freddemalte skrev:Något beslut/val tas/görs egentligen aldrig, utan handlingen bara sker i enlighet med systemet och det enda som kan kopplas till en fri vilja är känslan av att man valde fritt eftersom man jämför med sina fantasier om vad man tror sig skulle kunna ha gjort istället.
Att vi erfar att vi kan sätta mål och att kausaliteten är en förutsättning för att dessa skall kunna realiseras tycks vara ett epifenomen enligt din hypotes om den fria viljan.
Det finns känslor för allt som är nödvändigt för däggdjuret att göra. Ett djur tänker inte nu måste jag dricka annars dör jag. Den dricker för att det är törstigt. Kissar för att det är kissnödigt. Knullar för att det känns skönt. Detta anger vad som är rätt och fel. Det är ganska mycket djuret måste göra för att hålla sig vid liv(må bra) och därför måste djuret prioritera. Göra saker i rätt ordning och så effektivt som möjligt. Resultatet av prioriteringen är det djuret gör. En kemisk resultat. En vacker resultat dvs det vi gör miljoner år av selektion som lett till perfekta rörelser.
freddemalte skrev:Något beslut/val tas/görs egentligen aldrig, utan handlingen bara sker i enlighet med systemet och det enda som kan kopplas till en fri vilja är känslan av att man valde fritt eftersom man jämför med sina fantasier om vad man tror sig skulle kunna ha gjort istället.
Att vi erfar att vi kan sätta mål och att kausaliteten är en förutsättning för att dessa skall kunna realiseras tycks vara ett epifenomen enligt din hypotes om den fria viljan.
Fint Pilatus, nu börjar det verka som att du ser vad jag menar (även om du antagligen inte håller med). I någon mening tolkar du mig rätt i det att jag (i denna diskussion) väljer att ha utgångspunkten att så kan vara fallet. Jag menar att själva fenomenet att erfara ett slags integrerat, solitt och kontinuerligt jag/medvetande/upplevande just är en slag cool och fantastisk effekt/epifenomen av de aktiviteter som hjärnan har för att fungera som den gör. Detta innebär i en metafysisk (dock ej praktiskt vardaglig/upplevd) mening att vi är betraktare av världen och det som sker via detta medvetande, men dock inte agerande aktörer i dito. Så i någon mening skulle man kunna säga att medvetandet (upplevandet) inte har någon funktion i sig, men råkar ha den fantastiska implikationen att det just är det som innebär att man får vara med om detta liv som upplevande sig vara en levande varelse i världen.
Dock skulle antagligen systemet/hjärnan inte fungera utan detta epifenomenala medvetande, ty de supervenierar på varandra i alla möjliga världar (som man brukar säga på filosofispråk). Med andra ord: När ett system som utvecklats dit hän hjärnan har gjort uppträder med nödvändighet även ett medvetande som erfar sig som om vore det en agent i systemet.
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Algotezza skrev:Matrix-filosofi...? Leva är att kolla på en 4D-skärm?
Algotezza, du övertäffar dig själv varje dag - en lysande metafor. Skillnaden är bara den att det inte finns någon utanför som programmerat allt ihop utan det, så att säga, sköter sig själv och bara är som det är, och så är det inte mer med det
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För ett par år sedan kom jag på att jag kunde ställa om mitt upplevande när jag t.ex. cyklade så att jag upplevde att jag själv var stilla medan omvärlden rörde sig, kom emot mig. Nu är det det normala sättet för mig att uppleva. Jag är hela tiden stilla - omvärlden rör sig. Som en sinnlig och fenomenologisk bekräftelse av livet via 4D-skärmen...
freddemalte skrev:Fint Pilatus, nu börjar det verka som att du ser vad jag menar (även om du antagligen inte håller med). I någon mening tolkar du mig rätt i det att jag (i denna diskussion) väljer att ha utgångspunkten att så kan vara fallet.
Evolutionen brukar vara sparsmakad, även om det förekommer en del utstyrsel och beteenden som utvecklats utöver sina strängt funktionella behov i djurvärlden. Jag har litet svårt att förstå varför evolutionen skulle satsa en hel del energi på att utveckla och hålla fast vid medvetandets och den fria viljan om det inte skulle haft ett hyggligt gott överlevnadsvärde. Ett sådant slags lyxtillvaro är tveksamt om evolutionen bjuder på. Visserligen är det kul att förstå att vi kan tänka på oss själva som tänkande och viljande individer. Och kanske skulle vi inte haft förmåga att totalt svämma över jordens landytor om vi inte utvecklat ett språk och ett medvetande.
Även hundar vet vad de håller på med och kan beräkna konsekvenserna av att ställa sig i dörröppningen till ladugården och skälla skarpt. Jag talar om min svärfars jakthund. Råttorna anade oråd och förstod att husfriden skulle bli förstörd och flydde ut på baksidan. Denna reaktion hade hunden lärt sig så han rusade runt ladugården och knep alltid någon best på baksidan. Sedan hem i triumf!
Algotezza skrev:För ett par år sedan kom jag på att jag kunde ställa om mitt upplevande när jag t.ex. cyklade så att jag upplevde att jag själv var stilla medan omvärlden rörde sig, kom emot mig. Nu är det det normala sättet för mig att uppleva. Jag är hela tiden stilla - omvärlden rör sig. Som en sinnlig och fenomenologisk bekräftelse av livet via 4D-skärmen... /Algotezza
Jag minns så väl när du berättade det! Jag tycker att det låter hur fascinerande som helst. Hur bar du dig åt för att hamna i det läget/perspektivet?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:Fint Pilatus, nu börjar det verka som att du ser vad jag menar (även om du antagligen inte håller med). I någon mening tolkar du mig rätt i det att jag (i denna diskussion) väljer att ha utgångspunkten att så kan vara fallet.
Evolutionen brukar vara sparsmakad, även om det förekommer en del utstyrsel och beteenden som utvecklats utöver sina strängt funktionella behov i djurvärlden. Jag har litet svårt att förstå varför evolutionen skulle satsa en hel del energi på att utveckla och hålla fast vid medvetandets och den fria viljan om det inte skulle haft ett hyggligt gott överlevnadsvärde. Ett sådant slags lyxtillvaro är tveksamt om evolutionen bjuder på. Visserligen är det kul att förstå att vi kan tänka på oss själva som tänkande och viljande individer. Och kanske skulle vi inte haft förmåga att totalt svämma över jordens landytor om vi inte utvecklat ett språk och ett medvetande.
Även hundar vet vad de håller på med och kan beräkna konsekvenserna av att ställa sig i dörröppningen till ladugården och skälla skarpt. Jag talar om min svärfars jakthund. Råttorna anade oråd och förstod att husfriden skulle bli förstörd och flydde ut på baksidan. Denna reaktion hade hunden lärt sig så han rusade runt ladugården och knep alltid någon best på baksidan. Sedan hem i triumf!
Jag håller med dig Pilatus! Men kanske är det så att även om det skulle vara så att medvetandet och upplevelsen av en fri vilja endast är bieffekter av en komplex aktivitet som bara är så innebär det inte i sak att det är slöseri för världen som sådan, ty om verkligheten saknar syfte och mål så verkar det även rimligt att det inte finns något syfte i att vara mer eller mindre sparsmakad. Med andra ord kan det vara så att även om vi kan läsa in funktionalitet i vissa fenomen i naturen så behöver det inte innebära att alla fenomen har en funktion. Solförmörkelsen är gissningsvis ett epifenomen och har i sig ingen funktion, det fråntar den inte att existera och så kan det även vara med upplevandet/medvetandet. Ja, djuren är hur underhållande och fina som helst. Om det är någon som verkar ha en, inte bara fri, utan högst egen vilja så är det katten, Malte, här hemma. Han har full koll på oss andra familjemedlemmar och styr oss med järnhand
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Algotezza skrev:För ett par år sedan kom jag på att jag kunde ställa om mitt upplevande när jag t.ex. cyklade så att jag upplevde att jag själv var stilla medan omvärlden rörde sig, kom emot mig. Nu är det det normala sättet för mig att uppleva. Jag är hela tiden stilla - omvärlden rör sig. Som en sinnlig och fenomenologisk bekräftelse av livet via 4D-skärmen... /Algotezza
Jag minns så väl när du berättade det! Jag tycker att det låter hur fascinerande som helst. Hur bar du dig åt för att hamna i det läget/perspektivet?
Allt går att öva upp, attityder, sätt att förnimma. Först går det bara med en mental kraftansträngning, sedan via övning går det allt lättare, till slut går det automatiskt. Det gäller ju även irritabilitet och kränkthet, förmågor som inte är så kul för omgivningen. Men man kan också gå åt andra hållet, öva upp sin tolerans.
Det största problemet är att göra något av detta första gången, ställa om sina sinnen. När man väl gjort "tricket" en gång och kommit på hur man gör, går det lättare och lättare.
En annan förmåga jag övat upp är att uppleva både yttre handlingar, kroppsliga, emotionella, kognitiva och mentala processer från en neutral inre observationspunkt. En punkt jag alltså inte kan förnimma men väl uppleva från.
Algotezza skrev:För ett par år sedan kom jag på att jag kunde ställa om mitt upplevande när jag t.ex. cyklade så att jag upplevde att jag själv var stilla medan omvärlden rörde sig, kom emot mig. Nu är det det normala sättet för mig att uppleva. Jag är hela tiden stilla - omvärlden rör sig. Som en sinnlig och fenomenologisk bekräftelse av livet via 4D-skärmen... /Algotezza
Jag minns så väl när du berättade det! Jag tycker att det låter hur fascinerande som helst. Hur bar du dig åt för att hamna i det läget/perspektivet?
Allt går att öva upp, attityder, sätt att förnimma. Först går det bara med en mental kraftansträngning, sedan via övning går det allt lättare, till slut går det automatiskt. Det gäller ju även irritabilitet och kränkthet, förmågor som inte är så kul för omgivningen. Men man kan också gå åt andra hållet, öva upp sin tolerans.
Det största problemet är att göra något av detta första gången, ställa om sina sinnen. När man väl gjort "tricket" en gång och kommit på hur man gör, går det lättare och lättare.
En annan förmåga jag övat upp är att uppleva både yttre handlingar, kroppsliga, emotionella, kognitiva och mentala processer från en neutral inre observationspunkt. En punkt jag alltså inte kan förnimma men väl uppleva från. /Algotezza
Ok, coolt! Jo, jag känner igen det där. Jag har gjort något likande vad gäller min spontana och reflexmässiga reaktion på sådant som jag tidigare blev arg och sur över till att nu istället (allt som oftast) ge en spontan reaktion av kreativitet, underhållning och lättsamhet . . . .
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Algotezza skrev:För ett par år sedan kom jag på att jag kunde ställa om mitt upplevande när jag t.ex. cyklade så att jag upplevde att jag själv var stilla medan omvärlden rörde sig, kom emot mig. Nu är det det normala sättet för mig att uppleva. Jag är hela tiden stilla - omvärlden rör sig. Som en sinnlig och fenomenologisk bekräftelse av livet via 4D-skärmen... /Algotezza
Jag minns så väl när du berättade det! Jag tycker att det låter hur fascinerande som helst. Hur bar du dig åt för att hamna i det läget/perspektivet?
Allt går att öva upp, attityder, sätt att förnimma. Först går det bara med en mental kraftansträngning, sedan via övning går det allt lättare, till slut går det automatiskt. Det gäller ju även irritabilitet och kränkthet, förmågor som inte är så kul för omgivningen. Men man kan också gå åt andra hållet, öva upp sin tolerans.
Det största problemet är att göra något av detta första gången, ställa om sina sinnen. När man väl gjort "tricket" en gång och kommit på hur man gör, går det lättare och lättare.
En annan förmåga jag övat upp är att uppleva både yttre handlingar, kroppsliga, emotionella, kognitiva och mentala processer från en neutral inre observationspunkt. En punkt jag alltså inte kan förnimma men väl uppleva från.
/Algotezza
Allt går kanske inte att öva upp, som exempelvis de gånger jag hamnat i livsfarliga hastiga situationer och jag uppfattat det som att tiden gått i extrem slowmotion, det är något som bara sker under sådana förutsättningar och kunde man koppla på det hur som helst så skulle det tvärtom kunna innebära risker.
Jag skrev om en annan händelse som ännu bara hänt en gång för ett tag sedan, ett fenomen som jag kanske är ensam i världen om att ha upplevt?
Jag vaknade mitt i natten och gick upp, när jag gick tillbaka till sängen så snubblade jag till i mörkret, givetvis var det becksvart och just då hann jag tänka, "skydda huvudet", då slogs en röd form liknande ett ruter på framför ögonen, men inne i dem, svårt att förklara, men hur som helst så kunde jag se allt i rummet precis som om det hade varit nightvision påslaget i en videokamera, fältet försvann därefter gradvis tills det helt hade ebbat ut. Såg ett inslag på tuben för ett tag sedan där de teoretiskt åskådliggjorde det att fåglar mycket väl kan ha ett inbyggt system för navigering kopplat direkt till synen som mäter av magnetiska fält, de tänkte sig att de kunde ha ett vitt fält i mitten av synfältet, vilket inte är helt omöjligt. Frågan är om jag lyckades aktivera någon normalt inaktiverad restförmåga som ligger kvar i generna?
Kom att tänka på den här mannen, se gärna om inslaget tills det smälter in om så behövs.
Algotezza skrev: Allt går att öva upp, attityder, sätt att förnimma. Först går det bara med en mental kraftansträngning, sedan via övning går det allt lättare, till slut går det automatiskt. Det gäller ju även irritabilitet och kränkthet, förmågor som inte är så kul för omgivningen. Men man kan också gå åt andra hållet, öva upp sin tolerans.
Det största problemet är att göra något av detta första gången, ställa om sina sinnen. När man väl gjort "tricket" en gång och kommit på hur man gör, går det lättare och lättare.
En annan förmåga jag övat upp är att uppleva både yttre handlingar, kroppsliga, emotionella, kognitiva och mentala processer från en neutral inre observationspunkt. En punkt jag alltså inte kan förnimma men väl uppleva från.
/Algotezza
Allt går kanske inte att öva upp, som exempelvis de gånger jag hamnat i livsfarliga hastiga situationer och jag uppfattat det som att tiden gått i extrem slowmotion, det är något som bara sker under sådana förutsättningar och kunde man koppla på det hur som helst så skulle det tvärtom kunna innebära risker.
Jag skrev om en annan händelse som ännu bara hänt en gång för ett tag sedan, ett fenomen som jag kanske är ensam i världen om att ha upplevt?
Jag vaknade mitt i natten och gick upp, när jag gick tillbaka till sängen så snubblade jag till i mörkret, givetvis var det becksvart och just då hann jag tänka, "skydda huvudet", då slogs en röd form liknande ett ruter på framför ögonen, men inne i dem, svårt att förklara, men hur som helst så kunde jag se allt i rummet precis som om det hade varit nightvision påslaget i en videokamera, fältet försvann därefter gradvis tills det helt hade ebbat ut. Såg ett inslag på tuben för ett tag sedan där de teoretiskt åskådliggjorde det att fåglar mycket väl kan ha ett inbyggt system för navigering kopplat direkt till synen som mäter av magnetiska fält, de tänkte sig att de kunde ha ett vitt fält i mitten av synfältet, vilket inte är helt omöjligt. Frågan är om jag lyckades aktivera någon normalt inaktiverad restförmåga som ligger kvar i generna?
Man kan ju ha latenta förmågor som bara ger sig till känna vid mer extrema förhållanden. Sedan har vi undermedvetna förmågor som snabb reaktionsförmåga när man bara gör utan att tänka. Tveksamt om reaktionsförmågan går att öva upp.
Algotezza skrev:[...]Tveksamt om reaktionsförmågan går att öva upp. /Algotezza
Det torde vara möjligt på så sätt att reaktionshastigheten är en funktion av sinnenas hastighet att skicka signaler till hjärnan, associations- och minnessystemets förmåga att avgöra vad det är som erfars samt koncentrationen och fokuset på reaktionsobjektet. Givet att hjärnan är plastisk torde övning på reaktionshastigheten kunna leda till en snabbare reaktion på givna händelser. Här har vi då ett samarbete mellan motoriska barken, Locus coeruleus och ryggmärgen etc. Exempel på de som tränat upp sin reaktionsförmåga är de som tränat olika kampsporter eller att reagera på någon som lyfter ett vapen.
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Algotezza skrev:[...]Tveksamt om reaktionsförmågan går att öva upp. /Algotezza
Det torde vara möjligt på så sätt att reaktionshastigheten är en funktion av sinnenas hastighet att skicka signaler till hjärnan, associations- och minnessystemets förmåga att avgöra vad det är som erfars samt koncentrationen och fokuset på reaktionsobjektet. Givet att hjärnan är plastisk torde övning på reaktionshastigheten kunna leda till en snabbare reaktion på givna händelser. Här har vi då ett samarbete mellan motoriska barken, Locus coeruleus och ryggmärgen etc. Exempel på de som tränat upp sin reaktionsförmåga är de som tränat olika kampsporter eller att reagera på någon som lyfter ett vapen.