Inte för att gå in i alltför mycket av mina personliga förfaranden så vill jag ändå erkänna att jag går igenom en otroligt svår period i mitt liv just nu. Och i den nu metaforiska kokkitteln så späds min sorg endast med hjälp av filosofin. Nietzsches ord balsamerar själen ej genom att förunna den glömma sorgen, utan endast vid bejakande av sorgen kan människan läka. Har Nietzsche rätt? Vad säger filosofin om detta?
Ni nu som går igenom sådana perioder, vad har filosofin gjort/gör med er? Tröstar ni er med filosofin?
Hur tröstar ni er med filosofin?
Moderator: Moderatorgruppen
Hur tröstar ni er med filosofin?
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Hur tröstar ni er med filosofin?
Plecto skrev:Ni nu som går igenom sådana perioder, vad har filosofin gjort/gör med er? Tröstar ni er med filosofin?
Nej, filosofer påverkar inte stämningsläget i någon högre grad. Kanske om de förpackas som en bra film. Musik kan skingra litet av en påkommen förstämning, eller en god bok. En promenad, att träffa vänner, eller bara att företa sig något. Det finns många beprövade metoder att lirka sig loss från tyngande känslor, utan att för den skull fly från de realiteter som vi erfars av.
Moderator
Hur tröstar ni er med filosofin?
Vet inte om någon av er såg Olle Hägers film "Landet som inte längre är". Ett strävsamt gammalt jordbrukarpar där hustrun dör och mannen blir kvar med sin oerhörda sorg. Han sa en viktig sak nånstans på slutet. Han drömde sig tillbaka till den tid då de var unga och "såg framåt". Man kan förstå att han nu istället endast såg bakåt. Hur viktigt är det inte att alltid försöka se framåt, i vilket skede av livet man än befinner sig. Att inte kunna se framåt är en depressionens väg.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Hur tröstar ni er med filosofin?
Plecto skrev:Inte för att gå in i alltför mycket av mina personliga förfaranden så vill jag ändå erkänna att jag går igenom en otroligt svår period i mitt liv just nu. Och i den nu metaforiska kokkitteln så späds min sorg endast med hjälp av filosofin. Nietzsches ord balsamerar själen ej genom att förunna den glömma sorgen, utan endast vid bejakande av sorgen kan människan läka. Har Nietzsche rätt? Vad säger filosofin om detta?
Ni nu som går igenom sådana perioder, vad har filosofin gjort/gör med er? Tröstar ni er med filosofin?
Ibland kan man se filmer som är väldigt sorgliga men som samtidigt ger en oerhörd kraft och styrka, det kan vara något vackert med dem, t.ex. om någon offrar sig hjältemodigt för en god sak, en person man aldrig kommer att glömma, man ser en slags mening som gör livet värt att leva, det var detta den personen ville. Man kanske tom inser att det inte kunde ha skett på något annat sätt, ja det kan man tänka på. Nu är ju inte livet alltid precis lika kristallklart som budskapet i många filmer, det kan tvärtemot vara saker som tycks obetydliga som får betydelse i ett liv, men som om man tänker efter var meningsfulla. Lösningen finner man om man bearbetar sin historia tillräckligt mycket, kanske resten av livet, och inte ger upp.
Jag läste följande i en bok: "Bevara ert hjärta för därifrån utgår livet."
Hur tröstar ni er med filosofin?
"Se framåt" blir i så fall religionsfilosofiskt grubbel. Tyvärr saboteras det av fundamentalistisk nonsens, som knappast kan kallas filosofi. Jag försöker komma igång med en egen blogg, där jag grubblar för mig själv. Det går lite långsamt. Om jag fått igång kommentatorsfunktionen kan du gå in och diskutera om det möjligen finns något vettigt i vissa gamla idéer. Krånglar det där, vill jag gärna bli tipsad här. Första inläggets adress:http://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/
Hur tröstar ni er med filosofin?
Om jag känner mig skyldig till något ont, så brukar jag försöka att inte låta mig nedslås av det, utan jag fortsätter istället att bearbeta minnena av händelsen, och oftast leder det till att jag förstår att jag inte handlat ont, saker är oftast inte som man tror, om jag hade gett upp och struntat i att bearbeta minnena så hade jag haft en felaktig bild. Jag tänker att anledningen till att jag känner skuld är att jag har ett hjärta, och att jag har ett hjärta är ett tecken på att jag är oskyldig. Att det finns en väg.
Hur tröstar ni er med filosofin?
När jag krisat har jag läst Martinus, Nietzsche och Kierkegaard.
Algotezza aka Algotezza
Hur tröstar ni er med filosofin?
Skönhetens filosofi kan vara ganska intressant när man känner sig deppig.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster