vetenskapen vs religionen

[nu]

Vad är skillnaden mellan vetenskap och religion?

[dangdang]

Det empiriska tänkandet.

[Capoeira]

Word! men det är roligt hur man kan kombinera religion och vetenskap. tillexempel big bang. ja det låter ju som en bra teori men vad skapade the big bang? gud? det kan ju inte motbevisas inte för att jag är religös men visst är det spännande tanke sätt. religösa ledare brukar ha ett agg för vetenskap när de egentligen lätt kunnat kombinera dem.

[PopJimmy]

Det beror på hur du definierar religion och vetenskap. Vetenskapen är en religion i många ögons - dvs de tror att den ger svar på allt.

Det finns många typer av religioner och den vi har i dag är alltså rationell.

[Johan Ågren]

Det empiriska tänkandet.

Vetenskap och religion (i sina bästa stunder) är ungefär samma sak då det baseras på empiriska erfarenheter. Tillför man sedan filosofi så kan man kanske utröna det rationella i dessa erfarenheter. Utan rationellt tänkande så är alla erfarenheter en enda gröt. Alternativt kan man föreställa sig en form av transcendental intuition som är överordnad den förnuftmässiga rationalismen, jag lutar åt det sistnämda då jag är idealist.

Johan

[Tomas Brolins målgest]

Vetenskapen är väl snarare ett visst sätt (en metod) att analysera och inhämta information, medan religion är någon typ av kollektiv psykos eller nåt?

Att vetenskapen hos vissa kan bli en typ av religion är en helt annan sak.

[Luipa]

Alternativt kan man föreställa sig en form av transcendental intuition som är överordnad den förnuftmässiga rationalismen, jag lutar åt det sistnämda då jag är idealist.

Jag tror nog att denna sfär som flera religiösa utövare strävar efter att uppleva är den mest distinkta skillnaden mellan vissa religioner och vetenskapen.

Som jag skrev här så har inte vetenskapen någon åsikt om sanningen med stort S. Forskare sysslar med hypoteser och teorier, inte absoluta sanningar. Jag hörde en gång en polsk filosof och författare säga att 'vetenskapen har i sin jakt på sanningen avskaffat den.' Däremot strävar inte alla religiösa utövare heller efter att uppleva Sanningen; religion står för en mångfald olika uttryck. Problemet med frågeställningen är bland annat att religion är ett så oerhört vitt begrepp att det blir mycket svår att generalisera kring det. Det måste till någon form av definition av företeelsen för att en jämförelse ska vara fruktbar.
/luipa

[Johan Ågren]

Vetenskapen är väl snarare ett visst sätt (en metod) att analysera och inhämta information, medan religion är någon typ av kollektiv psykos eller nåt?

Att vetenskapen hos vissa kan bli en typ av religion är en helt annan sak.

Metoden är väl den samma - empiriska studier/observationer, så det är väl snarare måttet av förnuft och sammanhang som sätter observationerna i ett större mer rationellt sammanhang som gör vetenskap till vetenskap. I realiteten har dagens vetenskapliga världsbild samma funktion som historiens tidigare världsbilder - fast vi idag kallar dessa religion - då de inte är relevanta i relation till den nuvarande världsbilden. Det vi kallar religion är alltså alternativa världsåskådningssystem - som vi klassificerar som irrationella. Och anhängare av dessa har samma syn på vetenskapen i den mån den anses vara irrationell i relation till deras världsåskådning. Poängen är att metoden är den samma; empiriska tolkningar av världens skeenden - fast möjligen i olika grad. Antaganden om bakomliggande orsaker - teorier - existerar både i religion och vetenskap. Vi kanske kan säga att vetenskap blir religion när dessa teorier tjänar som värdereferens för människan, när det inte blir ett arbete/utforskande längre utan ett livsnärande system. Vetenskapen ska ha en eloge i den mån den distansierar sitt sökande från de egna subjektiva behoven och att den är förutsättningslös. Det religiösa sökandet tenderar att vara det motsatta.

Jag skulle inte vilja kalla alla religioner för en "kollektiv psykos" då det finns filosofier som vi definierar som religion som just strävar efter att ta sig ur den indoktrinering som vi kulturvarelser befinner oss i. På så sätt har många som lever under vetenskapens vingar ett högre mått av "psykos", och kulturen är just den kollektiva psykosen.

Min syn på dagen vetenskap är att den om hundra år kommer att betraktas med samma ögon vi betraktar tidigare historisk vetenskap - som väldigt naiv och med en indoktrinerad tolkningsbild av de observationer som görs. Varje tid har haft en känsla av att vara i mål, och att nästan veta allt som går att veta. I själva verket går vi nog bara och petar i någon liten ytterkant av det rella informationskapital som existerar. De intuitiva/transcendentala erfarenheter jag själv haft pekar i den riktningen; att vi inte ens har börjat ana vad vi hamnat i. Och dagens vetenskap ter sig i det ljuset som ytterligare en nivå av den religionstradition som vi historiskt sett tagit för sanning.

Johan

[Johan Ågren]

Luipa,

det stämmer att det inte är bra att likställa alla - enligt våra föreställningar - irrationella livsåskådningsystem och kalla dem religion. Om vi gör det så vingklipper vi potentialen i alternativa uppfattningar. Det ska rymmas mycket under denna definition - och det blir till slut ett skälsord.

Fast jag håller inte riktigt med om att vetenskapen inte sysslar med "sanning". Är det inte sanningen som avses när man bekräftar sina testresultat - att något överensstämmer. Det vill säga : "Det är sant att detta sker (i alla fall att vi observerar det)".

