Är det som anses legitimt därmed legitimt?

[mullback]

Lag Moral Religion Vetenskap och allt inom dess ramar har sina regler och normer dock i viss förändring och anpassning.

Glöms inte detta av rätt ofta om man betraktar allt från ett känslomässigt medvetet utanförskapsperspektiv?
Jag vill i alla fall tro det, det känns som en ventil att tänka så. Ty allt kan ju enligt vad som förträffligt skildrats och sagts av många liknas med en fars eller teater varpå deltagarnas allvar är högst olika.

Voltaire: "God is a comedian playing to an audience to afraid to laugh!" etc

Vad är exempelvis begrepp såsom Mens rea för slags tillstånd om man begränsar tanken till att allting kretsar till något av ovanstående ramverk?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mens_rea

Kanske bör förtydliga genom att säga oavsett liksom definitionen av mens rea beträffar huruvida någons uppsåt är s.k. giltigt eller alltså hos vederbörande önskvärt eller ej.
Hur applicerbart är det om sådant som begär etc som finns inom ramverken ej längre finns?
Försvinner begreppet liksom liksom så mycket annat då det ej tycks kunna vila kring någon av komponenterna som ingår i lag moral religion och vetenskap?

[klorofyll]

Jag tror att man tappar behärskningen utan ramverket, man känner bara ilska och man tänker inte... Sedan, när man väl tappat behärskningen, så skyller man de egna obehärskade handlingarna på den man från början anklagat. Religionen går väl ut på att man ska tro, att om man gör rätt så blir det bra, om man slutar tro så är inte religionen mycket till hjälp.