Etisk kommunikation ur Levinas perspektiv

Moderator: Moderatorgruppen

Warum

Etisk kommunikation ur Levinas perspektiv

Inläggav Warum » 13 jul 2005 19:03

Jag har antecknat några citat för mig själv från Lévinas "Tiden och den andre" från den svenska översättningen, som jag gärna vill dela med mig av:

"Var och en bidrar med allt han har utom med det privata faktum att han existerar."

"Man kan utbyta allt mellan varelser utom existerandet."

"Vi sysselsätter oss med det ensamma subjektet, som är ensamt av den enkla orsaken att det existerar. Subjektets ensamhet beror på dess relation till existerandet, vars herre det är: Detta herravälde över existerandet är förmågan att börja, att träda ut ur sig - men inte för att handla och inte för att tänka utan för att vara"

"Subjektets ensamhet beror inte ursprungligen på att det saknar stöd utan på att det måste ge näring åt sig själv."

"Att den andre stöter bort vår makt, beror inte på en större styrka. Det är alteriteten som är den andres hela styrka."

Slutsatser jag dragit av dessa citat och de konsekvenser det får för en etisk kommunikation mellan människor:

Jag har försökt att inte vara mig själv för att försöka vara någon annan, så att det blivit två om den andre för inte har den andre velat vara mig så mitt jag har inte saknat existens men existerande (liv). Den andre har klokt nog accepterat att vara sig själv för om inte han är han så kan ingen vara honom eftersom det är bara han som är han och därför bara kan vara honom.

Jag har upplevt andra som hinder och en kraft jag inte kan förstå eller närma mig. Jag har retat mig på att andra inte hjälpt mig förstå eller närma sig dem. Men nu inser jag att annanheten utgör ett oöverstigligt modus som man inte kan träda in i utifrån eller öppna inifrån. Hur gärna två parter i en kommunikation vill nå kunskapsrelation kan de bara eftersträva en vararelation.

Jag har alltid haft höga ambitioner när jag kommunicerat med andra. Jag har känt prestationsångest över att åstadkomma något bra i den unika och priviligerade situation man befinner sig i en mellanmänsklig relation. Dock har jag misstagit mig om vilket mål man bör ha för en kommunikation. Eftersom ingen relation kan bygga på kunskap så blir varje handling och tanke omöjlig att träffa rätt. Man bör ha siktet inställt på det man kan göra rätt, och det är hur man är. Eftersom man är och är något man bestämma hur det ska vara så finns min frihet där.

Jag har ofta tyckt att andra inte gett mig det stöd som jag behövt. Vad jag tyckt mig vara orättvist är att människor varit generösa med råd men inte dåd, dvs. mitt eget handlande har jag själv fått ansvara för. Därför har jag förhävt mig och ansett att jag inte haft någon att tacka för någonting eftersom jag ju gjort allt själv som göras kan. Andras ansvar sträcker sig aldrig över friheten deras, som i sin tur aldrig sträcker sig mer än till jaget, dvs aldrig genom jaget, vilket är en viktig lärdom.

Jag har känt besvikelsen eller otillräckligheten att inte kunnat kommunicera mitt innersta eller uppfatta andras innersta. Sin egen existens utgör i egen hög person den tröghet som motstår kommunikationen av ens jag, vilket också det är en viktig lärdom.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 13 jul 2005 20:02

Bästa Warum!
Ha inte skuldkänslor för att du inte orkar/kan älska alla.
Se realistiskt på livet; vi är 6 miljarder och några till på detta klot. Satsa inte allt i varje mellanmänsklig relation. Försök inte förstå alla. Här finns sorglösa figurer som drar fördel av varje situation och utnyttjar andra närhelst tillfälle ges, så var inte naiv!
Tänk alltid på ditt eget välbefinnade först. Vi människor har ju skapat detta samhälle och accepterat dess regler så kör ditt eget race, alla andra gör samma sak!

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Inläggav maana » 16 jul 2005 18:43

men Suchanother, att inte satsa allt i varje mellanmänsklig relation är väl knappast detsamma som att köra sitt eget race... Alla människor kör inte sitt eget race och frågan är om det, i utragen form, är någonting eftersträvansvärt – fångarnas dilemma. Naturligvis är det inte bra att enbart leva för andra, men en bra regel är nog att både våga ge och ta (samt att inte göra någonting) och inte bry sig så mycket om estetik och fåfänga. Trist är dock att många i det moderna samhället som lever uppoffrande för andra får lite eller ingenting tillbaka. Läs Folke Tersmans "Hur bör du leva?", där tas bland annat konsekvenserna av det urholkade förtroendet i samhället och relationer upp. Media och tv-serier kör ganska hårt med bilden att vi människor blir elakare, lömskare, tjuvaktigare, otrognare och farligare för var dag som går – frågan är ju om det stämmer. Jag stöter på trevliga främlingar nästan varje dag (jag gillar att småprata).

