Att förkasta en egocentrisk världsbild. Fällor?

Moderator: Moderatorgruppen

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Att förkasta en egocentrisk världsbild. Fällor?

Inläggav Lars » 17 jan 2006 13:53

Många har tidigare diskuterat på forumet kring just denna fråga. Deuce gled upp med tråden "Att döda ego" bland och inte helt ovanligt slår andra trådar helt omedvetet över i en diskussion kring jaget och dess begränsningar. Har själv funderat rätt mycket kring detta och, egentligen felaktigt, projicerat bilder och adjektiviserat en tankebild om hur det skulle vara.

Tyvärr har jag kommit på att jag själv brukar måla in mig i hörn och att mitt försvar till hjärna lurar mig hela tiden. Till exempel:

Nån säger till mig att det är vetenskapligt bevisat att 80% av kylan går ut genom huvudet. Så ÄR det så och jag köper det direkt. Eftersom det är vetenskapligt bevisat, existerar detta faktum "i verkligheten". Ett par dagar senare när jag är ute, slänger jag på mig min luva och refererar tillbaks till min kära mor i det här fallet. Jag tror verkligen på det eftersom det är vetenskapligt bevisat, vilket betyder att jag inte ifrågasätter denna vetskap utan jag kan låta mig själv glömma bort den och låta min upplevelse och mitt tankesätt struktureras av detta påstådda faktum.

Igår slog det mig att detta måste vara en slags fälla. En villfarelse som håller mig kvar i den vetenskapligt bevisade världsbilden.

Har kommit på många fler sådana fällor, men kommer inte på alla just nu. Kanske kommer fler...

Nån som känner igen sig? Reflexioner?

stradde
Inlägg: 211
Blev medlem: 10 apr 2005 02:11
Ort: Stockholm

Re: Att förkasta en egocentrisk världsbild. Fällor?

Inläggav stradde » 18 jan 2006 02:29

Lars skrev:Många har tidigare diskuterat på forumet kring just denna fråga. Deuce gled upp med tråden "Att döda ego" bland och inte helt ovanligt slår andra trådar helt omedvetet över i en diskussion kring jaget och dess begränsningar. Har själv funderat rätt mycket kring detta och, egentligen felaktigt, projicerat bilder och adjektiviserat en tankebild om hur det skulle vara.

Tyvärr har jag kommit på att jag själv brukar måla in mig i hörn och att mitt försvar till hjärna lurar mig hela tiden. Till exempel:

Nån säger till mig att det är vetenskapligt bevisat att 80% av kylan går ut genom huvudet. Så ÄR det så och jag köper det direkt. Eftersom det är vetenskapligt bevisat, existerar detta faktum "i verkligheten". Ett par dagar senare när jag är ute, slänger jag på mig min luva och refererar tillbaks till min kära mor i det här fallet. Jag tror verkligen på det eftersom det är vetenskapligt bevisat, vilket betyder att jag inte ifrågasätter denna vetskap utan jag kan låta mig själv glömma bort den och låta min upplevelse och mitt tankesätt struktureras av detta påstådda faktum.

Igår slog det mig att detta måste vara en slags fälla. En villfarelse som håller mig kvar i den vetenskapligt bevisade världsbilden.

Har kommit på många fler sådana fällor, men kommer inte på alla just nu. Kanske kommer fler...

Nån som känner igen sig? Reflexioner?


Popper och Kuhn har väl lite olika tankar om detta bland annat.

Vetenskapliga sanningar kan ju vara sanna, men även bli bättre. Eller så kommer det någon och vänder upp och ner på allting och skapar ett helt nytt paradigm.

Jag känner mig lite Popperian och då kan man ju säga attt vetenskapliga sanningar inte existerar, men så länge inte någon annan har en bättre teori om 80% av värmnen försvinner genom huvudet, så är det rationellt att tro att det är så. Sedan så skall man då såklart komma på vilda teorier för att vederlägga eller förbättra teorin.. hypotesen.. men sanningar som är färdiga existerar inte.

