Sanningen

[Lucky_Devil]

Sanningen är att med hjälp av insikter bygga upp ett verkligt självförtroende. Hitta sig själv, bryta sig loss från trenden av att vara något man faktiskt inte är. När du till slut har hittat dig själv inser du att du hela ditt liv har levt i en lögn. Du har blivigt styrd av övermakten. Övermakten är inte staterna, inte religionerna eller i huvudtaget något man kan se, ta på eller i huvudtaget kan finna. Sanningen är att de med högre intelligens har lyckats ta kontroll via median. Median styr världen genom att trycka ut propaganda i alla former, bild, text och ljud. Allt är gömt som en osynlig kod.

Du är och förblir min slav. Om du inte inser att det bara är du som är gud, the one. Allt hänger på ditt beslut. Det är ditt fel om allt går åt helvete.

Sant!

[stradde]

Pratar du om frihet? Eller vad vill du komma fram till? Läs Sartre som pratar om den radikala friheten. Eller kanske Ayn Rand..

[Fjärilsmörker]

Sanning för mig är lika med få se nu, sju bokstäver och inget annat

[kkklll]

Sanningen är att med hjälp av insikter bygga upp ett verkligt självförtroende. Hitta sig själv, bryta sig loss från trenden av att vara något man faktiskt inte är. När du till slut har hittat dig själv inser du att du hela ditt liv har levt i en lögn. Du har blivigt styrd av övermakten. Övermakten är inte staterna, inte religionerna eller i huvudtaget något man kan se, ta på eller i huvudtaget kan finna. Sanningen är att de med högre intelligens har lyckats ta kontroll via median. Median styr världen genom att trycka ut propaganda i alla former, bild, text och ljud. Allt är gömt som en osynlig kod.

Du är och förblir min slav. Om du inte inser att det bara är du som är gud, the one. Allt hänger på ditt beslut. Det är ditt fel om allt går åt helvete.

Sant!

Men om staten stiftar en lag som förbjuder medierna, är medierna då fortfarande en "övermakt"?

[Lucky_Devil]

Sanningen är att med hjälp av insikter bygga upp ett verkligt självförtroende. Hitta sig själv, bryta sig loss från trenden av att vara något man faktiskt inte är. När du till slut har hittat dig själv inser du att du hela ditt liv har levt i en lögn. Du har blivigt styrd av övermakten. Övermakten är inte staterna, inte religionerna eller i huvudtaget något man kan se, ta på eller i huvudtaget kan finna. Sanningen är att de med högre intelligens har lyckats ta kontroll via median. Median styr världen genom att trycka ut propaganda i alla former, bild, text och ljud. Allt är gömt som en osynlig kod.

Du är och förblir min slav. Om du inte inser att det bara är du som är gud, the one. Allt hänger på ditt beslut. Det är ditt fel om allt går åt helvete.

Sant!

Men om staten stiftar en lag som förbjuder medierna, är medierna då fortfarande en "övermakt"?

Visst staten kanske börjar få mer makt över median nu för tiden. Men internet är något de omöjligt ha kontroll på just vid tillfället!

[Lucky_Devil]

Pratar du om frihet? Eller vad vill du komma fram till? Läs Sartre som pratar om den radikala friheten. Eller kanske Ayn Rand..

Jag behöver inte läsa sartre, jag vet redan allt. det är det som jag vet. Nu måste jag komma på en bra metod för att föra vidare det jag vet. Vad sanningen faktiskt är. Jag vet allt!

Vet du allt?

[Lucky_Devil]

Sanning för mig är lika med få se nu, sju bokstäver och inget annat

Sanningen för mig är konsten att förklara sanningen. Att få folk att först vad sanningen faktiskt är för något.

[Fjärilsmörker]

Sanningen för mig är konsten att förklara sanningen. Att få folk att först vad sanningen faktiskt är för något.

Men sanningen kan inte förklaras för det finns igen sanning som gäller för alla. Den selektiva perceptionen förstör allt. Alltså blir frågan om vad sanningen är för något meningslös, den existerar bara i ett språkligt begrepp. Som Parmenides hävdade; "att tänka är som att se", det man kan tänka sig har alltid funnits. Men jag har då aldrig kunnat tänka mig sanning i någon absolut ren form, alltså borde den heller inte existera, om man nu tror på det. Men vad är då sanningen faktiskt? Att snö är vit är samma sak som att säga att snön är blå!

Lycka till med ditt sannings förklarande!

[Fication]

Anta att man lyckats genomskåda alla lögner, funnit sig själv och gjort sig helt fri från samhällets bojor. Vad gör man sen? Får man ett pris? Är livet slut då? Ska man dra sig tillbaka?

Eller ska man göra som du, försöka återvända och befria andra?

[Tractatus]

Att snö är vit är samma sak som att säga att snön är blå!

Jag säger att snö är vit, Du säger att snö är vit. Varför är den blå?

[Fjärilsmörker]

Att snö är vit är samma sak som att säga att snön är blå!

Jag säger att snö är vit, Du säger att snö är vit. Varför är den blå?

