Det medvetna och undermedvetna

[Avantgardet]

Det där inlägget var riktat till Sartre, Auk, och du missar helt poängen. Vad jag redogjorde för där var andens fenomenologi hos Hegel, och då är du klipsk nog att gripa efter Heidegger! Huja! Hur fan ska man kalibrera dig så att du är på rätt frekvens?

För Heidegger är jaget en sak, i och med att den är i-världen, allt som är i-världen är väl saker? Dasein är dock inte detsamma som jaget, eller vi kan inte reducera dasein till jaget, eftersom dasein är det som förhåller sig till sig självt såväl som till alla andra saker.

Men invändning mot din beskrivning av det ontologiska felslutet är väl oerhört väsentligt. Långt ifrån en petitess! Och varför skulle det inte vara fruktbart? Om du tar och betänker saken så har du där just förklaringen till varför du upplever Justin Cases pladder om det oändliga universum för fullständigt absurt, just för att han begår ett ontologiskt felslut. Han kastar om ordningen, han går från obskyra perifera matematiska beräkningar och söker tvinga dem in mot centrum (där den egentliga upplevelsen är), vilket inte låter sig göras.

Varför är bilden på din skärm kvar på skärmen och varför åker den inte ut med fläkten? Vad är det för struntfråga egentligen?

Det är väl alldeles uppenbart vad som menas med "gränsbegrepp"? Antingen är det ett strikt negativt begrepp, eller så är det ett negativt begrepp med positiv existens. Antingen är det en gräns, eller så är det något utöver denna gräns.

[J R Auk]

Lugn i stormen nu.

Jag pikade dig bara lite i det att du lät dig tala i de termerna.

Beroende på vad man har för idé om sinnenas vittnesbörd så faller det under fiktion eller inte, det beror på.

Poängen var att jag ville uppmärksamma dig på att du väljer att ta, i denna stund skall sägas också, något som är perifert för det som diskuteras, som för att markera att du minsann har något att säga, emot. Tror du allvarligt att vi hyser så olika syn på vad ett "ontologiskt felslut" är?

Jag hade i alla fall varit mer intresserad av att höra vad du hade att instämma i, efter att jag söker summera, och lägga en ny grund för diskussionen att fortsätta.

[J R Auk]

dubbeltrubbel

[J R Auk]

Okej, Auk, vad är det för vaghet du använder dig av i fråga om "idealism". Menar du att den är "sinnligt icke-förnimbar" eller "icke-sinnligt förnimbar"?

Och det där snacket om att du skulle vara mer anarkistisk än jag genom att bara svälja en begreppsapparat utan att ifrågasätta den tycker jag är missbruk, igen, av språket. Vad jag gör här är sysslar med konsumentupplysning, och vad du gör är köper vad som helst. I just den frågan åtminstone.

Det är inte en vaghet i fråga om idealism. Jag tycker bara att det är rätt ointressant att säga att verkligheten är antingen materialistisk eller idealistisk. De betecknar för mig snarare idéer om världen flyter eller är oföränderlig. Alltså, har den hårda delar som sätts samman i ett komplex utan att för den skull någonsin förändras i sina beståndsdelar eller tar den enbart fast form på specifika "våglängder", frekvenser, eller vad som.

Som jag ser det så betecknar den begreppsapparat som Heidegger använder ett idealistiskt universum. Detta följer av att vi använder "ting" för att beteckna det mesta, samtidigt som vi säger att allt har en verklig bas, om det är att förstå som något ting.

Jag menar världen är komplex. Det är bara att titta på det mest uppenbara, den har plan, utsträckning, och vad fan är det? Sen verkar den ha dimensioner också, plan i nya sträckningar. Och ovanpå allt detta så har vi "tidsrummet" som sträcker alla plan och dimensioner ytterligare. Varför då hålla på att tjafsa om att idealism är fullständigt tokigt medan materialism är självklart sant.

Jag tycker inte materialism har så mycket grund om man säger att allt är samma tills subjektet för in identiteter.

Se på den definitionen; materia=allt.

Aha vad bra då, så mycket klokare vi blev. Och genom historien, när jag läser olika filosofer, så ser jag någon djävla diskussion om vem som har rätt i fråga om världen är materiell eller ideell. Jag förstår inte ens vad det skulle vara för skillnad än att samma skit har primärt den ena eller andra egenskapen, vilket är ungefär som att fråga sig om H2O är fast eller flytande primärt.

Dualismen är en fråga värd att beakta, men eftersom ingen här ville ha den, bara tillskriva andra den, så behövs det inte diskuteras.

Jag menar alltså att den är sinnligt icke förnimbar och icke sinnligt förnimbar. För jag tror inte att tiden är något så fint uppradat som vårt medvetande ordnar det. Jag tror att Tiden, den som rymmer alla tider, är mer komplex än så, framför allt så ser jag inget skäl att anta att den inte kan ha lite luckor här och där för det ena att ta sig till det andra.

Men för att inte fly din fråga så kan vi säga att jag menar att idealism är att tro att världen är sinnligt icke förnimbar i alla sina delar. Och materialism är motsatsen.

Dock så är det väl ganska uppenbart att vi alltid behöver en skärm för att sinnesinformationen att tecknas på och då tecknar vi med symboler, varpå jag tycker att detta med att säga att materialism är en idé om att sinnena kan se allt som existerar enbart är ett chimärt påstående. Vem vet hur våra biologiska system till slut kommer se ut och hur de kan behandla sinnesinformation för att ge sig själva världen.

(http://runeberg.org/nfac/0670.html se till punkt två så förstår du varför jag så gärna slänger mig med allt som kan inkorporeras i systemet, vill inte hålla på att välja bort, det sanna tvivlet är att acceptera allt och enbart söka dess plats. Var sak för sig så att säga.)

[Avantgardet]

Jag har ingen aning om vi hyser olika syn på vad ett ontologiskt felslut är, jag är dock riktigt säker på att "ta de upplevda för det upplevdas objekt" är något helt annat än att "ta fiktion för verklighet" (i ontologisk mening). Det säger sig självt. I det förra så skulle misstaget ligga i att ta min upplevelse av grönt för att vara grönt, vilket jag inte ens betraktar som ett felslut utan som helt riktigt, medan det i det senare fallet skulle bestå i att ta t.ex. en vetenskaplig förklaring av grönt för upplevelsen av grönt, vilket är något helt annat.

Grejen Auk är att vi vill diskutera helt olika saker. Inget illa menat men hela den här diskussionen är för mig ointressant (kan väl knappast undgått någon), och vi har ju redan diskuterat exakt samma sak i över två veckors tid nu. Du vill tydligen dröja kvar i den, men jag har inget intresse av det. Vad du har för intresse av att ställa mig alla dessa frågor har jag ingen aning om. Det verkar inte som att du på något sätt vill ta till dig av det jag säger, snarare att du söker nån brist att ta fasta på. Jag hade bra mycket mer gärna diskuterat helt andra saker, som till exempel problem och förtjänster av att syntetisera Heidegger och Marx. Okej, ditt problem är detta med identitet, men det är inte ens ett problem för mig. Likväl skall du ha mig till att göra arbetet åt dig? Om det är ett problem för dig så lös det då, jag har mina problem i att syntetisera Heidegger och Marx men jag släpar inte in dem i vår diskussion för dig att lösa.

Sen fattar jag inte poängen. Du ska hela tiden vattna ur begreppen tills de kan betyda precis allt och inget, och vad är då meningen med det hela? Och när jag försöker konkretisera problemet så att det inte skall gå att flyta undan med vagheter så låter du bara bli att svara. T.ex. hur ska du ha det i fråga om de negativa begreppen? Finns det negativa begrepp som också har positiv existens? Tror du på spöken? För det är väl det som menas med idealism, inte dina kanske-kanske-inte-beroende-på?

