Jaget är Gud. Now what?

[holoteist]

Titeln låter som ett skämt men jag menar fullt allvar. Jag är icke en ensam individ. Jag ÄR universum.

Men vart är bevisen? Vi kan ju börja med att ni ser det här. Vart annars än från Gud skulle detta kunna komma? Hur vet man att jag inte är en skämtare?

Gud skapade världen och jag är intimt kopplad med Gud och en skapare. Dito.

Sen kan mer sägas. Förutom min skaparegenskap är jag ganska så intelligent, jag skulle till och med vilja hävda att mitt IQ på 216 gör mig till den smartaste mannen på i alla fall det här forumet, och det säger jag inte som egoist utan som helt vanlig, jordnötsätande banan. Nu kan det ju vara så att andra bananer därute känner sig små framför moi, men det finns hopp.

Be inte till mig, gör mig inte glad,'jag är här för att upplyfta de extremt ödmjuka, de som vill. Jag kan lyfta berg, jag kan starta en bil, jag kan flyga till månen. Jag vill att ni också ska kunna det. DU förtjänar en måne min vän. Så vad är då en Gud? Jo givetvis en allseende allvetande man med skägg, och jag har alla dessa egenskaper, beviset är att jag är här och jag ger er CTMU, catmewn helige katt, den Kognitiva Teoretiske Moddellen av Universum.

Jag är.

[reflex]

Jag är MYCKET skeptisk mot alla frälsningsläror. Dom har en sak gemensam. Dom har alla fel.

Till att börja med är påsåendet att Gud skapade världen med all säkerhet fel. Det mest sannolika är istället att världen alltid har funnits.

Hög IQ kan vara bra att ha i många situationer men det går alldeles utmärkt att vara en fullblodsidiot med högt IQ.
IQ är bara ett mått på en serie mentala förmågor som var och en ger en poäng inom ett speciellt område.
Som man ropar i skogen får man svar.
Något test i kolkhet eller vishet finns inte.

[SigurdV]

Jag är MYCKET skeptisk mot alla frälsningsläror. Dom har en sak gemensam. Dom har alla fel.

Till att börja med är påsåendet att Gud skapade världen med all säkerhet fel. Det mest sannolika är istället att världen alltid har funnits.

Hög IQ kan vara bra att ha i många situationer men det går alldeles utmärkt att vara en fullblodsidiot med högt IQ.
IQ är bara ett mått på en serie mentala förmågor som var och en ger en poäng inom ett speciellt område.
Som man ropar i skogen får man svar.
Något test i kolkhet eller vishet finns inte.

Vad menas med att "gud skapade världen"?
Jag misstänker att uttrycket inte betydde mycket mer från början än att världen likt allt annat i den har en orsak. Sen har innebörden ändras i takt med politiska dagsfrågor.
Och då ges gud egenskaper...han får snabel , näbb, vingar och lite andra gudomliga grejor.
Och stammarna får nya schamaner. Så det enda som är gemensamt för gudsbegreppen bör just vara att kunna skapa "verkligheter". Vems gud är impotent utan skaparförmåga?

[Algotezza]

Jag är MYCKET skeptisk mot alla frälsningsläror. Dom har en sak gemensam. Dom har alla fel.

Till att börja med är påsåendet att Gud skapade världen med all säkerhet fel. Det mest sannolika är istället att världen alltid har funnits.

Big bang ser jag som början på vårt lokala universums existens. Jag föreställer mig att detta vårt universum har en yttervärld i form av ett multiversum. Kolla slutet på Men in Black I. Den ger en bild av hur det kan vara.

Och multiversum har sin yttervärld i form av megamultiversum etc.

I och med att det sannolikt inte finns en ände uppåt och ingen ände neråt i kosmos kommer vi inte till någon "slutsumma" vi kan kall Gud - vi kan inte "räkna oss fram till Gud". Gud kan i stället ses som t.ex. en andlig frekvens, ett kosmiskt internet vi kan koppla upp oss på, en möjlighet att kommunicera och skaffa info utan gräns, en oändlig kunskapskanal. Vi kan med dess hjälp uppleva vad som helst, enligt vår önskan att uppleva och förmåga till det.

/Algotezza

[Pilatus]

Vad menas med att "gud skapade världen"?

Just ingenting alls. Det går att påstå vad som helst som rubriken antyder.

Jag misstänker att uttrycket inte betydde mycket mer från början än att världen likt allt annat i den har en orsak.

Skulle kausalitet vara en egenskap som fanns innan världen? Jag tvivlar. Inte heller kan vi säga att allt i världen har en orsak. I vår vardag så är det förstås så att det finns en orsak till att solen går upp även i morgon och vi känner till varför det är så. Men slump är en icke kausal händelse.

[Pilatus]

Big bang ser jag som början på vårt lokala universums existens. Jag föreställer mig att detta vårt universum har en yttervärld i form av ett multiversum. Kolla slutet på Men in Black I. Den ger en bild av hur det kan vara.

Varför antar vi mer eller mindre regelmässigt fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer vi gör?

Är det så att en prosaisk beskrivning av världen som den framstår inte tillfredsställer vårt behov av fiktion, vi vill nödvändigtvis se världen som litet trevligare än den framstår i Rapport? Men för övrigt ...?

[Algotezza]

Big bang ser jag som början på vårt lokala universums existens. Jag föreställer mig att detta vårt universum har en yttervärld i form av ett multiversum. Kolla slutet på Men in Black I. Den ger en bild av hur det kan vara.

Varför antar vi mer eller mindre regelmässigt fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer vi gör?

Är det så att en prosaisk beskrivning av världen som den framstår inte tillfredsställer vårt behov av fiktion, vi vill nödvändigtvis se världen som litet trevligare än den framstår i Rapport? Men för övrigt ...?

Ligger det inte i människans och tänkandets natur att spinna vidare på prosaiska fakta, dra ut linjerna från det kända till det okända, både inom konsten, religionen och vetenskapen? Fantasi ser jag som bl.a. förmågan att kombinera om kända fakta på nya sätt. Vår tankeförmåga innebär förmågan till analys och förmågan till syntes, där vi använder fantasin som jag menar baseras på en kombination av intelligens, känsla och en smula intuition.

Hur skulle det kunna ske vetenskapliga upptäckter och hur skulle man kunna göra tekniska uppfinningar utan fantasi? Det är kanske vår viktigaste mänskliga förmåga, den, vår humor och förmågan till empati.

Hur mycken fiktion har inte blivit verklighet? Flygande matta i Tusen och en natt - dagens flygplan. Jules Verne hittade på u-båten i En världsomsegling under havet - ubåtar finns idag.

Fiktion är ett sätt att tänka framåt, utröna alternativa verkligheter och undersöka nya möjligheter, att utveckla sig och världen. Men fiktion ger också också flyktmöjligheter vilket vi ibland har behov av. Behoven styr våra liv, vad vi vill, vad vi gör. Har man inte behov av fiktion, fantasi, humor - ägnar man sig inte åt det.


Vill du inte själv se världen som trevligare än den framstår i Rapport? Då kan man antingen ägna sig åt fiktion som du skriver, men man kan också se sig om i världen efter fakta som är just trevligare än det som dyker upp i tv:s nyhetsförmedling - och man kan verka för att tillsammans med andra göra världen just trevligare.

Människans värld och även naturen har alltid innehållet djävligheter, smärta och lidande, och lider man inte nämnvärt fysiskt som människan gör man det inte sällan psykiskt. Går också att kombinera. Men världen den har även hela tiden innehållet underbara, fantastiska inslag, när det gäller det som människan skapat och det som naturen kan erbjuda.

Världen är en mix av himmel och helvete. Inte antingen eller. Ibland har man behov av att fly när det blivit för mycket mörker. Ibland är det lättare att leva, och man kan alltid få hjälp och stöd via en livsåskådning som passar en - en som kanske kan hjälpa en att förstå livets djävligheter, sätta in dem i ett begripligt sammanhang. Eller inte...

/Algotezza

[Pilatus]

Ligger det inte i människans och tänkandets natur att spinna vidare på prosaiska fakta, dra ut linjerna från det kända till det okända, både inom konsten, religionen och vetenskapen? Fantasi ser jag som bl.a. förmågan att kombinera om kända fakta på nya sätt. Vår tankeförmåga innebär förmågan till analys och förmågan till syntes, där vi använder fantasin som jag menar baseras på en kombination av intelligens, känsla och en smula intuition.

Du gör mig tveksam. Men jag håller med i det mesta du säger. Einstein betonade alltid fantasin och sagorna som viktiga. Man måste kunna se möjligheterna att komma vidare även där vetenskaplig konsensus råder. (Å andra sidan är det lätt att nivellera vad vi vet med det som är en av många hypoteser.) Att komma vidare efter Isaac Newton var en enastående bedrift, vilket endast kunde ske i flera mindre steg.

Hur skulle det kunna ske vetenskapliga upptäckter och hur skulle man kunna göra tekniska uppfinningar utan fantasi? Det är kanske vår viktigaste mänskliga förmåga, den, vår humor och förmågan till empati.

Utan fantasi blir det ingen utveckling, sedan kommer det obehagliga momentet då fantasierna kastas ut i verklighetens kylslagna vatten. Framkastade hypoteser måste kunna stå emot den automatiska skepsis som finns mot allt nytt som hotar de gamla bastionerna som kanske stått emot prövningar alltför länge.

Hur mycken fiktion har inte blivit verklighet? Flygande matta i Tusen och en natt - dagens flygplan. Jules Verne hittade på u-båten i En världsomsegling under havet - ubåtar finns idag.

Jag väntar med spänning på att man skall ta Isaac Asimovs robotlagar på allvar.

Vill du inte själv se världen som trevligare än den framstår i Rapport? Då kan man antingen ägna sig åt fiktion som du skriver, men man kan också se sig om i världen efter fakta som är just trevligare än det som dyker upp i tv:s nyhetsförmedling - och man kan verka för att tillsammans med andra göra världen just trevligare.

Jag är skeptisk, som Doktor Dängroth uttryckte saken. Den bias i politiska värderingar som finns i England och USA tas nästan alltid för sanning i nyhetsmedia. De som käftar emot är minst lika tokiga, fast åt andra hållet. På sätt och vis är jag för att Nordkorea kämpar för sitt oberoende. De är inte större skitstat än många andra som tillåts fiffla i det fördolda med nukleära experiment. Mordechai Vanunu har exempelvis nekats politisk asyl i Sverige, trots hans 18 år i fängelse. Det är en ren politisk hämnd. Jag gissar att det är ytterst få som har en aning om var Vanunu befinner sig i dag.

USA har en enastående förmåga att locka fram djävulen ur varje försök att utveckla ett statsskick som inte kopierar tvåtusenåriga modeller av demokrati.

[SigurdV]

Vad menas med att "gud skapade världen"?

Just ingenting alls. Det går att påstå vad som helst som rubriken antyder.

Jag misstänker att uttrycket inte betydde mycket mer från början än att världen likt allt annat i den har en orsak.

Skulle kausalitet vara en egenskap som fanns innan världen? Jag tvivlar. Inte heller kan vi säga att allt i världen har en orsak. I vår vardag så är det förstås så att det finns en orsak till att solen går upp även i morgon och vi känner till varför det är så. Men slump är en icke kausal händelse.

Du förutsätter vad som du vill bevisa...hur vet du att slump finns?
Att varje händelse du tillskriver slumpen som dess orsak inte faktiskt har en annan orsak?
Tvivel är väl ok... Men man bör bestämma sig lite när man resonerar: Det KAN vara så att ALLT har en orsak...och då har vi en obevisbar princip som endast kan motbevisas! Kan du det? Vad är beviset? Vad är bevisligen utan orsak?

[SigurdV]

Big bang ser jag som början på vårt lokala universums existens. Jag föreställer mig att detta vårt universum har en yttervärld i form av ett multiversum. Kolla slutet på Men in Black I. Den ger en bild av hur det kan vara.

Varför antar vi mer eller mindre regelmässigt fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer vi gör?

Är det det vi gör? Räcker det inte med naturliga tal? Vad ska vi med kvoter negativa tal och annat otyg till? Jag tycker det är viktigt att expandera tankehorisonten men minst lika viktigt att bekräfta att de nya objekt som då uppträder är verkliga och undersöka och beskriva deras egenskaper och förhållanden.
Tror jag ska testa en fråga: Har tid hastighet Pilatus?

[Pilatus]

Du förutsätter vad som du vill bevisa...hur vet du att slump finns?

I Heisenbergs osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning. "I kvantmekaniken däremot förekommer det genuin slump. Det innebär att även om vi har fullständig och exakt information om ett systems tillstånd och om de lagar som styr dess förändring över tiden, så kan vi ändå inte med säkerhet förutsäga vad som kommer att ske. Ett exempel är radioaktivt sönderfall av en instabil atomkärna." Lars-Göran Johansson, Uppsala Universitet

[Pilatus]

Är det det vi gör? Räcker det inte med naturliga tal? Vad ska vi med kvoter negativa tal och annat otyg till? Jag tycker det är viktigt att expandera tankehorisonten men minst lika viktigt att bekräfta att de nya objekt som då uppträder är verkliga och undersöka och beskriva deras egenskaper och förhållanden.
Tror jag ska testa en fråga: Har tid hastighet Pilatus?

Att inte anta fler ting eller företeelser än som är nödvändigt för att förstå eller förklara ett fenomen är en princip om sparsamhet och återhållsamhet inom vetenskaplig metod. Det man vanligen tänker på är Ockhams rakkniv.

Tiden har väl sin puls. Det har diskuterats om den har ändrats under universums historia. Men hur skall man kunna veta, vad refererar tidens puls till som inte själv ändras?

[SigurdV]

Du förutsätter vad som du vill bevisa...hur vet du att slump finns?

I Heisenbergs osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning. "I kvantmekaniken däremot förekommer det genuin slump. Det innebär att även om vi har fullständig och exakt information om ett systems tillstånd och om de lagar som styr dess förändring över tiden, så kan vi ändå inte med säkerhet förutsäga vad som kommer att ske. Ett exempel är radioaktivt sönderfall av en instabil atomkärna." Lars-Göran Johansson, Uppsala Universitet

Jag visste att vi skulle hamna här.
Vad är BEVISET för att det förekommer genuin slump i verkligheten?
Kvanteorin kanske påstår det...men hur bevisas det att det är som teorin påstår?

En instabil atomkärna sönderfaller ett visst klockslag och vi känner inte till varför den sönderföll just då...skulle detta BEVISA att det inte fanns någon orsak? Hur då?
Allt vi vet är ju faktiskt bara att VI inte kunde förutse sönderfallet!

Det finns en "övertro" på teori som t o m försvårar det för oss att se verkligheten som den verkligen ter sig för oss...Vi ser "genuin slump" där lika gärna kan finnas "genuin orsak"!

Vetenskapens grund är obevisbara principer...vi försöker (när vi har tid) att motbevisa dessa för det är åtminstone principiellt möjligt att motbevisa dem. Kvantmekaniken fick oss att lämna (den minst sagt) obevisade principen att allt kan förutsägas och tillsamman med kaosteori fått oss att inse hur oförnuftig och onyttig ...mer lik ett paradigm ...principen var. Men nu tycker jag pendeln slagit över till ett annat paradigm:
Vi vet att det finns genuin slump!
Men det vet vi faktiskt inte än! Det är inte nyttigt att tro där man kan tvivla!

[Pilatus]

I Heisenbergs osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning. "I kvantmekaniken däremot förekommer det genuin slump. Det innebär att även om vi har fullständig och exakt information om ett systems tillstånd och om de lagar som styr dess förändring över tiden, så kan vi ändå inte med säkerhet förutsäga vad som kommer att ske. Ett exempel är radioaktivt sönderfall av en instabil atomkärna." Lars-Göran Johansson, Uppsala Universitet

Jag visste att vi skulle hamna här.
Vad är BEVISET för att det förekommer genuin slump i verkligheten?
Kvanteorin kanske påstår det...men hur bevisas det att det är som teorin påstår?

En instabil atomkärna sönderfaller ett visst klockslag och vi känner inte till varför den sönderföll just då...skulle detta BEVISA att det inte fanns någon orsak? Hur då?
Allt vi vet är ju faktiskt bara att VI inte kunde förutse sönderfallet!

Det finns en "övertro" på teori som t o m försvårar det för oss att se verkligheten som den verkligen ter sig för oss...Vi ser "genuin slump" där lika gärna kan finnas "genuin orsak"!

Vetenskapens grund är obevisbara principer...vi försöker (när vi har tid) att motbevisa dessa för det är åtminstone principiellt möjligt att motbevisa dem. Kvantmekaniken fick oss att lämna (den minst sagt) obevisade principen att allt kan förutsägas och tillsamman med kaosteori fått oss att inse hur oförnuftig och onyttig ...mer lik ett paradigm ...principen var. Men nu tycker jag pendeln slagit över till ett annat paradigm:
Vi vet att det finns genuin slump!
Men det vet vi faktiskt inte än! Det är inte nyttigt att tro där man kan tvivla!

Det finns två orsaker till att vi inte kan prognostisera vissa fenomen. Att beräkningarna blir för komplexa, eller att vi inte har tillräcklig kunskap om de faktorer som påverkar en viss händelse. Så vad säger vi då om villkoren på tillräcklig kunskap och beräkningskapasitet är uppfyllda? Finns det några teoretiker inom kvantfysik som förnekar genuin slump? Känner du till någon? Att nämna Einstein är diskvalificerande.

[Kjelken]

Dessa frågor om gud och religion kommer du aldrig få ett objektivt svar på. Tänk om det du är gud över dig själv. Dina subjektiva upplevelser och din subjektiva vilja om hur ''himlen'' och det eviga livet ser ut, bestämmer du själv. I ditt subjektiva eviga liv dömmer du dem som ska få finnas och inte. En teori, helt fel kanske men lika sann som någon annan.