Är det rätt att äta kött?

[miles davis]

Rising, du tror väl verkligen inte att till exempel vegetarianer använder sig av en konstlad metod (som "de smickrar sig själva" med)?

Det finns ett antal sådana, de brukar passera rätt så snabbt - och de är inte på något sätt representativa.

[Rising]

Rising, du tror väl verkligen inte att till exempel vegetarianer använder sig av en konstlad metod (som "de smickrar sig själva" med)?

Nej. Det tror jag inte. Jag har faktiskt redan från mitt första inlägg angett flera goda skäl att låta bli att äta kött. Skäl som i mina ögon är helt felfria. Såsom att man inte gillar smaken, att man tycker det är genuint och ofrånkomligt obehagligt att äta kött, att man känner sig friskare och mår bättre av det, osv. Jag har inte försökt omvända några vegetarianer, eller påstå att de skulle vara lurade på något vis.

Däremot tycker jag att det finns usla skäl att bli vegetarian (precis som det finns usla skäl att bli vad som helst); och de är skäl som är frukten av intellektualiserande, genom vilka man söker rättfärdiga i grunden irrationella beteenden. Såsom den att säga att ens personliga upplevelse av att äta kött skulle vara underordnad något sorts resonemang om moral (till skillnad från en naturlig "känsla" för rätt och fel) i detta sammanhang.

[miles davis]

Vad är en naturlig "känsla" för rätt och fel?

[Rising]

Vad är en naturlig "känsla" för rätt och fel?

Du har redan frågat mig detta. Något som inte är ett utslag av ett resonemang. Inte ett "nödvändigt ont", inte något som går stick i stäv med någon annan av ens grundläggande läggningar, inte något som behövs bli rättfärdigat, inte ett ändamål som helgar några medel, inte något som likt en föreställning med lätthet kan ifrågasättas. Det som inte smickrar dig, det du inte känner något behov att uttrycka stolthet för, det som bara är din natur, din läggning.

Som att jag reagerar olika när jag förnimmer olika färger. Blodtrycket ökar när jag förnimmer rött, medan blått och grönt är avkopplande färger. Jag bara har detta färgseende. Jag kan inte föreställa mig vara utan det, men jag har heller inget som helst behov av att slå mig för bröstet för det. På samma sätt känner jag inget mindervärdeskomplex för att jag saknar sonar. Det är ett sinne jag saknar, men jag upplever det inte som en brist eller avsaknad, just eftersom det sinnet inte hör till min naturliga läggning.

[Luipa]

Nja, en mus i en kattas våld - en mus som bara agerar på sin allra mest innerliga överlevnadsinstinkt - är förmodligen inte ett dugg lycklig. Men ju färre lager; desto mindre anledning har man att tvivla på ens drifter.

Byt ut anledning mot förmåga så håller jag med.

Jag tror dock att processen - riktningen - att skala av lager är en process som ger mer lycka till alla än den riktning som handlar om att intellektualisera sina handlingar och rättfärdiga dem för att smickra sig själv.

Men vad är det du menar finns bakom skalen? Är det subjektets kamp för sin överlevnad som är en varelses sista känsla? Och om inte den garanterar ett lyckotillstånd, vilken påbyggnad krävs då?

Du säger att riktningen är bättre men inte möjligtvis resultatet av riktningen? Är det inte någon komponent som fattas då?

[Rising]

Men vad är det du menar finns bakom skalen? Är det subjektets kamp för sin överlevnad som är en varelses sista känsla?

Nä, överlevnadsinstinkten går att ifrågasätta. Kanske är livet bara ett experiment där man mals runt i ett kretslopp av lidande tills man vågar frångå ens överlevnadsinstinkt? Så den sista känslan måste vara ens känsla av att kunna ifrågasätta: Ens medvetande.