[J R Auk]

Jag kan inte svara på om negativa begrepp kan ha positiv existens, annat än att de existerar som negation, en markör för frånvaro, då det är definitionsmässig falskt som jag ser det, varpå jag måste sluta mig till att dina definitioner är annorlunda. Men begrepp tecknar ofta något som är symptom varpå vi genom det rent "fiktiva" kan få syn på något faktiskt. Som febern i en kropp, gör gällande en sjukdom, men inte är någon "temperaturhöjning" i sitt vara.



Ang idealism. Nej det är definitivt inte vad som menas med idealism, när jag talar om det.

Och här kommer anledningen till att jag tjatar om identitet in.

Frågan om materialism eller idealism är en fråga om hur enheter ingås, hur blir något till en organism, eller ett väsen. I vilken dimension de ingås. Och om man inte är en gnällig trångsynt jävel så finns det gott om utrymme här

Och här menar jag att det är naivt att säga att materialism är så mycket "fastare", mindre "spöklikt" bara för att det består av något sinnligt hårt.

Se på vad materia är, det är mestadels tomrum med fält av krafter som revolverar i komplexa mönster och interagerar med andra fält av krafter.

Är det då helt galet att anta att enheten kan sträcka sig över "tid"?

Jag tycker inte heller de här diskussionerna är så intressanta, men det har och göra med din snålhet. Du tolkar inte för att skapa förståelse, utan från en dogmatisk begreppsapparat. Så jag tycker inte det är så konstigt att du inte kan greppa de problem som följer i dina utsagor spår. Du hakar upp dig på uttryck istället för att försöka se det som de beskriver, du gör det där felslutet du talar om i det att du tror att alla talar om sina begrepp och inte relationer de söker beskriva med begrepp.

Jag kan säga att jag nu efter att friskat upp Heidegger är imponerad av hur mycket av hans utsagor som du lånar, riktigt konsekvent där, men jag är inte imponerad av hur du ger dem uttryck. Som om det vore några självklarheter som du inte behöver diskutera. Varför inte tala om hur Heidegger menar Kant ha cogitot, istället för att bara slänga ur dig att så är fallet?






För övrigt kan jag definiera grunden för mitt själsbegrepp i Heideggers termer (Som när jag läser honom, inte alls verkar ha samma aversioner som du söker tillskriva hans begreppsapparat. Tror att du gått ner dig i hans metod och inte greppat att det är i undersökningen som begreppsapparaten blir viktig, inte i presentationen av resultaten, eller samtalet om andras traditioner, där är kommunikationen viktigare, varför man tex ser Heidegger förklara hur "själ", "ande" osv relaterar till hans projekt. Sen kan du fundera på om metoden för att söka varats vara är tillämplig på att söka ett specifikt varaföremål? Du verkar tro att vi skall skippa de sken, de fenomenella spår av det sökta, som vi har att utgå från.)

Och ja detta är kritik, av din attityd, din etik, hur du tar nån jävla offerkåpa och drar in att det skulle vara något slags arbete jag ålägger dig, när det jag gör är att lägger ut något för samtal, diskussion, och låter det vara jävligt fritt för dig att engagera dig i det eller inte.





Def:

Själen är fenomenet människa (det som inte är givet)

Kroppen är det som är fenomenellt för människa. (det som är givet)

Människa är begreppet för den fenomenella struktur frågandet om jaget och dess likhet tar.

Vidare menar jag att "själen" är vad Heidegger kallar överlagrad.

Själen är vad som gör att vi behöver en fenomenologi för att avtäcka människans vara.