Johan

[Luipa]

Fast jag håller inte riktigt med om att vetenskapen inte sysslar med "sanning". Är det inte sanningen som avses när man bekräftar sina testresultat - att något överensstämmer.

Jag skulle snarare säga att teorins giltighet kan bekräftas och stärkas av testresultat men det gör inte teorin sann utan bara mer sannolik, ur vetenskapsmannens perspektiv alltså. Det där sista steget (språnget?) från sannolik till sann kan vetenskapsmannen ta privat men inte som just vetenskapsman. Jag vill betona att detta bara är min åsikt, du kan mycket väl ha rätt i ditt påstående.

Sedan finns det ju olika nivåer av sanning. Tror du att vetenskapen gör anspråk på att kunna avtäcka och uppenbara tinget i sig eller är tinget i sig för vetenskapen en icke-fråga? Vissa vetenskapliga projekt ger mig religiösa vibbar, eller vad sägs om TOE - Theory Of Everything eller GUT - Grand Unification Theory? (obs. jag vet inte så mycket om TOE och GUT men oj vilka ambitioner de verkar rymma ).
/luipa

[Johan Ågren]

Lupia,

Det är nog en fråga om ödmjukhet, och från person till person.

Det finns nog många som drivits till vetenskap ur ett behov att klargöra sin egen plats här i världen - vilket både är naturligt och förnuftigt. Ambitionen att "svara på allt" kan nog ha sin grund i detta. Det har jag själv drivits av - och det är också faran. Jag har dock fått mina näsbrännor.

Johan

[Luipa]

Johan, vetenskapsmannens motiv varierar men den vetenskapliga metoden är ju delvis något annat. Vilka gränser har en vetenskaplig metod i sig? Kan man säga att vetenskapen har en ambition som kan vara skild från dess utövares? Min uppfattning är att det finns många människor som tillämpar en vetenskaplig metod på ett korrekt sätt men som sedan förhåller sig ovetenskapligt till sina och andras resultat. Jag kan inte peka på något direkt exempel det är bara min känsla.

Förövrigt så har du säkert rätt i att det kommer skiften som får dagens vetenskap och världsbild att framstå som primitiva; vore spännande om det inträffade under den egna livstiden.
/luipa

[Kiifen]

Jag är smått övertygad om att den isolerande principen jag skrev om i "Sluta isolera, börja involvera!" har ett finger med även här. Att vi är inställda på att skilja det ena från det andra på så vis att vi börjar tro att ingenting hänger samman och samtidigt skapa i vardera lägren en oförmåga till att se distinktioner.

Religionen är ju bara ett begrepp för den kultur som vi har med oss från länge tillbaka, bland annat den ansamling av föreställningar som våra förfäder levde med. Vetenskapen är den metod vi har för att ta reda på mer information. Eftersom vi äger isolationstänkandet inbillar vi oss gärna att religion inte har något med vetenskap att göra, som att detta skulle vara saker i sig.... och resultatet blir naturligtvis att det skapar två grupper som sitter och slänger skit och letar fel hos varandra.

[Tractatus]

Apropå Bigbang och vetenskap. I Koranen kan man exempelvis läsa om just Big Bang. Det ena motsätter inte sig det andra.

[PopJimmy]

det skapar två grupper som sitter och slänger skit och letar fel hos varandra.

Men som sagt, för mig handlar det inte om två enade grupper, det är mycket mer komplext än så...



För att använda Wilbers tillvägagångsätt (hans integrala filosofi) för att förklara vetenskapens och religionens respektive roller: Vi kan dela in verkligheten i tre perspektiv/sfärer: 1:a person, Jag (subjekt, estetik, det vackra), 2:a person, Vi (intersubjektiv, moral, det goda), 3:e person Det (objektiv, sanning). Verkligheten kan alltså beskrivas genom dessa tre perspektiv, de är nödvändiga och tillräckliga (även fast han lagt till ett interobjektivt, som t.ex. discipliner som systemteori undersöker. På senare tid har han även börjat nesta perspektiven för att förklara mer avancerade perspektiv. rutor till vänster =subjektiv dvs innifrån).
- - - -


Alla absoluta förmoderna världsbilder (vad den moderne mannen adresserar som religion) försöker kränga monopol på på alla tre, för att ta kristendomen som exempel: Allt som stog i Bibeln ansågs som sanning, Budorden var våran moral, och vi fick bara göra konst som anspeglade på kristendomen.

Övergången från det förmoderna till det moderna samhället var när dessa tre sfärer delade sig. Men vi fick ett överslag på tredjepersonsperspektivet och vi förskte (och försöker) reducera allt till tredjepersonsperspektiv, till objekt, materialism. (Idealism är att hårddra och reducera allt till 1:a person)

Det postmoderna tillvägagångsättet var istället att lyfta fram det intersubjektiva perspektivet i fokus.

Religionen har fortfarande en roll att spela, nämligen att addressera de kvalitativa (subjektiva och intersubjektiva) aspekterna av verkligheten. Det är bara genom kvalitatativa grunder som vi kan definiera normativa värderingar, dvs påståenden hur saker borde vara - riktningar. Riktningar mot sådant som upplevs som positivt.

Vad säger allt detta då? Jo att (natur)vetenskapen sysslar med tredjepersonsperspektiv - sanning och att religionen sysslar med (första och) andrapersonsperspektiv - moral.