Nuet

[Algotezza]

Man ska leva i nuet. Bara här och nu finns. Nuet är evigt.

Så kan det låta i olika varianter av t.ex. buddhism och nyandlighet. Är nuet något vi konstruerar utifrån sinnesrapporterna eller finns nuet i någon mening - utanför våra perceptioner?

[Smisk]

Man ska leva i nuet. Bara här och nu finns. Nuet är evigt.

Så kan det låta i olika varianter av t.ex. buddhism och nyandlighet. Är nuet något vi konstruerar utifrån sinnesrapporterna eller finns nuet i någon mening - utanför våra perceptioner?

All erfarenhet och kunskap är sammansatt tillsammans av komponenter som är av olika natur. Saker av inre natur (tankar, känslor, medvetenhet, tidserfarenhet) relaterar till saker av yttre natur (fysiska strukturer) på ett sammansatt sätt.

Buddhismen menar att existensens natur är sunyata (tom på "egen inneboende existens).
Precis som en våg i havet är "ett med vattnets natur" så är vår erfarenhet "ett med existensens natur".
Erfarenheten är en egenskap hos existensen som inte tillhör något annat än dess natur. Det är inget vi "kan vara" eller "äga".
Det är ett beteende hos existensen, något existensen gör, inte något som innehar ett "separat jag".

Därför är Buddhismens väg en av att vakna upp till insikten att tänkandet som tänker "jag är" eller "jag äger" är konsekvenser av en missuppfattning/okunskap. Vägen är en från okunskap till direkt erfarenhet av existensens natur (som är samma sak som den andliga naturen och vägen, ett med den).


Med detta som bakgrund så är det man syftar på med nuet en erfaren egenskap/kvalité hos en erfarenhet som saknar den missuppfattningen.

Det är så för att "jag som föremål för tid" är en del av den.

Erfarenheten som reflekterar existensens natur är så att säga "bortom tid", "tidlös", då det är missuppfattningen av existensens natur som fyller i förflutet (minnen) nuet (som händelse i tid) och framtid (förväntningar) som om dessa säger något om verkligheten. Istället säger de saker om RELATIONEN erfarenheten har och vad vårat inre GÖR mellan det inre och yttre.

Enligt Buddhismen är våra liv inte något personligt utan en andlig händelse universum har.

Den finns endast i nuet.

[Algotezza]

All erfarenhet och kunskap är sammansatt tillsammans av komponenter som är av olika natur. Saker av inre natur (tankar, känslor, medvetenhet, tidserfarenhet) relaterar till saker av yttre natur (fysiska strukturer) på ett sammansatt sätt.

I vår inre natur ingår väl även upplevelsen av omvärlden (de s.k. fysiska strukuterna) - och vi har såvitt jag kan förstå bara tillgång till eller vet något om omvärlden via upplevelsen av den... eller? Var går då gränsen mellan inre och yttre - om den alls finns...

Buddhismen menar att existensens natur är sunyata (tom på "egen inneboende existens).
Precis som en våg i havet är "ett med vattnets natur" så är vår erfarenhet "ett med existensens natur".
Erfarenheten är en egenskap hos existensen som inte tillhör något annat än dess natur. Det är inget vi "kan vara" eller "äga".
Det är ett beteende hos existensen, något existensen gör, inte något som innehar ett "separat jag".

Menar du inte tom på eget innehåll? Det blir väl en aning knepigt om existensens natur är att den saknar existens, vilket väl är innebörden i uttrycket "tom på egen inneboende existens".

Du menar att vi upplever existensen som den är? Existens = erfarenhet? Esse est percipi - Berkeleys gamla slogan.

"Beteende hos existensen" låter märkligt som om den agerade, var en aktör. Handlar det inte om egenskaper hos existensen snarare än dess tänkta beteende?

Det låter nästan som en panteistisk Gudssyn det du beskriver, där varat är Gud och där varat = erfarenhet (av varat?).

Jaget/ egot som något beständigt ses alltså som en konstruktion. Existensen är det inte. Djupjaget kan ju vara identiskt med existensen, t.ex. Kants begrepp "det transcendentala jaget".

Därför är Buddhismens väg en av att vakna upp till insikten att tänkandet som tänker "jag är" eller "jag äger" är konsekvenser av en missuppfattning/okunskap. Vägen är en från okunskap till direkt erfarenhet av existensens natur (som är samma sak som den andliga naturen och vägen, ett med den).

Vad menar du med direkt erfarenhet? Inte upplevande via sinnena då, inte ens via intuition eller klarsyn? Ska man inte inse att det ingenting finns att uppleva eller erfara? Bara vara.

Med detta som bakgrund så är det man syftar på med nuet en erfaren egenskap/kvalité hos en erfarenhet som saknar den missuppfattningen.

Det är så för att "jag som föremål för tid" är en del av den.

Nuet är alltså en erfaren egenskap hos en erfaremhet? Vad betyder det? Att alla våra erfarenheter har dimensionen "nuet" i sig?

Vad betyder "jag som föremål för tid"?

Erfarenheten som reflekterar existensens natur är så att säga "bortom tid", "tidlös", då det är missuppfattningen av existensens natur som fyller i förflutet (minnen) nuet (som händelse i tid) och framtid (förväntningar) som om dessa säger något om verkligheten. Istället säger de saker om RELATIONEN erfarenheten har och vad vårat inre GÖR mellan det inre och yttre.

Enligt Buddhismen är våra liv inte något personligt utan en andlig händelse universum har.

Ja, vi minns i nuet, upplever i nuet och har förväntningar i nuet. Ändå finns det onekligen fossil - även om de finns idag meddelar de oss nu något om ett slags förflutenhet.

"En andlig händelse universum har"? En andlig händelse som kännetecknar universum och som ingår i dess egenskaper eller en andlig upplevelse universum har?

I och för sig behöver det inte finns något personligt i det vi är men i vars och ens perspektiv på tillvaron. Det ser jag som individuellt.

[Smisk]

I vår inre natur ingår väl även upplevelsen av omvärlden (de s.k. fysiska strukuterna) - och vi har såvitt jag kan förstå bara tillgång till eller vet något om omvärlden via upplevelsen av den... eller? Var går då gränsen mellan inre och yttre - om den alls finns...

Ja, när jag säger erfarenheten syftar jag på ett fenomen som då alltså är ett med relationen mellan inre/yttre. Det är endast så vi vet något om något av dem.

Gränsen mellan dem finns om inte annat som erfarenheter för oss. Jag tänker mig att det är två riktningar vi erfar i. Introspektion är den inre och empirism är den yttre. Vi kan vända oss inåt eller utåt. Det som händer är att uppmärksamheten fungerar som en resurs som styr intrycken och sorteringen av dem och vi kan fördela den till inre eller yttre fenomen.

Detta sker alltid i nuet, det är själva strömmen av intryck som är ett med sorteringen av dem i vår erfarenhet. Minnen, intrycken och föreställningarna är en ström som sammanställs i en kombination av inre/yttre fenomen.

Det är ett gränssnitt, medvetandet är "användaren" när vi är i vaket tillstånd.

Menar du inte tom på eget innehåll? Det blir väl en aning knepigt om existensens natur är att den saknar existens, vilket väl är innebörden i uttrycket "tom på egen inneboende existens".

Tom på separat egen existens syftar jag på.

In Mahāyāna Buddhism, śūnyatā refers to the tenet that "all things are empty of intrinsic existence and nature (svabhava)",[5][6]

https://en.wikipedia.org/wiki/%C5%9A%C5%ABnyat%C4%81

Tom på "egenvarande".

https://en.wikipedia.org/wiki/Svabhava

I positiva termer säger man ofta "oneness", alltså att existensen har egenskapen "anatta", saker kan inte endast vara något helt eget utan alltid en del av existensen.

Därav analogin med vågen och havet eller drömmen och drömmaren. Erfarenheten är drömmen och existensen är drömmaren och vår natur osv.

Nuet är drömmaren, tiden är ett med drömmen, det är drömmens struktur. Det är diabildernas ordning som de ordnas av psyket.

Du menar att vi upplever existensen som den är? Existens = erfarenhet? Esse est percipi - Berkeleys gamla slogan.

"Beteende hos existensen" låter märkligt som om den agerade, var en aktör. Handlar det inte om egenskaper hos existensen snarare än dess tänkta beteende?

Det låter nästan som en panteistisk Gudssyn det du beskriver, där varat är Gud och där varat = erfarenhet (av varat?).

Jaget/ egot som något beständigt ses alltså som en konstruktion. Existensen är det inte. Djupjaget kan ju vara identiskt med existensen, t.ex. Kants begrepp "det transcendentala jaget".

Vi upplever existensen som den struktureras av gränssnittet medvetandet har mellan inre/yttre fenomen 100% tillsammans.
Bägge fält är riktningar fenomen har och vi kan inte kliva ur detta. Erfarenhet är ett amalgam som sammanställs av två sidor existensen har tillgängliga samtidigt.

Jag ser det som en panenteismen uppfattning från Vedantas sida och Buddhismen fokuserar på vägen istället för metafysiken i det avseendet. Existensen/Brahman är mer än det fysiska och mentala och genomsyrar dem. Det fysiska/mentala är likt en fiktion (maya) och finns inte som något annat än som "ett med existensen". (Brahman).

Söker man på det får man inte panenteism men det är hårklyveri. Existensen är ju en relation mellan det omanifesterade till det manifesterade (causal, subtle, gross) från rena möjligheter till fysiska.

https://guruvaakya.wordpress.com/2020/0 ... nd-causal/

Ordet panteism syftar ju på att allt är andlighet så det stämmer så sätt men det säger inget om den ontologiska statusen på varken "allt" eller "ande". "Spirit trancends and indludes all" som Ken wilber uttryckt det. Spirit = allt men överskridet allt, alltså är mer än naturen.

Vad menar du med direkt erfarenhet? Inte upplevande via sinnena då, inte ens via intuition eller klarsyn? Ska man inte inse att det ingenting finns att uppleva eller erfara? Bara vara.

[/quote]

Intuition och klarsyn är vad man syftar på.

Det viktiga är insikten att motsatsen inte är korrekt. Det viktiga är inte att vakna upp från drömmen utan att inse drömmens natur, alltså misstaget att ta den för att vara verklig. Begreppen Moksha och Satori mm syftar på klarsynhet, uppvaknande, insikt osv.

Insikten att man INTE vet vad existensen är, är nödvändig, då uppfattningen man annars har är slöjan som döljer klarsynen.

Detta kan vi tala om i oändlighet, jag vet inte om något går fram.

Jag har inget investerat i att övertyga och som jag ser det är allt mest intressant, filosofiskt och spirituellt meningsfullt, varken mer eller mindre.

Nuet är alltså en erfaren egenskap hos en erfaremhet? Vad betyder det? Att alla våra erfarenheter har dimensionen "nuet" i sig?

Vad betyder "jag som föremål för tid"?

[/quote]

Ja det kan man säga.

Jaget, tiden, erfarenheten (som separat sak) är alla vad medvetandet GÖR och inget "någonting är".

Fiktion.

Det är lika verkligt som att Frodo tog ringen till mount doom.
Det tog ingen tid alls för frodo att göra så då tiden är lika mycket fiktion som Frodo.

Ja, vi minns i nuet, upplever i nuet och har förväntningar i nuet. Ändå finns det onekligen fossil - även om de finns idag meddelar de oss nu något om ett slags förflutenhet.

"En andlig händelse universum har"? En andlig händelse som kännetecknar universum och som ingår i dess egenskaper eller en andlig upplevelse universum har?

I och för sig behöver det inte finns något personligt i det vi är men i vars och ens perspektiv på tillvaron. Det ser jag som individuellt.

[/quote]

Fosiler är i nuet.

En andlig upplevelse universum ÄR

Jag är den inte, den sker inte i någon "tid utanför den", det är ett uppfattat flöde/beteende universum händer genom.


Uppfattningen att mitt liv är en personlig sak är alltså då en missuppfattning, det är en universell.


Frodo är en instans av fiktion som kan uppfattas för att han föreställs som en del inom den.
Sättet föreställningarna sammanställs är 100% fiktion.

[Smisk]

“Past and future are in the mind only — I am now.”
— Sri Nisargadatta Maharaj

[Algotezza]

“Past and future are in the mind only — I am now.”
— Sri Nisargadatta Maharaj

OR
Now/the present is in the mind too, one of its inventions.

[Smisk]

“Past and future are in the mind only — I am now.”
— Sri Nisargadatta Maharaj

OR
Now/the present is in the mind too, one of its inventions.

Eckhart Tolle som bygger sin grej på nuet är bra på att tala om dessa saker.
Internet är proppat med hans tankar om detta.

Hans grej är att nuet är medvetandets närvaros kontakt med verkligheten så nära vi kan komma den.
Tiden är alltså 100% psykologisk och så även nuet. Skillnaden är att tiden är tänkt men nuet är direkt upplevt och endast upplevt så.

Precis som Zen.

[Algotezza]

“Past and future are in the mind only — I am now.”
— Sri Nisargadatta Maharaj

OR
Now/the present is in the mind too, one of its inventions.

Eckhart Tolle som bygger sin grej på nuet är bra på att tala om dessa saker.
Internet är proppat med hans tankar om detta.

Hans grej är att nuet är medvetandets närvaros kontakt med verkligheten så nära vi kan komma den.
Tiden är alltså 100% psykologisk och så även nuet. Skillnaden är att tiden är tänkt men nuet är direkt upplevt och endast upplevt så.

Precis som Zen.

Jag följer Tolle på Facebook.

Hade vi upplevt något alls utan att ha minnesbilder - dvs. tidigare erfarenheter att jämföra med och ha som referensram till det vi uppever här och nu?

Vad betyder det att nuet är direktupplevt och bara upplevt så?

[Smisk]

Jag följer Tolle på Facebook.

Hade vi upplevt något alls utan att ha minnesbilder - dvs. tidigare erfarenheter att jämföra med och ha som referensram till det vi uppever här och nu?

Vad betyder det att nuet är direktupplevt och bara upplevt så?

Jag har inte facebook

Jag har sett Tolle live ett par gånger, läst alla hans böcker och sett mycket på youtube där han matar ut grejer.
Skön och rolig lirare.

Vad som menas med det är att hela erfarenheten är sorterad med hjälp av minnen och förväntningar.
Med andra ord, fantasier, fiktioner, tankar, bilder, sinnets innehåll.

Medvetandets närvaro är vad sinnets innehåll finns INFÖR och medvetandet överskrider och inkluderar alltså sinnets innehåll (mind, psyket). Nuet är ett annat ord för medvetandet helt enkelt och allt annat är det som framstår inför det.

Den direkta erfarenheten är alltid tillgänglig för medvetenheten av den när vi har "direkt kunskap om den".
Mindfulness betyder medveten närvaro och den finns endast nu. Den finns inte i något minne eller i någon förväntning om framtiden så det enda sättet att ha kunskap om "vad som är" är att bli direkt medveten, alltså mindfulness.

Centralt för yoga, buddhism och taoism bland annat.

[Smisk]

In Mahāyāna Buddhism, śūnyatā refers to the tenet that "all things are empty of intrinsic existence and nature (svabhava)",

Det här gillar jag!
"all things are empty of intrinsic existence and nature (svabhava)"
Things såsom ontologiska entiteter HAR intrinsic existence and nature, men såsom objekt för vår förståelse är ontologiska entiteter korrelat till våra föreställningar om dem, teorier - något som redan två och ett halvt tusen år sedan i väst uppenbarade sig i grottliknelsen och fick sitt intellektuella uttryck hos min hjälte Aristoteles. Entiteterna har inte skarpa konturer, vi upptäcker dem allt eftersom.

"all things are empty of intrinsic existence and nature (svabhava)"
visar att Smisks "visdomstradition" inte fattar skillnaden ontologi och epistemologi.

Halmdocka

https://en.wikipedia.org/wiki/Svabhava

Nagarjuna argumenterar bland annat för att inget är "orsakat av sig självt". Allt som existerar finns som ett flöde av oavbrutna/sammanbundna händelser.

Vad Buddhismen kallar för existensens tre egenskaper anatta, anicca och dukkha är till för att reflektera över tillvarons natur för att ge oss kunskap om den. Vi förhåller oss till den som om vi ÄR något i den, som om den är permanent. Denna attityd orsakar och lär oss ett förhållande till livet vi enligt deras andliga perspektiv kan lära oss komma ur genom den andliga vägen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Three_marks_of_existence

Den vägen är alltid och kommer alltid vara nu.

Zen drar det till sin spets och hänvisar allt som inte är nu till nuet

[Algotezza]

Nagarjuna argumenterar bland annat för att inget är "orsakat av sig självt". Allt som existerar finns som ett flöde av oavbrutna/sammanbundna händelser.

Om allt sker nu, då bara nuet finns, hur kan då allt som finns vara ett flöde av oavbrutna/sammanbundna händelser? Är det en cirkulär kedja eller en linjär? Är den cirkuläer snurrar allt runt i samma nu, är den linjär är det något som började i det förflutnas nu, pågår det närvarande nuet och kommer att pågå i framtidens nu.

Vad Buddhismen kallar för existensens tre egenskaper anatta, anicca och dukkha är till för att reflektera över tillvarons natur för att ge oss kunskap om den. Vi förhåller oss till den som om vi ÄR något i den, som om den är permanent. Denna attityd orsakar och lär oss ett förhållande till livet vi enligt deras andliga perspektiv kan lära oss komma ur genom den andliga vägen.

anatta - icke-jag
anicca - föränderlighet
dukha - lidande /otillfredsställelse

Vad som saknas är perspektivet/attityden till existensen och dess tre aspekter, anatta, anicca och i synnerhet dukha. Perspektivet7attityden är på sätt och både oföränderlig och förändringsbar och något immateriellt och helt avgörande om vi uppnår en hållbar lycka eller ej. Kan man kalla det för adukha (icke-lidande)?

[Smisk]

Om allt sker nu, då bara nuet finns, hur kan då allt som finns vara ett flöde av oavbrutna/sammanbundna händelser? Är det en cirkulär kedja eller en linjär? Är den cirkuläer snurrar allt runt i samma nu, är den linjär är det något som började i det förflutnas nu, pågår det närvarande nuet och kommer att pågå i framtidens nu.
.

För Zen spelar detta ingen roll, istället är det vad man gör nu som spelar roll. Allt annat följer från att man tar hand om det som finns och påverkar, som ju endast är nu. Eftersom allt annat är i fantasin/fiktion/maya så är närvaron nu det enda sättet att komma i kontakt med verkligheten och alltså det enda som påverkar och påverkas av den. Verkligheten är samma sak som dharma (andliga vägen).

https://en.wikipedia.org/wiki/Reality_in_Buddhism

anatta - icke-jag
anicca - föränderlighet
dukha - lidande /otillfredsställelse

Vad som saknas är perspektivet/attityden till existensen och dess tre aspekter, anatta, anicca och i synnerhet dukha. Perspektivet7attityden är på sätt och både oföränderlig och förändringsbar och något immateriellt och helt avgörande om vi uppnår en hållbar lycka eller ej. Kan man kalla det för adukha (icke-lidande)?

Man kan säkert kalla det för adukha. Sukha heter motsatsen (ofta kallad bliss) som ju är ett med verklighetens natur.
Vedanta säger "sat chit ananda" som betyder existens/medvetenhet/bliss. De är alla aspekter av verklighetens natur.

https://en.wikipedia.org/wiki/Satcitananda

Att vakna upp till verkligheten (nuet) innefattar insikten av en djup innevarande meningsfullhet i verklighetens natur.
Det är alltså en kunskap/förmåga enligt både Vedanta och Buddhismen. Den är ett med verklighetens natur, som ju är andlig, och den är nu. Den kan alltså inte uppnås, man kan inte "ta sig till den", den har alltid och av nödvändighet varit fallet.

"Allt är redan upplyst" som man säger. Zen tog ju denna del av filosofin och drack sig full på enbart den

Tiden är en illusion. Maya.

Kunskapen om verklighetens natur heter Satori på japanska:

https://en.wikipedia.org/wiki/Satori

Du nämnde intuition, det tycker jag är ett korrekt sätt att tala om det. Det är inte en empirisk kunskap om något från våra 5 sinnen, det är en DIREKT kunskap som redan "av sig själv" fyller oss med sig.

Det är enligt Vedanta enda sättet att veta något om någon verklighet.

[Anders]

Modernare är då KBT. Gillar Åsa Nilsonnes 10-80-10 tanke. Leva 80% i nuet. Önskar att man kunde uppnå Heideggers augenblick men det känns lite som en utopi.

(Fast Pollen, då man läser Platons dialoger är det väl inte bara förlegat kokobengbong? Många tankar har vi inte kommit särskilt lång med. Och kommer säkeligen inte göra heller. Timaios kan man ju småle åt, men de dialoger där han beskriver sånt som vänskap håller måttet fortfarande imho)

[Algotezza]

För Zen spelar detta ingen roll, istället är det vad man gör nu som spelar roll. Allt annat följer från att man tar hand om det som finns och påverkar, som ju endast är nu. Eftersom allt annat är i fantasin/fiktion/maya så är närvaron nu det enda sättet att komma i kontakt med verkligheten och alltså det enda som påverkar och påverkas av den. Verkligheten är samma sak som dharma (andliga vägen).

Vår syn på verkligheten - hur vi än definierar den - påverkas i hög grad av fantasin och fantasin påverkar hur vi agerar här och nu.

Såvitt jag förstår sker alla handlingar i presens. Det är svårt att idag handla igår eller i morgon. Vi är såvitt jag förstår fast i nuet, vi kan minnas i nuet och planera i nuet, dagdrömma i nuet om andra tider och platser, men vi kan aldrig lämna nuet. Såvitt jsg kan se.

Att vakna upp till verkligheten (nuet) innefattar insikten av en djup innevarande meningsfullhet i verklighetens natur.
Det är alltså en kunskap/förmåga enligt både Vedanta och Buddhismen. Den är ett med verklighetens natur, som ju är andlig, och den är nu. Den kan alltså inte uppnås, man kan inte "ta sig till den", den har alltid och av nödvändighet varit fallet.

Hur bevisar man att verkligheten till sin natur är andlig? Att den är andlig i upplevd form kan man förstå. Men bortom upplevelsen av den? Verkligheten i sig? - hur vet man något om den öht?

[Smisk]

Halmdocka

Du får halmdocka mig hur mycket du vill - all things are empty of intrinsic existence and nature - betyder exakt att för vår föreställning/intellekt har de(things) inte det.
Eftersom vi vet att vår kunskap är tillfällig och kommer att ändras.
Men de(things) har något unikt som kan upptäckas, men bara just nu och bara med våra begränsningar. Dessutom kan vi inte utesluta att de(things) utvecklas så att vi ständigt måste revidera vår kunskap om dem(things).

Jag och många fler än jag har frigjort mig/oss från 2500 år gamla föreställningar.
Varför vill du inte göra det?
"Visdomstraditionen" är förlegad, och tanken att människor för 2, 3 tusen år sedan hade allt klart för sig är fel, fel, fel.

Fler halmdockor