klorofyll skrev:Skulle du kunna utveckla dessa två intressanta meningar mer?Illusionen skrev:Ovanstående förutsätter att det existerar något abstrakt som balanserar vår reella verklighet.
De elektromagnetiska fälten och Eulers ekvation utgör exempel som jag anser verifierar att så är fallet.
Hej!
Denna kommentar är ett svar på Klorofylls frågor, men visar samtidigt att Algotezzas kommentar ang meta-fysik är välgrundad.
Här vill jag dock göra tillägget att innebörden av var gränsen för ordet meta-fysik går, successivt förskjuts över tiden.
Då frågan VAD ÄR TID ? fortfarande saknar svar, besvarar jag den enligt följande, och utgår då från min hemsida http://www.maticweb.com
Observera gärna hur frågorna och svaren på de inledningsvis ställda frågorna är ömsesidigt beroende av varandra.
För att beskriva bakgrunden till ΔØ återvänder vi till kapitel 4, Några matematiska samband, och knyter an till Eulers formel.
För att beskriva ΔØ räcker det inte med att tillämpa Eulers formel i dess grundvariant, utan vi behöver utöka exponenten x till att kunna betraktas som KOMPLEX.
Ersätts z med ett reellt tal x, så erhålls, e^jx = cos x + jsin x
Notera att z är ett komplext tal, och att e^jz = cos z + jsin z därigenom täcker ett generellt samband.
Det GENERELLA sambandet är viktigt, då det balanskriterie konceptet använder sig av förutsätter att z kan vara komplext.
Det komplexa får till följd att det är möjligt att överordnat skalärt balansera reellt och imaginärt, så som konceptet beskriver.
Eulers formel ska därför inte ses som ett isolerat samband, utan ska betraktas som ett delsamband.
Observera att symbolen ”j” definieras, j = √−1 = ±j, normerat/viktat.
Polariteten, ±, refererar till komplexa balanserade tänjningsfenomen, vilka beskrivs längre fram i texten.
Om vi utgår från sambandet, ejx = cos x + jsin x, och ersätter det reella uttrycket x med de komplexa, x = Re(x + jy) och y = Im(x + jy) har vi infört en
skalär REELL-IMAGINÄR-dynamik i resonemanget.
Även detta har sin grund i Maskeringsprincipen, MP, vilket visar på behovet av att känna till svaret, på de inledningsvis ställda fundamentala frågorna.
Det är viktigt att förstå att när x ersätts med (x + jy) får det ursprungliga sambandet en utökad och ändrad innebörd.
Det är denna utökning som ligger till grund för att beloppet /ejx/ erhålls som, √ cos2 x + sin2 x = ± 1
Polaritetsväxlingen är m a o en följd av att x ges komplex innebörd.
En ytterligare konsekvens är att ΔØ får karaktär av abstrakt sfär, samt ändrade skalfaktorer, SKF.
Extra intressant är att detta inte enbart förefaller gälla vid växelverkan mellan atomer, utan atomärt sannolikt även på andra komplexitetsnivåer,
t ex intern atomen mellan kvanta/koncentrationer.
Begrundar man detta inses att den komplexa exponenten till symbolen/basen ”e” öppnar för definition av EXISTENS begreppet.
Symbolen/basen ”e” representerar enligt konceptet den ”balansmängdrelation” som kännetecknar reellt – imaginärt.
Existensens krav på avvikelse-kriteriet tillgodoses p g a den komplexa exponentens imaginära innehåll.
Existens förutsätter mot denna bakgrund, enligt föreliggande koncept, alltså ”förekomst” av något som har karaktär av abstrakt meta-fysiskt fenomen.
Frågan som infinner sig är då om det jag beskriver faller under kategorin meta-fysiskt fenomen ?
Svaret är troligen nej, då MASKERINGEN via MP, m a o vårt eget medvetande, är upphovet !
Utifrån ovanstående resonemang inför vi sedan variabeln, t, representerande vår verklighets förnimmelse avfenomenet TID,
och inför ”vinkelfrekvensbegreppet” ωt, och kan utifrån detta sedan formulera det viktiga sambandet,
Re (e^jωt) = Re (cos ωt + j sin ωt) = cos ωt ( cos ωt)
Im (e^jωt) = Im (cos ωt + j sin ωt) = sin ωt (j sin ωt)
Variabeln ”t” symboliserar enligt konceptet alltså en dynamisk ”vinkelvariabel”/”ROT-variabel”.
Det som är fascinerande med denna dynamiska variabel är att den har förmåga att skifta reellt och imaginärt.
Detta kan uttryckas som att tiden, t, ”roterar” balanskriteriet, DELTA, ∆.
Förenklat kan man säga att ∆-rotationen, alltså vårt tidsfenomen, ”parerar” reproduktionsobalans genom att ändra ”storlek/skala”.
Fenomenet tid får därigenom sin meta-fysiska karaktär.
Vårt ”rum” får även det sin förklaring via ∆-rotationen.
En viktig mekanism i definitionen av fenomenet TID har därmed erhållit en principiell och logisk förklaring, via ett i viss mening meta-fysiskt fenomen,
som medvetandet är delaktig i.
Hälsar
Illusionen