Warum: kanske inte helt värt att ta Lévinas på alltför stort allvar... lät ju trevligt det där men blev ganska mycket Leibniz monader över det hela :P
Ta det som det kommer i relationen till andra, ansträng dig inte för mycket. Till slut upptäcker du vilka som är värd din tid och vilka som inte är det. Du har inget att bevisa och inget att prestera för främlingar. Du är du och du duger (kanske dock inte är allt för bra att nöja sig med sådana principer för sin egen inre resa men uttåt kan det vara ganska soft) :)
bjuty is in the eye of tailor :*

Warum

Inläggav Warum » 16 jul 2005 19:30

Leibniz tänkande har jag inte brytt mig om att bekanta mig med. Finns det något i hans filosofi som är tänkvärt? Deleuze har ju skrivit en bok om honom "Vecket" som jag blev nyfiken på.

Det är mycket i samhället som blivit oekonomiskt, vilket får mig att vantrivas, saker får inte ta tid längre och detta går ut över verksamheter som inte kan rationaliseras mänskliga relationer och studier med målet förståelse är långsamma verksamheter.

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Inläggav maana » 16 jul 2005 20:20

har inte så bra koll på hans logik o matte, det är också där Leibniz gör sina största förtjänster. Hans metafysik däremot, den är... luft.

funderat på terapi? Synd att det ska vara så tabubelagt. Visserligen tar alla psykologer rejäla ockerpriser men tja, har du medel kan det nog vara värt det.
bjuty is in the eye of tailor :*

Warum

Inläggav Warum » 16 jul 2005 21:21

Kan nog inte låta bli att läsa Deleuze "Vecket" i alla fall...

Jodå, terapi har funnits som ett alternativ i bakgrunden, men som du kanske kan gissa så har jag inte råd med psykolog. Dessutom så behöver man få en diagnos och därtill en tillräcklig allvarlig diagnos för att beredas tid hos en psykolog.

Jag vet att filosofisk störning inte är gångbar i terapisammanhang.

Jag börjar tro att filosofi och filosoferande inte är något allmänmänskligt, särskilt som jag möter sällan förståelse eller mina tankar representerade hos andra. Vissa människor kan inte filosofera medan andra kan det. Med kan inte menar jag att de inte upplever "kärleken" eller "begäret" till "vetande" som filosofi betyder.

Jag får ofta höra att det "du kan väl bara sluta tänka om du inte mår bra av det" Men hur slutar man tänka? Jag kan inte glömma det jag lärt mig.

Jag måste acceptera att jag inte kommer bli fri från filosofin.

Om filosofi inte är något allmänmänskligt så betyder det att några människor har förmågan att bli lyckliga och andra inte.

Jag tolkar filosofihistorien som en rad olyckliga filosofer med olyckliga öden.

Sokrates - regression genom sokratisk ironi och metod,
Nietzsche - psykos genom nihilism
Wittgenstein - magcancer p.g.a. att han samlade sitt äckel över tillvaron i magen. Man vill spy för man inser meningslösheten.
Deleuze - självmord
Heidegger - nazist
Sartre - utbrändhet
etc.

Man behöver inte vara lycklig för att försörja sig. Därför kan jag förlikas med min person. Arbeit macht frei. Vårt ekonomiska samhälle byggs inte på filosofi, man ska bara arbeta.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 16 jul 2005 21:31

Visst kan du få ett givande möte med en psykolog fast dina problem kretsar sig kring filosofi. Det är viktigt att få en balans i tillvaron. Jag upplever dig som en klok kille, inget freak, men jag tror att du behöver hjälp. Det är inget fel i att ta hjälp. Det finns något som kallas "mind control". Kanske ger det dig svar på nätet.

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Inläggav maana » 17 jul 2005 03:39

Jag tycker att du verkar deprimerad – och ja, en depression kan ha många olika bottnar, filosofi en av dem. Lägg in dig på BUP så kommer de nog fixa en tid. Om inte, lägg in dig på BUP ändå och se det som en retreat – helt seriöst.

Nej man varken kan eller ska sluta tänka och vårt samhälle bygger på arbete. Men att detta skulle utesluta filosofi kan jag inte skriva under på. Politik, stat och samhälle är filosofi. Att du aldrig kommer bli fri från den är visserligen inte en omöjligthet. Men att du skulle drivas av samma filosofiska tankar och funderingar om tre år är, om inte omöjligt, åtminstone inte troligt. Särskillt om du inte upplever dem som välgörande. Perspektivlöshet är problematiskt. Oftast är det inte "för evigt" trots att man upplever det så.

Filosofi är inte detsamma som olycka, titta på poeterna för helsikke :) där har du olycka. Förstå hur många filosofer (detta gäller även diktare) som inte tagit livet av sig eller tappat förståndet. Jag tror du tar dig igenom det. Jag hoppas det i alla fall.

(har inte stenkoll på om jag besvarade allt, är lite berusad.)
bjuty is in the eye of tailor :*


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster