Inlämningsuppgift i Filosofi

[Myth]

Ajt, this is the deal: Vi har vår sista skrivuppgift i filosofi A (går i tvåan på gymnasiet) behandlande de kunskaps - och verklighetsteoretiska strömningar som återfinns i minut 22-43 i The matrix. (1999) Jag finner uppgiften ganska svår att lägga upp så lite hjälp erfodras. Detta har jag skrivit hitills (ganska lousy, men jag är inte på långa vägar klar):

Filmen ”The Matrix” innebar när den kom 1999 en närmast revolutionär förändring för Actionfilmgenren. Begrepp som ”Bullet-time” introducerades och en djupare historia med filosofiska inslag kunde skönjas bland flertalet actionfilmer. Det råder delade meningar huruvida Matrix verkligen tar upp filosofiska problem och reder ut dem. Många menar att de kunskapsteoretiska och verklighetsteoretiska teorier som man kan finna i Matrix aldrig egentligen får någon tonvikt utan bara är primära funktioner för att bygga upp en mystisk och dystopisk stämning i filmen.

Matrix handlar om hackern Neo som lever ett dubbelliv; dagarna tillbringar han på en datafirma för att på nätterna bryta mot i stort sett alla datalagar som existerar. Under sina mångåriga sejourer på nätet börjar han ana att något är ”fel” på nätet. Neo kan inte forma sin känsla till en teori utan har bara en närmast intuitiv känsla av en konspiration. Efter vissa turer lyckas Neo få träffa Morpheus; en mytomspunnen hacker, världens mest framstående hacker. Morpheus avslöjar för Neo att han levt i en drömvärld, en datasimulation. Att den värld som han känner blott är en illusion. Det är Matrix.

Verklighetens definitionsproblem

I och med existensen av två världar så väcks intuitivt frågan om vad som är verkligt. Uppenbarligen så märker människorna som är ”fångade” i Matrix inget av det konstruerade i sin tillvaro. Matrix är så intill perfektion uppbyggd att alla förnimmelser och känslor förefaller människorna som fullkomligt verkliga. Ingen som inte blivit frigjord kan ju ens reflektera över att det man upplevde i Matrix inte var verkligt. Kontentan av detta blir således att man inte kan lita på sina sinnen och känslor. De har ju bevisligen möjligheten att förråda människor och avskärma dem från sanningen. Här ser vi en klassisk rationalistisk ståndpunkt. Om sinnesintrycken är relativa, vad kan vi då lita på? Förnuftet är svaret. Rationalisten skulle säkerligen mena att man genom att summera de premisser som man i den riktiga världen kan finna så kan man lätt dra den deduktiva slutsatsen att Matrix är en illusion; en konstruerad verklighet.

Men samtidigt blir definieringen av begreppet verklighet ytterst viktig för att ens kunna skapa sig ett omdöme. I Matrix definieras begrepp verklighet ungefär som ”det sanna” där inga illusioner existerar. Sökandet efter sanning måste alltså vara huvudskälet till varför man som människa skulle vilja bli ”befriad” och leva i den ogästvänliga ”riktiga världen”. Här syns den kanske viktigaste och mest framträdande filosofiska influensen i Matrix; nämligen sökandet efter sanning. Om man tänker sig två världar; en riktig och sann värld och en relativ och konstruerad så finner man i Matrix en världsbild som i mångt och mycket påminner om Platons teorier. Vill man vara krass så kan man hävda att Matrix är en ren ”sampling” av Platons klassiska skrift ”Grottliknelsen.” De uppenbara liknelserna finns ju där. Människan som tidigare levt i sin verklighet utan att känna till något mer vars synfält plötsligt vidgas och en ny värld uppenbara sig inför människans ögon. Symboliken i Matrix till grottliknelsen är slående. Samma frågeställningar uppenbaras; Skulle man vilja gå tillbaka? Skulle man vilja bortse från sanningen för att istället acceptera tillvaron som den är. Dessa är de centrala frågor som grottliknelsen uppställer medan Matrix bara kan sägas beröra dem. Men Matrix ställer sig i mångt och mycket på Platons sida. Sanningen är det viktigaste, även om man måste bortse från lycka för att nå den.

Någon idé på fortsättning?! Det känns som det blir för mycket rabbling av Platon..Måste nog få mer lite kunskapsteori innan det verkliga resonemanget börjar..aja, tack på förhand!

[Kyano]

Idévärlden är väl evig och oföränderlig? Platon tänker sig väl att det bortom allt ligger en oföränderlig ordning och det är denna vi ser skuggor av. Jag personligen köper inte riktigt liknelsen till the Matrix. Visst kan man väl nämna det men någon pudelkärna - och absolut inte någon "sampling" - tycker jag det utgör.

Descartes är värd att nämna också tycker jag. Den onda demonen (som ju är robotorna) och cogitot.

Sen har jag alltid tänkt mig uppenbara likheter med Nozicks upplevelsemaskin.

"Suppose there were an experience machine that would give you any experience you desired. Superduper neuropsychologists could stimulate your brain so that you would think and feel you were writing a great novel, or making a friend, or reading an interesting book. All the time you would be floating in a tank, with electrodes attached to your brain. Should you plug into this machine for life, preprogramming your life's desires? [...] Of course, while in the tank you won't know that you're there; you'll think it's all actually happening. [...] Would you plug in? What else can matter to us, other than how our lives feel from the inside?"

sid. 43 i Anarchy, State, and Utopia.

Nozick kritiserar ju närmast preferensutilitarismen med detta, och är väl mer värdeteoretisk/normativ än "verklighetsteoretisk" som uppgiften verkar gå ut på. Men det finns ju slående likheter. Värd att ta med.

[Makoto]

Ajt, this is the deal: Vi har vår sista skrivuppgift i filosofi A (går i tvåan på gymnasiet) behandlande de kunskaps - och verklighetsteoretiska strömningar som återfinns i minut 22-43 i The matrix. (1999) Jag finner uppgiften ganska svår att lägga upp så lite hjälp erfodras. Detta har jag skrivit hitills (ganska lousy, men jag är inte på långa vägar klar):

Filmen ”The Matrix” innebar när den kom 1999 en närmast revolutionär förändring för Actionfilmgenren. Begrepp som ”Bullet-time” introducerades och en djupare historia med filosofiska inslag kunde skönjas bland flertalet actionfilmer. Det råder delade meningar huruvida Matrix verkligen tar upp filosofiska problem och reder ut dem. Många menar att de kunskapsteoretiska och verklighetsteoretiska teorier som man kan finna i Matrix aldrig egentligen får någon tonvikt utan bara är primära funktioner för att bygga upp en mystisk och dystopisk stämning i filmen.

Matrix handlar om hackern Neo som lever ett dubbelliv; dagarna tillbringar han på en datafirma för att på nätterna bryta mot i stort sett alla datalagar som existerar. Under sina mångåriga sejourer på nätet börjar han ana att något är ”fel” på nätet. Neo kan inte forma sin känsla till en teori utan har bara en närmast intuitiv känsla av en konspiration. Efter vissa turer lyckas Neo få träffa Morpheus; en mytomspunnen hacker, världens mest framstående hacker. Morpheus avslöjar för Neo att han levt i en drömvärld, en datasimulation. Att den värld som han känner blott är en illusion. Det är Matrix.

Verklighetens definitionsproblem

I och med existensen av två världar så väcks intuitivt frågan om vad som är verkligt. Uppenbarligen så märker människorna som är ”fångade” i Matrix inget av det konstruerade i sin tillvaro. Matrix är så intill perfektion uppbyggd att alla förnimmelser och känslor förefaller människorna som fullkomligt verkliga. Ingen som inte blivit frigjord kan ju ens reflektera över att det man upplevde i Matrix inte var verkligt. Kontentan av detta blir således att man inte kan lita på sina sinnen och känslor. De har ju bevisligen möjligheten att förråda människor och avskärma dem från sanningen. Här ser vi en klassisk rationalistisk ståndpunkt. Om sinnesintrycken är relativa, vad kan vi då lita på? Förnuftet är svaret. Rationalisten skulle säkerligen mena att man genom att summera de premisser som man i den riktiga världen kan finna så kan man lätt dra den deduktiva slutsatsen att Matrix är en illusion; en konstruerad verklighet.

Men samtidigt blir definieringen av begreppet verklighet ytterst viktig för att ens kunna skapa sig ett omdöme. I Matrix definieras begrepp verklighet ungefär som ”det sanna” där inga illusioner existerar. Sökandet efter sanning måste alltså vara huvudskälet till varför man som människa skulle vilja bli ”befriad” och leva i den ogästvänliga ”riktiga världen”. Här syns den kanske viktigaste och mest framträdande filosofiska influensen i Matrix; nämligen sökandet efter sanning. Om man tänker sig två världar; en riktig och sann värld och en relativ och konstruerad så finner man i Matrix en världsbild som i mångt och mycket påminner om Platons teorier. Vill man vara krass så kan man hävda att Matrix är en ren ”sampling” av Platons klassiska skrift ”Grottliknelsen.” De uppenbara liknelserna finns ju där. Människan som tidigare levt i sin verklighet utan att känna till något mer vars synfält plötsligt vidgas och en ny värld uppenbara sig inför människans ögon. Symboliken i Matrix till grottliknelsen är slående. Samma frågeställningar uppenbaras; Skulle man vilja gå tillbaka? Skulle man vilja bortse från sanningen för att istället acceptera tillvaron som den är. Dessa är de centrala frågor som grottliknelsen uppställer medan Matrix bara kan sägas beröra dem. Men Matrix ställer sig i mångt och mycket på Platons sida. Sanningen är det viktigaste, även om man måste bortse från lycka för att nå den.

Någon idé på fortsättning?! Det känns som det blir för mycket rabbling av Platon..Måste nog få mer lite kunskapsteori innan det verkliga resonemanget börjar..aja, tack på förhand!

Varför skriver du om Matrix? du skall ju skriva ATT allt Matrix-snack är rena nonsense