Universums lagar

[K-3ViN]

När Universum skapades (om det nu skapades), måste någonting/flera ting ha bidragit med minst en faktor för att hela kosmos kunde skapas. Det är lag a. Av lag a, följer lag b som säger att när a sker, måste det ha ägt rum någonstans; ett skeende kan bara ske om det finns någon plats där det kan ske. Tar vi bort lag a, kan inte b existera, och vice versa. Antingen resulterar lag a, att någonting/flera ting som inte är gudomligt/gudomliga gav upphov till Universum, eller är det någonting gudomligt. Av påstående 1 följer det logiskt att det icke-gudomliga är bunden till en högre makt av intelligens som har skapat det som gav upphov till Universum. Jag drar slutsatsen att allting till slut leder till det gudomliga = det som har den högsta makten/intelligensen över allt. Vad tror ni, hur skapades Universum? Intressant.

[Pilatus]

När Universum skapades (om det nu skapades), måste någonting/flera ting ha bidragit med minst en faktor för att hela kosmos kunde skapas. Det är lag a. Av lag a, följer lag b som säger att när a sker, måste det ha ägt rum någonstans; ett skeende kan bara ske om det finns någon plats där det kan ske. Tar vi bort lag a, kan inte b existera, och vice versa. Antingen resulterar lag a, att någonting/flera ting som inte är gudomligt/gudomliga gav upphov till Universum, eller är det någonting gudomligt. Av påstående 1 följer det logiskt att det icke-gudomliga är bunden till en högre makt av intelligens som har skapat det som gav upphov till Universum. Jag drar slutsatsen att allting till slut leder till det gudomliga = det som har den högsta makten/intelligensen över allt. Vad tror ni, hur skapades Universum? Intressant.

Det är lustigt att just de frågor som tycks omöjliga att besvara upptar så mycket tankemöda. Mitt enkla svar är ingen gud var närvarande då det small till. Du tycks förutsätta att allt skedde med någon slags kausal ordning. Varför uppstår inte universums ordningsprinciper just i samma ögonblick som allt annat uppstår från en punktformig singularitet? Det går kanske inte att svara på.

[Zokrates]

Det räcker med en faktor från början, förmågan till att skapa något, i det avseendet skall det som initialt
fanns innan någonting annat fanns ses som ett objekt, dvs. ett absolut tomrum är någonting och har en
förmåga att ge upphov till någonting, således existerar inte intet, har aldrig gjort det och kommer aldrig
heller att göra det i den bemärkelsen att det inte är någonting, eller inte rymmer någonting, eller inte har
en kraft i sig självt. Ingenting är med andra ord i klartext, någonting, därmed inte sagt att det rymmer
en medvetenhet om sig självt, men troligtvis gör ändå allt som existerar det.

[Pilatus]

Det räcker med en faktor från början, förmågan till att skapa något,

Men förutsätter inte denna faktor ett slags orsak, en kausal ordning som föregår allt annat? Varför uppstår en sådan ordningsföljd? Vad skall vi med den till? Är det inte enklare att bara smälla till? Allt smäller igång samtidigt. Kausalitet, tid och rum och allt annat uppstår ur det ögonblick av kaos som var rådande. Det befriar oss från frågan om varför det uppstod något. Om det inte fanns några orsaker till någonting alls så finns det inte heller någon första orsak. Naturlagar har ju inte någon egen existens, de är beskrivningar av naturens sätt att fungera.

[Zokrates]

Jag försökte mig på en variant för ett par år sedan som innefattade temperaturskillnader i detta första
"tomrum", även det krävde en förklaring på hur dessa skillnader skulle kunna uppstå, men för att återgå
till den första orsaken, låt oss kalla den för ett absolut vaccum, i avsaknad av exakt allt vad beståndsdelar
innefattar, så fungerar detta vaccum i sig själv som en perpetum mobilum, som genom sig själv helt enkelt
skapar partiklar, det i sig räcker för att alstra partiklar som oavsett var de alstras alltid kommer att hamna
jämsides varandra, detta eftersom det inte finns något egentligt rum eller tid, vilket gör att alla partiklar
sett ifrån vår synvinkel och förstånd faktiskt alstras i ett enda moment, detta skapar ett skenbart
energiöverskott som i sin tur sparkar igång det hela, orsaken till att det är skenbart beror i sin tur på att
naturlagarna som härrör från efter det att bigbang sker, inte existerar innan den skett, därmed existerar
inte heller tiden så som vi tänker oss den varpå big bangen öppnar upp en reva i vaccumet vilket är
skapelseögonblicket och tillståndet då tyngre grundämnen kan bildas samt därpå de naturlagar som vi
tar för givna. Således får vi förutsätta att det råder en helt annan sorts naturlag före big bang, kanske
ytterligare en annan före det, men samtidigt så förutsätter modellen att tomrummet är såpass stort att
det kan uppstå flera försök till big bang, samt att det kan existera fler både halv och hellyckade univerum
parallellt med vårt.
För att inte det skall tolkas som om att det finns någon självemotsägelse, så innefattar det att vaccumet i sig
självt är indelat likt bubblor, varje bubbla kan alltså skapa big banger, vilket innebär att t.ex just när
vårt universum bildades, så behövde alltså inte andra bubblor vara tomma, däremot kan inte ytterligare en big bang
ske i ett redan upptaget rum, förresten hur visualiserar man det som ej fysiskt går att likna vid något vi känner till,
utan att liknelsen skall förefalla orimlig?

[reflex]

Har universum skapats? Med bättre möjligheter att se ut rymden så blir allt bara större. Är universum oändligt?
Allt vi kan uppfatta med våra sinnen har i någon mening en början och ett slut. Dessutom sker allt som vi kan observera som en följd av tidigare händelser. Oändlighet blir därför ett ofattbart begrepp. Trots detta finns det inget annat sätt att få det att "gå ihop", än att acceptera oändligheten även om vi inte kan förstå den.
Vi gör våra observationer och uyifrån dem drar vi våra slutsatser. Vi tolkar och sätter upp hypoteser. Vad kan vi annat göra.
Filosofin är inte bunden av observationer, inte heller religionen. Här sätter vi upp hypoteser "på fri hand". Vissa av oss betraktar vissa av dom som sanningar.
Men sanningen existerar inte så därför finns det en grundregel att vi alltid har fel.

[Pilatus]

Allt vi kan uppfatta med våra sinnen har i någon mening en början och ett slut.

Jag tvivlar på att det är något som kan beläggas. Även om universums innehåll sprids ut alltmer så försvinner det inte. Hur skulle det gå till?

Dessutom sker allt som vi kan observera som en följd av tidigare händelser.

I kvantvärlden sker mycket som är svårt att direkt observera. Det borde räcka med att försöka förklara radioaktivt sönderfall. Vilken tidigare händelse orsakar betasönderfall?

[reflex]

Allt vi kan uppfatta med våra sinnen har i någon mening en början och ett slut.

Jag tvivlar på att det är något som kan beläggas. Även om universums innehåll sprids ut alltmer så försvinner det inte. Hur skulle det gå till??

Jag tror inte att jag förstår inte din fråga. Om universum är oändligt kan dess yttersta verklighet aldrig beläggas?

Dessutom sker allt som vi kan observera som en följd av tidigare händelser.

I kvantvärlden sker mycket som är svårt att direkt observera. Det borde räcka med att försöka förklara radioaktivt sönderfall. Vilken tidigare händelse orsakar betasönderfall?

När började detta radioaktiva sönderfall?
Svar: När ämnet skapades.
Hur skapades ämnet?
Inget som jag vet eller ens har några ideer om, men vi skapar ju nya ämnen i kärnkrafterk t.ex.

[Pilatus]

Allt vi kan uppfatta med våra sinnen har i någon mening en början och ett slut.

Jag tvivlar på att det är något som kan beläggas. Även om universums innehåll sprids ut alltmer så försvinner det inte. Hur skulle det gå till??

Jag tror inte att jag förstår inte din fråga. Om universum är oändligt kan dess yttersta verklighet aldrig beläggas?

Du postulerar att allt vi kan uppfatta med våra sinnen har en början och ett slut.
Jag svarade: Jag tvivlar på att det är något som kan beläggas. Universum har enligt standardmodellen en början. Men om universum har ett slut är jag inte övertygad om. Med tiden kommer det att bli en trist och ödslig plats, men det kommer inte att upphöra att existera.

Blev det tydligare så?

[reflex]

Du postulerar att allt vi kan uppfatta med våra sinnen har en början och ett slut.
Jag svarade: Jag tvivlar på att det är något som kan beläggas. Universum har enligt standardmodellen en början. Men om universum har ett slut är jag inte övertygad om. Med tiden kommer det att bli en trist och ödslig plats, men det kommer inte att upphöra att existera.

Blev det tydligare så?

Kanske det.
Men jag köper inte "standardmodellen" att universum har en början(universum = allt). Det som är oändligt har varken en början eller ett slut och jag tror att "universum" är oändligt. För mig är detta det enda rimliga. (eftersom jag inte är religiös)(med mitt "postulat" menade jag allt som vi kan se omkring oss och ha en uppfattning om.)

[Pilatus]

Det som är oändligt har varken en början eller ett slut och jag tror att "universum" är oändligt.

Vi startar med något som har en början, exempelvis de positiva talen som börjar med 1. Om vi fortsätter med 2, 3, 4 ... kan du se något annat än en oändlig serie? Det verkar som att det finns sådant som har en början, men saknar slut.

På vilket sätt är det meningsfullt att tala om universums oändlighet? Det är väl oändligt i den meningen att det är allt som finns. Om du ställer dig vid universums ändstation i ett fruset ögonblick, så finns där inget mer i expansionens riktning. Och om det har en viss ålder, vilka nog de flesta anser numera, så behöver det ju inte betyda att klockan slutar att ticka en dag.

[reflex]

Vi startar med något som har en början, exempelvis de positiva talen som börjar med 1. Om vi fortsätter med 2, 3, 4 ... kan du se något annat än en oändlig serie? Det verkar som att det finns sådant som har en början, men saknar slut.

Njaaa.... Du kan ju räkna neråt också -1,-2, o.s.v. Då blir det oändligt.

På vilket sätt är det meningsfullt att tala om universums oändlighet? Det är väl oändligt i den meningen att det är allt som finns. Om du ställer dig vid universums ändstation i ett fruset ögonblick, så finns där inget mer i expansionens riktning. Och om det har en viss ålder, vilka nog de flesta anser numera, så behöver det ju inte betyda att klockan slutar att ticka en dag.

Jag ser att vi inte har samma grundsyn på den här frågan. Men det är väl bra, för annars fanns det ju inget att diskutera. Jag ser oändligheten som en nödvändighet för att jag ska kunna förstå att det över huvud taget skulle kunna förstås.

[K-3ViN]

''begränsaren'' y existerar --> den/det (x) är begränsat.
Ex. värme existerar --> isblock är begränsat (även om tillräcklig värme inte skulle ske inom 200 år, vet vi att isblock blir ett begränsat objekt eller substans om man vill kalla det för att värme y existerar fundamentalt)
Men om vi tar Universum så finns det ingen begränsare y om man förutsätter att det inte ligger någonting gudomligt bakom det hela. Om man påstår att det finns en naturlig begränsare y (icke-gudomligt) som orsakar att världen går under, måste det också finnas någonting som gav upphov till begränsare y att kunna ha förmågan att först kunna skapa och sedan begränsa universum; dvs. en plats där ett skeende äger rum. Platsen är Universum och Universum som inte har någon begränsare y, blir på så sätt obegränsat; oändlig och allt det finns och om det är allt det finns, kan ''allt det finns'' inte upphöra att existera. Men om man tror på någonting gudomligt, skulle det kunna finnas någonting bortom Universum som inte existerar fundamentalt för människor (vi skulle inte kunna resa till det gudomliga), och då resulterar det i att Universum inte är allt, att det måste finnas något som gav upphov till Universum vilket betyder att y skulle existera och x (universum) är begränsat. Universum är fundamentalt allt som finns för oss oavsett gudomlig inverkan eller naturlig inverkan.

[K-3ViN]

Vi startar med något som har en början, exempelvis de positiva talen som börjar med 1. Om vi fortsätter med 2, 3, 4 ... kan du se något annat än en oändlig serie? Det verkar som att det finns sådant som har en början, men saknar slut.

Förstås har det en början men inget slut om det var människan som kom på talen. Jag skulle lika gärna kunna skapa ett eget alfabet där första alfabetet är: - och andra alfabetet --, tredje --- osv. Då har det precis som talen, en början men inget slut. Universums oändlighet kan existera utan att människan kommer på det, medan talen inte skulle kunna existera utan människans bidrag att man börjar med 0 och att det fortsätter.

[Pilatus]

Vi startar med något som har en början, exempelvis de positiva talen som börjar med 1. Om vi fortsätter med 2, 3, 4 ... kan du se något annat än en oändlig serie? Det verkar som att det finns sådant som har en början, men saknar slut.

Njaaa.... Du kan ju räkna neråt också -1,-2, o.s.v. Då blir det oändligt.

Men då talar du om heltalen. Som du läste ovan talade jag om de positiva talen. Det är användbart om du skulle räkna sandkornen på stranden i sommar. De är visserligen inte oändligt många, men serien av de positiva talen är oändlig.

Jag ser att vi inte har samma grundsyn på den här frågan. Men det är väl bra, för annars fanns det ju inget att diskutera. Jag ser oändligheten som en nödvändighet för att jag ska kunna förstå att det över huvud taget skulle kunna förstås.

Du menar att du har hittat på en egen kosmologisk teori? Eller vill du bara säga att vetenskapen har grovt missupfattat hur universum är uppbyggt?