Var går gränsen för vad som är en själv?

[Jooon]

Antag att man vid en olycka mister en arm. Antag sen att man opererar fast en ny arm. Anser ni då att den nya armen är en del av en själv precis som en naturlig arm?

I så fall, Var går gränsen? Räcker det att man t.ex. tejpar fast ett horn i pannan för att det ska bli en del av en själv?

[Tractatus]

Rent praktiskt blir det en del av en själv. Men vill det säg ont kan kroppen stöta bort den nya kroppen. Det säger en del. Samtidigt måste vi ha i åtanke att våra celler dör och föds ständigt. Din kropp för x antal år sedan är med andra ord rent materiellt inte densamma som idag.
Det som är bestående över tid är istället medvetandet. Det visserligen formas ändras och omformas, men är som helhet permanent. Kroppen är ett verktyg.

[suchanother]

Minns för ett antal år sedan då en bergfast sanning var att hjärnceller inte kan återskapas.
Alla A-Lagare söp bort sin hjärna osv.
Tar du knark så är du fast för evigt och din hjärna förstörs.
En själv som var uppväxt i den gamla lutherianska andan, som lydig pojke, tog till sej allt.
Vad är egentligen jag? Hjärnan, själen? Alla celler i kroppen byts flera gånger om under ens livstid.
Nog finns väl de hjärncellerna kvar som minns allt som har hänt tidigare?
Är jag bara ett mellanmål i biologin som utvecklingen gladerligen käkar upp och rapar efteråt, suchanother again, more food.

[M]

Finns det en klart definierbar gräns? Jag är skeptisk. Ungefär som att fråga sig "vid hur många steg har man gått långt" eller "vilken dag blir man gammal". Tror att det blir mer givande att se övergången som flytande.

[Jooon]

Kan man säga att allt som kan påverka en på något sätt är en del av en själv?
Världen runtomkring påverkar ju ens sinnen, Kan man då säga att det man ser och hör är en del av en själv?

I så fall, Borde inte allt i hela världen på något sätt bli en del av en själv? Och hur blir det då med andra människor? Är kanske alla ett gemensamt jag?

[M]

Kan man säga att allt som kan påverka en på något sätt är en del av en själv?
Världen runtomkring påverkar ju ens sinnen, Kan man då säga att det man ser och hör är en del av en själv?
I så fall, Borde inte allt i hela världen på något sätt bli en del av en själv? Och hur blir det då med andra människor? Är kanske alla ett gemensamt jag?

Det finns kanske inte en tydlig gräns, men likväl en övergång mellan mig och min omgivning. Det är ju inte de "ting i sig" som påverkar mig som blir en del av mig, utan snarare mina "mentala representationer" av dem.

[Fication]

Vad är en del av en själv? Svar: Det som man identifierar som sig själv. Ett hårstrå, en nagel och en hudavlagring kanske du inte ser som dig själv medan du kanske ser ditt hjärta som dig själv.

http://www.fication.se/Skala%20lok.htm

[archaxe]

Kan man säga att allt som kan påverka en på något sätt är en del av en själv?
Världen runtomkring påverkar ju ens sinnen, Kan man då säga att det man ser och hör är en del av en själv?

I så fall, Borde inte allt i hela världen på något sätt bli en del av en själv? Och hur blir det då med andra människor? Är kanske alla ett gemensamt jag?

Jo, så kan man se det, men det är nog inte så vi uppfattar ett "själv", så bilden är nog ganska missvisande. Om du är ute efter essensen i "Jaget" föreslår jag att du tittar på vad platonisterna har skrivit, det brukar vara intresserade av att hitta Tingens Sanna Natur. Lökskalningen försöker visa på att det inte finns något "egentligt" jag, och jag är beredd att hålla med, i viss mån.