M.L,
Wikipedias distinktion mellan "svag" och "stark" ateism tycker jag verkar användbar, och, om jag förstått dig rätt, relaterat till din tidigare distinktion mellan gnostiska/agnostiska teister/ateister. Svag ateism är då kort och gott "the absence of belief that any deities exist" medan stark ateism är "the position that there are no deities". Barn kan då sägas omfatta svag ateism. Jag hävdar i så fall att den starkare formen av ateism förutsätter ett meningsfullt gudsbegrepp, medan den svagare inte gör det.
Ateism är en tro, liksom kristendomen
Moderator: Moderatorgruppen
archaxe skrev:M.L,
Wikipedias distinktion mellan "svag" och "stark" ateism tycker jag verkar användbar, och, om jag förstått dig rätt, relaterat till din tidigare distinktion mellan gnostiska/agnostiska teister/ateister. Svag ateism är då kort och gott "the absence of belief that any deities exist" medan stark ateism är "the position that there are no deities". Barn kan då sägas omfatta svag ateism. Jag hävdar i så fall att den starkare formen av ateism förutsätter ett meningsfullt gudsbegrepp, medan den svagare inte gör det.
Spontant kändes det som att jag höll med dig här. Men nu tvekar jag inför användbarheten av "svag" och "stark" som adjektiv till ismer, eller åtminstone många sådana. Nog för att den nyfödde inte är övertygad, men i fallet med ateism så kan man endast vara positionerad någonstans på en tvåpunktsskala, d.v.s. antingen tror man att någon gud existerar eller så gör man inte det. En övertygelse, efter att man skaffat sig ett gudsbegrepp, om att det inte existerar någon gud, skulle ju inte göra ens ateism starkare eftersom man står kvar på samma position som när man var nyfödd, d.v.s. som icke-troende. Det mest väsentliga i ateismen tycks vara att man saknar skäl att tro att någon gud existerar, vilket inte är en fråga om grader, eller termer av svag och stark, utan någonting som gäller både för den nyfödde och för den insatte religionsfilosofen.
Termerna "svag" och "stark" är vilseledande om de indikerar att det är en gradskillnad mellan dessa två typer, vilket det inte är. Det är en artskillnad. Svag ateism (1) är inte kvantitativt skiljt från stark ateism (2) - typ som en mindre allvarlig ateism - utan kvalitativt - det är en annan typ av ateism. (1) tror inte att någon gud existerar. (2) anser sig ha skäl att tro att någon gud inte existerar (eller rättare sagt; att inga gudar existerar). Jag tycker det finns en uppenbar skillnad mellan att "inte tro att X finns" och att "tro att X inte finns". Det förra är svag ateism, det senare stark ateism. Det senare är också ett mycket mer ambitiöst påstående som måste argumenteras för, lika väl som "tron på att X finns", eftersom de båda är positiva påståenden.
Kanske är begreppet "antiteism" att föredra framför "stark ateism", och låta "svag ateism" helt enkelt vara vanlig ateism; en avsaknad av tro. Det ger oss teism, antiteism och ateism. Teism och antiteism kräver ett meningsfullt gudsbegrepp, ateism gör det inte. Barn blir ateister, som efter noggrann övervägning (eventuellt) blir antiteister. Givet att man tycker att det är en relevant skillnad mellan "inte tro att X finns" och att "tro att X inte finns", är denna distinktion värd att göra. Vi behöver då inte kalla båda dessa ateism och blanda in vilseledande prefix som "svag" och "stark".
Kanske är begreppet "antiteism" att föredra framför "stark ateism", och låta "svag ateism" helt enkelt vara vanlig ateism; en avsaknad av tro. Det ger oss teism, antiteism och ateism. Teism och antiteism kräver ett meningsfullt gudsbegrepp, ateism gör det inte. Barn blir ateister, som efter noggrann övervägning (eventuellt) blir antiteister. Givet att man tycker att det är en relevant skillnad mellan "inte tro att X finns" och att "tro att X inte finns", är denna distinktion värd att göra. Vi behöver då inte kalla båda dessa ateism och blanda in vilseledande prefix som "svag" och "stark".