Jag vet lika väl som du att snö är vit, men ordet är ju bara ett ord egentligen. Jag menar jag hade lika väl kunnat fått lära mig att snön är blå och då hade jag säkert vetat att snön är blå eller hur? Men nu vet jag att den är vit, men vad är egntligen vitt? Det jag ser är kanske en helt annan nyans av vad du ser, men eftersom att vi båda fått lära oss att snö är vitt blir också våran förklaring av vad snö är samma sak.

Jag vet inte om det där gick att förstå, du får väl fråga igen annars Förklaringar är inte min starka sida

[Tractatus]

Jojo.

Begrepp är en sak. Verkligheten är en annan. Snön är som den är oberoende av hur vi uppfattar den. Vi säger vit, andra säger blanko.
Faktum kvarstår dock. Snön är som den är.

Mvh

[Fjärilsmörker]

Jojo.

Begrepp är en sak. Verkligheten är en annan. Snön är som den är oberoende av hur vi uppfattar den. Vi säger vit, andra säger blanko.
Faktum kvarstår dock. Snön är som den är.

Mvh

Det har du rätt i, allt är ju som det är, men vad det är, det är en annan sak

[archaxe]

Några frågor och kommentarer i sann (!) torr, tråk-analytisk anda;

Det har du rätt i, allt är ju som det är, men vad det är, det är en annan sak

Låt oss säga såhär: Snön är som den är, och vad detta än är, kallar vi detta (eventuellt okända) för "vitt."

Jag menar jag hade lika väl kunnat fått lära mig att snön är blå och då hade jag säkert vetat att snön är blå eller hur?

Nej, även om du hade lärt dig att benämna snöns färg med "blå" hade den fortfarande varit vit, och det propositionella innehållet i satsen "Snön är blå" hade varit ekvivalent med vårt nuvarande påstående "Snön är vit."

vad är egntligen vitt?

Vad menar du med "egentligen"?

Det jag ser är kanske en helt annan nyans av vad du ser, men eftersom att vi båda fått lära oss att snö är vitt blir också våran förklaring av vad snö är samma sak.

För att något skall vara "lika" eller "olika" måste det finnas något att ställa dem emot - en gemensam, extern måttstock som vi kan relatera båda våra upplevelser emot. För att kunna tala om att jämföra upplevelser, måste vi ha något vi båda har tillgång till att jämföra dem med. Det har vi i en mening, men det är inte våra "mentala upplevelser" som vi skall jämföra. Det som är gult är inte en upplevelse, eller "kvalia" hos dig, det som är gult är snön som hunden pissat i. Gulheten finns "out there", inte inne i din skalle. Du kan inte göra jämförelser mellan upplevelser - kvalia - och således inte heller tala om, och än mindre avgöra, att de skulle vara varken lika eller olika.

Men sanningen kan inte förklaras för det finns igen sanning som gäller för alla.

Vad får du allt ifrån? Att det inte finns någon sanning som gäller för alla innebär inte att sanningen inte kan förklaras. Men ok, vi antar ovanstående: Om det där gäller för dig, så gäller det inte för mig - istället gäller, att det finns en sanning som gäller för alla, och det är att sanningen gäller för alla, och alltså har du helt enkelt fel. (Objektivism hamnar i andra problematiska situationer, men inte dessa uppenbara som relativismen ideligen hamnar i.)

Sanning är ett attribut som varje språklig sats har, inget mer. Det finns ingenting att "fånga" i sanningen. Vårt språk är strukturerat så att varje sats hävdar sin egen objektiva sanning (det står så att säga ett sanningspredikat framför varje sats, varför det är redundant att lägga till "... och det är sant" efter varje påstående), och sedan måste det propositionella innehåll som satsen har relateras till ett ramverk där det kan ges mening, och beroende på mening blir satsen då sann eller falsk. Meningslösa satser (som det kryllar av på forumet) är varken sanna eller falska.

Vad är "selektiv perception"?

Alltså blir frågan om vad sanningen är för något meningslös, den existerar bara i ett språkligt begrepp.

Och vilken typ av meningsfull "sanning" har du i åtanke? Om du säger att all sanning är principiellt omöjlig, blir det svårt att se vad du vänder dig emot. Du lär gärna ha ett begrepp om vad du inte erkänner, och kunna föreställa dig något du skulle erkänna som något sant (sanning) innan du kan säga att det inte finns. Att något existerar "bara som ett språkligt begrepp" och på basis av detta är meningslöst tycks snarare tyda på förvirring.

Men jag har då aldrig kunnat tänka mig sanning i någon absolut ren form, alltså borde den heller inte existera, om man nu tror på det.

Det är förmodligen här det ställer till sig. Hur skulle "sanning i någon absolut ren form" se ut? Jag tror inte heller på någon "sanning i absolut ren form", det skulle göra mig till nån typ av bisarr platonist, men jag erkänner ändå sanning. Jag tror du krånglar till det i onödan.

Lycka till med ditt sannings förklarande!

I think Ingemar Stenmark said it best; "Dä ä svårt å förklar' för nån som int' begrip."

[J R Auk]

Väl skrivet Archaxe.

Men finns inte även en sanning om kvalia?
Delar vi inte formen av upplevelsen "kvalia" och således också sanningen om den.
Att vi inte kan dela referensramarna som definierar den erfarelse som föds ur oss, "kvalia", betyder väl inte att vi inte relaterar till samma "sanningar" om dom?