Faran med att inte förstå naturen

[förstår mig själv]

Jag kommer med några påståenden och sedan kommer jag ge en förklaringsmodell till varför.
-ondska, problem och lidanden uppstår på grund av att vi inte förstår naturen och oss själva.
-Vi är konstruerade så att vi förstår på samma sätt. Att vi uppnår det vi vill på samma sätt.
-vi måste även förstå vad vi vill uppnå på samma sätt som vi förstår hur vi når målen.
-det som händer och som orsakar all ondska och lidande i världen är att vi inte registrerat tillräckligt för att bilda bra teorier om vad vår mål är.
-humanism, samhällsvetenskap, politik och ideologier har gett oss målen och värderingarna som vi följer.
-eftersom dessa som angett målen inte har använt sinnena, och registrerat naturen tillräckligt bra följer vi teorier som skulle kunna ersättas med mycket bättre.

Till modellen: anta att vi har y=kx framför oss(eller en annan ekvation). Tex y=x+z.
Anta att vi bestämmer att y=5. Vi vill att y ska vara 5. Vårat mål är detta. Anta att det är allmänt Kännt att z=10. Z kan vi kanske lätt registrera med ögonen.
Om vi nu "vill" att y ska vara 5, eller bestämt att det är 5. Att z=10 "förstår alla". Detta kommer leda till att man även vill att x=-5. Om z inte är något man registrerat med sinnena ordentligt kommer x inte heller att kunna förstås genom sinnena eller observation. X och y blir konstanter.
Om man istället använder den naturliga metoden, den som vi använder normalt. Och måste användas för att något ska uppnås "i verkligheten" i naturen. Ja då måste sinnena ligga till grund för vad tex x är. Z är en verklig variabel, någon alla har förstått. Z kanske används ofta och till att nå massa andra mål "verkliga" mål.
Vi kommer inte kunna acceptera att registrera z på något annat sätt. Massa lidande uppstår, vi misslyckas, mår dåligt osv om vi inte får förstå z på rätt sätt.
Y är bestämd på felaktig grund. Vi vet dock inte detta med vi vill ändå y. Kulturen defineras också lite av Y. Vi kanske skär om någon, men vi förstår inte varför vi vill. Vi bara vill. Vi vet hur livet är när Y= 5. Hur det vore om skulle vara 3 vet vi inte. X skulle ju bli -12.
Detta låter kanske inte så allvarligt men det får förödande konsekvenser.
X är även en funktion av nästan oändligt med andra variabler. Om x tex är ett mål/grundvärdering kommer vi nästan inte längre lyckas bra med resten av våra mål här i livet.
Om tex à= b+x+q à är ett "mål", dvs något verkligt. Ja då blir det omöjligt att uppnå målet. Är x "fel" kommer à inte att kunna ske i naturen. Blir omöjligt. Något som inte ens kan tänkas.
Är à omöjligt? Ja när x är fel. Däremot om man försöker förstå vad x är bättre kommer y att kunna uppstå i naturen.
Einstein har sagt hur vi ska göra. Det är sinnena som ska definera.
Vad händer då om vi förstår x bättre genom våra sinnen. Ja allt som är beroende av x kommer bli mer verkligt. Målen måste förändras, nya möjligheter uppstår. Omöjliga/svåra mål kan uppnås. Vi hanterar allt bättre. Kan göra mer(klara mer), öka vår kraft och förmåga. Osv.
Vad händer då när någon förstår vad x är bättre. När denne försöker visa, lära andra vad x är. Vad information x innebär för dem vet de inte riktigt ännu. X har ju varit lite annorlunda. Man har förstått genom det man blivit lärd. Om någon säger x till dem börjar x förändras men ofta kan det ta tid. Själva har vi inte sökt upp x. Försökt förstå. Vi har ju anpassat oss till Y testat att leva med y som värdering/tro.
Denna mekanism är även en förklaring till hur utveckling sker. Finner man x i naturen kommer man påverka och förändra världen. X är något gott och då det är oförenligt med överlevnad att inte förbättra sin förståelse måste upptäckten av x vara förenligt med stor glädje och med att sprida x vidare. Det som är dåligt kommer inte spridas.
Hur sprider man lättast x jo om x ingår i något viktigt, ett mycket viktigt mål. Tex bli frisk.
Vi kommer då att kunna ta imot x för att det ledde till målet. Samtidigt som alla andra förändringar sker.
Tyvärr beror eländet på att de som styr bevarar sin fantasi/mål. De förhindrar ofta att x ska hittas. Styr undan människor genom att säga att det är fel. Föreställningen om det onda, negativa styr därmed. Detta är ondskan. Det är inte att skapa det goda, finna x godheten och lyckan. När x är upptäckt kommer den bli verklig, den går inte att ta bort eller "skydda sig imot". Ju mer man gör det destå sämre kommer man må.