Kuhn skulle ju kunna säga att det kanske finns en anomali (olöst problem) i teorin och när anomalin börjar att ta mer plats så kan det till slut leda till ett nytt paradigm, som då förändrar allt tänkande.

och frågan är varför du inte skulle tro på en teori om den verkar hållbar och har relevanta argument.

Det lustiga är ju att många inte accepterar relevanta och hållbara argument utan tror på något för trons skull. Som en sista utpost i tänkandet innan man tror att man blir galen..
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 18 jan 2006 17:58

stradde:

och frågan är varför du inte skulle tro på en teori om den verkar hållbar och har relevanta argument.


Eftersom en teori innehåller en tankemodell. Tankemodeller och teorier är ofta baserade på en egocentrisk världsbild med en psykologisk jagmodell som står till grund för all kunskaps- och informationsinhämtning. Det är just den grunden jag vill attackera. Jagmodellen.

stradde
Inlägg: 211
Blev medlem: 10 apr 2005 02:11
Ort: Stockholm

Inläggav stradde » 19 jan 2006 01:51

Lars skrev:stradde:

och frågan är varför du inte skulle tro på en teori om den verkar hållbar och har relevanta argument.


Eftersom en teori innehåller en tankemodell. Tankemodeller och teorier är ofta baserade på en egocentrisk världsbild med en psykologisk jagmodell som står till grund för all kunskaps- och informationsinhämtning. Det är just den grunden jag vill attackera. Jagmodellen.


ex. Kuhn kritiserar vetenskapsmän för att vara rädda för alternativa sanningar. Han menar väl (tror jag?) att jagmodellen hos individer som forskar sätter stopp för en alternativ teoriutveckling. Popper menar tvärtom att vetensksmän gärna vill vrida sin egocentriska teorimodell för att se om den håller, eller inte.

Jag skulle personligen vara mycket skeptiskt till en teori om det bara är upphovsmannen som argumenterat för den, men om det ex. kom en rad andra vetenskapsmän och försökte att hitta fel, men inte lyckas då skulle jag antagligen tro på teorin som helhet eller sannorligen stora delar.

Men sure, vi är ju innestängda i våran hjärna och en egocentriskt tänkande är kanske mer vanligt än man tror, och frågan är väl om det är biologiskt eller att vi genom samhället har skapat ramar för vad som är ett accepterat tänkande.

Utveckla gärna kritiken mot jagmodellen.


Ursäkta om jag upprepar vissa grejer. Har svårt att korta ner inlägg, de tenderar att dra iväg och kan säga en sak några gånger...
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 19 jan 2006 02:30

strad:

Verkade som att Kuhn bara tog "det alternativa" tänkandet till en grund nivå. Att skaka om lite på sin världsbild och sina grundprinciper tror jag är riktigt bra. Det bidrar, kanske, till en större förståelse.

Men sure, vi är ju innestängda i våran hjärna och en egocentriskt tänkande är kanske mer vanligt än man tror, och frågan är väl om det är biologiskt eller att vi genom samhället har skapat ramar för vad som är ett accepterat tänkande.

Utveckla gärna kritiken mot jagmodellen.


Vi kan börja med det här med värderingar. Att man värderar saker mot varandra hela tiden. Jämför med tidigare bilder, och försöker kategorisere sin verklighet i modeller. Allt efter ett eget värderingsschema. Och vad är det människor värderar högst av allt? Sig själva. I slutändan. Även fast man är altruistisk, eller "indirekt egoistisk" som jag kallar det.

eller att vi genom samhället har skapat ramar för vad som är ett accepterat tänkande.


Ja, ser du det på något annat sätt? Man blir väl hela tiden påverkad av sin omgivning, men det är klart att det finns en biologisk faktor med.

Att man ser sig själv som ett subjekt innanför hudpåsen och att man "tittar in" i verkligheten medför vissa tankemodeller och ramar. Där är just jagmodellen den främsta.[/i]


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster