Och nu lite frågor igen:
1)Hur mycket ger/(kan) materialismen (den materialistiska världsåskådningen) (ge) upphov till etiska problem?
2)Hur vanligt är det för den genomsnittlige materialisten att tro på att man kan kartlägga hela den mänskliga naturen genom att åstadkomma en komplett katalog över den genetiska koden?
3)Säger man inte här i så fall samtidigt indirekt att människan är en begränsad och slutligt definierbar varelse?
Genom att på detta sätt ge människan de exakta ramarna för sin existens och överlämna möjligheterna till utveckling till "slumpmässiga" (icke-förutsägbara) mutationer av arvsmassan - gör man då inte henne (människan) här till ett starkt begränsat och ändligt ting - på linje med andra materialla ting?
4)Hur mycket kan denna världsbild leda till personliga existentiella kriser och moralisk villrådighet?
Kan en materialistisk världsåskådning ge en hållbar intellektuell grund för varför det är befogat att anstränga sig för att göra goda handlingar?
5)Kan samma materialistiska världsbild förklara för en människa meningen med personliga tragedier, skapa ett trovärdigt hopp om en bättre framtid, om utveckling och om att mänskligheten ska kunna undvika den yttersta katastrofen? Hur i så fall?
6a)Hur mycket av det "äckel vid livets materialitet" som Roquentin kände håller på att sprida sig över hela mänskligheten? http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84cklet
b)Vad kan i så fall förhindra det?
7) Hur står sig denna materialistiska världsbild i förhållande till övriga världsbilder till grund för skapandet av genuin lycka för individen/samhället i stort?