Mithra skrev:Hur finner man bestående lycka? Vet att en del har funderat på detta, bl.a Epikuros och stoikerna, men deras läror är ju inte felfria. Fast som naturalist så kan jag inte förneka att Epikuros idé om att försöka njuta så mycket som möjligt av detta enda liv (han trodde ju inte på ett liv efter döden) är tilldragande.
Några svar?
Ibland känns det som att man får smaka på denna lycka, om än för ett väldigt kort tag, ungefär som Platon föreställde sig att man ibland kan få en glimt av idévärlden. Fast även dessa smakbitar kanske är långtifrån det ultimata, vad vet jag?
Om vi utgår ifrån att lycka är det subjektiva tillståndet man är i när man är antingen (och/eller) riktigt glad, upprymd, euforisk, nöjd, belåten, hänförd etc. Ja då finns det några olika metoder att faktiskt finna lyckan!
Jag värderar dem inte och kommenterar inte heller metodernas konsekvenser etc.
1. Berusa sig på olika sätt
2. Sluta leta efter lyckan
3. Se över sina förväntningar på saker och ting
4. Uppskatta saker som kan framstå som självklara (t.ex. att man kan röra på armarna)
5. Vara positiv
6. Vara trevlig mot omgivningen
7. Lära sig se skönheten i saker, företeelser och stunder
8. Acceptera det som int går att förändra och jobba med det som är förändringsbart och inse skillnaden (funkar faktiskt - för mig i alla fall)
9. Gör sådant som du tycker är riktigt meningsfullt, underhållande och givande
10. Var nyfiken på världen, människor och saker
etc . . . . .
Fredrik
PS. Ordningen på dem är inte heller en värderingsrankning utan enbart en ordning. DS.