CAUSTIX skrev:Ruben skrev:Har ett riktigt stort problem.. vore grymt tacksam för hjälp .

Har ett stort problem. Jag är kär i en tjej som inte har tid och har förlorat de få känslorna hon haft. Jag insåg försent hur förälskad jag va i henne och nu är jag som vem som helst för henne. Hon säger att hon har en del känslor.. men inte lika starka som i början. Hennes vanligaste ursäkt är att hon inte har tid pga ridningen.. men jag brukar försöka säga till henne att de måste finnas en tid innan och efter träningar men de är inget som finns i hennes tankar.. hon blir arg på mej när jag säger att hon inte gillar mej. Vet inte hur jag ska tolka detta.. någon som förstår sig på detta? och hur jag ska få henne tillbaka?
Mkt tacksam för svar // en olycklig ungpojk
Problemet är du. Du är förälskad, dvs du åtrår henne, du vill ha henne. detta skall du inte förväxla med att älska henne. Riktig kärlek gör inte anspråk på det egna välbefinnandet utan handlar om att unna eller vilja någon annans (den du älskars) lycka. I åtrån (förälskelsen) så ser du bara till ditt egna behov och inte till hennes. Du vill att hon skall vara din, du vill äga henne.
Ett kärlekshållt förhållande är ett som bygger just på den ömsesidiga omtanken om den andres välbefinnande och utveckling och handlar om samförstånd inte att få utlopp för det egna begäret. Ett sådant samförstånd kan endast uppnås genom ärlighet och uppgivande självhävdandet och självbekräftelsen. Just genom att ge upp sina anspråk på välbefinnande genom den andre som medel utan i stället se den andres välbefinnande som mål blir det som grundar den egna bekräftelsen i samförståndet. Ett samförstånd kan inte uppnås där någon av parterna vill äga den andre begränsa den andre till sitt egna begär. Kärlek är givande inte tagande.
Caustix ger en bra beskrivning av ett problem som vi alla drabbas och speciellt när vi är yngre.
Det här är en av dom stora smällar i livet som vi alla måste ta förr eller senare.
I slutändan handlar det om att växa, mogna och att komma till insikt.
Det Caustix skriver är sant, men är också ohyggligt smärtsamt att ta till sig när man är djupt förälskad i någon.
Har själv varit i samma situation och lyckats ta mig ur den.
Det som hjälpte mig, var rannsakan av mig själv, nattliga promenader, och studier av "Carl Gustav Jung".
Speciellt hans beskrivning om vad "projektioner" är, och vad det innebär.
Om man uppbådar all sin själsliga styrka och tar till sig det som Caustix skriver om, så kan man faktiskt lämna striden som vinnare.
Man kan få "prinsessan" och "halva kungariket", men det kräver en mycket stor arbetsinsats av en själv.
Man kan också förlora "prinsessan" men ändå vinna "halva kungariket", d.v.s man har mognat, vuxit och kommit till insikt.
Det som man lärt sig genom smärtsam erfarenhet, har man tillgodo nästa gång man springer på en "prinsessa" och blir huvudstupa förälskad.