reflex skrev:Jag håller med trådskaparen när han skriver att insikten om livets fullständiga meningslöshet är en god grund att stå på. Många, i mitt tycke, intressanta infallsvinklar för övrigt i tråden. Inget sätt att skapa mening i sitt liv är felaktigt. Religion, konst, ishockey, frimärkssamlande eller till och med filosofi kan duga bra.
Att sträva efter att bli något stort som sätter avtryck i historieböckerna är ingenting positivt som jag ser det.(Hitlers och Putins väg) Den taoistiska vägen är istället att leva sitt liv "obemärkt" och inte sträva efter ära och berömmelse.
Japp, det är först när du får något mer än det som du ser just nu som det kan finnas någon egentlig mening med livet. Därför söker många andlighet, något mer och större än det du som bara ser just framför dig just nu. En bra början om man söker detta är att fråga sig varifrån allt kommer och varför man finns. Så försöker man hitta någon logisk förklaring och tittar efter om den kan stämma genom att fundera lite.
Eller så nöjer man sig med en möjlig obalans i singulariteten, kvantfluktation samt en lycklig slump som förklaring med ett slutligt svar i stil med "Vi vet inte". Till punkten "Vi vet inte" kan man också gå direkt om man vill utan att behöva ta sig igenom denna obalans i singulariteten och en lycklig slump. Så kan man ta till multiuniversum förklaring men får då även hoppa över till "lycklig slump" förklaringen. Det enda du kommer sakna med dessa två sätt är en mening med att du finns förstås.
Lycka till, alla väljer sin egen väg om de nu bryr sig alls vill säga och hellre bara "lever sitt liv".
