Att offra sig för den goda saken

Moderator: Moderatorgruppen

afulm
Inlägg: 28
Blev medlem: 03 dec 2005 21:24

Att offra sig för den goda saken

Inläggav afulm » 05 dec 2005 23:06

Ett moraliskt dilemma:
Låt oss säga att följande är sant, även om inte så skulle vara fallet. Keitel (Hitlers stabschef) är en militär som inte vågar protestera mot Hitlers order då han riskerar att bli mördad. Om han ändå skulle protestera mot Hitlers order och bli mördad skulle ändå Jodl eller någon annan ta hans plats och inget skulle förändras. Kan man då belasta Keitel för att inte offrat sig för den goda saken, trots att det inte skulle gjort någon nytta?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Re: Att offra sig för den goda saken

Inläggav Johan Ågren » 05 dec 2005 23:56

afulm skrev:Ett moraliskt dilemma:
Låt oss säga att följande är sant, även om inte så skulle vara fallet. Keitel (Hitlers stabschef) är en militär som inte vågar protestera mot Hitlers order då han riskerar att bli mördad. Om han ändå skulle protestera mot Hitlers order och bli mördad skulle ändå Jodl eller någon annan ta hans plats och inget skulle förändras. Kan man då belasta Keitel för att inte offrat sig för den goda saken, trots att det inte skulle gjort någon nytta?


Om man tänker sig en kedja av en sådan händelse; där någon ny tvingas ta platsen efter att den tidigare stabchefen avsatts/mördats så kan man se det som att man troligen kommer närmare en lösning där Hitlers förmåga försvagas.

1. Man får anta att om en person som Hitler hade förtroende för protesterar så skulle detta ha verkat demoraliserande för Hitler.

2. Till slut finns inga ersättare kvar som förmår att utföra jobbet på ett effektivt sätt. Bara förlusten av en redan etablerad förmåga inverkar försvagande, och om detta upprepas kan inte funktionen upprätthållas. En person mindre som gör "ont" betyder en persons övervikt som gör "gott".

Och: Någon måste vara den första att våga säga ifrån, även om det kan sluta illa. Den personen blir då en förebild. Att avstå från detta i en situation som du beskriver är mänskligt, men att våga är just att offra sig för den goda saken. Offret har potential, och är inte likgiltigt.



Johan

afulm
Inlägg: 28
Blev medlem: 03 dec 2005 21:24

Inläggav afulm » 06 dec 2005 00:07

Att en människa gör motstånd betyder inte automatiskt att det skulle få någon kollektiv verkan. Ett argument för att detta är sant är att så få människor i tysklands ledning vågade utmana Hitler trots att hans beslut inte enbart var moraliskt hemska utan och ofta också otroligt dumdristiga. Det finns tycker inte jag någon större anledning att tro att Keitels protester mot Hitler skulle haft någon verkan. Givetvis får man dock inte nonchalera sådanna argument då de i vissa fall kan vara ytterst viktigt att man gör motstånd även om man inte verkar ha några utsikter att lyckas.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 dec 2005 00:29

Om man bortser ifrån att protesten skulle fått någon kollektiv verkan så återstår i alla fall att mängden ondgörare hade minskat, om än lite. Om vi sedan hypotetiskt antar att denna minskade mängd ondgörare inte förminskas i sin förmåga att göra ont så har det naturligtvis enbart betydelse för den enskilda avhopparen. MEN rent praktiskt så ingår det nog i själva idén att göra gott att det även får goda konsekvenser, och att det generellt är en god idé i det stora hela att även i utsiktslösa stunder offra sig för det goda för att det goda i längden ska få ett utslag.

Johan

afulm
Inlägg: 28
Blev medlem: 03 dec 2005 21:24

Inläggav afulm » 06 dec 2005 00:34

Mitt intresse i detta är kanske framför allt skuldbiten. Om det jag säger hypotetiskt sätt var sant är det då rimligt att Keitel ändå bär på en så pass stor skuld att han bör dömmas till döden?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 dec 2005 00:42

Samma som: Jag blir utan skuld för ett mord jag begått bara för att jag visste (och att det hypotetiskt var en sann följd) att någon ändå skulle mörda personen om inte jag gjorde det? Jag förekommer den riktiga mördaren.

Johan

afulm
Inlägg: 28
Blev medlem: 03 dec 2005 21:24

Inläggav afulm » 06 dec 2005 01:12

Nej, det är inte samma sak. Samma sak vore snarare: du möradar en person som du ändå vet kommer bli mördad för att rädda ditt eget skin. Det andra exemplet lutar också eventuellt lite mer åt underlåtelse.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 06 dec 2005 02:14

afulm,

Det centrala är: Om jag gör något ont som ändå kommer att hända (hypotetiskt säkert) med eller utan min hjälp så är min skuldbörda mindre?

Det är alltså som att påstå att det inte är individen som utför dådet utan omständigheterna som kommer att ta en individ till redskap. Gör inte jag det så gör någon annan det. Det är som sagt inget exempel som kan appliceras praktiskt då potentialen alltid finns.

Jag skulle generellt ha mindre skuld om jag dödade någon som snart ska dö än om jag dödade någon som ska leva länge till. Skadan är generellt mindre då. Vi räddar ett barn framför en vuxen. Alltså skulden avgörs utifrån den grad av inverkan vi har på ett skeende. Att utföra en handling som får mindre konsekvenser (jag dödar någon som kommer att dö en sekund senare) ger mindre skuld än om vi utför en handling som är helt avgörande för ett framtida händelseförlopp.

I ditt hypotetiskt säkra exempel - som inte är ett praktiskt godtagbart scenario - så torde skulden vara mindre. Men i verkligheten skulle ett sådant ställningstagande som i ditt exempel ha potential att vara gott. Det är inte rimligt att fria en sådan människa från skuld.

Sedan finns det omständigheter som gör oss alla onda - hur kan vi då ge dessa människor skuld? Hur kan vi ge någon skuld när de enbart utför det i deras tycke mest rimliga? Om föräldrar uppfostrar ett barn till en mördare t.ex, eller ett samhälle dess medborgare.

Johan

afulm
Inlägg: 28
Blev medlem: 03 dec 2005 21:24

Inläggav afulm » 06 dec 2005 03:27

Men tänk om du och jag hade handlat likadant om vi var i samma position, det kan vi inte veta. Är vi dåliga människor då trots att vi slipper utföra sådanna handlingar för att vi lever under betydligt tryggare omständigheter?

kokills
Inlägg: 1
Blev medlem: 15 dec 2005 15:11
Ort: Motala

Inläggav kokills » 15 dec 2005 15:20

Man får inte glömma det egna samvetet. Visst min "goda" gärning kanske inte förändrar ett visst skeende men den kan förändra mig som människa.

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 18 dec 2005 02:30

Det är ju kul men praktiskt orimligt att göra antaganden där man "vet att det här kommer att hända".
Visst, man kan filosofera kring det på ett teoretiskt plan, men det är inget som är etiskt (eller politiskt) tillämpart. Och om någon ändå skulle hävda detta? Grattis! Du vet framtiden, spå mina händer med!
Det är därför ändamålen aldrig helgar medlen... eller?

Det tycks finnas ett visst mönster i de fall då en sådan retorik trots allt har accepterats, och det har berort på utfallet av denna handling. Problemet med detta, till skillnad från en "direkt-moral", är att det kan ta mycket lång tid innan man ser en överskådlig effekt. Därav kan vi t.ex. inte idag (enligt mig) med säkerhet avgöra om Irakkriget var över huvud taget motiverat eller inte, eftersom det faktiskt beror på hur Irak ser ut om kanske 10-20 år. En direktmoral (heter det så?) grundar sig på att man tänker etiskt i nuet, d.v.s. du bör rädda en i nöd även om det ökar risken för andras död. T.ex. du är fast på antarktis och en i din besättning orkar inte längre gå mot luftballongen. Du kan välja att bära honom på en bår, men detta ger er kanske 20% högre risk att förfrysa.
Om en direktmoral tillämpas måste mannen räddas, och om man anser att ändamålen helger medlen, ja då skiter man i honom och räddar sin besättning.
Att säga att ändamålen aldrig helgar medlen är alltså en grov förenkling, eftersom en direktmoral ibland kan vara betydligt mer förödande. Tyvärr vet vi aldrig framtiden, så det är ibland mycket svårt att veta vad som bör tillämpas när...


"Jag skulle generellt ha mindre skuld om jag dödade någon som snart ska dö än om jag dödade någon som ska leva länge till. Skadan är generellt mindre då. Vi räddar ett barn framför en vuxen. Alltså skulden avgörs utifrån den grad av inverkan vi har på ett skeende"

Problemet med detta är att vi inte alls kan veta om ett barn lever längre än en vuxen. Och dessutom är denna typ av förenklingar tveksama, då de bara tar hänsyn till vissa punkter. Ålder är bara en av många sätt att värdesätta saker och ting =) Luktar utilitarism :P
Men du kanske bara menade rent hypotetiskt? =)

"Sedan finns det omständigheter som gör oss alla onda - hur kan vi då ge dessa människor skuld? Hur kan vi ge någon skuld när de enbart utför det i deras tycke mest rimliga? Om föräldrar uppfostrar ett barn till en mördare t.ex, eller ett samhälle dess medborgare. "

En av anledningarna till att jag är emot dödstraffet. Hela grejen luktar mer hämd en konsekvens.
"Yet each man kills the thing he loves, by each let this be heard, some do it with a bitter look, some with a flattering word. The coward does it with a kiss, the brave man with a sword!" - Wilde

För att begreppet skuld ska ha någon mening måste vi till att börja med anta att vi faktiskt har ett ansvar över våra gärningar, något som lååångt ifrån alla håller med om (ansvar innebär möjligheten att välja). Därför är ordet konsekvens egentligen mer passande. Och att vi skulle göra precis samma sak i någons sitts, något vi inte alls skulle göra eftersom detta tar bort möjligheten att det är VI som gör det (om vi bortser från den möjliga existensen av en själ) - är ingen förmildrande omständighet enligt mig. Jag skulle göra allt du gör, om jag vore du. Men jag skulle inte gör allt det du gör, om jag vore jag fast uppvuxen i din miljö... inte svårare än så.

I vilket fall, en av samhällets funktioner är att skydda dess medborgare mot andra medborgare. D.v.s. du bestämmer över vad som är ditt, men du bestämmer inte över vad som inte är ditt. Du har en del i att bestämma över vad som är ditt och alla andras (demokrati).
Att förutsättningen att människan är en robot skulle ta bort denna funktion förstår jag inte alls...


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster