Hur skulle jorden se ut om människan försvann imorgon?

[Rotkiv]

Såg en film med Will Smith...

Hur skulle jorden se ut/utvecklas om samtliga människor försvann imorgon och allt var kvar precis som de lämnade det?

[Anders]

Trist svar här, men det finns en utmärkt animerad film med vetenskapligt underlag. Kortsiktigt dåligt, men på något hundratusental år skulle det mesta vara borta.

[Esther]

Såg en film med Will Smith...

Hur skulle jorden se ut/utvecklas om samtliga människor försvann imorgon och allt var kvar precis som de lämnade det?

meningslös... den skulle vara utan mening.

[Pilatus]

Såg en film med Will Smith...

Hur skulle jorden se ut/utvecklas om samtliga människor försvann imorgon och allt var kvar precis som de lämnade det?

meningslös... den skulle vara utan mening.

Ett absurt svar, brist på mening är något upplevt. Kanske skulle jorden blomma upp, en enorm area som människan intagit (för sig) skulle frigöras, växter och djur skulle kunna utvecklas litet mera fritt. Jag tror inte djuren skulle klaga över människornas försvinnande. Mening är något upplevt, där skulle inte finnas någon som kunde uttala sig om att planetens eventuella mening och ändamål, som ju ändå bara finns för dess invånare. Messias skulle väl bli litet överraskad om han kom på idén att återvända vid något tillfälle, men antagligen inte särskilt besviken. "Lika så gott" skulle han tänka och dra vidare ...

[Esther]

Såg en film med Will Smith...

Hur skulle jorden se ut/utvecklas om samtliga människor försvann imorgon och allt var kvar precis som de lämnade det?

meningslös... den skulle vara utan mening.

Ett absurt svar, brist på mening är något upplevt. Kanske skulle jorden blomma upp, en enorm area som människan intagit (för sig) skulle frigöras, växter och djur skulle kunna utvecklas litet mera fritt. Jag tror inte djuren skulle klaga över människornas försvinnande. Mening är något upplevt, där skulle inte finnas någon som kunde uttala sig om att planetens eventuella mening och ändamål, som ju ändå bara finns för dess invånare. Messias skulle väl bli litet överraskad om han kom på idén att återvända vid något tillfälle, men antagligen inte särskilt besviken. "Lika så gott" skulle han tänka och dra vidare ...

Åja nu tog du allt i från tårna.
Bara människor ger mening och söker mening med varat och existensen - inte djur.

Så....
Läs filosofi .... Så förhoppningsvis kan du förstå mitt svar.....


Läs mer
Följande moderna introduktionsböcker kan rekommenderas: Anthony O'Hear, What Philosophy Is, Penguin, 1985; och Thomas Nagel, What does it all mean?, Oxford University Press, 1987 (finns även översatt till svenska: Vad är meningen med alltihop?). Den senare är enklare och mer lättläst än den förra, men bägge har en rätt heltäckande karaktär såtillvida att praktisk och teoretisk filosofi uppmärksammas i ungefär lika grad. Den som vill ha en översikt över olika filosofiska riktningar under 1900-talet kan med fördel läsa Vår tids filosofi, red Paul Lübcke, Forum 1987.

[Algotezza]

Såg en film med Will Smith...

Hur skulle jorden se ut/utvecklas om samtliga människor försvann imorgon och allt var kvar precis som de lämnade det?

Tillbaka till en tidigare "skapelsedag"...

[Pilatus]

Ett absurt svar, brist på mening är något upplevt. Kanske skulle jorden blomma upp, en enorm area som människan intagit (för sig) skulle frigöras, växter och djur skulle kunna utvecklas litet mera fritt. Jag tror inte djuren skulle klaga över människornas försvinnande. Mening är något upplevt, där skulle inte finnas någon som kunde uttala sig om att planetens eventuella mening och ändamål, som ju ändå bara finns för dess invånare. Messias skulle väl bli litet överraskad om han kom på idén att återvända vid något tillfälle, men antagligen inte särskilt besviken. "Lika så gott" skulle han tänka och dra vidare ...

Åja nu tog du allt i från tårna.

Är det ett antropocentriskt svar? Människan som alltings centrum. Och att djuren inte kan uppfatta sin tillvaro som mer eller mindre meningsfull?

[Esther]

Ett absurt svar, brist på mening är något upplevt. Kanske skulle jorden blomma upp, en enorm area som människan intagit (för sig) skulle frigöras, växter och djur skulle kunna utvecklas litet mera fritt. Jag tror inte djuren skulle klaga över människornas försvinnande. Mening är något upplevt, där skulle inte finnas någon som kunde uttala sig om att planetens eventuella mening och ändamål, som ju ändå bara finns för dess invånare. Messias skulle väl bli litet överraskad om han kom på idén att återvända vid något tillfälle, men antagligen inte särskilt besviken. "Lika så gott" skulle han tänka och dra vidare ...

Åja nu tog du allt i från tårna.

Är det ett antropocentriskt svar? Människan som alltings centrum. Och att djuren inte kan uppfatta sin tillvaro som mer eller mindre meningsfull?

Nej självklart inte. Saken är just den jag sa. Det är BARA människan som ser verkligheten som meningsfull eller i termer av mening.
Det andra ÄR bara... det liksom bara existerar utan mening.
Det har ingen mening eller mål - det har bara människor.

Därav mitt korta kärnfulla svar.

Lämnar vid närmare eftertanke lite Wiki till dig:
Mening är inom filosofi och logik ett begrepp med flera olika närliggande användningsområden. Ur en aspekt är meningsbegreppet nära förknippat med språkliga uttrycks betydelse, innebörd eller referens. Det filosofiska disciplin som undersöker vad betydelsen hos ett språkligt uttryck är kallas meningsteori. Kognitiv mening är en egenskap hos uttryck som har ett sanningsvärde, jämfört med expressiv mening som uttrycker känslor och attityder. En central fråga för studier inom filosofisk logik är hur uttrycken i språket förhåller sig till det som uttrycken är tänkta att säga någonting om.

I samband med vissa språkliga uttryck, och särskilt handlingar eller t.ex. delar av teknisk konstruktion är meningen nära förbundet med begreppet avsikt. Meningen med att en person utför en handling är beroende av vilken avsikt personen har. Meningen med en viss mekanisk detalj i en motor har att göra med motorns avsedda funktion

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mening_(betydelse)

[Anders]

Den från Esther förstod jag direkt och det är ett ställningstagande man kan ta. För mej är det väl dagsform på det. Ibland känns hela skiten meningslös, ibland känns man kastad i naturen, som en del av naturen och ibland är själen universums mening. Beroende på hur det är runtikring med jobb och sömn mest. Men jag vet att du Esther inte tycker det senare är ett ställningstagande utan ett facit. Frågan är - och märk väl nu att det är jag som för in det perspektivet - var hittar du Gud i det sammanhanget?

[Pilatus]

Är det ett antropocentriskt svar? Människan som alltings centrum. Och att djuren inte kan uppfatta sin tillvaro som mer eller mindre meningsfull?

Det är BARA människan som ser verkligheten som meningsfull eller i termer av mening.
Det andra ÄR bara... det liksom bara existerar utan mening.

Jag tror du överdriver semantikens roll då vi försöker göra begripligt vad vi avser med mening. Jag inkluderar känslan av välbefinnande, att vara tillhörig ett sammanhang, att det är ordnat och tryggt. Sådant uppfattar i alla fall jag som meningsbärande element i tillvaron. Om det är en vidare tolkning av vad som har mening vet jag inte, men jag vill gärna se det så.

Förmågan att förklara mening via språket är naturligtvis annorlunda än att på annat sätt (expressivt) visa hur vi uppfattar vår tillvaro. Konst, musik och dans t ex är för mig meningsbärande.

[Esther]

Den från Esther förstod jag direkt och det är ett ställningstagande man kan ta. För mej är det väl dagsform på det. Ibland känns hela skiten meningslös, ibland känns man kastad i naturen, som en del av naturen och ibland är själen universums mening. Beroende på hur det är runtikring med jobb och sömn mest. Men jag vet att du Esther inte tycker det senare är ett ställningstagande utan ett facit. Frågan är - och märk väl nu att det är jag som för in det perspektivet - var hittar du Gud i det sammanhanget?

jaha då landade vi där igen... alla vägar leder till.... Gud?
Tydligen då.

Det är ju intressant men vi är det enda levande väsen som har språk som vi skriver - en föreställningsförmåga med vilken vi abstraherar och använder symboler för att konkretisera och utveckla det vi har kring oss.
Djuren kan efter långa idoga försök förmås härma något som påminner om det vi gör när vi skapar konst och sådant (tänk grottmålningar) men de har detta inte medfött eller i sin natur - och lär inte sina ankommer det samt skapar detta spontant (hur mycket djurivrare än försöker påstå att så är fallet) - och detta VET vi på grund av att djuren enligt den där evolutionsideen som kommer från den grekiska filosofin försöker säga att djuren funnits längre än vi människor - men de har fortfarande inte utvecklat det vi har sedan början av vårt varande här som Sapiens Sapiens.


Gud?
Ja du Anders. Han är konstant - oföränderligt ett med sina handlingar, totalt rättfärdig och God och helt Sig Själv.
Det som vi kan bli genom, i och med Honom ...
Det är inte så himla svårt att förstå - vi kan sluta vara allt det onda vi är: orättfärdiga, egocentriska, kärlekslösa, orättvisa, onda, mördare och tjuvar och blir allt det som Han är -det är så.
Det vet vi att människor kan ... så... du har valet - förbli det vi är av naturen eller bli det som Gud är av naturen genom Honom.
Jag föredrar det sista.

[Esther]

Är det ett antropocentriskt svar? Människan som alltings centrum. Och att djuren inte kan uppfatta sin tillvaro som mer eller mindre meningsfull?

Det är BARA människan som ser verkligheten som meningsfull eller i termer av mening.
Det andra ÄR bara... det liksom bara existerar utan mening.

Jag tror du överdriver semantikens roll då vi försöker göra begripligt vad vi avser med mening. Jag inkluderar känslan av välbefinnande, att vara tillhörig ett sammanhang, att det är ordnat och tryggt. Sådant uppfattar i alla fall jag som meningsbärande element i tillvaron. Om det är en vidare tolkning av vad som har mening vet jag inte, men jag vill gärna se det så.

Förmågan att förklara mening via språket är naturligtvis annorlunda än att på annat sätt (expressivt) visa hur vi uppfattar vår tillvaro. Konst, musik och dans t ex är för mig meningsbärande.

Dina känslor går inte att extrapolera på djuren för de känner inte som du. Du känner det du känner för att du är människa.

[Pilatus]

Jag tror du överdriver semantikens roll då vi försöker göra begripligt vad vi avser med mening. Jag inkluderar känslan av välbefinnande, att vara tillhörig ett sammanhang, att det är ordnat och tryggt. Sådant uppfattar i alla fall jag som meningsbärande element i tillvaron. Om det är en vidare tolkning av vad som har mening vet jag inte, men jag vill gärna se det så.

Förmågan att förklara mening via språket är naturligtvis annorlunda än att på annat sätt (expressivt) visa hur vi uppfattar vår tillvaro. Konst, musik och dans t ex är för mig meningsbärande.

Dina känslor går inte att extrapolera på djuren för de känner inte som du.

Så djuren kan inte känna glädje, saknad, tillit, samhörighet - mening? Du vet inte mycket du!

[Esther]

Jag tror du överdriver semantikens roll då vi försöker göra begripligt vad vi avser med mening. Jag inkluderar känslan av välbefinnande, att vara tillhörig ett sammanhang, att det är ordnat och tryggt. Sådant uppfattar i alla fall jag som meningsbärande element i tillvaron. Om det är en vidare tolkning av vad som har mening vet jag inte, men jag vill gärna se det så.

Förmågan att förklara mening via språket är naturligtvis annorlunda än att på annat sätt (expressivt) visa hur vi uppfattar vår tillvaro. Konst, musik och dans t ex är för mig meningsbärande.

Dina känslor går inte att extrapolera på djuren för de känner inte som du.

Så djuren kan inte känna glädje, saknad, tillit, samhörighet - mening? Du vet inte mycket du!

Det vi tolkar och kallar som sådant - är det samma sak som vi känner?
Milde tid Pilatus - skriv genast böcker inom metafysik för du har svaren alla letar efter --- vi vet inte ens hur en annan människa ser den blåa färgen när vi ser den - för vi kan inte avgöra om vi ser den på exakt samma sätt --- men DU VET att djuren känner som du?
Vad känner ett barn när det styckas av sin mor då?
Kan du känna detta?

Nej visst - då vill du inte prata om det.... just i dessa fall inte.
Nu minns jag...

[Pilatus]

Så djuren kan inte känna glädje, saknad, tillit, samhörighet - mening? Du vet inte mycket du!

Det vi tolkar och kallar som sådant - är det samma sak som vi känner?

Inte alltid, men vår hund uttrycker både glädje och iver om jag går till klädhyllan och tar hennes koppel. Eller om jag skär en skiva ost för att lägga på en smörgås så sätter hon sig vid mina fötter och tittar med förväntan på mig. Hon älskar ost. Förstår du inte sådant, Esther? Det finns en mycket stor mängd böcker om samspelet mellan människa och djur av olika slag. Till och med i Bibeln som jag antar du läst.

vi vet inte ens hur en annan människa ser den blåa färgen när vi ser den ...

Jag är inte helt säker på att du har rätt där, Esther. Vi vet vad blå färg är, och vi vet hur ögats retina tar emot fotoner av den blå våglängden (400 nanometer). Hur hjärnan processar dessa data kan inte vara väsensskilt mellan individer. Färgseendet har varit viktigt för evolutionen och det finns test för hur vi kan separera en färg från en annan, även då mycket färgbrus läggs invid vad vi förväntas kunna se och identifiera. Så jag tror dig inte riktigt i ditt kategoriska svar.