Jag har ett inte helt oorginellt förslag att man bör organisera vilken typ av filosofi man håller på med. Det är vanligt att man försöker att organisera det man filosoferar om, genom att ställa upp uträkningar osv. Men lika viktigt är det ju att organisera själva filosoferandet. Så det tänkte jag bidra med här, mitt sätt. Kritik och förlag är givetvis välkommet.
Jag delar upp filosofi i två huvudgrenar, ontologi och metafysik.
Ontologi (o):
|---------| linjen representerar det i existensen varande.
Metafysik (m):
<--| |--> här tvärtom, linjerna representerar det som ligger utanför existensen.
Ontologi är här helt enkelt på mitt fördomsfulla sätt, den värld man kan skaffa sig kunskap om, tingens värld. Metafysik anser jag ligger utanför vår förmåga att verkligen skaffa oss någon verifierbar kunskap om.
Sedan delar jag upp ontologin i ett omfång/amplitud:
Det innersta/essentiella (e) <-> det inre (2) <-> det yttre (3) <-> det avlägsna (4) <-> det yttersta (5) <-> det metafysiska (m)
Därefter en avgränsning mellan det inre och det yttersta (2-5) som den ontologiska (o) sfären och de övriga två som metafysiska (m)
Därefter eftersom (o) är det enda som vi kan ha kunskap om så delar jag upp den i fem kunskapsnivåer, en sk. ontologisk hierarki, det blir till vetenskapernas fält:
5. Sociologi
4. Psykologi
3. Biologi
2. Kemi
1. Fysik
Detta kan jämföras med Schumachers existentiella hierarki som ställs upp på följande sätt, där; m=materia, l=liv, a=medvetande och s=självmedvetande.
m+l+a+s (människa)
m+l+a (djur)
m+l (växter)
m
Detta ger oss en ledtråd om ett utvecklingsförlopp och en åtskillnad mellan livets olika kvalitéer. Fysik studerar i huvudsak materien. Biologin studerar växter, djur och människor. Psykologi studerar människor och djur och sociologin studerar människor.
Ju högre upp i denna hierarki man går desto svårare blir det också att säga något konkret om tingen man studerar eller ställer spörsmål kring. Man är tvungen till mer och mer operationalisera eftersom studieobjekten blir mer och mer latenta. Kvalitéerna man studerar blir går in mot saker och tings essens: (e) <- psykologi -|- fysik -> (m)
Sociologi verkar vara ett undantag från denna regel; eftersom sociologin studerar alla aspekter som kombinerar samhällsstudier med psykologiska studier och blir därför mer av en humanistisk tvärvetenskap.
Så det metafysiska, det ligger utanför den ontologiska rymden och därför kan man principiellt inte skaffa sig någon kunskap om det. Däremot så finns ju alltid hoppet kvar och möjligheten att kanske går det att på något sätt komma i kontakt med det. Genom t.ex. inspiration, transcendens, osv. Frågan är ifall man egentligen kommer i kontakt med det metafysiska/essentiella, eller om man enbart blir autentisk.
Min kritik mot det metafysiska kommer in här. Det metafysiska tillhör det ytterst determinerande av saker och tings egentliga natur och ordning, bl.a. är det därför som metafysik är väldigt populärt bland de som har ambitioner att härska. Eftersom "insikt" om det metafysiska inte går att verifiera så blir det omöjligt att konkretisera/objektifiera det. Man kan ju såklart tänka sig att eftersom det metafysiska är saker och tings egentliga natur(essens) och ordning(fysik) så är man ständigt i "kontakt" med det. Men sedan finns det då frågor som rör det metafysiska som filosofer verkar ha en benägenhet att ständigt dra sig till, man försöker att konkretisera det. Man ställer frågor som t.ex:
Vad är rätt och fel (etik)?
Vad är sanningen?
Vad är en människa?
Vad är fri vilja?
Vad är alltings ursprung?
Det blir en fråga om "oändlig regress", för att låna ett begrepp från Popper. Alltså man söker i det oändliga efter saker och tings egentliga essens och natur.
Ett försök till att skapa ordning i det filosofiska
Moderator: Moderatorgruppen
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster