Kakelugnen

[Bambi]

Kan inte så mycket om filosofi men lyssnade till en disskution för ett tag sedan. Den handlade om hur man kan se på kakelugnen, om den befinner sej i hörnet eller i betraktaren. Det var tydligen någon känd filosof ifrån Uppsala som hade tagit upp det här exemplet. Kan någon reda ut begreppen och förklara vad det var man egentligen disskuterade? (så kanske man har en chans att följa med i disskutionen nästa gång)

[Patrizia]

Här har du den. Den finns någonstans i forumet men minns inte var. Varning för gott skratt!!!

Professorn i filosofi höll tentamen med den unge kandidaten. Efter någon timme undrade professorn om kandidaten kunde beskriva kakelugnen därborta i hörnet (det var på den tiden nämligen). Vad tyckte han i övrigt om föremålet? Kandidaten beskrev den med gester,ord och tonfall. Han gav liv åt sina intryck med hjälp av symbolernas kraft efter konstens alla regler. Jo, han tyckte att den var vacker, skön, ja stilfull med sina ornament i rött och guld. Det är en riktig klenod, utbrast kandidaten (som nu rent av började hoppas att han skulle klara Professorns tentamen).

- Och var någonstans befinner sig kakelugnen som kandidaten just har beskrivit för mig? Undrade professorn med blicken vänd mot just den kakelugn som kandidaten beskrivit.

Kandidaten bet ihop och visste inte vad han skulle svara. Kakelugnen stod ju där borta, synlig för vilket öga som helst.

- Den där kakelugnen som kandidaten beskrivit för mig, var befinner den sig, utanför eller innanför kandidaten? Frågade professorn.

Kandidaten funderade. Han anade ugglor i mossen men sa till slut utan darr på rösten.

- Den befinner sig innanför mig, herr Professor. Här inne!, sade kandidaten och pekade mot skallen.

Professorn såg nöjd ut. Han konstaterade:

- Den kakelugn som kandidaten nyss beskrev för mig är er egen. Den får ni gärna behålla! Den säger mer om kandidaten själv - just nu är er önskan att vilja göra ett gott intryck på mig - än den kakelugn som står där borta i hörnet.

Professorn släppte blicken från kakelugnen och tittade allvarligt på kandidaten:

- Och hur många kakelugnar har vi att göra med?

Kandidaten förundrades över frågan. Han kunde ju bara se en enda ... Så var det förstås den där han hade inne i huvudet. Det var två. Plöstligt sken kandidaten upp och han räknade tyst för sig själv. Alltså: en där borta i hörnet, en inne i honom själv, en som han därefter berättade om med ord, gester och ljud, en som professorn gjorde sig en föreställning om på gurndval av den som kandidaten gett ord och ljud åt och slutligen en kakelugn som professorn alldeles själv skapade sig där han satt i sin fåtölj och tittade bort mot kakelugnen. Han svarade:

- Fem kakelugnar

Professorn log nöjt. Kandidaten lämnade professorn förmodligen ganska övertygad om att verkligheten finns och att han är en del av den. Men han var nog också rätt övertygad om att den verklighet som vi berättar om alltid finns inom oss själva, att vi som återgivare, aldrig kan spegla förhållanden utan alltid återger tolkningar utifrån vår egen situation, vår egen kunskap och vår egen världsuppfattning.

[Tractatus]

Professorn vill nog säga att,

Din perceptionsförmåga låter dej förnimma att det är en kakelugn på papperet genom att associera den med en fysisk kakelugn som du någon gång träffat på i verkligheten. Alltså- det är en bild av kakelugn överförd på papparet i tvådimensionell form.

Någon som aldrig sett en kakelugn hade kanske associerat bilden med en brödrost eller ett en låda- eller varför inte, om fantasin tillåter, en postbox. Det är således alltid subjektivt hur du uppfattar ett objekt.

Att professorn och kandidaten talar om fem kalelugnar är för att tydliggöra att alla uppfattar kakelugnen på olika sätt, ut sitt eget perspektiv-via sin egen perception- således finns det fem imaginära ugnar.

[Bambi]

Tack för hjälpen. Nu förstår jag vad disskutionen handlade om.

[A friend of ours]

Inte ifrån Uppsala, ifrån Piteå gott folk. Vi har stackarns byst på vårt torg!