Kan någonsin en annan människa finnas mer, än i fantasin?

[Hubbel]

Föreställer er att jag läser en författarinnas alla böcker, som får stor betydelse i mitt liv. Jag fantiserar om henne. Hon finns i min fantasi. Efter min död så visar det sig att hon aldrig har funnits. Men undre mitt liv så fanns hon i min fantasi och betydde mer än min egen syster gjorde. Finns du i min fantasi, eller finns jag i din? Om ingen fantiserar om dej någonsin, finns du då utanför dig själv? Eller om alla människor slutade att tänka, läsa, tala och fantisera om Strindberg – vad händer då?

[FIG]

mycket intersat,

hellt rätt att om jag säger att "<b>Jag</B>" finns
vad kan du säga för att övertyga mig om att du också finns?

vad du än säger så kan jag säga att det är "<b>Jag</B>" som har skapat denna handlig genom dig,
så då finns "<b>Jag</B>" bara,

ett expel är,
jag stå på enna sida om en väg
men hur vet "<b>Jag</B>" om det finns en anna sida av samma väg?
eller något på baksidan,
den sidan behöver inte en exstera, för "<b>Jag</B>" vet inte om det,
men om du kommer och säger att den finns något på andra sidan vägen,,
då gör det det efter som du talla om det, via min tanke om det,

det som jag inte vet finns inte!!!

men då är "<b>Jag</B>" ensam efter som du inte finns
som i en dröm, drömen vara så länger som huverpason finns

[Julia Felicia]

Existensfråga.

Du funderar över huruvida någon/något existerar över huvud taget om denna/detta inte existerar i någons medvetande/tankar.

Om man hävdar att ting inte existerar förrän de finns i ett medvetande förnekar man ju på sätt och vis en övergripande "fysisk existens".

Det tål att tänkas på.

[Faidros]

Julia Felicia skrev: "Om man hävdar att ting inte existerar förrän de finns i ett medvetande förnekar man ju på sätt och vis en övergripande 'fysisk existens'."

Menar du att ett ting skulle finnas i medvetandet via perceptioner för att existera, eller räcker det med att tinget enbart finns i medvetandet oberoende att det grundar sig på perceptioner i ett givet ögonblick? Existerar min dator för mig när jag upplever den via mina sinnen, och när jag inte upplever den så existerar den inte för mig? Eller räcker det enkom att minnet av perceptioner finns i medvetandet för att ett ting ska sägas existera?

[PopJimmy]

xtm

[Faidros]

PopJimmy skrev: "Jag tycker dock att det är svårt att avgöra om 1. medvetandet kan existera i sig själv eller om 2. medvetandet uppstår ömsesidigt med materien. Detta tycks för mig att vara en metafysisk fråga. Utifrån de erfarenheter jag har så resonerar jag att det senare resonemanget (2)känns mera säkert. Jag har inga medvetna erfarenheter av medvetande utan materia, så jag kan inte uttala mig om något sådant."

Något som möjligen ger stöd åt din tanke vad gäller punkt två är följande hypotetiska fall. Ponera att en människa föds utan möjlighet att någonsin kunna använda något av våra fem sinnen: känsel, hörsel, syn, smak och lukt. Har denna människa medvetande? Eller kommer denna människa någonsin att vara medveten? Frågan är hur ett dylikt medvetande ter sig i så fall utifrån faktumet att perceptioner saknas. Existerar något för denna människa?

[/quote]

[Julia Felicia]

PopJimmy,
är det inte så att om man absolut hävdar att någonting inte existerar förrän de finns i ett medvetande(=att hävda att den fysiska världen finns inte utan medvetandet) förnekar man en övergripande "fysisk existens"(=varandet av en fysisk existens som finns oberoende medvetandet)?

Alltså...om man hävdar att den fysiska världen inte finns utan medvetandet förnekar man självklart varandet av en fysisk existens som finns oberoende medvetandet.


Jag tycker om ditt resonemang i saken och är tycker det är väldigt intressant om medvetandet uppstår ömsesidigt med materien etc. Intressant ämne.

[tjabbe]

Om jag skulle vara medvetslös i en situation med människor runt sängen där jag ligger, existerar ju inte något av det som finns runt mig, för mitt medvetande.

Jag kan i min medvetslöshet, ligga och drömma om underbara sandstränder med palmers sus, och vackra hulahula flickor, tala med dem i min dröm mm, men är de verkliga ? För mig var allt detta verkligt, i drömmen, men det som hände i verkligheten runt mig var overkligt, för mig när jag drömde. I samma ögonblick jag blev medveten, försvan en verklighet och en annan uppenbarade sig för mig.

Den verkliga verkligheten, var ju att jag låg medvetslös, men visste inte det.

Är inte den relaterade situationen inledningen till en "bortgång"? Nära döden upplvelser liknar det jag fantiserade ihop här.

Vi får väl se själva när det är dags att "lämna in den slitna kroppen för destruktion"..

Tjabbe

[Angelina]

Jag tror allt är möjligt, även andra människor, men man kan aldrig vara helt säker. Jag tror mig ha kontakt med både fysiska och ickefysiska medvetanden, men det kanske bara kan ske i fantasin. Man kan be om bekräftelse för sin tro och få den och för en stund våga lita på den, men ändå vacklar den alltid. Finns det absoluta sanningar alls? Förutom den ATT vi finns? Att JAG ÄR och jag har på känn att du också är.

Intressant att du valde just denna fantasi tjabbe. Det klassiska tropiska paradiset, med hula-hula och allt. Reflekterar den din personlighet?
Min dödsbäddfantasi skulle kanske...se annorlunda ut. Men visst förväntar man sig ett kungligt mottagande, röda mattan, pokaler, praliner och serpentiner. Annars har man gjort något "fel", eller hur?

Medvetandet i min fantasi, som hypotetiskt existerar utanför denna, behöver inte materia för att existera, men ingår en symbios och skapar en hybrid av sig självt. Inte alls utplånande av det "ursprungliga" icke-fysiska, utan som en expansion, eller avdelning. Men visst, i vissa fall kanske ett visst spill uppstår. Osaliga andar mfl.

Fantasier om överenskommet andra människor skickar energier till dessa. Tex sexfantasier om kända sk" bimbos" ger dem ett överskott av sexuell utstrålning. Symbios igen, den fysiska varelsen suger åt sig den ickefysiska energin från ett externt medvetande.

Briljant.

[freddemalte]

Föreställer er att jag läser en författarinnas alla böcker, som får stor betydelse i mitt liv. Jag fantiserar om henne. Hon finns i min fantasi. Efter min död så visar det sig att hon aldrig har funnits. Men undre mitt liv så fanns hon i min fantasi och betydde mer än min egen syster gjorde. Finns du i min fantasi, eller finns jag i din? Om ingen fantiserar om dej någonsin, finns du då utanför dig själv? Eller om alla människor slutade att tänka, läsa, tala och fantisera om Strindberg – vad händer då?

Om vi (1.) definierar "finnas" som något man gör om någon annan känner till en, tänker på en, fantiserar om en etc. Ja då finns man ju bara när så sker. Om vi (2.) definierar "finnas" som att man själv erfar sin egen existens - ja då är det ju det som krävs för att finnas.

Så Strindberg finns enligt def. 1. men inte enligt def. 2. eftersom han är död.

Vänligen

Fredrik