Utbildning Teoretisk Filosofi

[Platonz]

Hej!
Tacksam för era svar/åsikter vad gäller TEORETISK FILOSOFI enligt nedan:

1) Vilken utbildning har högst status av de svenska universiteten? Jag har sett högskoleverkets rapport men vill höra era uppdaterade åsikter.

2) Hur stor andel UNGEFÄR tas in till doktorandprogrammen på de olika universiteten? Vet ni om det är någon skillnad i statistiken mellan olika lärosäten?

Tack!

[tänkderdivergent]

1. I vilket mått? Kulturell, ekonomisk eller soocial status. Det kan också vara en fråga om svårighetsgrad status, menar du och rapporten?

[SigurdV]

Jag räknar mig som teoretisk filosof,
men jag känner mig rätt praktisk ändå...
Hur står det till med er då?

[Algotezza]

Jag räknar mig som teoretisk filosof,
men jag känner mig rätt praktisk ändå...
Hur står det till med er då?

Logik och metalogik ingår i regel i den teoretiska filosofin, åtminstone i Sverige.

[SigurdV]

Jag räknar mig som teoretisk filosof,
men jag känner mig rätt praktisk ändå...
Hur står det till med er då?

Logik och metalogik ingår i regel i den teoretiska filosofin, åtminstone i Sverige.

Jag undrar om Skandinavien är ensamt om indelningen av den filosofiska fakulteten i en teoretisk och en praktisk avdelning? Jag tycker inte det är så bra om den praktiske professorn inte har ett hum om formell logik...

Han är visserligen trevlig och så där men när jag undrade om det fanns några motsvarigheter till lögnarparadoxen i praktisk flosofi visste han inte bättre
än att hänvisa mig till professorn i teoretisk filosofi.

Som oss emellan visade sig vara en klantskalle förra gången jag vände mig till honom.
Det är visst en ny nu...men jag misstänker att universitetsledningen inte vill ha någon ny "Anders Wedberg" på professors-stolen.

[SigurdV]

Filosofin på universitetnivå lever på gamla meriter.
Teoretisk filosofi, praktisk filosofi, etisk filosofi etc, börjar likna en lekstuga.
Filosofin idag har bedrövats allt vettigt innehåll och specialvetenskaperna har tagit över.
Läste själv 5 hp i mängdteori på filosofiska fakultetet. Är väl sista resten inom matematik och logik som finns kvar på det stället.

Det jäkliga är att du kanske har rätt!
De lyssnar ytterst ogärna på argument,
de har sina kursplaner att följa.

Mitt demonstrationsexempel som alltid förekommer
i undervisningen på universitetsnivå är följande:

Givet Tarskis sanningsvillkor har vi att:

1) "sats 2 är inte sann" är sann omm sats 2 är inte sann
Och detta bör gälla för alla "sats 2-satser", men betrakta följande sats:

2) sats 2 är inte sann
Nu bör man erkänna som verifierbart faktum att:

3) "sats 2 är inte sann" = sats 2
Därför att man då får substituera från sats 3 in i sats 1 !!
Och därvidlag erhålles en kontradiktion:

4) sats 2 är sann omm sats 2 är inte sann
Och nu säger professorn:
Måste vi dra slutsatsen att det är nånting fel med Tarskis sanningsvillkor!

Och jag säger: Kan vi inte lika gärna dra slutsatsen att
DET INTE ÄR SANT ATT sats 2 = "sats 2 är inte sann".

Jag kan till och med ge ett bevis men de vägrar att ens tänka på saken...
Att hitta fel i bevis från andra än professorer nedlåter de sig inte till.
Jag har faktiskt internationellt utlovat en tusenlapp
till den som hittar nåt fel i mitt bevis!

BEVIS
Antag att:
sats 2 = "sats 2 är inte sann"

Då gäller att:
sats 2 är sann om och endast om "sats 2 är inte sann" är sann

Ekvivalensens högra led kan förenklas, och vi erhåller:
sats 2 är sann om och endast om sats 2 är inte sann

Kontradiktionen medför att antagandet måste uppges och vi får:
Det är inte sant att sats 2 = "sats 2 är inte sann" ... QED

PS: Tänk om nån tidning ville lägga till en nolla eller två

[SigurdV]

Men helskotta säg vad sats 2 är. Går inte att fatta dina slutsatser annars.

He he!
Vi tar det väl en gång till då , i en annan ordning
för att visa att sats-namnet "sats 2" i sig är likgiltigt.

1) sats 1 är inte sann
2) sats 1 = "sats 1 är inte sann"
3) sats 1 är sann om och endast om "sats 1 är inte sann" är sann (ur 2)
4) sats 1 är sann om och endast om sats 1 är inte sann (ur 3)

När vi nu är framme vid motsägelsen
så ser vi att den uppkommer enbart som en följd ur sats 2...
Sats 1 ingår inte som led i härledningen av motsägelsen!

Alltså FÅR vi inte förneka sats 1 (vilket skulle utlösa paradoxen)
utan vi MÅSTE förneka sats 2 och vi erhåller då att:

5) det är inte sant att sats 1 = "sats 1 är inte sann"!

Det blotta faktum att det står en etta
framför vad som ser ut att vara
det första påståendet i härledningen
gör inte det "påståendet" självreferent!

OM sats 2 inte är sann har vi ingen aning om vilken sats det är som ÄR SATS 1 !!
Sats 1 KAN vara första satsen i bibeln, men EJ : "sats 1 är inte sann"
__________________________________________________________________

Grundantagandet är således att
det existerar ett x sådant att x = "x är inte sant"...

Men som synes går det lätt att motbevisa detta grundantagande!
Antag nämligen att:

1) x = "x är inte sann"
Då följer enligt Leibniz Lag att:

2) x är sann OMM "x är inte sann" är sann
Men då följer via förenkling att :

3) x är sann OMM x är inte sann
Och motsägelsen visar att antagandet är felaktigt!

Jag har inte återkallat min utfästelse!
Den som verkligen hittar ett fel i min slutledning får en tusing av mig
(Plus lite internationell berömmelse.)

Men räkna kallt med
att jag kommer att kämpa som ett lejon
för att visa att JAG har rätt!
Vem VILL förlora en tusenlapp? Inte jag i alla fall.

[SigurdV]

Så sats 2 är likgiltig? Märklig utgångspunkt.

Nja ... Riktigt så sa jag väl inte:

Vad saken gäller är att "sats 2" kan vara namn på vad som helst
som INTE är (eller är synonymt med) satsen "sats 2 är inte sann".

Det är en logiskt bevisbar begränsning!
Och den kan generaliseras!

Det är alltså likgiltigt vad x är, bara x inte försöker vara identiskt med: x är inte sann.
Därför att logiken enligt mitt bevis förbjuder att just det skulle vara fallet.

Du som deltagit i A Minoan Rhapsody kan kanske tycka det är intressant
att jag där senare kommer att påstå att Minoerna kände till mitt bevis ...
Men att kunskapen gick förlorad

Här måste man vara nogrann! Titta bara på följande:

1) sats 1 är ej bevisbar
2) sats 1 = "sats 1 är ej bevisbar"
3) sats 1 är bevisbar OMM "sats 1 är ej bevisbar" är bevisbar

Eftersom bevisbara satser är sanna så uppkommer en kontradiktion:
4) sats 1 är bevisbar OMM sats 1 är ej bevisbar

Och vad ska vi förneka? Knappast sats 1 ...eller hur?

[SigurdV]

Men helskotta säg vad sats 2 är.
Går inte att fatta dina slutsatser annars.

Låt oss se lite närmare på din invändning
Du frågar vilken sats som är sats 2 bland följande mängd numrerade satser:

1) "sats 2 är inte sann" är sann omm sats 2 är inte sann
2) sats 2 är inte sann
3) "sats 2 är inte sann" = sats 2
4) sats 2 är sann omm sats 2 är inte sann
5) sats 3 är inte sann
6) det är inte sant att sats 2 = "sats 2 är inte sann"

Ett enkelt svar hade varit svaret: satsen efter sats 1, men före sats 3?
Skulle du då ha frågat vilka satser som är sats 1 och sats 3?

Jag tror inte det ... du vet nog att det finns en konvention som säger att en siffra framför en sats skall betraktas som ett namn på den sats som följer efter siffran, och i följande lista här nedan finns det ingen sats efter siffran två och då finns väl ingen sats 2 i listan? Det finns bara en tom reserverad plats för den!?

1) första satsen i denna lista är sats 1
2)
3) tredje satsen i denna lista är sats 3
4) fjärde satsen i denna lista är sats 4
...
Listan kan göras oändligt lång:
n) n-te satsen i denna lista är sats n.

Tack vare att platsen för sats 2 är tom (!) så uppkommer fel i listan!
Satserna 3 och 4 är ju falska! Om man struntar i siffrorna och bara räknar satserna uppifrån och ner så ser man att den ANDRA SATSEN ÄR SATS 3 !

Märkligt va? Och den tredje satsen är sats 4... Både sats 3 och sats 4 är FALSKA!
Om (alltså) man håller fast vid konventionen att
siffran framför satsen i listan avgör vad satsen heter!

Det rör sig om kollision mellan konventioner:
a) konventionen för indexering
b) sats-schemat: n) n-te sarsen i denna lista är sats n.

Konvention b kräver att till varje index hör en sats!
Alla satser efter ett tomt index blir falska (om konventionen följs för dem).

När det gäller logik och semantik är det inte bara att "tuta och köra",
man måste tänka efter ganska ordentligt ibland för att göra det rätta.

Vi har nu kommit fram till att bara för att det finns en indexerad lista
så följer inte därav att ett givet index innehåller något. Man kunde ju kanske införa satsen:"den tomma satsen" (="") , för att lösa problemet men det tycker jag är en något desperat och onödig åtgärd.

Så vad är det med uttrycket "sats 2 är inte sann" som fått dig att fråga vilken sats som ÄR sats 2? Det BORDE väl vara det som kommer efter siffran "2" när den står längst till vänster på en rad i listan? För det är ju inte en TOM PLATS ... eller hur?
2) sats 2 är inte sann

Låt oss byta ut predikatet så vi får följande:
2) sats 2 både innehåller siffran två och har den till vänster om sig.

Skulle du då också undra vilken sats som ÄR sats 2??
För säkerhets skull berättar vi (med sats 3) vilken sats som är sats 2:
Men då måste vi också justera predikatet i sats tre
så att predikaten stämmer överens!
Vi förstår alltså att sats två och tre INTE är oberoende av varandra!
Om de ses som axiom i en teori så är de inte OBEROENDE AXIOM!

2) sats 2 både innehåller siffran två och har den till vänster om sig.
3) sats 2 = "sats 2 både innehåller siffran två och har den till vänster om sig."

Om vi nu kan tro på vad sats 3 säger så vet vi nu vad som står efter indexet "2" i listan... vi behöver inte ens se efter... (Om vi är tillräckligt godtrogna: Chefen har sagt att det inte finns någon fånge i cellen, så skrikandet, bultandet och bönerna om vatten kommer alltså från nån annan stans!)

OBS: Nu går jag tillbaka till den ursprungliga versionen av satserna.

Och sats 3 berättigar oss nu till att substituera! (Att släppa fången fri.)
4) "sats 2 innehåller siffran två" innehåller siffran två
Och vi kommer fram till EN ANALYTISK SATS!
Inne i sats fyra finns allt vi behöver för att avgöra dess sanningsvärde!

Bildligt talat utgörs varje subjekts-del (i våra satser) av en cell som innehåller en fånge,
och predikats-delen påstår något om den fånge som cellen innehåller.

När man sen formar en formell teori från den intuitiva tanken här ovanför så måste man fara mycket försiktigt fram; vad gör man till exempel med tomma celler ; man måste väl kunna säga (till fångvaktaren) att de är tomma? Eller är även tomheten något som kan släppas ut ur cellen?

Alla har vi väl undrat ibland om tiden kan krökas från en linje till en cirkel så att tidens "slut" blir identiskt med tidens "början" ... något som liknar detta går att utföra med satser: De kan faktiskt diskutera sig själva så att SATSEN SJÄLV ÄR DEN FÅNGNE I CELLEN!

Du håller inte med om
vad jag talar om för dig i detta citat !

Men som du kanske ser verkar denna FRIHET för satser
vara förknippad med ett visst ansvar? De logiska lagarna måste följas.
Men hur vet man om man bryter mot dem eller ej?

DET är det verkliga problemet bakom det ytliga problemet med paradoxer...
Nu antar jag att alla läsare av denna post börjat förstå min upptäckt?
Till sats 1 (här nedan) VILL vi lägga sats 2!
Men det FÅR VI INTE eftersom sats 2 är bevisbart falsk...

Detta har konsekvensen att vi inte vet vilken sats som är sats 1!
Och som alltså ur vår synpunkt inte är en fullständig sats!
Trots att den ser så fullständig ut...

1 denna sats är falsk
2 denna sats = "denna sats är falsk"

Så när man tänker efter, så träffar din fråga rätt ...
Du skulle i exemplet här (alldeles ovanför)
fråga vilken sats som är sats 1!
(Eftersom sats 2 är falsk!)

Och svaret är att sats 1 (förvånande nog) inte är en sats
utan den är bara en satsfunktion utan satisfierat subjekt.
Vi har ingen denotation för uttrycket "denna sats".

Att det är likgiltigt vilken sats subjektet i sats 1 syftar på
så länge vad som det syftas på INTE är sats 1 själv!

Jag borde nog ha uttryckt mig klarare (som i denna post)
redan när du först ställde frågan...
Är saken utredd nu?

[SigurdV]

Bildligt talat utgörs varje subjekts-del (i våra satser) av en cell som innehåller en fånge,
och predikats-delen påstår något om den fånge som cellen innehåller.

När man sen formar en formell teori från den intuitiva tanken här ovanför så måste man fara mycket försiktigt fram; vad gör man till exempel med tomma celler ; man måste väl kunna säga (till fångvaktaren) att de är tomma? Eller är även tomheten något som kan släppas ut ur cellen?

Cellens tomhet gäller människor ... så enda sättet att släppa ut denna tomhet vore att avlägsna alla människor i verkligheten utanför cellen. Inte helt lätt att genomföra i praktiken... Får de verkligen plats i cellen allihop?

Och vad håller vi på med egentligen?
Begår vi ett så kallat "kategorimisstag" ?
https://en.wikipedia.org/wiki/Category_mistake
Man ska nog i vår egendomliga vår
akta sig för att släppa filosoferna loss.
https://www.youtube.com/watch?v=2WKoEzxd9zQ

[SigurdV]

Jag kollade in den här länken, är det nån mer än jag som finner den intressant?
http://davidholmberg.se/skrivarkiv/wp-c ... cation.pdf

Jag printar ut en del av texten...

1. Three kinds of meaning in communication
1.1. What we got in communication?
1.11. (1) a sender, (2) a recipient and (3) a message.1 I.e. what we got here is (1) me who is writing
(the sender), (2) you who are reading (the recipient) and (3) a document with the title ”Meaning and
truth in communication” (the message).
1.2. Next thing I ask: what is the meaning of the message in communication? For example if
somebody states ”I want a banana”, what is the meaning of that message?
1.21. Simply one may answer, the meaning of the message is that he (the sender) wants a banana.
1.22. This is what could be called a 'literary meaning' of the message.
1.3. But now, the author of this text who just wrote ”I want a banana” (me that is), is it reasonable to
interpret it as if I wanted a banana?
1.31. Perhaps you reply: ”No, you just wrote 'I want a banana' to state an example for this
philosophical investigation, there's no reason to believe you actually do want a banana.”
1.32. A fair reply, I would say. But really, what can you as a reader know about my intention? Isn't it
possible that my intention could be something completely different, unknown to you?
1.33. On this point you have to agree. You can't know anything certain about my intentions. When
you said the message was given as an example for a philosophical investigation, that was just your
own interpretation.
1.34. One can imagine that the writer of this text could have other intentions; perhaps I'm just
working as a translator, translating this text from French into English and not intending anything in
particular by it except for making a proper translation.
1.4. Now we just carried out our first investigation. In this I wanted to make clear the three parts of
communication; the sender, the recipient and the message. Also I wanted to show examples on how
1 That is the concrete elements of communication. Abstract elements (or 'constitutive factors') of communication may
be added such as: context, channel and code (see model by Roman Jakobson).
one can consider different 'meanings' in communication. At first we mentioned 'literal meaning', a
meaning that's oriented towards the message (we may call it message-meaning), secondly we spoke
about intentions - a meaning that is oriented towards the sender (sender-meaning) and then
interpretations - a meaning that is oriented towards the recipient (recipient-meaning).2
1.41. What we've concluded now may be rearranged and turned into something else later on, but I
think this will bring a good basic notion for these investigations. Later on I will show that the
message-meaning can be more than just a literal meaning, the sender-meaning more than intentions,
and the recipient-meaning more than interpretations.
1.5. Summing up this session; we have (1) a message, a sender and a recipient, and (2) a messagemeaning,
a sender-meaning and a recipient-meaning.
***
2. The message-meaning as dependent on the context
2.1. In the previous session we spoke of three different meanings; one tied to the sender, one tied to
the recipient and one tied to the message. When we spoke of the message-meaning, we mentioned it
as a 'literal meaning'. However, we can imagine the message-meaning to be more than just a literal
meaning. Consider how the message 'I want a banana' can be used in different situations;
a) it can be constative, the stating of something, just to inform, read in a sense like "I want it to be
summer"
b) it can be performative, express a wish or desire, like the child says to her mother "mum, can I
have a banana?"3
c) it can refer to the fruit banana
d) it can refer to a candy with banana shape and banana flavour
e) it can be the lyrics of a song or a poem
f) it can be a sentence in a foreign language
(the list could be made much longer, only imagination puts limits).
2.3. When we have so many alternatives to choose from, what determines the actual meaning of the
message?
2.31. One answer could be that the actual meaning has to be according with the dictionary, and refer
to the fruit banana.
2.4. Would it then be the same, in another country, speaking another language, where all the people
understand the message 'I want a banana' as 'there is key under carpet'?
Translating from English to this foreign language you find:
I = there is want = key a = under banana = carpet
2.41. Here we are inclined to admit, that a word or a message can have different meanings in
different languages.
2.5. So then if the language currently spoken is English, then the actual meaning of the word
'banana' has to refer to a fruit?
2 The concept of 'meaning' is here to be understood in a wide sense.
3 Constative and performative are central concepts used by J.A. Austin. The constative utterances can be said to have
a truth-value (either true or false). The performative utterances on the other hand have no truth-value but instead
said to be either happy/felicious or unhappy/infelicious, depending on if their aim is succeded or not. The main work
of Austin is called How To Do Things With Words, which title refers to these performative acts.
2.6. At a jewellery store, looking at earrings in shapes of different fruits in miniature. There are
earrings looking like , cucumber and banana etc. The customer looks at these and says to the
salesperson: "I want the bananas".
What would be the expected reaction of salesperson here? Open the fridge that's behind her back
and get the two 'real' bananas that happen to lie there? Or unlock the two tiny pieces of metal
painted yellow that the customer is looking at?
2.61. You'd reply the latter. The word ”bananas” does here seem to refer to tiny pieces of metal.
How come? Because we are at a jewellery store, and here we are expected to talk about jewelleries;
because customer is looking at certain pieces of metal, and then we expect her to refer to what she's
looking at; because these jewelleries are painted yellow, similar colour to the fruit banana. The
bananas in the fridge was something the customer didn't see, and thus she is not expected to talk
about them.
2.62. Though we are speaking English here, the word 'banana' doesn't refer to a fruit. Here we are
inclined to say that the message-meaning cannot simply be determined only by knowing which
language is spoken (unless we widen the meaning of the word 'language'), it is the circumstances
around, the context, that determines the message-meaning.4
2.7. Let's now agree on this: It is the context that decides the message-meaning.
***
3. The message-meaning as independent of sender and recipient
3.1. In the jewellery store (see 2.6), the customer asked for "the bananas". We came to the
conclusion that the meaning of this message was that she wanted earrings with banana shape. How
could the message "I want the bananas" mean this? Why didn't it refer to the real bananas, that was
in the fridge?
3.11. One could say that the meaning of this message referred to earring-bananas because that was
what the sender intended.
3.2. A customer enters a flag-store, says to the salesperson ”I want an Austrian flag”. ”All right”,
says the salesperson, and shows an Austrian flag to the customer. ”No” that's not the flag I meant
replies the customer, ”this flag you show me is white and red, but the flag I want is blue with red
stars and a cross in the upper left corner”. ”Ah, you mean this”, replies salesperson, and shows an
Australian flag. ”Yes, exactly, that's what I meant” says the customer.
Was it the customer (sender) that was mistaken about the name of Australia, or was it the
salesperson (recipient) that misunderstood the message?
3.21. Of course it wasn't the salesperson who misunderstood the message, the customer asked for an
"Austrian" flag and salesperson showed her an Austrian flag. The customer though seemed to be
mistaken since she asked for an Austrian flag but really wanted an Australian flag.
3.22. By this we draw the conclusion that the senders intention does not decide the meaning of a
message.5
3.3. Can we then say that it is the recipient who get's to decide the meaning of a message?
4 One may argue that the message refers to earrings because that's what the sender intends, and thus making it more of
a sender-meaning than message-meaning. A reply to that could be what's stated in 1.41. However this is a situation
where I wouldn't want to apply this kind of 'extreme sceptisism'. I will develop further answer in session 3.
5 Of course we could insist, say it's indeed the sender that decides the meaning of a message. But it wouldn't be in line
with what people in general think. I'm interested in 'ordinary sense opinion'.
Imagine this similar situation: A customer asks for an ”Austrian flag”, and the salesperson picks up
a Polish flag, thinking this got to be an Austrian flag, and shows it to customer.
3.31. In this situation, the sender thinks of an Australian flag and the recipient thinks of a Polish
flag, but both were wrong, the real meaning of the message ”Austrian flag” referred to an Austrian
flag.
3.32. This shows that it's neither sender, nor recipient that decides the meaning of a message.
***
4. Message-meaning as a meaning according to a third part judge
4.1. What is it then that decides the message-meaning?
4.11. In part two I showed how complex the message-meaning can be. You simply cannot just refer
to a dictionary, or something like that. In order to understand a message, you need to understand the
context. But then, what is this context? How can a context decide something? A context doesn't
have any consciousness, “context” is just an abstract term.
4.12. I'm inclined to say that the message-meaning needs some kind of human interpretation, and in
session 3 I showed why not sender's intention nor the recipients interpretation can be accepted for
deciding the message-meaning, thus I'm inclined to say we need to take a third part into
consideration, leading us to the conclusion:
4.2. The message-meaning is it's meaning according to a third part judge.

Jag stoppar här därför att jag tycker David växlar in på fel spår!
Hans "literal meaning" kallar jag mening och hans "message meaning" kallar jag innebörd.
Jag är med så långt ...