Äger du det du säger?

[Rotkiv]

När har du rätten till att säga "Detta är min kunskap"?

Om du studerar och får en examen inom ett ämne och sen hänvisar till information som du tagit med dig från din studietid. När är det din information? Om du säger att det är så för att jag vet att det är så, då blir det din information. Men om du säger, enligt bla bla bla så är det så här. Då lånar du information av någon annan.

Om du läser i en dagstidning att det är krig i en viss del av världen. När blir den här informationen din?

Är det så att allmänbildade lånar en större mängd information istället för att de äger informationen. Kan det vara så att allt som är "nytänkande", alltså den information/kunskap som inte kommer från någon annan är den enda information som varje individ kan sägas ha rätten till?

Något flummigt, men tanken är att reda ut när det är individens information och när den är lånad.

[reflex]

Inget nytt under solen
Det som du själv tror att du har kommit på kanske du i själv verket hört från någon annan.
Så tror jag det är ofta.
Dessutom tycker jag det verkar som om nya tankar uppkommer ungefär samtidigt i olika hörn av världen.
Nästan som om tankar hade liv och kunde sprida sig på ett oförklarligt sätt.
Man kan om man vill se Jorden som en stor organism där de ingående delarna har kontakt med varandra
på samma sätt som cellerna i vår kropp. Ser man det så går det inte att utesluta förekomsten
av kontaktvägar som vi inte känner till.
Ingen kan väl heller äga sina tankar utom möjligen ifall han inte yppar dom för någon.

Jag vet inte om jag direkt svarade på den ställda frågan, men om inte annat så har jag i alla fall "spräckt nollan".

[Jörgen]

Föreställningen att tanke kan uppstå ur intet inom en själv bör förkastas,
och därmed även viljan att försöka patentera en tanka.

För att kränga en tanka måste du offentliggöra den,
och då har alla iaktaktare fått den - somliga kanske känner igen den och hojtar till:
"hallå där, den där var ju min!"

Ändå, exempelvis inom musikindustrin, så slåss man om saken; vems låt/melodi/text var vems.

Alla kopierar vi varandra efter förmåga och förståelse,
vi är varandras dåliga kopior.

[Rotkiv]

Inget nytt under solen
Det som du själv tror att du har kommit på kanske du i själv verket hört från någon annan.
Så tror jag det är ofta.
Dessutom tycker jag det verkar som om nya tankar uppkommer ungefär samtidigt i olika hörn av världen.
Nästan som om tankar hade liv och kunde sprida sig på ett oförklarligt sätt.
Man kan om man vill se Jorden som en stor organism där de ingående delarna har kontakt med varandra
på samma sätt som cellerna i vår kropp. Ser man det så går det inte att utesluta förekomsten
av kontaktvägar som vi inte känner till.
Ingen kan väl heller äga sina tankar utom möjligen ifall han inte yppar dom för någon.

Jag vet inte om jag direkt svarade på den ställda frågan, men om inte annat så har jag i alla fall "spräckt nollan".

Tack för svar!

Det leder då till att det är min kunskap så fort jag läst eller hört något. Då är det endast självförtroende och leverans kvar för att sälja budskapet som sitt eget. Eller kan det vara så att du måste förstå informationen för att kunna säga att det är "min kunskap".

Exempel: Jag läser en tråd här om ett ämne, jag använder den informationen i ett argument med en vän, vännen säger att så kan det vara, jag visar mig påläst och smart.

Det jag egentligen gjort är att repetera andras kunskap/information till tredje part.

Exempel 2: Min läkare säger att jag har fått influensa och jag behöver medicin och han förklarar även hur min kropp kommer reagera på medicinen.

Det jag får sagt till mig är information/kunskap som jag litar blint på. Medan läkaren har fått kunskapen från föreläsningar, böcker osv via hans utbildning.

Är exempel 1 och 2 på samma sak när det kommer till informationsspridning. Om det inte är det då kan det finnas en "gräns" för när information/kunskap ägs av någon och när den lånas.

Funderar kring detta då det är vanligt att hänvisa till en text, artikel, tv-dokumentär eller person när vi diskuterar.

[reflex]

Det leder då till att det är min kunskap så fort jag läst eller hört något. Då är det endast självförtroende och leverans kvar för att sälja budskapet som sitt eget. Eller kan det vara så att du måste förstå informationen för att kunna säga att det är "min kunskap".
Exempel: Jag läser en tråd här om ett ämne, jag använder den informationen i ett argument med en vän, vännen säger att så kan det vara, jag visar mig påläst och smart.
Det jag egentligen gjort är att repetera andras kunskap/information till tredje part.

Intressant fråga
Jo det är ofta så här det fungerar. Man stjäl det man tycker låter bra och verkar rätt från andra. Risken är också stor att informationen misstolkas och förvanskas när den inte vilar på solid grund. Därför håller jag med dig om att man måste förstå informationen för att egentligen äga den. Informationen kan även sägas få en ny grund att vila på, nämligen min egen, som kanske inte överensstämmer med den ursprungliga.

Exempel 2: Min läkare säger att jag har fått influensa och jag behöver medicin och han förklarar även hur min kropp kommer reagera på medicinen.
Det jag får sagt till mig är information/kunskap som jag litar blint på. Medan läkaren har fått kunskapen från föreläsningar, böcker osv via hans utbildning.

Ja, just det. Jag hoppas då på att läkaren förstår vad han "håller på med", och inte bara följer vad som står i böckerna.

Är exempel 1 och 2 på samma sak när det kommer till informationsspridning. Om det inte är det då kan det finnas en "gräns" för när information/kunskap ägs av någon och när den lånas.

Den gränsen tycker jag går där man inte längre förstår den grund som informationen vilar på

Funderar kring detta då det är vanligt att hänvisa till en text, artikel, tv-dokumentär eller person när vi diskuterar.

Att hänsvisa till något gör man ju ofta för att skapa större tyngd i sina argument, men även för att dela med sig av information.

[Silver]

Föreställningen att tanke kan uppstå ur intet inom en själv bör förkastas,
och därmed även viljan att försöka patentera en tanka.

[...]

Alla kopierar vi varandra efter förmåga och förståelse,
vi är varandras dåliga kopior.

Jag förstår inte hur du menar när du säger att vi är dåliga kopior av varandra. Jag vill påstå att människan som ras har utökat sitt intellekt och intelligens från dag ett, och att därefter mynta uttrycket att vi är dåliga kopior av varandra blir ju där med bara felaktigt / cyniskt.
Att kopiera är ju inte heller samma sak som att bli inspirerad av någon/något för att sen tack vare sin egna kreativa förmåga utveckla något nytt. Att vidareutveckla en tanke, idé eller koncept kräver engagemang. För att kopiera någon/något räcker det med ett girigt sinne.

Inget kan uppstå ur inget, givetvis. Men att någon är först med att drar slutsatsen / kommer fram till en tanken borde väl rent logiskt vara fullt möjligt? Huruvida man ska äga eller patentera denna tanke finner jag inte så intressant att diskutera. Dock så ser jag inget logiskt fel i att uttrycka sig som att "jag uppfann / kom på denna tanke / koncept".

[Algotezza]

När har du rätten till att säga "Detta är min kunskap"?

Om du studerar och får en examen inom ett ämne och sen hänvisar till information som du tagit med dig från din studietid. När är det din information? Om du säger att det är så för att jag vet att det är så, då blir det din information. Men om du säger, enligt bla bla bla så är det så här. Då lånar du information av någon annan.

Om du läser i en dagstidning att det är krig i en viss del av världen. När blir den här informationen din?

Är det så att allmänbildade lånar en större mängd information istället för att de äger informationen. Kan det vara så att allt som är "nytänkande", alltså den information/kunskap som inte kommer från någon annan är den enda information som varje individ kan sägas ha rätten till?

Något flummigt, men tanken är att reda ut när det är individens information och när den är lånad.

Grundstenarna till språk, musik, konst, litteratur och tänkande är väl gemensamma. Dem äger användarna tillsammans, kan man säga. Det handlar om att använda och omskapa befintligt material. Omskapa materia, klippa, kopiera, klistra, sampla och göra en helhet som är ens egen.

Som bäst.

/Algotezza