Hur sprids kunskap?

[förstår mig själv]

Hur sprids kunskap? Jag kommer kortfattat skriva ett antal påståenden(dvs teorier).
Kunskapsspridningen kan liknas en vågrörelse.
Kunskap sprids exponentiellt med avseende på antalet människor som tar del av kunskapen.
Källan till kunskapen kan liknas vid ett nedslag av en sten i vattnet. Amplituden är kunskapens värde och arean dvs ringens yta visar utbredningen.
Viljan är ofri och vi kan inte skydda oss mot kunskap. När vi får kunskap tänker vi lite annorlunda och rör oss lite annorlunda. Genom vårar sätt att vara sprider vi informationen vidare.
Kunskapen leder alltså till ändring av människokroppens rörelser. Finjusterin, omprogramering. Jesus och Einstein (och delvis spinoza) är enorma kunskapsspridare. Det handlar om att förstå sig själv.
Kunskap nödvändiggör utveckling. Lagar,demokrati,religion kommer försvinna

[förstår mig själv]

Viktig kunskap går inte att hålla hemlig.
Kunskap innebär en reaktion i hjärnan och en förändring. Förändringen i sig är information till andra. Vidare tar det tid att smälta kunskapen. Kroppens förändrade rörelser leder till ny input.

[SigurdV]

1 Denna kunskap sprids inte.
Vilken kunskap sprids inte? Kanske den följande:
2 Denna kunskap ="Denna kunskap sprids inte."
Om kunskap från 1 spritt sig till 2 (verkar fel eller hur?) får man:
3 "Denna kunskap sprids inte."sprids inte.

Om vi antar att: Denna ="Denna kunskap sprids inte."
Får vi att: Denna kunskap sprids ="Denna kunskap sprids inte." sprids
Vilket väl är att: Denna kunskap sprids = Denna kunskap sprids inte.
Och antagandet är falskt...därmed är sats 2 falsk.

Det enda säkra vi vet om mysteriet "Denna kunskap sprids inte." är att den kunskap det talas om INTE är "Denna kunskap sprids inte.", det kan röra sig om vilken annan kunskap som helst.
Men troligen finns det ingen kunskap som inte sprider sig...

Utom möjligen denna kunskap? ... Logik är väl underbart!

[SigurdV]

Viktig kunskap går inte att hålla hemlig.
Kunskap innebär en reaktion i hjärnan och en förändring. Förändringen i sig är information till andra. Vidare tar det tid att smälta kunskapen. Kroppens förändrade rörelser leder till ny input.

1 Viktig kunskap går inte att hålla hemlig.
2 Viktig kunskap = "Viktig kunskap går inte att hålla hemlig."
3 " Viktig kunskap går inte att hålla hemlig." går inte att hålla hemlig.

Låter ju betryggande... En liten snabbkoll dock:

Om det är så att:
Viktig kunskap = "Viktig kunskap går inte att hålla hemlig."

Så gäller också att: Viktig kunskap går att hålla hemlig = "Viktig kunskap går inte att hålla hemlig." går att hålla hemlig. Och det är INTE bra ..Tänk efter nu!

Om det är så att "Viktig kunskap går inte att hålla hemlig."
Så är det så att (" Viktig kunskap går inte att hålla hemlig." går inte att hålla hemlig.)
Och då är det så att: Viktig kunskap går att hålla hemlig.

Tyvärr är det nog så att:
"förstår mig själv" = "förstår inte mig själv"
Jag har inte kollat om det är bevisbart än...Vem bryr sig?

Post Scriptum: Jag har nog för en gångs skull FEL! (I det mesta här ovanför.)
Jag tyckte jag såg ETT slarvfel och det vore nog katastrof! He he!
.

[Algotezza]

1 Denna kunskap sprids inte.
Vilken kunskap sprids inte? Kanske den följande:
2 Denna kunskap ="Denna kunskap sprids inte."
Om kunskap från 1 spritt sig till 2 (verkar fel eller hur?) får man:
3 "Denna kunskap sprids inte."sprids inte.

Om vi antar att: Denna ="Denna kunskap sprids inte."
Får vi att: Denna kunskap sprids ="Denna kunskap sprids inte." sprids
Vilket väl är att: Denna kunskap sprids = Denna kunskap sprids inte.
Och antagandet är falskt...därmed är sats 2 falsk.

Det enda säkra vi vet om mysteriet "Denna kunskap sprids inte." är att den kunskap det talas om INTE är "Denna kunskap sprids inte.", det kan röra sig om vilken annan kunskap som helst.
Men troligen finns det ingen kunskap som inte sprider sig...

Utom möjligen denna kunskap? ... Logik är väl underbart!

Är logik underbart även när resultatet blir nonsens?

Är detta en fråga eller ett kamouflerat påstående? Är det själv nonsens?

/Algotezza

[SigurdV]

1 Denna kunskap sprids inte.
Vilken kunskap sprids inte? Kanske den följande:
2 Denna kunskap ="Denna kunskap sprids inte."
Om kunskap från 1 spritt sig till 2 (verkar fel eller hur?) får man:
3 "Denna kunskap sprids inte."sprids inte.

Om vi antar att: Denna ="Denna kunskap sprids inte."
Får vi att: Denna kunskap sprids ="Denna kunskap sprids inte." sprids
Vilket väl är att: Denna kunskap sprids = Denna kunskap sprids inte.
Och antagandet är falskt...därmed är sats 2 falsk.

Det enda säkra vi vet om mysteriet "Denna kunskap sprids inte." är att den kunskap det talas om INTE är "Denna kunskap sprids inte.", det kan röra sig om vilken annan kunskap som helst.
Men troligen finns det ingen kunskap som inte sprider sig...

Utom möjligen denna kunskap? ... Logik är väl underbart!

Är logik underbart även när resultatet blir nonsens?

Är detta en fråga eller ett kamouflerat påstående? Är det själv nonsens?

/Algotezza

Tror inte jag kunde sagt det bättre själv!
Är det nonsens att försöka reda ut saken?
Nonsens i förhand så att säga?

[Algotezza]

1 Denna kunskap sprids inte.
Vilken kunskap sprids inte? Kanske den följande:
2 Denna kunskap ="Denna kunskap sprids inte."
Om kunskap från 1 spritt sig till 2 (verkar fel eller hur?) får man:
3 "Denna kunskap sprids inte."sprids inte.

Om vi antar att: Denna ="Denna kunskap sprids inte."
Får vi att: Denna kunskap sprids ="Denna kunskap sprids inte." sprids
Vilket väl är att: Denna kunskap sprids = Denna kunskap sprids inte.
Och antagandet är falskt...därmed är sats 2 falsk.

Det enda säkra vi vet om mysteriet "Denna kunskap sprids inte." är att den kunskap det talas om INTE är "Denna kunskap sprids inte.", det kan röra sig om vilken annan kunskap som helst.
Men troligen finns det ingen kunskap som inte sprider sig...

Utom möjligen denna kunskap? ... Logik är väl underbart!

Är logik underbart även när resultatet blir nonsens?

Är detta en fråga eller ett kamouflerat påstående? Är det själv nonsens?

/Algotezza

Tror inte jag kunde sagt det bättre själv!
Är det nonsens att försöka reda ut saken?
Nonsens i förhand så att säga?

Nonsens må vara meningslöst, men det är inte menlöst och behöver inte vara banalt. Gunnar Ekelöf hade höga tankar om nonsens, verkligt nonsens. Det finns nonsens av olika kvalitet, reklamens dum-nonsens och lyrikens och de logiska paradoxernas sublima nonsens. Tänk på Lewis Carroll och Alice i Underlandet...

Vad man bör kolla när det gäller paradoxer är dels självreferens, dels hur man riskerar skapa "tankeförvirring" när man skiftar från ordens "verbala bokstav" till tankeinnehåll, tror jag.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Anta att kunskaper som är viktiga sprids inom arten och förs vidare genom individens sätt att vara. Detta medför utveckling över flera generationer. Vore väl bra om naturen var funtad på detta sätt. Då blir det en teori, man får titta efter och se om den stämmer.

[SigurdV]

Logikens Dimmor.

Det Paradoxala är ett fenomen som ägnats åtskillig akademisk eftertanke. Det finns kanske tonvis av litteratur i ämnet... man undrar om DET är som det ska eller om det är paradoxalt?
Det finns en minoritet som menar att det Paradoxala har en ENKEL lösning som de tyvärr inte kan uppvisa av någon anledning...kanske en mycket komplicerad anledning?

Resten menar helt enkelt att saken är ohyggligt komplicerad... Viket bekräftas när man sneglar på det de skriver om saken: Det är kilovis av definitioner att hålla reda på och teoremen blir allt fler och obegripligare ... jag menar att man undrar varför någon brytt sig om att bevisa teoremet... misstanken smyger sig på en att de säger samma sak med irrelevanta variationer hela tiden.

Nåt i stil med: Så här kan det inte vara.
1 Så här kan det inte vara
2 Så här = "Så här kan det inte vara"

Men så kan det inte vara därför att:
Antag att det är som följer:
Så här = Så här kan det inte vara

Då:Så här kan det vara = "Så här kan det inte vara" kan det vara
Och: Så här kan det vara = Så här kan det inte vara
Och: Antagandet är felaktigt.

Vid det här laget bör den intresserade läsaren liksom känna igen en LOGISK STRUKTUR
som återkommer hela tiden i all paradoxalitet,fast sigurdV har liksom blivit lite slarvigare med kommetecken citationstecken och annan smörja , och som sigurdV tycker läsaren borde granska i stället för att antingen ignorera det hela eller sätta sig in i de tusen och en definitionerna!

OK? Dåså! Vi har bara några definitioner att sätta oss in i innan vi kan börja på allvar:

[Algotezza]

Anta att kunskaper som är viktiga sprids inom arten och förs vidare genom individens sätt att vara. Detta medför utveckling över flera generationer. Vore väl bra om naturen var funtad på detta sätt. Då blir det en teori, man får titta efter och se om den stämmer.

Kunskap bevaras i form av information, analogt eller digitalt lagrad. Genom att kunskap kan representeras utanför våra medvetanden i form av info på olika språk (naturliga och formaliserade) kan kunskap både utvecklas och ackumuleras. Det handlar då inte om hur vi agerar och är utan det faktum att vi kan lagra info från generation till generation, oberoende av både vars och ens individuella medvetande och individuella agerande. Det är vårt kollektiva agerande i form av infosamling och bevarande av info i yttre former som fäller avgörandet och som möjliggör att kunskap/info kan utvecklas och bevaras. Kunskap i yttre, kvantifierbar form är info, info i inre, bearbetad, kvalitativ och förstådd form är kunskap.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Människan kan"lagra" kunskap och idéer. Ett exempel är bevarande och utveckling av kulturer och religioner. Kunskap om naturen får man genom att bilda teorier. Teorier uppstår när vi får information. Om teorier om tex människor utvecklas kommer vi ändra vårt beteende. Alla däggdjur följer teorin "att de vill må så bra som möjligt". Med ökad information blir teorierna bättre och rörelserna förbättras. Dvs man använder sin nya kunskap. Denna förändring kommer att ge reaktioner i andra människor och det innebär samtidigt ny information,förändrade teorier, alternerade rörelser osv.... Det handlar om att förstå sig själv och andra. Detta är vår viktigaste kunskap och därför är det inte förvånande att det förhåller sig enligt ovan. I utvecklingen av sig själv märker man detta. Man kommer bli interesserad av att registrera hur människor reagerar på olika upplevelser/information. Ju mer man förstår destå mer verkningar kan man se. Genom att "bli en upplevelse/information/händelse" kan man styra andra mer och mer. Dock fungerar det inte alls så bra om informationen är redan känd. För att styra måste man ha bra idéer själv. Jesus tex styrde på detta sätt. Att styra är att sprida kunskap. Dvs så att bättre teorier uppstår först då förändras människor. Det är väl bra att det fungerar på detta sätt. Hur skulle det annars gå för arten?

[SigurdV]

Nonsens må vara meningslöst, men det är inte menlöst och behöver inte vara banalt. Gunnar Ekelöf hade höga tankar om nonsens, verkligt nonsens. Det finns nonsens av olika kvalitet, reklamens dum-nonsens och lyrikens och de logiska paradoxernas sublima nonsens. Tänk på Lewis Carroll och Alice i Underlandet...

Vad man bör kolla när det gäller paradoxer är dels självreferens, dels hur man riskerar skapa "tankeförvirring" när man skiftar från ordens "verbala bokstav" till tankeinnehåll, tror jag.

/Algotezza

Det första är myyyycket väl känt för mig. Det andra är en nästan ny tanke...tror inte jag kommer att nämna sånt i fortsättningen. Men tankeinnehållen får nya kläder:
"Cogito" enligt teorin:
1 jag finns
2 jag = # jag #
3 # jag # finns
Visst är väl (när man väl fattat hur det fungerar) identifieraren det intressantaste objektet?
Själva slutledningen som är ett slags "fotografi" av det egna # varat # ...sorry... ska undvika använda identifienser för ofta... möjliggörs ju av den andra satsen.

[Algotezza]

Nonsens må vara meningslöst, men det är inte menlöst och behöver inte vara banalt. Gunnar Ekelöf hade höga tankar om nonsens, verkligt nonsens. Det finns nonsens av olika kvalitet, reklamens dum-nonsens och lyrikens och de logiska paradoxernas sublima nonsens. Tänk på Lewis Carroll och Alice i Underlandet...

Vad man bör kolla när det gäller paradoxer är dels självreferens, dels hur man riskerar skapa "tankeförvirring" när man skiftar från ordens "verbala bokstav" till tankeinnehåll, tror jag.

/Algotezza

Det första är myyyycket väl känt för mig. Det andra är en nästan ny tanke...tror inte jag kommer att nämna sånt i fortsättningen. Men tankeinnehållen får nya kläder:
"Cogito" enligt teorin:
1 jag finns
2 jag = # jag #
3 # jag # finns
Visst är väl (när man väl fattat hur det fungerar) identifieraren det intressantaste objektet?
Själva slutledningen som är ett slags "fotografi" av det egna # varat # ...sorry... ska undvika använda identifienser för ofta... möjliggörs ju av den andra satsen.

Sum, ergo cogito.

/Algotezza

[reflex]

På förekommen anledning kan jag inte låta bli att fundera över vad kunskap är egentligen.
Varifrån kommer kunskapen? Kan man hitta en allmänngiltig definition för kunskap?
Troligen är väl detta genomtröskat otaliga gånger förut men i alla fall.
Kunskap är det vi vet, eller åtminstone det vi tror att vi vet.
Kunskapen blir också mer "kunskaplig" ju fler som delar den.
Om den är bara min egen så är den kanhända mer osäker än om den delas av alla, men å andra sidan så kan det mycket väl finnas kunskap som bara jag känner till.
Erfarenheten är den bägare där kunskapen samlas. Dels finns där mina egna erfarenheter, dels erfarenheter som jag fått på annat sätt. Jag kanske hört något berättas eller läst något som en filosof eller vetenskapsman eller någon annan person som jag finner trovärdig har skrivit. Skälen till att ta till sig sådan "andrahandserfarenhet" kan vara olika från person till person. Vad som avgör om jag ska ta till mig ny kunskap är hur bra den passar in i tidigare kunskap. Om den känns "rätt" helt enkelt.
För min del är det viktigt att allt hänger ihop. Det måste finnas en greppbar helhetsbild. Ingenting släpps in i min kunskapsbägare om det inte kan förankras och flätas ihop med det som finns där redan. För att få helhetsbilden att fungera så tvingas vi att acceptera vissa "interimskunskaper". Kunskap som egentligen inte är kunskap men som behövs för att göra tillvaron meningsfull. I bästa fall lyckas vi så småningom få "pusslet" eller helhetsbilden att bli alltmer begriplig och mer "kunskaplig".
Ibland måste gammal kunskap förkastas som icke sann. Då övergår den från att vara kunskap om hur det är, till att bli kunskap om hur det inte är.

[SigurdV]

På förekommen anledning kan jag inte låta bli att fundera över vad kunskap är egentligen. Varifrån kommer kunskapen? Kan man hitta en allmängiltig definition för kunskap?

Det är lite knepigt eftersom det är bekymmersamt att definiera "definition"...måste man inte veta vad en definition är innan man definierar "definition"? Och på samma sätt måste man kanske redan veta något för att kunna veta vad kunskap är.
Men kanske började förståndet sin verksamhet med insikten: Aha! "Kunskap" är kunskap och "definition" är definition?
Man vet något för att man förstår det och har jämfört med verkligheten anser jag.
Man förstår satsen "Detta är en sats" och det kräver att man kan identifiera vad satsen säger något om! Och den förståelsen uttrycks via en "definition" som jag kallar "identifierare". Sats tillsammans med identifierare medför en slutsats vari man kan jämföra sats och verklighet:
1 Detta är en sats (sats att jämföra med verkligheten)
2 Detta = " Detta är en sats" (identifierare)
3 " Detta är en sats" är en sats. (slutsats vars subjekt är verkligheten som nu kan jämföras)

Om detta görs för ALLA satser uppstår en mängd innehållande enbart sanna satser och en annan innehållande enbart falska satser.Och inga satser blir över.

Akademisk filosofi bestrider detta och påstår att vissa satser är både sanna och falska eller varken falska eller sanna men det är struntprat! Inget bevis för sådana satsers existens överlever min granskning. (Jag funderar på att ta betalt för den.)