Vad är frihet?

[förstår mig själv]

Vad menas med att vara fri? Jag har tidigare försökt förklara att det vi kan bli fri från är felaktiga ideer om naturen och felaktiga ideer om oss själva. När vi kommer till insikt kan vi uppnå frihet relativt. Det handlar inte om att viljan är fri eller att allt inte sker med nödvändighet för det kan vi inte ändra på. Det handlar om att förstå bättre. I och med detta kan vi hantera alla situationer bättre i livet och bättre uppnå det vi "vill". Vi kan göra saker vi inte tidigare kunde på grund av tex rädd eller andra olustkänslor och vidare få kraft och energi och kunskap att uppnå lycka, glädje och annat positivt.

Förstår ni nu bättre vad spinoza menar med
"Den människa är fri som känner sig själv som människa. Den människa är fri för vilken NÖDVÄNDIGHETEN är förstådd och bejakad och där den istället för att upplevas som tragisk utgör en källa till utveckling och kraft"
Detta ger mig rysningar för exakt såhär är det. Tanken på determinism, ofri vilja kommer med nödvändighet vara en källa till vällust. För mig var det inte så förut. Det skulle jag anse orimligt, skulle kännas motbjudande, sorgligt osv. Jag förstod inte bättre mig själv. Så är det för de flesta. Nu tycker jag det är sorgligt. Världen skulle se så mycket bättre ut om människorna befriades från sina vanföreställningar.
Förstår ni Jesus bättre. Spinoza har skrivit hur man ska tolka Bibeln. Förstår ni Einstein bättre? Förstår ni hur sjuka ni är och vilka krafter ni kan släppa loss om ni blir fria. Tankar som tidigare var låsta kommer upp mm. Hela livet blir bättre helt enkelt.
Försök förstå vad spinoza påstår. Tänk om han har rätt. Tänk om han förstod det han påstår.

[Pilatus]

Förstår ni nu bättre vad spinoza menar med
"Den människa är fri som känner sig själv som människa. Den människa är fri för vilken NÖDVÄNDIGHETEN är förstådd och bejakad och där den istället för att upplevas som tragisk utgör en källa till utveckling och kraft"

Du verkar sitta ordentligt fast i denna ständigt idisslade tankefigur!
Man kan läsa Spinoza på ett något annorlunda sätt än ditt, fms. Om vi känner våra möjligheter och begränsningar så blir vårt liv enklare att leva. Vi slipper att ständigt stöta på de hinder vilka vi inte klarar av att passera. Och vi ser vilka möjligheter vi har att ta oss fram där vår begåvning är tillräcklig och våra mänskliga resurser räcker. Det är enkelt vardagsförnuft som vi efterhand lär oss acceptera. Givetvis kan vi inom dessa ramar känna oss fria, som Spinoza också uttrycker saken. Vi kan göra oss själva rättvisa, förverkliga våra möjligheter. Jag har kamrater som tagit sina liv då de inte kunnat acceptera att så är fallet. De har sträckt sig efter något de inte kunnat nå. Och det har inte alltid berott på kärleksbekymmer, men det har varit den vanligaste orsaken. Nog är det tragiskt så det förslår.

Att förneka känslan av att vara fri måste väl ändå kännas ganska pissigt, för att tala svenska.

[förstår mig själv]

Förstår ni nu bättre vad spinoza menar med
"Den människa är fri som känner sig själv som människa. Den människa är fri för vilken NÖDVÄNDIGHETEN är förstådd och bejakad och där den istället för att upplevas som tragisk utgör en källa till utveckling och kraft"

Du verkar sitta ordentligt fast i denna ständigt idisslade tankefigur!
Man kan läsa Spinoza på ett något annorlunda sätt än ditt, fms. Om vi känner våra möjligheter och begränsningar så blir vårt liv enklare att leva. Vi slipper att ständigt stöta på de hinder vilka vi inte klarar av att passera. Och vi ser vilka möjligheter vi har att ta oss fram där vår begåvning är tillräcklig och våra mänskliga resurser räcker. Det är enkelt vardagsförnuft som vi efterhand lär oss acceptera. Givetvis kan vi inom dessa ramar känna oss fria, som Spinoza också uttrycker saken. Vi kan göra oss själva rättvisa, förverkliga våra möjligheter. Jag har kamrater som tagit sina liv då de inte kunnat acceptera att så är fallet. De har sträckt sig efter något de inte kunnat nå. Och det har inte alltid berott på kärleksbekymmer, men det har varit den vanligaste orsaken. Nog är det tragiskt så det förslår.

Att förneka känslan av att vara fri måste väl ändå kännas ganska pissigt, för att tala svenska.

Man ska inte förneka något. Räcker med att följa förnuftet. Då följer man förnuftet och förnekar inte. Tänk på att jag varit där du är. Dvs förnekar att viljan är ofri. Av känslomässiga skäl. Som tex tron på Gud. Ekorrhjulet ja. Har du tänkt på att jag varit utanför hjulet förut?

[Pilatus]

Man ska inte förneka något. Räcker med att följa förnuftet.

Förnekar du även att du den 27 apr 2013 22:55 skrev:
"Tanken om fri vilja är bisarr och helt oförenlig med vetenskapen och förnuftet."

[förstår mig själv]

Man ska inte förneka något. Räcker med att följa förnuftet.

Förnekar du även att du den 27 apr 2013 22:55 skrev:
"Tanken om fri vilja är bisarr och helt oförenlig med vetenskapen och förnuftet."

Nej. Så är det ju. Följer man förnuftet menar jag att det är såhär. Dock, att följa en teori räcker, att förneka en teori är kanske inte bra. Fel försvinner av sig själv kanske inte nödvändigtvis för att man förstår att det man tidigare trott var fel utan det faller iglömska för att man gör något annat bättre. Att slösa krafter på att motarbeta leder ju till att fokus försvinner från det man vill göra , det man tycker om. Sedan är det uppenbart att det inte är förenligt med förnuftet att anse att båda teorierna stämmer.

[förstår mig själv]

Ett huvudproblem är kanske att vi inte blir fria i den meningen du uppfattar frihet genom att vilja. Det ändrar inte naturlagarna. Det handlar om att förstå dem och därmed kunna uppnå målet i livet bättre. Vi är lika styrda av naturlagarna även om vi inte vill. När man förstår detta kommer man som spinoza fyllas av goda känslor. Pigg glad vällust och öka sin verkningsgrad. Och paradoxalt nog synas friare än innan. Det är vanföreställningar och förnöjelse som gör oss ofria. Vi följer fantasier vågar inte förstå och ändra oss.
Och ja det skulle kännas pissigt för mig för 10 år sedan men alltså inte nu. Förr var jag en slav som styrdes av kulturen/normen och fantasier. Jag har varit där du är i den aspekten.

[klorofyll]

Jag vet aldrig vad jag pratar om. Med det sagt. Det finns två typer av frihet. Den ena följer på fångenskap. Den andra följer på ironi. Jag föredrar den första typen. Definitivt.

[Väderkvarn]

[Pilatus]

Ett huvudproblem är kanske att vi inte blir fria i den meningen du uppfattar frihet genom att vilja. Det ändrar inte naturlagarna.

Varför talar du om naturlagar i detta sammanhang? Se på fågelburen ovan. Fågeln är fri att lämna buren, eller om den föredrar den relativa tryggheten i buren så kan den stanna kvar. Hur den kommer att göra kan inte förutses, eller beräknas med hänvisning till naturens lagar. Det är en fråga om fågelns behov av att kunna flyga fritt och själv söka sin föda. Busenkelt!

[Plattfot]

A. Död och fri från allt.
B. Asocial och sociopat. Fri från alla bindningar.
C. Kunna välja sina bojor. Kunna välja det som ger känslan av lycka.

Pengar är ofta en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för C. Lägg till kunskap och insikt, så kan vi kanske nå C.

[Pilatus]

A. Död och fri från allt.
B. Asocial och sociopat. Fri från alla bindningar.
C. Kunna välja sina bojor. Kunna välja det som ger känslan av lycka.

Pengar är ofta en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för C. Lägg till kunskap och insikt, så kan vi kanske nå C.

a.) Ett irreversibelt val
b.) Kanske en oförmåga att förstå innebörden av empati
c.) Visst, där har du det. Friheten är relativ, ingår vi olika kontrakt så begränsar vi vår frihet i utbyte mot något annat. Att vara ungkarl är ett val som ger större frihet än äktenskapet. Kriminalitet ger ett slags frihet från hänsyn till andras liv och egendom, med risk att förlora sin frihet att fritt röra sig i samhället under en längre tid. Döden kan befria oss från lidande, men erbjuder just ingenting annat.

[SigurdV]

Vad menas med att vara fri? Jag har tidigare försökt förklara att det vi kan bli fri från är felaktiga ideer om naturen och felaktiga ideer om oss själva. När vi kommer till insikt kan vi uppnå frihet relativt. Det handlar inte om att viljan är fri eller att allt inte sker med nödvändighet för det kan vi inte ändra på.

För mej handlar viljans frihet om att välja ackorden jag spelar... eller ännu enklare:
Om att röra fingrarna som JAG vill!
Att det är jag som väljer mina frågor...
Är världen till för att jag ska upptäcka mig i den?

[förstår mig själv]

Ett huvudproblem är kanske att vi inte blir fria i den meningen du uppfattar frihet genom att vilja. Det ändrar inte naturlagarna.

Varför talar du om naturlagar i detta sammanhang? Se på fågelburen ovan. Fågeln är fri att lämna buren, eller om den föredrar den relativa tryggheten i buren så kan den stanna kvar. Hur den kommer att göra kan inte förutses, eller beräknas med hänvisning till naturens lagar. Det är en fråga om fågelns behov av att kunna flyga fritt och själv söka sin föda. Busenkelt!

Skriver ju att när man "förstår" så ökar friheten. En fågel som tex flyger in i ditt hus kommer antagligen flyga in i fönstren. Utan att förstå begränsas dess rörelser. Ju mer man förstår destå friare blir man, hanterar det som sker i livet på ett annorlunda sätt om man ser en bättre möjlighet än det man tidigare följde. På samma sätt är det med alla djur.
Ta myran tex som bygger sin stack(utan att veta om vad den gör). Är den fri? Kan den strunta i att bygga stacken?

[förstår mig själv]

Förstår ni nu bättre vad spinoza menar med
"Den människa är fri som känner sig själv som människa. Den människa är fri för vilken NÖDVÄNDIGHETEN är förstådd och bejakad och där den istället för att upplevas som tragisk utgör en källa till utveckling och kraft"

Du verkar sitta ordentligt fast i denna ständigt idisslade tankefigur!
Man kan läsa Spinoza på ett något annorlunda sätt än ditt, fms. Om vi känner våra möjligheter och begränsningar så blir vårt liv enklare att leva. Vi slipper att ständigt stöta på de hinder vilka vi inte klarar av att passera. Och vi ser vilka möjligheter vi har att ta oss fram där vår begåvning är tillräcklig och våra mänskliga resurser räcker. Det är enkelt vardagsförnuft som vi efterhand lär oss acceptera. Givetvis kan vi inom dessa ramar känna oss fria, som Spinoza också uttrycker saken. Vi kan göra oss själva rättvisa, förverkliga våra möjligheter. Jag har kamrater som tagit sina liv då de inte kunnat acceptera att så är fallet. De har sträckt sig efter något de inte kunnat nå. Och det har inte alltid berott på kärleksbekymmer, men det har varit den vanligaste orsaken. Nog är det tragiskt så det förslår.

Att förneka känslan av att vara fri måste väl ändå kännas ganska pissigt, för att tala svenska.

Hej
Att känna sina möjligheter är bra. Dock att låsa sig vid något är mindre bra. Det leder inte till utveckling. Den personliga utvecklingen går inte riktigt att förutsätta.Man vet så att säga inte förrän efteråt vad som orsakade den. Och man förstår inte innan vad den kommer leda till eller vilken information man ska söka efter för att förstå bättre. Det är en på många sätt oviss framtid. Man tillsynes av en slump stöter på det som kan ge lärdo.
Detta är allt annat än ekorrhjul, fågelbur. Tvärt om är det den skeptikes öde. Tycker inte det stämmer in på mig så bra.
Sedan behöver man inte förneka något utan istället bejaka. Kan intyga att spinozas citat stämmer. Man kommer se fördelarna(med att sakna fri vilja) med detta. Innan jag förstod skulle den tanken kännas pissig. Det gäller att kunna ändra sig och inte fastna i sina föreställningar vilket medför stopp i utvecklingen.

[SigurdV]

Man kommer se fördelarna(med att sakna fri vilja) med detta. Innan jag förstod skulle den tanken kännas pissig. Det gäller att kunna ändra sig och inte fastna i sina föreställningar vilket medför stopp i utvecklingen.

Det enda vi ÄR ...är fri vilja!
Allt annat är tillrättalagt och förberett för vårt JA! eller NEJ!
Ta den fria viljan från oss och vi finns inte!
Varför verkligheten vill ha svar från oss är rätt obegripligt.
Men jag svarar: JA!