Vilka filosofers tänkande kan ni känna igen ert eget tänkande i?

[Anders]

Har inte just tänkt efter än, men tycker det kunde vara en frågeställning. Kom på den då jag funderade på vad Rekoj skrev i Vad är filosofi-tråden. Men jag kan känna igen mig i både Sartre och Wittgenstein. Bitar från båda, kanske mer Sartre men inte jättemycket igenkännande.

[David H]

Har inte just tänkt efter än, men tycker det kunde vara en frågeställning. Kom på den då jag funderade på vad Rekoj skrev i Vad är filosofi-tråden. Men jag kan känna igen mig i både Sartre och Wittgenstein. Bitar från båda, kanske mer Sartre men inte jättemycket igenkännande.

Det är tre filosofer som jag brukar referera till, dels Carl Jung, Pierre Bourdieu och Ludwig Wittgenstein. Om jag utgår från den jungianska personlighetspsykologin är jag benägen att tro att Jung var en introvert tänkare, Bourdieu möjligtvis en extravert tänkare (iaf om man ser hans hemvist inom den sociologiska traditionen), och Wittgenstein introvert intuitiv. Och själv är jag benägen att tro att jag likt Wittgenstein är introvert intuitiv. Men jag vet egentligen inte hur mycket bäring det har att dela in i personlighetstyper på detta sätt. Och även om jag kan se likheter med exempelvis Wittgenstein, är det inte heller svårt att se stora olikheter. Det beror helt på vilka aspekter jag väljer att uppmärksamma.

Det är väl i övrigt utifrån den jungianska personlighetspsykologin som jag tycker mig se ganska stora olikheter mellan dig, Anders, och Wittgenstein. Du uppfattar jag som är mer medveten om dina sinnesförnimmelser, och därmed relativt omedveten om intuitionen, och Wittgenstein mer intuitivt medveten och relativt omedveten om sina sinnesförnimmelser (Wittgenstein uttryckte till exempel förvirring, skamsenhet och oförståelse inför sin sexualitet - som jag tänker hör ihop mycket med sinnesförnimmelsens princip). Men även om ni är olika varandra i det avseendet, kan ni såklart vara lika varandra i många andra avseenden.

Så finns det ju det här med "motsatser attraherar varandra". Den som är motsatt en själv kan hjälpa en att komma i kontakt med ens egen skugga, som annars kan vara väldigt svåråtkomlig. När två motsatta personligheter kommer i kontakt med varandra ser de inte varandras medvetanden, men de ser varandras skuggor, varandras "bakdelar". Och en vacker bakdel kan nog vara väl värd att älska.

[Anders]

Har inte just tänkt efter än, men tycker det kunde vara en frågeställning. Kom på den då jag funderade på vad Rekoj skrev i Vad är filosofi-tråden. Men jag kan känna igen mig i både Sartre och Wittgenstein. Bitar från båda, kanske mer Sartre men inte jättemycket igenkännande.

Det är tre filosofer som jag brukar referera till, dels Carl Jung, Pierre Bourdieu och Ludwig Wittgenstein. Om jag utgår från den jungianska personlighetspsykologin är jag benägen att tro att Jung var en introvert tänkare, Bourdieu möjligtvis en extravert tänkare (iaf om man ser hans hemvist inom den sociologiska traditionen), och Wittgenstein introvert intuitiv. Och själv är jag benägen att tro att jag likt Wittgenstein är introvert intuitiv. Men jag vet egentligen inte hur mycket bäring det har att dela in i personlighetstyper på detta sätt. Och även om jag kan se likheter med exempelvis Wittgenstein, är det inte heller svårt att se stora olikheter. Det beror helt på vilka aspekter jag väljer att uppmärksamma.

Det är väl i övrigt utifrån den jungianska personlighetspsykologin som jag tycker mig se ganska stora olikheter mellan dig, Anders, och Wittgenstein. Du uppfattar jag som är mer medveten om dina sinnesförnimmelser, och därmed relativt omedveten om intuitionen, och Wittgenstein mer intuitivt medveten och relativt omedveten om sina sinnesförnimmelser (Wittgenstein uttryckte till exempel förvirring, skamsenhet och oförståelse inför sin sexualitet - som jag tänker hör ihop mycket med sinnesförnimmelsens princip). Men även om ni är olika varandra i det avseendet, kan ni såklart vara lika varandra i många andra avseenden.

Så finns det ju det här med "motsatser attraherar varandra". Den som är motsatt en själv kan hjälpa en att komma i kontakt med ens egen skugga, som annars kan vara väldigt svåråtkomlig. När två motsatta personligheter kommer i kontakt med varandra ser de inte varandras medvetanden, men de ser varandras skuggor, varandras "bakdelar". Och en vacker bakdel kan nog vara väl värd att älska.

Bourdieu, den bok jag läste och några videos jag sett har onekligen påverkat mig, som jag ser det positivt. Att han sen är en klassresenär som jag gör det bara ännu enklare att identifiera sig med honom till en del. Vilket också gäller för Kant.

Wittgenstein, alltid utgående från subjektet. Ingen mjukisattityd utan pang på rödbetan. Han känns lite som jag genetiskt på stereoider. Rikare, elakare, intelligentare. Kan tänka mig att jag blivit nåt i stil med honom med en bortklemande och hybrisuppmuntrande överklassmorsa (något han inte hade, hans familj var rätt knepig to say the least). Sen mycket mer nörd än jag förstås. Går alltid ner i detaljen och undersöker logiskt där jag vill se från ovan och använda maggropen, den mysiga maggrop som hjälpte mig att skriva bra på alla matteprov och tentor. Men som gjorde mig omöjlig som senior programmerare.

Sartre - liksom den andra delen, den som är nyfiken på människan i världen, i sin omgivning. Både Les Mots och Existentialism is a Humanism är böcker där jag hittat mycket igenkännande. Även om han skriver från en helt annan horisont. Gillar hans sätt att tänka, och hans intresse av distansen till sig själv och till människorna.

(Jag är inte det minsta skamsen för min sexualitet i alla fall . Kanske en vecka efter första utlösningen i slutet på 70-talet, sen har det bara varit bra. Den är rätt lik min musiksmak. Rak rock )

[xion]

Den ende som jag känner är på min "våglängd" är LinYutang.

[Anders]

läst bortom gott och ont och läser ecce homo nu, skall erkänna att det finns ingredienser där man känner igen sig i

[Smisk]

https://en.wikipedia.org/wiki/Laozi

https://en.wikipedia.org/wiki/Nisargadatta_Maharaj

https://en.wikipedia.org/wiki/Gary_Zukav