[förstår mig själv]

Ska här konkretisera mer. Förtydliga och ge exempel.
Variablerna i exvationerna ska vara information(registreringar), eller teorier(som i sin tur består byggs upp av information eller teorier).
Om vi tar ett exempel. Vi håller kanske på med en hobby. Bridge, schack, problemlösning eller fågelskådning. Målet är troligen välbefinnande/glädje. Hobbyn är ofta något som inte kräver så komplicerade variabler. Förnuftet löper fritt och man har antagligen inte så stort behov av att variablerna ska anta vissa värden utan kanske kan man få förstå det själv. Kunna förändra/förbättra registreringarna och teorierna. Frihet alltså.
Vi har tex grundvärderingar/kultur/fantasi som huvudmål. Dessa kan vara trotts att de kanske är mindre bra vara helt förenliga med vad människan gör i sin hobby. Värderingarna utgör inga större problem för individen att utföra sin hobby.
Anta att grundvärderingen medför teorin(eller omöjliggör för sinnena) x=5. Om x ingår i en hobby så måste den fortfarande inta värdet 5. Detta gör oss begränsade.
Om vi tex i Vårat arbete ska uppnå ett mål. Där arbetsresultatet beror(delvis av x) då kan inte det verkliga värdet användas som det borde och man uppnår sämre resultat.
Någon i sitt arbete kanske känner sig begränsad och att tex politikar(vilka ju styr och är de skickligaste tror jag på att få det att "fungera" med bibehållet värde på 5. Livet går ju mer eller mindre ut på att bevara dessa värderingar. Det blir allt svårare till slut går det inte och det sker system/maktskifte osv.
Tänk på att politiker inte känner till detta, de uppnår i ärlighetens namn mirakel med de "resurser" de har.
Jesus/kristna värderingar ligger till grund för mycket i samhället. Tyvärr har de ofta feltolkats. Detta är orsak till nästan allt lidande.
Om vi tar några exempel. Gör man någon annan illa får man sitt straff från naturen. "Alla är lika mycket värda". Dvs även andra raser, brottslingar, galningar osv. Dvs om man sedan pratar om onda människor, att vi ska tex spärra in och straffa andra då har vi tolkat fel. Vi ändrar dessa värderingar. Tror att vi förstår bättre. Eller vill bara.
De kristna lärorna ska inte ersättas med politikernas fantasier naturligtvis. Vi ska använda sinnena och förnuftet, naturvetenskap. Det är ju svårt att göra rätt utan att förstå. Vi kan inte lasta politikerna för detta. Ok teorin säger att "de som gör onda handlingar får sitt straff av Gud (naturen), de goda handlingarna belönas.
Detta betyder alltså att vi inte ska straffa/bry oss om det. När vi börjar straffa har vi gjort fel och naturen ger tillbaka. När det feltolkas uppstår ondskan.
Om x är den riktiga teorin" naturen straffar kan vi få förstå själva med våra sinnen i verkligheten alla ingående variabler(enligt Einstein). Nu blir det så att de får anta konstanta värden. Nu straffar man kanske en brottsling, hans handlingar beror på ondska, den andre var oskyldig och vi kan inte själva genom att förstå förhindra att någon gör brott mot oss. Jag hade otur osv. Detta är teorier som med nödvändighet måste uppstå. Det följer av att vi straffar(orsakar lidande). Enligt Jesus är man själv orsak till det lidande man får. Förstår man detta försvinner brotten och några lagar behövs inte. Vidare innebär detta att "brottsoffret" orsakat brottet. Dessa orsaker kan man inte förstå, de har man fantiserat ihop. Bestämt. Därmed kommer "brotten" att fortsätta.
Ändras värderingarna försvinner de.

[förstår mig själv]

Jag har haft svårt att umgås med vissa människor tidigare. Människor som lyder, beordrar som inte ifrågasätter. Destå trevligare med människor lika mig själv. En önskan om att förstå själv vara fri, samtidigt inte vilja bestämma över andra genom beordra. Mitt sätt att "styra" har varit få den andra att vilja. Detta fungerar ju bra med likasinnade men inte alls bra mot de som är normala. Deras sätt att vara har varit strikt styrt av normer, av vad andra sagt åt dem osv. Vidare även väldigt styrt av regler, politiker.
Kort och gott de har svalt normen. X=5 och bygger upp allt kring detta. Vi alla vet ju ungefär hur vi ska klä oss, säga tycka osv. Samtalsämnen (som strikt undviker förändringar av x). Vi vilk skratta när de andra skrattar(svårt utan att anta att x=5). Se proper ut. Osv.
Vi kan kalla detta för att spela skådespeleri. Vi vet på något sätt alla att det är viktigt. Att vi uppnår lycka glädje genom att ljuga/inte göra det vi vill ja det tror jag de flesta mer eller mindre har upplevt.
Ibland har jag blivit lite skrämd av hur mycket dessa kan förneka sina sinnen och hur robbotaktiga de verkar.Man märker att de vill att man ska vara som dem. De vet ju vad som är "bäst" för alla.(själva har de inte så stora problem med att lyda och verkställa). Tvärt om så trivs de i varandras sällskap.
Jag har ju märkt att jag Kännt olust tillsammans med dessa människor. Jag har lärt mig bättre, jag har börjat se deras värde. Tidigare har vi skapat olust främst genom att jag tex har pratat om sådant som har förändrat x värdet. Detta är tabu. Den andre har skapat lidande hos mig genom sina hävdande av sina normer. Har inte kunnat hantera det humanistiska sättet. "Du mår inge bra" "beordningar""straffa".
Vari ligger dess värde då. Ja de kommer blint att följa värderingarna, något annat än meningslösa förändringar kan de inte göra (inom ramen för x=5,).
Samtidigt är det fria människor som skapar förändringar till det goda som påverkar människorna och möjliggör liv och det goda.
När man väl antar dessa värderingar kommer de att implementera dem på bästa sätt. Förändra samhället så att det blir kultur. Uppgifter som är omöjliga för många andra.
Sedan kan vi tänka på att de gör mycket gott. De ser till att barnen lär sig värderingarna, de skapar förutsättningar för människor att leva och utvecklas. Hjälper de som svälter, ger tex sjukvården pengar. Förutsättningar för bostäder, transporter, värme. Vatten mat miljö osv. De skapar miljöer där det går att leva och må bra.
Jag tror att de är de enda som kan göra mycket svårt som ska utföras.

[reflex]

Jag tycker om det du skriver, även om det i vissa stycken kan verka förvirrat och "uppe i det blå". Men om man läser det du skrivit på ett taoistiskt sätt d,v,s, läser mellan raderna och inte hänger upp sig på vissa formuleringar så tycker jag att de du skriver håller på sätt och vis. Det måste läsas utifrån den egna erfarenheten och blandas in i vår egen erfarenhet. Då kan det ge upphov till ett slags vidareutveckling av tänkandet.(här ringde telefonen och jag glömde bort vad jag tänkt skriva) Så är det när åldern tar ut sin rätt men jag kanske kommer på det så småningom.

[reflex]

Jag vet inte om du har läst "Mamma Mu och kråkan" av Tomas och Anna-Clara Tidholm. Jag läste den ofta för mina barn när dom var små. Där finns i alla fall en berättelse om när Kråkan städar. Mamma Mu kommer hem till Kråkan och det visar sig att kråkan rivit ut allting och lagt i en stor hög mitt på golvet. När Mamma Mu frågar så förklara Kråkan att han städar. Mamma Mu undrar då hur han ska kunna hitta någonting när han gör så här. Mycket enkelt svara han då. Jag lägger allting överst.
Den här berättelsen kommer jag att tänka på när jag läser det du har skrivit. Det kan vara så här vi bygger vår kunskap. Vi lägger allting överst. Men tänk om något som vi lagt i botten är helt fel. Då blir det ju fel hela vägen sen. I Tao Te Ching finns en vers om att man först måste tömma för att kunna fylla.
Vi fyller oss med ny kunskap hela tiden men vi glömmer ofta att tömma ur den gamla. Inte så att man ska tömma bort den. Man häller ut alla bitar och plockar i dom igen. När man hällt ut bitarna framför sig så ser man alla samtidigt och upptäcker kanske nya mönster och samband som varit dolda när allt var nerproppat i krukan (hjärnan). Detta synsätt motsätts samtidigt skenbart av något som livet lärt, nämligen att kunskap föder mer kunskap. Du blir aldrig fullärd och det tycks få plats hur mycket som helst i våra minnen. När en "hylla" blir full skapas nya rader med hyllor som också kan fyllas med kunskap.
Sen beror det ju på hur mycket man minns av allt man lärt sig och det varierar naturligtvis. För min del minns jag nästan ingenting. Det är bara det undermedvetna som vet något över huvud taget. Med lite möda och tur kan jag komma på "hur det var nu igen". Jag skulle aldrig kunna vara politiker. Då måste man vara "påläst" och kunna rabbla svar på alla frågor man kan tänkas få.

[Zokrates]

Tja, lägger allt överst var en kul liknelse, i verkligheten funkar det oftast tvärtom, människor får inte sällan gräva ganska djupt för att erinra det de minns. Tyvärr matas vi ideligen med den ena illusionen efter den andra, det är allt från myter till medvetna manipulationer av vårt tänkande som därmed blir till våra minnen och vårt lärande, ett falskspel som gynnas av vår egen lathet att ta reda på fakta och låta den sopa undan vanföreställningarna en gång för alltid, men det är ju jobbigt att ifrågasätta, att tänka själv, att byta ut en bekväm lögn mot en i många fall tråkig sanning som dessvärre kanske till och med synes vara utan någon djupare mening, det är som med tvättmedelsreklam, vi borde alla veta vid det här laget att det inte finns ett tvättmedel som gör din vittvätt vitare, människan har alltså ett behov av att bli förd bakom ljuset och det utnyttjas maximalt inom alla områden.

[förstår mig själv]

Jag tycker om det du skriver, även om det i vissa stycken kan verka förvirrat och "uppe i det blå". Men om man läser det du skrivit på ett taoistiskt sätt d,v,s, läser mellan raderna och inte hänger upp sig på vissa formuleringar så tycker jag att de du skriver håller på sätt och vis. Det måste läsas utifrån den egna erfarenheten och blandas in i vår egen erfarenhet. Då kan det ge upphov till ett slags vidareutveckling av tänkandet.(här ringde telefonen och jag glömde bort vad jag tänkt skriva) Så är det när åldern tar ut sin rätt men jag kanske kommer på det så småningom.

Tack det värmer, jag känner att vi är ganska lika. Båda försöker förstå naturen och det leder till något gott för alla människor. Jag minns inte heller så bra, lagom bra tycker jag. Det som är viktigt minns man. När man "glömmer" något så ska man nog utgå från att det var bra. Det som är viktigt till att förstå naturen glömmer man inte. Det är bara då något verkligen behövs som det ska komma upp i huvudet. När man som du skriver plockar ut delarna(dvs de som orsakat något) kan man se vad tex andra betytt för förståelsen. Man tolkade inte det som skedde då på samma sätt. Senare i livet när annat skett kan tex nya ideer uppstå, delen blev användbar på ett helt nytt sätt.

[reflex]

Kanske inte rätt tråd men jag vill bara göra er uppmärksamma på detta "bevis" för att evolutionens teori "survival of the fittest" inte är ett helt korrekt svar på hur livet på jorden har utvecklats. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fors ... gar-i-arv/

[förstår mig själv]

Ja interessant. Något "minne" registrering som påverkat föräldern negativt. Borde ju vara fördelaktigt att försvaga dess påverkan på nästa generation.
Alla teorier är ju relativa, dvs kommer att förändras/förbättras.