår sol, men vi skulle mycket väl kunna använda andra mätmetoder om och eller när människan lämnade jorden och rörde sig mot en annan del i universum, kanske skulle de där och då införa ett helt annat intergalaktisk tidssystem? Mätsystem för tid existerar för oss så länge vi existerar, men upphör "hela universums" rörelser om människan som art försvann?
Ja för OSS. Så nu ber jag dig som läser detta att ställa dig utanför konceptet människa, se det rent objektivt, dessutom använde jag inte sekunder, minuter eller timmar, eller år i min förklaring. Ljusets hastighet får du tänka mer som ett förhållande, att en foton färdas snabbare än en partikel med en högre massa under gravitationspåverkan.

Läs om och försök se det rent objektivt
Om vi utgår från att big bang teorin stämmer, så fylldes rummet upp snabbare än ljusets hastighet, detta vore endast möjligt under förutsättning av att gravitationen ännu ej hade hunnit infinna sig i rummet.

Därav kan slutsatsen dras att tiden som dimensionsfenomen bromsas upp av högre gravitationstäthet och ökas upp av dess motsats, men en foton som färdas i ljusets hastighet har en långsammare egen tid under färd, än atomer som fotonen passerar. Om universum expanderar så kommer även gravitationstätheten att minska, vilket ger att föremål i rörelse kommer att öka sin hastighet.

Utan gravitation skulle tiden upphöra helt som fenomen, motsvarande på samma sätt som en enorm gravitation får tiden att näst intill stanna. Jag ser det som så här, om en foton passerar utanför universums gravitationsnät, så sönderfaller fotonen. Kunde man stå utanför universum skulle man alltså aldrig kunna se universum, således kan vi i vårt universum ej heller se eventuella grannuniversum, för att mellan universumen existerar det ingen gravitation,
då den endast är ett universums eget inre system.

Detsamma gäller då alla föremål som försöker sträcka sig utanför universums ramar, rör de sig fortare än gravitationsnätet som intäcker det inifrån synliga universum, så dras de ut i en evighetslängd framför sig, atomernas inre kvantmekaniska rörelser upphör därmed då de sönderdelas till intet. Därmed, bör även en majoritet av de urämnen som fanns direkt efter big bang ha försvunnit innan gravitationen hann etablera sig, gissningsvis minst 90%.

[Harald Davidsson]

Zokrates

jag är glad att du känner så mycket kärlek för mig att du vill förklara på djupet för mig, men det är flera olika saker du tar upp.

1. 10 meter längd, existerar det i verkligheten eller ej, det är en teknisk ego-grej vi skapat så det ska vara möjligt med dels rättvisa och dels skapa former som är harmoniska och funktionella, ....alltså 10 meter existerar ej, det är endast ett MÅTT, exakt detsamma med tiden, det är endast ett MÅTT, för att göra vår ego-värld möjlig att organisera


ljus och fotoner är samma sak,,,och det är bra att du tar upp det för det är en lögn att ljuset färdas med 300 000 km för dels avtar det och dels som du mycket riktigt skriver LÖSES upp


2. det finns inga konstanter i universum


varför kallar du det för gravitationstäthet, det kallas ju för gravitationskraft som är svagare på månen därför att dess massa och storlek är mindre än jorden...



Men Zokrates,

de intressanta frågorna är, ifall du har ej jojjo, den snurrar på grund av ditt snöre, men ingen vågar ens ha en hypotes om HUR KAN PLANETERNA ROTERA år efter år, utan att någon drar i snöret,,,samma med vårt hjärta, som jag tror också är inovlverad i den här osynliga kraften som håller rörelsen vid liv,,,vad det nu kan vara

[* KYREUS **]

>>>> din senaste kommentar i din senaste kommentar
om en "KRAFT" ( ), vad den nu skulle kunna vara...?

Det KYREANSKA svaret blir: GUD. Alltings källa, mål och mening.

(c) KYREUS

[Zokrates]

Men Zokrates,

de intressanta frågorna är, ifall du har ej jojjo, den snurrar på grund av ditt snöre, men ingen vågar ens ha en hypotes om HUR KAN PLANETERNA ROTERA år efter år, utan att någon drar i snöret,,,samma med vårt hjärta, som jag tror också är inovlverad i den här osynliga kraften som håller rörelsen vid liv,,,vad det nu kan vara

Det kan man väl!

Först får du öppna din fantasi lite, sedan tar du del av denna kraftföreställning.

Om univerum ges en tubliknande form, så föreställer du dig att det skett en big bang i ena ändan men alltså innan tuben fick sin form, så tänker du dig att denna formen alltså efter blir som ett kanonrör, inuti rörets struktur som avgränsas av rörets form, har du den attraherande kraften på "Kulan" som far iväg, den är fast i en projektilsbana som bestäms av kanonröret riktning, kulan är här symbol för det synliga universum, den färdas längs röret, under färdens gång upplöses kulan, i slutet av röret existerar det ännu ingenting, det är där totalt vakum, det vacum som är utanför rörets mynning har även det en attraherande kraft i och med det att där ej finns något motstånd för partiklarna som färdas mot det. Du får tre krafter, en inre attraherande kraft och en yttre attraherande kraft, därpå har du den ursprungliga utskjutningskraften i början av röret som är repellerande..

[Harald Davidsson]

Är det vetenskap du beskriver?

[Zokrates]

Är det vetenskap du beskriver?

DET VAR JU EN HYPOTES DU EFTERSÖKTE!!!

För att en hypotes skall bli vetenskapligt bekräftad, annamad,  får väl någon nörd kalkylera på det..

[Harald Davidsson]

Det KYREANSKA svaret blir: GUD. Alltings källa, mål och mening.  skriver du..


Det mesta tyder på att vårt universum är skapat genom mirakel power
på några få sekunder, och den oförklarliga rörelse som genomsyrar vårt universum

och dess orubbliga kraft att hålla allt på plats år efter år och den kraft som håller
vårt hjärta i rörelse verkar komma från själva källan till allt liv och rörelse

och det verkar som om denna källa är guds finger
som då håller det dynamiska dramat igång i universum fullt av livskraft, glädje och kärlek.

[Harald Davidsson]

Okej, det var en väldigt fantasifull skapelse, men alltför många moment som kan ifrågasättas, din hypotes faller på det att den är för komplicerad. Annars var det bra.

[Skogsälvan]

Harald: Och du förstår likheten med att prata med en präst i svenska kyrkan? Den här infantiliteten klär dig inte, Harald. Öppna upp. Om tid, jag är inte den jag var utan är den jag är, men ett uns nostalgi hänger med där.

[Harald Davidsson]

Men kom ihåg att tiden är overklig, och ifall man lutar sig
emot något som är overkligt blir man själv overklig

[Harald Davidsson]

skogsälvan


puss,puss