Men, som sagt; jag ser inte detta stadie som ett eftersträvnadsvärt stadie. Så det är inte min målsättning att nå detta mål. Det råkar bara vara så att den enda rationella riktningen (om det nu är rationellt att ifrågasätta) har detta som riktmärke. Man använder ledstjärnor för att navigera efter dem; men det betyder inte att man vill åka ända upp till stjärnan och brännas levande på den (för att ta en krystad liknelse).

Du säger att riktningen är bättre men inte möjligtvis resultatet av riktningen? Är det inte någon komponent som fattas då?

Japp. Komponenten "makt över ödet." Den komponenten saknas. Jag har inte den förmågan (eftersom jag inte tror på ett sådant öde). Olyckor kan drabba mig när som helst, och därför kan jag aldrig vara garanterad ett lyckligt liv; inte ens med den här åskådningen. Jag tror inte det finns något säkert framgångsrecept, ty världen är inte säker. Det går inte på förhand att avgöra om din läggning kommer skänka dig lycka. Men... den här riktningen i sig närmar sig det som faktiskt skänker dig lycka, och försöker inte rättfärdiga några försakanden eller lidelser. Så; det är den rimligaste och mest rationella riktningen av dem alla. Det duger för mig.

[Luipa]

Kanske är livet bara ett experiment där man mals runt i ett kretslopp av lidande tills man vågar frångå ens överlevnadsinstinkt?

Byter jag ut ordet experiment mot skeende så delar jag i stort din åsikt. Jag tror också att när man väl når den råa överlevnadsinstinkten och petar i den så kan rätt kraftfulla grejer ske, inte alltid av det ljusa slaget ... Helt nödvändigt då är att man lärt sig erkänna känslorna utan att förtrycka ELLER agera ut dem.

Så den sista känslan måste vara ens känsla av att kunna ifrågasätta: Ens medvetande.

Att ifrågasätta är att tvivla. Kanske det är det sista, eller en sakta avklingande lättnad?

Komponenten "makt över ödet." Den komponenten saknas.

Och det betyder att vi bör rikta in oss på bemötandet och hanterandet av situationer istället för strävan efter ett visst yttre förhållande. Även om vår läggning vill annorlunda.

[miles davis]

Rising, så någon typ av moralisk intuition är det du pratar om?
Det låter rätt så riskfyllt.

[Rising]

Rising, så någon typ av moralisk intuition är det du pratar om?
Det låter rätt så riskfyllt.

Japp. Jag håller med om att min metod är skrämmande tillåtande mot exempelvis mördare och pedofiler. Allt de behöver göra är att ifrågasätta sina läggningar, känna en genuin drift att begå sina värv (till skillnad från att rättfärdiga dem intellektuellt), samt respektera sina medmänniskor inom ramarna för sina respektive läggningar.

(Jag menar dock att detta räcker för att filtrera bort en hel del.)

Och, som sagt; om vi andra har en naturlig drift att skydda oss från mördare och pedofiler (vilket vi väl har?); då bjuder min metod också oss på rätt fria tyglar att fånga dessa människor för att ge dem straff/vård. Vi behöver bara känna det (check), ifrågasätta oss själva (check) samt respektera dem (check).

Men visst, riskerna finns absolut där. Risken är inte ett medel som helgar ändamålet, utan en praktisk förhållning till verkligheten. Vi människor kan ju förändras och vår intuitiva känslor kan komma att ändras markant; därför är min metod också flexibel nog att kunna förändras med människorna.

[DELETED]

DELETED

[användaretre]

Rising, kan kontentan av det du skrivit formuleras så här:
Om man tycker att något är rätt, så ska man handla därefter.

Däremot tycker jag att det finns usla skäl att bli vegetarian (precis som det finns usla skäl att bli vad som helst); och de är skäl som är frukten av intellektualiserande, genom vilka man söker rättfärdiga i grunden irrationella beteenden. Såsom den att säga att ens personliga upplevelse av att äta kött skulle vara underordnad något sorts resonemang om moral (till skillnad från en naturlig "känsla" för rätt och fel) i detta sammanhang.

Det är dock inte ett dugg naturligt att vilja skyla ens nakenhet. Så; vad är mest sant för dig; hur människan levde för hundratusentals år sedan, eller känslor som du inte kan resonera dig förbi; såsom den obehagliga känslan av sårbarhet av att visa sig naken? Jag går på känslorna.

Denna naturliga känsla verkar alltså vara påverkbar, t ex av det vi dödliga brukar kalla moral.

[Rising]

Rising, kan kontentan av det du skrivit formuleras så här:
Om man tycker att något är rätt, så ska man handla därefter.

Jo, mycket konstigare än så är det inte. Vill man dock grotta i det så anser jag att jag sluppit en del märkligheter som drabbar utilitarismen. Men det är teoretiska skillnader.

Denna naturliga känsla verkar alltså vara påverkbar, t ex av det vi dödliga brukar kalla moral.

Ofta används ordet moral för en sorts sedlighet; alltså vad som är rätt i en kultur snarare än för någon verklig människa. Sådana sedligheter anser jag vara extremt konstlade. Men om du pratar om den naturliga känsla som exempelvis ger oss obehag av orättvisor och andras lidande, så är den betydligt mer naturlig. Även den går säkert att påverka, men jag tycker som sagt att man själv bara ska försöka påverka ens läggning i en riktning; nämligen ifrågasättandet. Gör du det är du försäkrad att bara påverka din åskådning i enlighet med dina djupare och ofrånkomligare drifter. Så: Uppgiften är inte att ändra sin moral tills den passar en. Så lätt kan man inte komma undan.

[miles davis]

Jag förstår fortfarande inte var det negativa ligger i att intellektualisera moralen - att diskutera etik?
Det är i min mening betydligt bättre än att gå efter någon illa definierad intuition - i synnerhet då moral för mig är något sekundärt, ett symptom på rådande (etiska) omständigheter.

Att äta kött är naturligt, då vår matsmältning klarar av denna slags föda.
Det är lika naturligt, precis som det är onaturligt för människan att äta gräs då vi ej har den anatomiska/biolgiska matsmältningsapparaten för denna kost.

Nu har jag redan uttryckt min syn på begreppet naturlighet, men jag kan åtminstone hålla med om att vi har ett matsmältningssystem som klarar av kött. Det stämmer.

Om det nu rättfärdigar köttätandet är en annan sak (och i min mening gör det inte det).

[Rising]

Jag förstår fortfarande inte var det negativa ligger i att intellektualisera moralen - att diskutera etik?

Vår drift att diskutera kan härledas till vår drift att söka bekräftelse från varandra. Det behöver inte vara något konstlat med det.

Men... om du känner ett naturligt sug efter något; kött, bekräftelse eller att onanera, och ändå låter något annat (mer konstlat) begär få dig att fjärma dig från denna drift, hur ska du då motivera detta för dig själv? Du kan alltså inte motivera det med att det är naturligt eller att det känns skönt. Du kan bara införa någon helt ny parameter (eller hålla denna konstlade drift igång på ren irrationell feltändning). Den nya parametern kan alltså inte vara något i stil med "känns skönt" eller "är naturligt". Vad kan man göra för andra anspråk? Jo, att säga att det man gör är "rätt", eller att det är "fromt". Alltså ett anspråk som inte bara gäller för dig, utan som du också låter gälla för andra människor. Och det är där problemen börjar.

Jag tycker: Rätta dig efter det som gäller för dig och bara dig. Men gör inte större anspråk än så.

[Jeremia]

Utan att läsa igenom alla inlägg så vill jag besvara huvudfrågan: Är det rätt att äta kött, med ett rungande JA.
Det är också lika rätt att välja att inte äta kött.

Det jag tycker är lite synd är att bland in moralvärden i vår (av naturen) naturliga kostsammansättning. På något sätt tycker jag då att man glömmer bort att även vi är djur. Eller är det någon som håller sig som förmer?