Praktisering av teorin om människan

[förstår mig själv]

Som jag redan visat följer vi naturlagar. Vi strävar efter att må så bra som möjligt. För att lyckas så är det viktigast att förstå sig själv och nästan lika viktigt är att förstå andra människor.
Hur gör vi när vi ska förstå andra? Ja vi måste uppleva dem. Detta innebär att vi ska gå ut bland människor och väl där ska vi registrera med våra sinnen vad som sker. När vi registrerar andra kommer sinnen och känslor att uppstå. Vi vet ju att målet med livet är att det ska kännas så bra som möjligt. I våra möten kommer olika känslor att uppstå både bra och dåliga. Det viktigare här tror jag är för er att känna vad vi kan kalla grundstämning. När ni spontant märker att grundstämningen höjs så innebär det att ni är bra för varandra. När grundstämningen är dålig=olustkänsla eller andra dåliga känslor uppstår tex blyg,arg,rädd hat så måste man förstå att detta är något dåligt. Man kan förvisso undvika dessa människor. Dock stangerar man då i utvecklingen. Vi har kunskap där att hämta ock vi kan vända det onda till något gott.
Hur gör vi, ja ibörjan kan vi koppla på "autopiloten".Inte försöka göra något utan helt enkelt observera vad som sker och hur det känns. Efter ett tag kommer vi bilda teorier om vilka människor som ger olust i oss. Sedan börjar vi förändra vårar beteende iförhållande till den andre och noterar vad som sker och vad vi känner. Det är grundstämningen vi oftast är ute efter. Det ska kännas bra att umgås(må bra är ju teorin om livets mening). Det som man märker tydligt ganska snabbt är att de flesta har ett stereotypt kroppsspråk och ett ganska stereotypt sätt att vara. Det man ska göra är att få en naturlig kontakt, dvs röra sig på ett sådant sätt att den andre tillåts bryta en aning. På detta sätt lär sig båda och man kan konstatera att det "känns bra att vara tillsammans". Gäller alltså att hitta tekniken att få folk att öppna sig. Det är en intellektuell utmaning. Fortsätter senare.

[förstår mig själv]

-träffa människor och registrera vad man känner och vilken den instinktiva tanken rörelsen är
-målet är att vara orsak till att dåliga känslor ersätts med en bra grundstämning
-förstå vilken stereotyp människan du möter är.
-lär dig att förhålla din kropp på ett sådant sätt att vällust uppstår.
- du kan styra så att olust uppstår hos den andre men det vill man inte utan man vill ge information så att den andre vill ändra sig för att den mår bra
-att prata om ett gemensamt intresse gör oss pigg och glad.
-alla är ointresserade av att må så bra som möjligt och kan du skapa en ökning av stämningsläget blir du viktig och får en vän

[förstår mig själv]

När grundstämningen ökar som verkan av vad du orsakat blir du gillad och har inget att frukta. Du har samtidigt genom ditt sätt att vara visat lite hur man tar fram det goda och människan kommer bli "pyttelite bättre". Detta gäller alla människor, kriminella, invandrare osv. Man kan alltid finna det goda och ta fram det. Det man inte får göra är att med ondska styra. Dvs tvinga,hota, förbjuda. Det goda styrs genom grundstämningen och glädjen och dessa handlingar utförs för att man vill inte för att annars mår jag ännu sämre.

[reflex]

Som jag redan visat följer vi naturlagar. Vi strävar efter att må så bra som möjligt. För att lyckas så är det viktigast att förstå sig själv och nästan lika viktigt är att förstå andra människor.

Strävar vi verkligen efter att må så bra som möjligt? Är inte detta istället ett resultat av man följer sin natur? Visst vill vi må bra och visst vill vi att andra ska må bra men det är väl inget man går och tänker på hela tiden. Inom taoismen handlar det mycket om att följa sin natur och det tror jag på. Annars blir man en annan än den man är. Man blir inte äkta, inte "hel". Man bör vara samma människa innifrån och ut. Det ska inte finnas skal som man gömmer sig under. Detta skapar bara rädslor för att man ska avslöjas som någon annan än den man ger sig ut för att vara. Till en del handlar det om att våga "göra bort sig", att våga avslöja att man inte är någon felfri människa utan som de flesta av oss behäftad med många fel och brister. Om man kan acceptera och bli vän med sina egna brister blir det också lättare att förstå andra och acceptera deras fel och brister.

[förstår mig själv]

Ja man kan kalla det natur. Det är väl inte exakt så "vill må så bra som möjligt. Det är viktigt att inse att man själv är orsak till sitt eget öde. När man förstår detta så kan inget ont hända.