jag är jag skrev:Min åsikt är att det är onödigt att ständigt föra in ett orosmoment som ger motparten negativa förväntningar och avslöjar ens egen osäkerhet.
Du säger att det är onödigt att föra in ett orosmoment. Skulle du anse detsamma om hur t.ex. meteorologer bör uttrycka sig? Istället för att säga "solchanser", när de tror men inte vet att det kommer att bli sol, borde de kanske säga "det blir sol", menar du? Och så åker man ut till badstranden och så blir det mulet, och man önskar att meteorologen hade varit ärlig och sagt "solchanser", för då hade man stannat hemma och kunnat göra något kul istället för att slösa tid på att åka till badstranden och vända. På liknande sätt tänker jag att det kan vara i vänskapsrelationer. Om man ärligt uttrycker hur osäker man är på att man kommer att göra något man planerar göra och som den andra vill att man ska göra, kan den andra anpassa sitt liv till den sannolikheten, och kommer då statistiskt sett att kunna göra mer nytta och/eller få mer roligt än om man ger honom intrycket att sannolikheten är högre än den är.
Om man oroas avsevärt av en 3-procentig risk, för att någon inte kommer att hålla sitt löfte, om och endast om denne medger att det finns en sådan 3-procentig risk, medan man inte blir lika orolig när man vet att någon som "lovar" något
underförstår i genomsnitt just en 3-procentig risk för att löftet inte kommer att hållas, då behandlar man den 3-procentiga risken som om den vore större än den är i det första fallet och/eller som mindre än vad den är i det andra fallet, och då är man bara irrationell. Då borde man se till att bli mer rationell istället för att vilja slippa få berättat för sig den 3-procentiga risk som man ju ändå vet (eller inte vet men borde vilja veta) finns.
