Sanning eller nonsens?

[Algotezza]

Igår lyssnade jag på en person som var ansvarig för fastigheterna som Malmö kommun äger och förvaltar. Barn som skulle börja på en förskola i en av kommunens fastigheter kunde inte göra det då det var fullt av kackerlackor och mögel där, trots att personalen slagit larm om det långt före terminsstart.

Intervjuaren frågade den ansvarige: Har kommunen misskött sig här?
Han svarade: Nej, jag tycker inte vi har misskött oss.

Min fråga utifrån detta är: vilken status har utsagor av detta slag? Hur ska de klassificeras?

De kan se ut så här:

"Jag tycker att..."
"Enligt min åsikt så..."
"Ur min synvinkel så..."
"Jag anser att..."

Är de sakpåståenden som kan vara sanna eller falska - hur tar man i så fall reda på om de är just sanna eller falska? Går det?
Är de värdesatser som därmed kan vara rimliga eller orimliga?
Är de nonsens?
Är de kamouflerade så att de ska se ut vara av ett slag men i själva verket är av ett annat slag?

/Algotezza

[Pilatus]

Igår lyssnade jag på en person som var ansvarig för fastigheterna som Malmö kommun äger och förvaltar. Barn som skulle börja på en förskola i en av kommunens fastigheter kunde inte göra det då det var fullt av kackerlackor och mögel där, trots att personalen slagit larm om det långt före terminsstart.

Intervjuaren frågade den ansvarige: Har kommunen misskött sig här?
Han svarade: Nej, jag tycker inte vi har misskött oss.

Min fråga utifrån detta är: vilken status har utsagor av detta slag? Hur ska de klassificeras?

Som det svar kommunens ansvarige anser sig kunna ge. Det får blandas med några eufemismer som till synes lovar att olägenheten i princip redan är löst. Ju mer förtroende kommunens tjänsteman kan inge, dess bättre. Så svaret kan bli:

Vi ser på det inträffade med stort allvar och har redan beslutat att se över fastighetsförvaltningens inköpsrutiner av städbolag då det gäller förskolans lokaler.

[förstår mig själv]

Till att börja med hjälper det att vara ärlig. Om man får någon form av straff eller obehag så tenderar folk att vara oärliga/dölja. Politikernas uppgift är väl iprincip att sitta kvar så deras framträdanden och CV är troligen det viktigaste för de flesta. Det är till stor del ett systemfel. Straff och regler osv leder till denna sjuklighet i samhället. Lögner och att fokus läggs på fel saker. Som läkare måste man tex uppfylla många krav. Man måste se till att följa rutiner, behandla enligt vårdprogram, följa lagen samtidigt som man ska få en nöjd patient och bota och lindra. Att göra allt samtidigt är oförenligt och läkaren hamnar ikläm oundvikligen hela tiden och får ett personligt lidande. Många läkare gör massa utredningar, undersökningar och behandlingar på patienter för att lindra sin egen oro. Vidare blir människor underbehandlade tex vad gäller tex smärtlindring. Och överbehandlas med olika profylaxläkemedel. Om man följer förnuftet måste man bryta mot en rad regler.
Sedan måste vi vara medvetna om att olika yrken har sin egen kompetens och kultur. För en politiker kan det kanske gälla prioritering och att visa upp fina ekonomiska resultat. Detta kanske kan vara svårt att erkänna både för sig själv och andra. Istället för att använda förnuftet kan man gömma sig bakom regelverket.
Om vi tar en grupp bilmekaniker så har de sin egen "sanning" när det gäller bilar. Lekmannen har en annan ide kanske om vad felet är. Så är det ofta, människor blir bedömda på felaktiga grunder. Bara för att man läst en artikel i aftonbladet om någon sjukdom tex betyder det inte att man förstår denna bättre eller annan medicin än läkaren som kanske har 10 års erfarenhet och studier bakom sig. Att döma någon på felaktiga grunder är något ont och straffar sig. Kanske följer man inte läkarens råd och får lida pga detta.
Om vi talar om sanning så har alla sin egen sanning på sätt och vis. En idee eller påstående grundas på erfarenheterna och eftersom människor ofta har olika erfarenheter kommer de att få olika uppfattningar angående vissa frågor.
Detta är analogt med tex aristoteles. Man trodde jorden var platt för man hade inte tillräckligt med information för att ideen om att den är rund kunde uppstå. I alla fall inte härska som en allmänt känd uppfattning. Vi kan ju inte säga att aristoteles hade fel, han bildade ju sin idee med "otillräcklig" information. Det var rimligt att tro att den var platt.
När man möter människor med annan uppfattning förstår man i allmänhet att den andre mot bakgrund av arv och miljö (erfarenheter) har kommit till en rimlig slutsats. Detta innebär att visa tolerans. Sedan gäller det att fylla på med information så att den andre själv kan tänka ut och förstå samma som man själv. Och samtidigt lär man sig och förstår mer själv.

[Pilatus]

Till att börja med hjälper det att vara ärlig.

Du har givetvis rätt fms. Men kommunens ekonomi kanske ibland inte är helt i balans och kommunens ansvarige för fastigheter vet att höstens studieresa till Japan för ledningsgruppen hänger på ett hår. Om nästa kvartalsrapport visar röda siffror blir resan inställd. Vilken person i kommunens ledning skulle vilja råka ut för ett sådant bakslag? Inte heller finns det någon gammal fastighet som kan säljas snabbt och lätt. Så varje utgiftspost granskas noggrant innan några förslag lämnas till beslut. (Scenariot är givetvis uppdiktat.)

[Algotezza]

Min fråga tar sin utgångspunkt i ett konkret fall eftersom det var så jag själv började fundera över dylika utsagors status och ev. sanningshalt.

Men jag är för egen del egentligen mer intresserad av den principiella frågan hur utsagor av detta slag ska klassas. Om det nu är möjligt generellt sett...



/Algotezza

[Pilatus]

Min fråga tar sin utgångspunkt i ett konkret fall eftersom det var så jag själv började fundera över dylika utsagors status och ev. sanningshalt.
Men jag är för egen del egentligen mer intresserad av den principiella frågan hur utsagor av detta slag ska klassas. Om det nu är möjligt generellt sett...

Ställer inte intervjuaren en rätt korkad fråga: Har kommunen misskött sig här?
Vem som helst med överlevnadsinstinkt svarar nekande på sådant. Inför vem är denne person ansvarig? Om han skulle vara "ärlig" och svara jakande på frågan, vad blir då nästa? Journalisten vill kanske helst av allt fälla bytet och hoppas på Stora Journalistpriset-

[Anders]

Min fråga tar sin utgångspunkt i ett konkret fall eftersom det var så jag själv började fundera över dylika utsagors status och ev. sanningshalt.

Men jag är för egen del egentligen mer intresserad av den principiella frågan hur utsagor av detta slag ska klassas. Om det nu är möjligt generellt sett...



/Algotezza

En utsaga är inget absolut. Är ingen Wittgensteinexpert men han pratar ju om språkspel, kanske inte är riktigt vad jag menar, men - Självklart betyder samma utsaga olika saker beroende på vem som säger det i vilken situation. Fast hennes "jag tycker" var kanske lite magstarkt även ur det perspektivet. Och rätt dumt. Om det inte kompletteras med ett förtydligande om varför hon tycker det.

Här blir ju valet av media intressant. En utsaga i en tidning är bara en massa ord. I en tv-intervju får man åtminstone med sig ansiktsuttryck, betoningar. Lyssnade du på radio?

Svar som man alltid skulle kunna dra : "Det här är ett ärende som tas in i pipen bland alla andra ärenden och hanteras med den prioritet den får jämfört med andra ärenden, beroende på pengapåse och bemanning hos oss på kommunen. Vi suboptimerar aldrig, fattar du inte vad jag säger, läs Kahneman"

[SigurdV]

Intervjuaren frågade den ansvarige: Har kommunen misskött sig här?
Han svarade: Nej, jag tycker inte vi har misskött oss.

Min fråga utifrån detta är: vilken status har utsagor av detta slag? Hur ska de klassificeras?
Är de kamouflerade så att de ska se ut vara av ett slag men i själva verket är av ett annat slag?

/Algotezza

Ja! Han medger att kommunen misskött sig men att inga åtgärdar ska vidtagas från ansvarigt håll. Och att de ansvarigas grupptryck är så starkt att han inte kan stå emot det.

[Algotezza]

Min fråga tar sin utgångspunkt i ett konkret fall eftersom det var så jag själv började fundera över dylika utsagors status och ev. sanningshalt.
Men jag är för egen del egentligen mer intresserad av den principiella frågan hur utsagor av detta slag ska klassas. Om det nu är möjligt generellt sett...

Ställer inte intervjuaren en rätt korkad fråga: Har kommunen misskött sig här?
Vem som helst med överlevnadsinstinkt svarar nekande på sådant. Inför vem är denne person ansvarig? Om han skulle vara "ärlig" och svara jakande på frågan, vad blir då nästa? Journalisten vill kanske helst av allt fälla bytet och hoppas på Stora Journalistpriset-

Som man frågar får man svar...

Och det finns ju ingen, oavsett vad vederbörande har ansvar för och är skyldig till som medger detta öppet. "Vi ska se över våra rutiner." "Ja, detta är mycket allvarligt och vi ska göra vårt bästa för att lösa problemen."

Som när en telefonröst säger: "Ditt könummer är femtiotre och vi gör allt för att så snart som möjligt svara på ditt samtal."

/Algotezza

[Algotezza]

Min fråga tar sin utgångspunkt i ett konkret fall eftersom det var så jag själv började fundera över dylika utsagors status och ev. sanningshalt.

Men jag är för egen del egentligen mer intresserad av den principiella frågan hur utsagor av detta slag ska klassas. Om det nu är möjligt generellt sett...



/Algotezza

En utsaga är inget absolut. Är ingen Wittgensteinexpert men han pratar ju om språkspel, kanske inte är riktigt vad jag menar, men - Självklart betyder samma utsaga olika saker beroende på vem som säger det i vilken situation. Fast hennes "jag tycker" var kanske lite magstarkt även ur det perspektivet. Och rätt dumt. Om det inte kompletteras med ett förtydligande om varför hon tycker det.

Här blir ju valet av media intressant. En utsaga i en tidning är bara en massa ord. I en tv-intervju får man åtminstone med sig ansiktsuttryck, betoningar. Lyssnade du på radio?

Svar som man alltid skulle kunna dra : "Det här är ett ärende som tas in i pipen bland alla andra ärenden och hanteras med den prioritet den får jämfört med andra ärenden, beroende på pengapåse och bemanning hos oss på kommunen. Vi suboptimerar aldrig, fattar du inte vad jag säger, läs Kahneman"

Ja, utsagor har ju både form, innehåll och funktion i sitt sammanhang. Bortryckt ur sammanhanget kan man inte säga så mycket om en utsaga.

Detta uttalande gjordes i en intervju i tv och man såg på den flackande blicken att han ljög och egentligen tyckte kommunen misskött sig. Men som Pilatus skrev ovan så är det ju absolut ingen som kan medge något sådant ang. det man har haft ansvar för. På småpåvar i tv ser man på den flackande blicken att de ljuger. Littorin häromkvällen som varit något av en en storpåve gjorde något annat när han ljög: Han bröstade upp sig, gjorde sig stor, blev myndig i rösten.

/Algotezza

[SigurdV]

Som när en telefonröst säger: "Ditt könummer är femtiotre och vi gör allt för att så snart som möjligt svara på ditt samtal."

/Algotezza

Den var bra!

[Algotezza]

Som när en telefonröst säger: "Ditt könummer är femtiotre och vi gör allt för att så snart som möjligt svara på ditt samtal."

/Algotezza

Den var bra!

Är det trovärdigt när di säjer på det viset?

Jag minns en gång när jag satt (sitter man i telefonen?) i kö hos Telia och började som nummer 77. Efter en halvtimme var jag nere på 34. Då bröts linjen.

/Algotezza

[pontusfagge]

Min fråga utifrån detta är: vilken status har utsagor av detta slag? Hur ska de klassificeras?

Är de nonsens?

/Algotezza

Jag har inget problem med utsagor av den formen så länge det finns en stabil grund för vad man tycker eller anser.
Om man vid följdfrågor stöter på ännu fler "jag tycker" och "jag anser" då närmar det väl sig nonsens.

[SigurdV]

Intervjuaren frågade den ansvarige: Har kommunen misskött sig här?
Han svarade: Nej, jag tycker inte vi har misskött oss.

Min fråga utifrån detta är: vilken status har utsagor av detta slag? Hur ska de klassificeras?

De kan se ut så här:

"Jag tycker att..."
"Enligt min åsikt så..."
"Ur min synvinkel så..."
"Jag anser att..."


/Algotezza

De är lögnaktiga undanflykter.
Nonsens är inte så praktiskt användbart.