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
Alla begrepp som handlar om saker som man inte kan peka på fysiska bevis för har en tendens att bli väldigt ambivalenta och/eller elastiska. Det finns mängder av sekter inom så gott som varje religion, var och en sekt med sin tolkning av själva "budskapet" eller vad man vill kalla det. Medan vetenskapen inte har samma problem, för där ligger inte beviset i ordet utan i världen omkring oss. Ord och begrepp verkar vara alldeles för sårbara eller innehållslösa för att kunna ge en tillräckligt klar bild av världen. Men det är denna sårbarhet eller innehållslöshet som ger författaren möjlighet att kunna använda sig av dom eftersom det appelerar till läsarens fantasi. En författare kan skriva "En katt satt på en stol" och den som läser kan direkt börja föreställa sig en katt som sitter på en stol, men hur ska man kunna veta om den bild som författaren tänker på förmedlas och uppfattas på exakt sådant sätt som författaren tänkte sig det?
Det finns ingen möjlighet till sådan direkt verifiering om man bara läser texten utan man måste isåfall kontakta författaren, intervjua honom och kanske även be om bilder eller att han pekar ut platser som han försöker beskriva. Text och ord lämnar mycket åt fantasin på ett sätt som film inte kan göra. Begreppet ateism är inte annorlunda från några andra begrepp, och vi förstår begreppet ateist bäst i vilket sammanhang det används. Under den klassiska perioden så ansågs Kristna vara ateister. Idag kanske en ateist är någon som inte tror på den Kristna guden, men samtidigt inte har några problem med att tro på dharma eller nirvana. Det finns nämligen helt enkelt inte något enskilt begrepp som kan täcka in en hel begreppsvärld och göra den tydlig och begriplig. Om inte den som kallar sig ateist förklarar sin åsikt så är det omöjligt att veta vad han menar.
Men för att återknyta detta till frågeställningen, om en person säger "Jag tror inte att den Kristna, eller den Judiska eller den Muslimska Guden existerar" då kan hans ståndpunkt vara att jämställa med en tro. Detta eftersom det inte går att verifiera fysiskt någondera av påståendena. Vi kan inte verifiera vare sig om Muslimerna, Judarna, Kristna, Hinduer, Buddhister eller ateister har rätt. Det som krävs för att kunna avgöra vem som har rätt saknas och därför så blir ateism lika mycket tro som Kristendom, Judendom, Islam eller Hinduism.
Ifall en person har haft egna upplevelser av saker som ligger utanför den gängse accepterade vetenskapen men inte kan bevisa det, då behöver det dock inte handla om tro, men om en viss slags uppfattning. Men om det ligger utanför ramen för fysiskt verifierbar vetenskap då går det inte heller att demonstrera något slags underlag som kan skingra tvivel.
Grunden för tro är dock inte andlighet - utan sökandet efter svaret på "det enda rätta" och frågan "hur man ska leva".
Därav följer att religionerna blir lagiska och ateismen aggressiv. Men vad är det dom bråkar om egentligen? Det vi har att förhålla oss till är en fysisk värld som vi själva kan verifiera existerar, med form, ordning och lagar. Allt vi behöver för att kunna leva. Frågan om hur vi kan leva går också att finna i världen genom att studera dess inbyggda ordning och regler.
Det finns ingen möjlighet till sådan direkt verifiering om man bara läser texten utan man måste isåfall kontakta författaren, intervjua honom och kanske även be om bilder eller att han pekar ut platser som han försöker beskriva. Text och ord lämnar mycket åt fantasin på ett sätt som film inte kan göra. Begreppet ateism är inte annorlunda från några andra begrepp, och vi förstår begreppet ateist bäst i vilket sammanhang det används. Under den klassiska perioden så ansågs Kristna vara ateister. Idag kanske en ateist är någon som inte tror på den Kristna guden, men samtidigt inte har några problem med att tro på dharma eller nirvana. Det finns nämligen helt enkelt inte något enskilt begrepp som kan täcka in en hel begreppsvärld och göra den tydlig och begriplig. Om inte den som kallar sig ateist förklarar sin åsikt så är det omöjligt att veta vad han menar.
Men för att återknyta detta till frågeställningen, om en person säger "Jag tror inte att den Kristna, eller den Judiska eller den Muslimska Guden existerar" då kan hans ståndpunkt vara att jämställa med en tro. Detta eftersom det inte går att verifiera fysiskt någondera av påståendena. Vi kan inte verifiera vare sig om Muslimerna, Judarna, Kristna, Hinduer, Buddhister eller ateister har rätt. Det som krävs för att kunna avgöra vem som har rätt saknas och därför så blir ateism lika mycket tro som Kristendom, Judendom, Islam eller Hinduism.
Ifall en person har haft egna upplevelser av saker som ligger utanför den gängse accepterade vetenskapen men inte kan bevisa det, då behöver det dock inte handla om tro, men om en viss slags uppfattning. Men om det ligger utanför ramen för fysiskt verifierbar vetenskap då går det inte heller att demonstrera något slags underlag som kan skingra tvivel.
Grunden för tro är dock inte andlighet - utan sökandet efter svaret på "det enda rätta" och frågan "hur man ska leva".
Därav följer att religionerna blir lagiska och ateismen aggressiv. Men vad är det dom bråkar om egentligen? Det vi har att förhålla oss till är en fysisk värld som vi själva kan verifiera existerar, med form, ordning och lagar. Allt vi behöver för att kunna leva. Frågan om hur vi kan leva går också att finna i världen genom att studera dess inbyggda ordning och regler.
Tro och vetande och populärvetande
Tro är i grudnen en samling absoluta sanningar om verkligheten, sanningar som uppenbarats genom religiösa auktoriteter, sanningar som ej kan prövas utom genom att tro på dem.
Vetande är i grunden en metod att skapa modeller av verkligheten, modeller som kan empiriskt och teoretiskt prövas utan att man behöver tro att det är möjligt att göra detta.
Populärvetande kan likna tron genom att då utgöra en samling realtiva sanningar om verkligheten som skapats av vetenskapliga auktoriteter, sanningar som man håller för sanna och ej försöker/vill/orkar pröva, pga. dessa auktoriteters auktortitet.
/Algotezza
Vetande är i grunden en metod att skapa modeller av verkligheten, modeller som kan empiriskt och teoretiskt prövas utan att man behöver tro att det är möjligt att göra detta.
Populärvetande kan likna tron genom att då utgöra en samling realtiva sanningar om verkligheten som skapats av vetenskapliga auktoriteter, sanningar som man håller för sanna och ej försöker/vill/orkar pröva, pga. dessa auktoriteters auktortitet.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
"Delvis" troende?
Låt mig får göra denna tråd ännu "rörigare" och klurigare genom att införa följande fråga:
Vad kallar man då de personer som accepterar, tror på eller godtar delar av det som brukar anses vara en viss gudstro, men som uppfattar resten som, hokus pokus, trams eller helt enkelt galenskaper, nonsens eller felaktigheter?
Låt säga att en viss religion A har en Gud A1 och att denna A1 har egenskaperna, karaktärsdragen eller förmågorna:
1 - 5 (ev. osv)
Om nu en person accepterar 1, 3 och 5 men inte 2 och 4, vad är denne person då? Partiellt troende, Partiell ateist eller något helt annat? Eller har denne då "sin egen tro" eller "sin egen religion" bestående av 1, 3 och 5"? Eller är det så att ordet troende refererar till "att tro på en av de erkända, större religionerna" och att allt annat (t.ex. tro på 1, 3 och5) då enbart kan anses vara eget fabulerade eller andligt flummeri?
Vänligen
Fredrik
PS. Ni kan byta ut A mot den religion som passar er bäst, och följaktligen A1 till den religionens gud och egenskaperna 1 osv. till den gudens egenskaper, karaktärsdrag, förmågor etc. DS.
Vad kallar man då de personer som accepterar, tror på eller godtar delar av det som brukar anses vara en viss gudstro, men som uppfattar resten som, hokus pokus, trams eller helt enkelt galenskaper, nonsens eller felaktigheter?
Låt säga att en viss religion A har en Gud A1 och att denna A1 har egenskaperna, karaktärsdragen eller förmågorna:
1 - 5 (ev. osv)
Om nu en person accepterar 1, 3 och 5 men inte 2 och 4, vad är denne person då? Partiellt troende, Partiell ateist eller något helt annat? Eller har denne då "sin egen tro" eller "sin egen religion" bestående av 1, 3 och 5"? Eller är det så att ordet troende refererar till "att tro på en av de erkända, större religionerna" och att allt annat (t.ex. tro på 1, 3 och5) då enbart kan anses vara eget fabulerade eller andligt flummeri?
Vänligen
Fredrik
PS. Ni kan byta ut A mot den religion som passar er bäst, och följaktligen A1 till den religionens gud och egenskaperna 1 osv. till den gudens egenskaper, karaktärsdrag, förmågor etc. DS.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Re: "Delvis" troende?
freddemalte skrev:Vad kallar man då de personer som accepterar, tror på eller godtar delar av det som brukar anses vara en viss gudstro, men som uppfattar resten som, hokus pokus, trams eller helt enkelt galenskaper, nonsens eller felaktigheter?
Fritänkare alternativt sökare.
Att finna essensen det som till dels förklarar människan i delar av ett religiöst människobygge är nog rätt vanligt. Men att köpa ett flera tusen år gammalt idé bygge...ja då är nog chansen stor att man har tendenser till bokstavstroende fundamentalism.
Varje dag är en resa.
Re: "Delvis" troende?
freddemalte skrev:Låt mig får göra denna tråd ännu "rörigare" och klurigare genom att införa följande fråga:
Vad kallar man då de personer som accepterar, tror på eller godtar delar av det som brukar anses vara en viss gudstro, men som uppfattar resten som, hokus pokus, trams eller helt enkelt galenskaper, nonsens eller felaktigheter?
Låt säga att en viss religion A har en Gud A1 och att denna A1 har egenskaperna, karaktärsdragen eller förmågorna:
1 - 5 (ev. osv)
Om nu en person accepterar 1, 3 och 5 men inte 2 och 4, vad är denne person då? Partiellt troende, Partiell ateist eller något helt annat? Eller har denne då "sin egen tro" eller "sin egen religion" bestående av 1, 3 och 5"? Eller är det så att ordet troende refererar till "att tro på en av de erkända, större religionerna" och att allt annat (t.ex. tro på 1, 3 och5) då enbart kan anses vara eget fabulerade eller andligt flummeri?
Vänligen
Fredrik
PS. Ni kan byta ut A mot den religion som passar er bäst, och följaktligen A1 till den religionens gud och egenskaperna 1 osv. till den gudens egenskaper, karaktärsdrag, förmågor etc. DS.
Autodidakta eklektiker på livsåskådningarnas område, bricolagetänkare... livsåskådningssynkretister...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: "Delvis" troende?
freddemalte skrev:Låt mig får göra denna tråd ännu "rörigare" och klurigare genom att införa följande fråga:
Vad kallar man då de personer som accepterar, tror på eller godtar delar av det som brukar anses vara en viss gudstro, men som uppfattar resten som, hokus pokus, trams eller helt enkelt galenskaper, nonsens eller felaktigheter?
Låt säga att en viss religion A har en Gud A1 och att denna A1 har egenskaperna, karaktärsdragen eller förmågorna:
1 - 5 (ev. osv)
Om nu en person accepterar 1, 3 och 5 men inte 2 och 4, vad är denne person då? Partiellt troende, Partiell ateist eller något helt annat? Eller har denne då "sin egen tro" eller "sin egen religion" bestående av 1, 3 och 5"? Eller är det så att ordet troende refererar till "att tro på en av de erkända, större religionerna" och att allt annat (t.ex. tro på 1, 3 och5) då enbart kan anses vara eget fabulerade eller andligt flummeri?
Vänligen
Fredrik
PS. Ni kan byta ut A mot den religion som passar er bäst, och följaktligen A1 till den religionens gud och egenskaperna 1 osv. till den gudens egenskaper, karaktärsdrag, förmågor etc. DS.
Man är ateist eller teist obereonde av ens syn på någon (påstådd, enligt en ateist,) guds egenskaper. Tror man att minst en gud existerar så är man teist, tror man inte att någon gud existerar så är man ateist.
Jag svarar ändå på frågorna. Om någon säger sig tro att en gud existerar, men inte tror att denna gud har de egenskaper som t.ex. kristendomen gör gällande att en enda existerande gud besitter, så skulle jag inte kalla personen i fråga för kristen. Dock, självklart, teist. Vi bör nog skilja på gudstro respektive egenskapstro så länge det inte handlar om att tro att en gud som man tror existerar inte besitter de egenskaper som har tillskrivits denne, undantaget existensen.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 40 och 0 gäster