Och så kan vi slänga in ett litet citat också:

Det är én sak att i berättande form redogöra för något varande, en helt annan sak att fatta det varande i dess vara. För sistnämnda uppgift saknas inte bara mestadels ord, utan framför allt "grammatik". Om en hänvisning till tidigare och på sin nivå oförlikneliga varaanalytiska forskningar må vara tillåten, så kan man jämföra de ontologiska avsnitten i Platons "Parmenides" eller det fjärde kapitlet av sjunde boken i Aristoteles´"Metafysik" med något berättande avsnitt hos Thukydides, och man kommer då att inse hur oerhörda formuleringar var som de grekiska filosoferna tilltrodde sina landsmän att klara av. Och ifall /som nu/ krafterna är i vänstelig mån ringare och dessutom det varaområde som ska upplåtas ontologiskt sett vida vanskligare än det som grekerna hade sig förelagt, kan det inte undvikas, att såväl begreppsbildningens omständigheter som uttryckssättens hårdhet stegras.

Talar du om samma varaområde? Eller kan du tillåta dig lite utrymme? Bestäm själv.

[J R Auk]

Jag har ingen aning om vi hyser olika syn på vad ett ontologiskt felslut är,

Glöm inte så, vilket är relevant för att min mening skall framgå.

Hyser så olika, var vad jag sa.

[Avantgardet]

Som jag ser saken står idealismen och faller med huruvida man tillskriver ett negativt begrepp positiv existens eller inte. Det är inte mina egna definitioner jag här använder utan Kants. Men Kant är inte helt tydlig i den frågan själv, det är emellertid uppenbart att han håller fast vid ett cartesianskt cogito. För andra sådana negativa begrep (ting-i-sig) lämnar han inga sådana förbehåll utan där rör det sig strikt om gränsbegrepp. Om man nu inte medger någon positiv existens för något negativt begrepp så kan man väl rimligtvis inte tala om en idealism (åtminstone inte vad gäller substanser), och jag förstår uppriktigt sagt inte poängen med att låta ett sånt begrepp då ligga och skräpa i språket (då det inte har någon täckning).

Men det är just det jag menar, angående det ontologiska felslutet. När du talar om materia som atomer så är du redan i fiktionen. Du sitter på en stol, primärt, inte på en massa atomer med si och så mycket tomrum osv. Som jag redogjort för dig på annat ställe är detta ett av de ställen där Heidegger och Marx sammanfaller i en väsentlig mening, och som ger oss människan i praxisperspektivet, vilket för mig är en klockren grund för en slagfärdig samhällskritik. Din överfokusering på medvetandet, och din rädsla för determinismen betraktar jag som borgerlig vidskepelse och inget annat. Jag ser inte vari det spektakulära med "medvetandet" skulle sitta. I själva verket har jag en tendens att betrakta Hegels "ande" (om du funderar på det där språkbruket senast, men som jag då inte fann anledning att ta strikt hänsyn till) som kunskap-ande snarare än ett cartesiansk cogito. Det är problem som jag söker undersöka just nu. I brist på droger.

Ett problem här, i vår diskussion, är att den ontologiska och den epistemologiska diskursen överlappar varandra. Det blir, som sagt, knappt pannkakssmet ens av det hela. Heidegger handlar för mig mest om en fenomenologisk reduktion, ett slags avtäckande av det mest elementära. Det finns dock brister i Heideggers metod, förmår inte ta tillräcklig hänsyn till den historiska framträdandeformen hos varat. Det går utöver hans projekt, det intresserar honom inte, det hör helt enkelt inte till en fundamentalontologi. Så visst finns det mer att säga, existensen är mer än sin struktur. Poängen är dock att själva nöjet är tillämpningen av metoden, inte en diskussion kring metoden - även om jag som sagt också gräver ned mig i en sån.

Ser dock många av dina frågor som skenproblem, som bottnar i de begrepp du redan förutsätter. För det är inte som du tror att du pekar på nåt fenomen som är oberoende av hur du förstår det, utan det är radikalt olika fenomen i stor utsträckning. Vi diktar vår verklighetsuppfattning, och visst måste vi medge en viss strukturlikhet mellan subjekt (det är ofrånkomligt) men det är vitt skilda saker att vara medveten eller att ha en själ, och med det följer vitt skilda implikationer. Det är inte frågan om endast något ytligt, utan språket strukturerar verkligheten. Så det är inte fråga om att jag inte tillåter utrymme, jag är dock hemskt skeptisk till vad som skall ges utrymme. Problemet idag är inte avsaknad av förklaring, utan att vi tvärtom har alldeles för många förklaringar. Problemet är inte informationsbrist utan utgallring av information. Det är den situationen vi måste utgå ifrån, och det är postmodernt. Jag ser allvarligt ingen anledning att ge en massa borgerlig vidskepelse fritt spelrum, och jag förstår inte varför vi skulle vilja ha kvar deras begreppsapparat heller (och på så sätt hålla liv i föreställningarna). Jag föredrar helt klart en sund realism (som utgår från just en fenomenologiskt, heideggersk, marxism). Jag köper helt enkelt inte vilken djävla metafysik som helst. Filosofen måste ställa sig i revolutionens tjänst. Egentligen med hagelbrakare, högaffel, och vad man nu kan tänka sig, gå i förtruppen och göra nytta. Det funkar inte att sitta med enbart hårklyverier.

Inte bara Heidegger utan även Wittgenstein erkänner omöjligheten, och vet sitt projekt döfött (sålänge filosofins telos är nåt slags metafysiskt byggande), men det betyder inte att filosofin har varit ren fåfänga. Den har kastat av sig avlagringar, som redan är i tjänst hos etablissemanget - som vapen - och kan användas - som vapen - i revolutionen tjänst. Det är där du, och alla samvetsgranna filosofer, kommer in i bilden. Filosofin är endast rättfärdigad i den mån den förmår omstöpa samhället till nåt bättre. Detta vet du.

[JimmyAberg]

Du tolkar inte för att skapa förståelse, utan från en dogmatisk begreppsapparat. Så jag tycker inte det är så konstigt att du inte kan greppa de problem som följer i dina utsagor spår. Du hakar upp dig på uttryck istället för att försöka se det som de beskriver, du gör det där felslutet du talar om i det att du tror att alla talar om sina begrepp och inte relationer de söker beskriva med begrepp.

Jag håller med i detta.

...

Problemet du gör Avantgardet är att när du diskuterar så beter du dig som att du vore ett ordförande för en stadardiseringskommité. Det som ger begreppen ett "djup" är då begreppet har en tydligt definierad plats i en mängd andra begrepp. Den som inte lärt sig "språket" kan inte ställa det i relation till andra begrepp.

När t.ex. jag börjar prata om andlighet, så innebär detta inte att jag är "vilseledd", dvs någon form av villfarelse, och att bara "materialism" "existerar", det handlar snarare om att jag byggt upp en språkvärld kring vissa typer av företeelser.

Det är ungefär som att jag pratar om skidor och stavar så tycker du att det är idioti för att du själv aldrig sett snön.

...

När jag säger "Gud" så har jag alltså investerat en uppsättning meningsfulla relationer till detta begrepp, som i viss del bygger på associationer jag själv skapat i enskildhet, och till viss del associationer "jag" skapat eller snarare skapats hos mig genom inflytande av andras beskrinvingar hur de relaterar till begreppet.

Problemet är, att du försöker definiera upp ett system, som du tar med dig in i diskussionerna på ett sådant sätt att du fråntar andra rätten att komma med deras egna system, dvs deras egna relationsuppbyggnader.


När jag pratar om skidor och stavar inför dig och vår publik, så svarar du med att måla upp ett ökenscenario och demonstrativt beskriva hur värdelösa mina stavar är jämfört med din kamel. Det tråkiga i detta är att andra som inte heller sett snön blir påverkade av detta och kanske därför väljer att bli ökenenprirater utan att ens tagit ett steg i snön.

Om du har gjort valet att bo i öknen, så är det klart att vinterutrustning är något du aldrig kommer att vilja undersöka.

Det jag däremot försöker göra, är att dela med mig av _känslan_ att åka skidor, jag försöker inte som dig, försöka övertala mig själv eller någon annan hur värdelösa skidor är i öknen.

...

Men det tråkigaste av allt i detta, är att anledningen att du stöter ifrån dig vissa av mina begrepp, är just för att du gör detta utifrån ett inflytande av dina auktorieter.

Det är därför det är tråkigt att diskutera med dig, du är skarp men väldigt "snål" med att "träda in i andras språkvärldar".

Naturligtvis måste vi börja någonstans, dvs, vi måste ta en idétradition/sspråkkultur och börja där, för att senare kunna relatera till annat. Men det är tråkigt om man blir för bekväm i den borg av stenar man med tiden lägger upp.

Du är antagligen lyhörd när du läser dina böcker eftersom du har en tilltro till det författaren skrier - dvs att det finns en "poäng" i meningen, försök att ta med lite av detta in i diskussionerna när du pratar med Auk.

...

Försök skapa lite utrymmer för de perspektiv och tankar som Auk investerat tid och möda i.

[JimmyAberg]

Som jag redogjort för dig på annat ställe är detta ett av de ställen där Heidegger och Marx sammanfaller i en väsentlig mening, och som ger oss människan i praxisperspektivet, vilket för mig är en klockren grund för en slagfärdig samhällskritik. Din överfokusering på medvetandet, och din rädsla för determinismen betraktar jag som borgerlig vidskepelse och inget annat. Jag ser inte vari det spektakulära med "medvetandet" skulle sitta. I själva verket har jag en tendens att betrakta Hegels "ande" (om du funderar på det där språkbruket senast, men som jag då inte fann anledning att ta strikt hänsyn till) som kunskap-ande snarare än ett cartesiansk cogito. Det är problem som jag söker undersöka just nu. I brist på droger.

Ett problem här, i vår diskussion, är att den ontologiska och den epistemologiska diskursen överlappar varandra. Det blir, som sagt, knappt pannkakssmet ens av det hela. Heidegger handlar för mig mest om en fenomenologisk reduktion, ett slags avtäckande av det mest elementära. Det finns dock brister i Heideggers metod, förmår inte ta tillräcklig hänsyn till den historiska framträdandeformen hos varat. Det går utöver hans projekt, det intresserar honom inte, det hör helt enkelt inte till en fundamentalontologi.

Jag får intrycket av att du väldigt ofta talar väldigt schablonartat, det är till och med ganska komiskt ibland eftersom mönstret blir så uppbenbart, nästan lite farsaktigt. (Inget illa menat)

Du har ett väldigt laddat och jargonartat språk, där du nästan barnaktigt fascineras över hur coola delarna (Marx, Hegel, Heidegger, etc) passar ihop på ett coolt sätt och genom skapar en oövervinnlig kombination. Det är nästan skrämmande likt retoriken i en barnreklam: http://www.youtube.com/watch?v=hI742WyP76M&feature=related

Är det verkligen så att du delar med dig av den "ultimata lösningen" för oss, eller kan det vara så att det du säljer egentligen bara handlar om "månadens leksak"?

Som jag redogjort för dig på annat ställe är detta ett av de ställen där Heidegger och Marx sammanfaller i en väsentlig mening, och som ger oss människan i praxisperspektivet, vilket för mig är en klockren grund för en slagfärdig samhällskritik.

"air guitar... portable piano... and an organ tool.... together..."

Det går utöver hans projekt, det intresserar honom inte, det hör helt enkelt inte till en fundamentalontologi.

"Batteries not included".... "each sold separetly"... osv...

Heidegger handlar för mig mest om en fenomenologisk reduktion, ett slags avtäckande av det mest elementära.

"hitstruments, they turn you into a rockstar! and you wont be able to stop!"... "cool hair"...

Angående auktoritet/authencitet: "Hegel", "Heidegger", "Marx" -> "Copyright Lego", "TM Warner bros, All rights reserved", "The _REAL_ Ghostbusters". Det är s.a.s. den "äkta" varan igen värdeslös skittolkning.

Detta är "identitetssökandet", drömmen om den "kompletta settet", och du menar att "identitet" är något som är ovidkommande?

[Avantgardet]

Jaha, så man får enligt dig inte ha synpunkter på vad andra säger? Om nån snackar strunt ska man bara sitta tyst. Och man måste med nödvändighet gå in på detaljnivå även om man inte ens på ett övergripande plan kunnat förvissa sig om att den man talar med är med på noterna. Det låter fruktbart. Du vill alltså att jag ska sitta här och föreläsa om teknikaliteter för mig själv. Eller ska jag ödsla en massa tid på att undervisa på grundläggande nivå om dessa tänkare? Vad fan är jag, nåt djävla uppslagsverk? Vet inte att jag gjort annat än redogjort för mina grunder här, medan andra håller tyst om sina - kanske för att de själv inte synat sömmarna på sina fundament eller ens vet var de själva står. Inte för att jag hade för avsikt att så göra, men man envisades med att fråga ut mig så jag sökte vara gullig och svara trots att jag redan gjort det många gånger innan.

Säljer inte ett skit, och den skit jag har får ingen köpa av mig. Jag vet inte vad du sysslar med, tycker mest du verkar gnälla. Det kanske finns nån djupsinnighet i det där som jag inte begriper, det är mycket möjligt, och om så är fallet får du gärna upplysa mig om vad det kunde vara.

Så jag ska ägna tid och utrymme för det andra här investerat tid och möda i, men kan ingen symmetri förvänta mig. Jaha. Vad förnuftigt. Vad mer? Din stilanalys missar fullständigt poängen - men det synes också ha varit poängen med den -, då jag inte ser meningen med att diskutera teknikaliteter med endast mig själv. Jag menar hur fan hade du tänkt dig att nån som aldrig sett snö skulle kunna åka skidor? Måste man inte först bekanta sig med terrängen? Jag skulle bli hemskt glad om nån tog sig tid att diskutera dessa teknikaliteter med mig. Till exempel skillnaderna i alienationen hos Marx och Heidegger, men hur hade du tänkt dig det vara möjligt om ingen läser de författarna? Då kan det vara vettigt att tala på ett mer övergripande plan för att lägga ut riktningen först, eller?

[Minded]

Jag uppfattar situationen som att jag, auk och jimmy har liknande tekniska perspektiv om allting. Vi lägger energi på att förklara och redogöra för detaljerna, med perspektivet om detaljerna som det mest grundläggande. Avant har också teknisk förståelse för detta, men utgår från ett mer sofistikerat plan - enligt min uppfattning så är hans grundläggande byggstenar mindre. Om vi utgår från molekyler, så utgår avant från atomer.

[Minded]

Jimmy, du ser till person och inte sak. Eftersom att Avant inte håller med dig, så benämner du honom därför som något. Om inte med, så emot. Det är härskarteknik, irrelevant tekniskt. Det är inga argument, bara av dina känslor av att vilja vinna en diskussion, om att vilja bli bekräftad.

Principiellt som att en svart beter sig för djävligt, och kallar alla som anmärker på hans sätt för rasister.

[J R Auk]

Om nån snackar strunt ska man bara sitta tyst.

Eller ska jag ödsla en massa tid på att undervisa på grundläggande nivå om dessa tänkare?

Vet inte att jag gjort annat än redogjort för mina grunder här, medan andra håller tyst om sina - kanske för att de själv inte synat sömmarna på sina fundament eller ens vet var de själva står.

Så jag ska ägna tid och utrymme för det andra här investerat tid och möda i, men kan ingen symmetri förvänta mig.

Måste man inte först bekanta sig med terrängen? Jag skulle bli hemskt glad om nån tog sig tid att diskutera dessa teknikaliteter med mig.

Jag gör ett litet utdrag här Avantgardet så att du kan uppmärksamma dig på delar av vad du säger. Jag vet att det här var ett svar och inte ett påstående så det kan inte riktigt sägas rymma den mening som det gör när jag explicerar det så här.

Dock vill jag säga att det ligger mycket oförskämt i det här. Offerrollen är uttalad här.

Tycker du inte att jag redogör för mina begrepp? Inte redogör för mina grunder? Snarare går jag väl kanske för långt i att jag låter, som här, frågorna beröra etik och filosofi som helhet. Jag gör det för jämnan tycker jag även om jag inte gör det rigoröst. Jag sätter mig även in i dina definitioner, och går till källorna.

Att bekanta sig med terrängen betyder faktiskt inte att läsa specifika verk, utan snarare att sätta sig in i frågorna per se, det är grunden för diskussion. Sen är det väl trevligt om man även har verk som båda läst, då det kan utgöra bra referenspunkter. Men terrängen är inte vissa verk, de är och kan enbart vara kartor över terrängen. Och det blir som att du står där med, kanske en bättre karta, och fördömer andras beskrivningar av sina egna vittnesmål. Klart som fan diskussionen kommer börja halta då. Plus man blir lack (sagt att jag blir lack) och då är det lätt att falla in i jargonger som enbart leder båda i fördärvet.

Jag vet inte om det här var riktat till mig, men det blir riktat till mig, om det inte bara är retorik du far med. Då kontexten är den diskussion som främst du och jag fört. Du ger sken av att du är den enda grundliga, och använder det som ett ad hominem argument för varför dina ord skall få gälla, men jag skulle själv kunna åberopa "Men jag kan heller inte förvänta mig att alla jag diskuterar med ska ha samma breda referensramar som jag själv" då jag inkluderar österländska tänkare, vilka du ofta uttrycker förakt för, samt positivister, eller förespråkare för "den analytiska traditionen". Men det är väl ointressant om jag gör det, de för oss är ju ointressanta eftersom vi inte skall undersöka kartor utan terrängen som sådan?

Den enda vinsten vi kan göra här är att bredda förståelsen och insikten i det vi frågar efter.

Hur som så är jag tacksam ändå, har mycket behållning av att läsa Varat och tiden igen. Än en gång visar sig min studieteknik; läs och grubbla inte för mycket på om du förstår (på rätt sätt), och läs sen igen; bära frukt

[J R Auk]

Hittade för övrigt ett annat intressant citat:

Frågan gäller ju hela människans vara, och människan brukar man ju fatta som en kroppslig-själslig-andlig enhet. Kropp, själ och ande får sedan i sin tur beteckna olika fenomenområden, vika vart för sig kan särskiljas som teman för bestämda undersökningar; inom vissa gränser behöver dessas begrepps ontologiska obestämdhet inte spela någon större roll. Men när frågan gäller människans vara, kan detta ju inte räknas fram genom någon enkel summering av kropp, själ och ande, helst som det ju ännu återstår att bestämma dessa varaarter. Och även för att kunna genomföra ett på detta vis fortlöpande ontologiskt försök, mäste man förutsätta en idé om det helas vara.

Och vad är medvetandet? Inte är helheten av människans vara.

Så om vi vill undersöka vad medvetandet är, dess vara, och vart detta vara kan hänföras. Borde vi väl se till den tillvaro som medvetandet har.

Likheterna mellan frågan om medvetandet och varat är lika på många sätt. Då även frågan om vad medvetandet är kräver att vi redan har en uppenbar förståelse av medvetandet eftersom detta är vad vi kallar riktningen mot frågan för, medvetenheten.

Så vad kan vi säga då om medvetandet.

Jag tycker ordet faktiskt har fångar en god grund för en undersökning.

Med-vetande.

För vad relaterar alltid medvetandet till? Vetandet.

Det är en slags överordnad kontroll av vad vi vet, ett riktande av något mot införstående, internaliserat, vetande. Men det ger inte något vetande, det enbart visar vad vi redan vet. Själva vetandandets akt att, att bli vetandes, måste vi hänföra på något annat än medvetandet.

Så jag tycker inte det är orimligt att medvetandet är något som tar plats bredvid vetandet under något.

Vad sägs om det?