När blir det för mycket?

[Rotkiv]

Stressiga tider!

Julklappar, julkonserter, julmiddagar, sociala relationer ska bearbetas, arbeten ska utföras, tankar ska tänkas, egen tid ska planeras, missade flygresor ska ombokas, ekonomin ska planeras, kärlek ska besvaras, alkohol ska med på ett eller annat sätt, snuset får inte ta slut, livsavgörande beslut ska fattas, plus alla dessa diagnoser som ska läggas ner i necessären och sorteras för enklast möjliga bruk.

Glädje ska spridas, känslor ska sorteras, miljön måste räddas, jag vill veta mer om det som skrevs i lokaltidningen, facebook ska uppdateras, en bild på Instagram ska hinnas med, mental manipulation ska genomföras, ("Jag är lugn, jag är lugn, jag är lugn"), Det ska sträckas ut händer till de som behöver hjälp, min egen hand ska ta emot andras händer som vill hjälpa.

Samtidigt ska man le och vara tacksam. Det ska inte finnas någon annan att skylla på. Du ska ta ansvar!

För mig rann det över när jag missade flyget!

Kombinationen, känsloläge + situation = Det blir för mycket

Varför blir det för mycket ibland?

[freddemalte]

Det är nog en kombination av att man ställer för höga krav på sig själv samt via någon slags intentionalitet får för sig att omgivningen har mer krav på en än va de egentligen har. Sen kan man ju faktiskt skippa vissa saker. För egen del har jag lagt ner FB-kontot då jag upplevde det som tämligen ointressant och meningslöst. Jag håller inte på med Instagram eller Twitter etc. Man får lära sig att delegera och att göra de saker man, så kallat, måste göra till något sånär lustfyllda och roliga aktiviteter. Det är synd att stressa sönder en så mysig och trevlig period som juletiden (eller för den delen hela livet). Det är ju då man ska ha det skoj med sina vänner och sin familj. Man får dela på ansvarsuppgifterna och planera så gott man kan. Jag köpte mina julklappar i förra veckan samt det mesta när jag var i London för en månad sedan. Så nu behöver t ex jag inte fundera på det. Det var dessutom mycket roligare när man ej behöver stressa eller stå i långa köer.

Hur jag gör:

- Prioritera det som anses viktigast

- Delegera sådant som någon annan kan göra om det passar

- Gör saker till roliga aktiviteter

- Dra ner kraven på dig själv och hur saker ska vara

- Stanna upp då och då och fråga disk själv om du mår bra av det du gör, om ej avsluta det och gör något annat en stund (om det är praktiskt möjligt).

[förstår mig själv]

Träffar många patienter som blir utbrända. De har så mycket tankar om hur allt ska vara, så mycket måsten. Planer, scheman, regler osv.
Det man känner sig tvungen att göra styrs ofta av tex föreställningen om det onda som annars skulle ske. Till stor del kommer livet gå ut på att eliminera/förhindra något ont. Istället bör tankarna kretsa på att uppnå något gott. När sedan det goda uppnås är det något "verkligt" något som kan upplevas/registreras. Dvs något som känns bra. Detta blir ett mål att sträva efter (beroende/dopamin). Om man styrs av planer/regler/måsten och gör saker för att undvika en "olycka" då kommer man också att uppleva resultatet av sina handlingar. Vad är det? Det blir resultatet av livet. Föreställningen om det onda är en "fantasi" dvs något som man iprincip inte får uppleva(kan inte förstås alltså).
Ibland kan man även drivas för hårt mot att göra något om föreställningen om vad det betyder för någon annan. I bland gör många fel här.
Säg att jag vill lära ut tex matte till min dotter. När jag lyckas bra med detta får jag omedelbart glädje och även hon känner glädje. Något verkligt och man ser resultatet. Då kommer man drivas av glädje och se resultat och man blir inte utbränd.
Kan man inte se glädje eller resultatet av vad man gör så kommer man må dåligt. Även då resultatet blir dåligt mår man dåligt.
Allt som sker är ju ett resultat av vad man gör.
Att stanna upp, uppleva och njuta av sitt "verk" missar man nog ofta.

[klorofyll]

Det blir för mycket ibland av den anledningen att vi behöver uppfyllas av en viss förträngd känsla och om vi hanterar det hela konstruktivt och rätt så kan det leda till något positivt...