något som jag är väldigt intresserad av är det här med hjärntransplantationer. om vi utgår från att personligheten ligger i hjärnan, inte i kroppen, och om alla våra efrarenheter och minnen ligger där också.
då är det såhär, att jag läste ett kapitel i en bok om det här. det stod ungefär såhär:
om Britta råkar ut för en bilolycka och hennes kropp och halva hennes hjärna inte går att rädda, om man då opererar ut hjärnan och sätter in den i en ny kropp, blir det fortfarande Britta då?
tänk sen om den andra hjärnhalvan ändå går att rädda, och den blir transplanterad till en andra kropp, som också klarar operationen och allt det. blir det då två Brittor? får dom två olika sidor av hennes gamla personlighet? får dem samma minnen? eller blir det uppdelat på "kreativa minnen" och "logiska minnen"? eller något i den stilen? samma med egenskaperna?
detta är något av det jag har tänkt mest på under den senaste månaden, och jag skulle vilka höra lite av andras åsikter om mitt lilla problem..
tack
/Evelina
hjärnor?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: hjärnor?
Evelina_Jensen skrev:något som jag är väldigt intresserad av är det här med hjärntransplantationer. om vi utgår från att personligheten ligger i hjärnan, inte i kroppen, och om alla våra efrarenheter och minnen ligger där också.
Jag kommer att tänka på erfarenheter från tidigare lobotomerade personer.
Det sägs att de upplever en 'tomhet'.
Men för att hålla sig till nuläget i neurofysiologi så har väl hjärnan en hel del centra för olika förmögenheter, varav minnet har sitt. Frågan är då i ditt ex. huruvida minnet följer den ena eller den andra halvan.
Och eftersom man vet så lite om hjärnprocesser och det kvarstår ett obeskrivbart gap mellan fysiologiska processer och psykologiska upplevelser så är det även en öppen fråga huruvida alla psykologiska upplevelser måste ha en fysiologisk motsvarighet.
Vi skall inte heller glömma att vår identitet som organism finns kodad i alla kroppens celler.....
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
-
laotzu
Hej Evelina_Jensen,
Välkommen till forumet! Det Du nämner är ett väldebatterat problem inom metafysiken: problemet med personlig identitet. Jag tycker också problemet är väldigt intressant, men dessvärre vet jag alldeles för lite om det för att kunna ge några givande kommentarer. (Däremot kan nog andra här på forumet, som Stefan, berätta mer om det eller andra problem kring identitet.)
Att Du valt att kalla tråden för "hjärnor?" får mig dock att tro att Du kanske är ute efter vad den samtida vetenskapen kan säga om tankeexperimentet.
Fram till 70-talet utförde man, i förhoppning att lindra svår epilepsi, så kallad commissurotomy. I korta ordalag såg man genom operation till att de båda hjärnhalvorna inte längre kunde kommunicera med varandra, och omöjliggjorde på så sätt att den elektriska urladdning av hjärnaktivitet som svår epilepsi innebär spred sig från en hjärnhalva till en annan. (Patienterna brukar benämnas "split-brain"-patienter.) Vad vi har här är alltså en hjärna som, precis som tankeexperimentet föreskriver, har delats i två delar. Skillnaden är dessa två delar inte har placerats i andra kroppar.
Vad visade då forskning på dessa patienter som är av intresse för diskussionen? Båda hjärnhalvorna verkade ha ett något så när intakt minne när det gällde patientens personlighet. T.ex. kunde båda hjärnhalvorna särskilja patienten själv från andra personer när den presenterades fotografier och båda hjärnhalvorna kunde uppge patientens namn. (Det var en lång debatt huruvida dessa patienter hade två medvetanden eller ett; Du kan säkert hitta mer info på nätet om den om Du söker på dual consciousness.)
Så kanske skulle vi få två Britta om vi placerade de två hjärnhalvorna i olika kroppar. En sak jag vill påpeka är att en annan kropp skulle förändra självbilden, som ju delvis beror av kroppen. Vilken effekten skulle bli vill jag inte spekulera kring, men jag är säker på att det skulle ha betydelse.
För övrigt kan det vara intressant att känna till att det bedrivs massor med forskning på, vad vi skulle kunna kalla, "personlighetens neurobiologi". T.ex. är det en central del inom den nya forskningsgrenen social neuroscience. (Om Du studerar på högskola/universitet har Du tillgång till tidsskrifter via Ditt bibliotek och kan söka mer info där; använd termer som self, neuroscience och brain. T.ex. handlade det näst senaste numret av Consciousness and Cognition uteslutande om just the brain and its self.)
Nu för tiden talas det mer om system och gångar än om centra. (Men jag kanske missförstår Dig; jag tolkar centra som struktur.)
Förstår inte vad gener har med minnen och erfarenheter att göra...
Vet inte om inlägget säger så mycket, men om inte annat har Du lite termer att gå på om Du vill söka vidare. Lycka till!
Lev väl,
Gustaf
Välkommen till forumet! Det Du nämner är ett väldebatterat problem inom metafysiken: problemet med personlig identitet. Jag tycker också problemet är väldigt intressant, men dessvärre vet jag alldeles för lite om det för att kunna ge några givande kommentarer. (Däremot kan nog andra här på forumet, som Stefan, berätta mer om det eller andra problem kring identitet.)
Att Du valt att kalla tråden för "hjärnor?" får mig dock att tro att Du kanske är ute efter vad den samtida vetenskapen kan säga om tankeexperimentet.
Fram till 70-talet utförde man, i förhoppning att lindra svår epilepsi, så kallad commissurotomy. I korta ordalag såg man genom operation till att de båda hjärnhalvorna inte längre kunde kommunicera med varandra, och omöjliggjorde på så sätt att den elektriska urladdning av hjärnaktivitet som svår epilepsi innebär spred sig från en hjärnhalva till en annan. (Patienterna brukar benämnas "split-brain"-patienter.) Vad vi har här är alltså en hjärna som, precis som tankeexperimentet föreskriver, har delats i två delar. Skillnaden är dessa två delar inte har placerats i andra kroppar.
Vad visade då forskning på dessa patienter som är av intresse för diskussionen? Båda hjärnhalvorna verkade ha ett något så när intakt minne när det gällde patientens personlighet. T.ex. kunde båda hjärnhalvorna särskilja patienten själv från andra personer när den presenterades fotografier och båda hjärnhalvorna kunde uppge patientens namn. (Det var en lång debatt huruvida dessa patienter hade två medvetanden eller ett; Du kan säkert hitta mer info på nätet om den om Du söker på dual consciousness.)
Så kanske skulle vi få två Britta om vi placerade de två hjärnhalvorna i olika kroppar. En sak jag vill påpeka är att en annan kropp skulle förändra självbilden, som ju delvis beror av kroppen. Vilken effekten skulle bli vill jag inte spekulera kring, men jag är säker på att det skulle ha betydelse.
För övrigt kan det vara intressant att känna till att det bedrivs massor med forskning på, vad vi skulle kunna kalla, "personlighetens neurobiologi". T.ex. är det en central del inom den nya forskningsgrenen social neuroscience. (Om Du studerar på högskola/universitet har Du tillgång till tidsskrifter via Ditt bibliotek och kan söka mer info där; använd termer som self, neuroscience och brain. T.ex. handlade det näst senaste numret av Consciousness and Cognition uteslutande om just the brain and its self.)
meanman skrev:Men för att hålla sig till nuläget i neurofysiologi så har väl hjärnan en hel del centra för olika förmögenheter, varav minnet har sitt. Frågan är då i ditt ex. huruvida minnet följer den ena eller den andra halvan.
Nu för tiden talas det mer om system och gångar än om centra. (Men jag kanske missförstår Dig; jag tolkar centra som struktur.)
meanman skrev:Vi skall inte heller glömma att vår identitet som organism finns kodad i alla kroppens celler...
Förstår inte vad gener har med minnen och erfarenheter att göra...
Vet inte om inlägget säger så mycket, men om inte annat har Du lite termer att gå på om Du vill söka vidare. Lycka till!
Lev väl,
Gustaf
laotzu skrev:Förstår inte vad gener har med minnen och erfarenheter att göra...
Jag kan svara 'arvsanlag', käre Gustaf.
Men det var istället menat som en hint om att ens DNA-profil är ack så mycket säkrare identifiering av min person, än vad jag än kan komma på att verbalt intyga. (särskilt t.ex om det gått många år sedan jag träffade den det gäller).
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
-
laotzu
meanman skrev:laotzu skrev:Förstår inte vad gener har med minnen och erfarenheter att göra...
Jag kan svara 'arvsanlag', käre Gustaf.
Ser fortfarande inte vad arvsanlag har med minnen och erfarenheter att göra. (Självklart som en av orsakerna till minnet och sinnena, d.v.s. de system som möjliggör minnen och erfarenheter, men knappast minnen och erfarenheter.)
meanman skrev:Men det var istället menat som en hint om att ens DNA-profil är ack så mycket säkrare identifiering av min person, än vad jag än kan komma på att verbalt intyga. (särskilt t.ex om det gått många år sedan jag träffade den det gäller).
Visst är en DNA-profil ett bra sätt att identifiera en person. Och visst kan den visa på t.ex. genetiska defekter vilka i sin tur kan förtälja om vissa personlighetsdrag och -störningar. Men den säger t.ex. ingenting om hur personen har lärt sig leva med dessa. Med andra ord ger en DNA-profil knappast en på något sätt uttömmande redogörelse för personens personlighet, även om den kan säga något om den. (Om vi är intresserade av ett personlighetsdrag som inte är genetiskt betingat säger en DNA-profil just ingenting.)
meanman (min kursivering) skrev:[...] käre Gustaf.
Känns skönt att veta att åtminstone Du, om jag nu, som vissa olyckliga själar, skulle gå genom livet utan att hinna någon annan, håller mig kär. Vore trevligt om Du dök upp på någon "filosofiforum-träff", så kanske vi kunde utveckla den relationen.
Lev väl,
Gustaf
laotzu skrev:Ser fortfarande inte vad arvsanlag har med minnen och erfarenheter att göra.
Har att göra med? Ja på vilket sätt?
Här menade jag t.ex disposition för Alzheimer.
Men du är tydligen inte intresserad av varaktigheten av s.a.s skivans spår utan av 'arten' av spårets innehåll?
Jag anser det vara en något naiv hypotes att verkligheten 'avbildas' i en typ av minnesbank.
En alternativ hypotes, som jag föredrar, är att tala om 'minnesfrön' som kommer i dagen i rätt jordmån.
laotzu skrev: Men den[..DNA-profilen] säger t.ex. ingenting om hur personen har lärt sig leva med dessa[...personlighetsdrag].
Lärt sig leva med? Hur länge håller man på med det? Till dess man dör, en ständig anpassning(i en föränderlig värld)?
Är det fråga om anpassning så uttrycks det väl i sättet att leva? Och det kan man iaktta. T.ex hur ens barn anpassar sig i livet, givet sina genetiska arvsanlag.
laotzu skrev: personens personlighet,
Personens personlighet?
Ibland, kanske ofta, används de båda orden tämligen synonymt.
'-Han är inte samma person längre.'
eller
'-Hans personlighet har totalt förändrats.'
Om du syftar på 'läggning', så är vi åter till disposition, som påstås vara genetiskt betingad.
laotzu skrev: personlighetsdrag som inte är genetiskt betingat
Skulle det finnas sådana? Drag, läggningar, som inte är detsamma som sådant vi beskriver som ärftliga dispositioner?
laotzu skrev: Vore trevligt om Du dök upp på någon "filosofiforum-träff", så kanske vi kunde utveckla den relationen.
Lånar ett uttryck av Wittgenstein: 'Den tiden är förbi'. Tror jag. Håller till i södra norrland numera. Men jag har vankat omkring i SU:s filosofiska korridorer några år, bland de 'kända namnen'.
Men du kan med fördel fylla i lite av din profil på forumet(som jag gjort)!
Evelina_Jensen skrev:..då är det såhär, att jag läste ett kapitel i en bok om det här. det stod ungefär såhär:
om Britta råkar ut för en bilolycka och hennes kropp och halva hennes hjärna inte går att rädda, om man då opererar ut hjärnan och sätter in den i en ny kropp, blir det fortfarande Britta då?
Jag undrar om det inte är en lämpligare föreställning att den 'distribuerade' hjärnhalvan bildar en egen personlighet, än att tänka sig två Britta?
Att två hjärnor i stort kan ha samma erfarenheter låter sig föreställas.
Varför skulle inte två anatomiskt skilda hjärnhalvor kunna ha varsin erfarenhet? Varför skulle inte Brittas avlägsnade hjärnhalva justera sin erfarenhet utifrån sin nya placering i verkligheten, sin nya kropp?
kommentar:
Sådana här frågor drar upp dels den experimentella psykologins resultat ang. 'multipla personligheter' i en och samma individ,
dels de nya 'biomedicinska' rönen ang. det man kallar 'chimera'. En person som i tidigt embryonalt skede utvecklats från två sammansmälta befruktade ägg. Och vars organism uppvisar två olika DNA-profiler.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: hjärnor?
Evelina_Jensen skrev:något som jag är väldigt intresserad av är det här med hjärntransplantationer. om vi utgår från att personligheten ligger i hjärnan, inte i kroppen, och om alla våra efrarenheter och minnen ligger där också.
då är det såhär, att jag läste ett kapitel i en bok om det här. det stod ungefär såhär:
om Britta råkar ut för en bilolycka och hennes kropp och halva hennes hjärna inte går att rädda, om man då opererar ut hjärnan och sätter in den i en ny kropp, blir det fortfarande Britta då?
tänk sen om den andra hjärnhalvan ändå går att rädda, och den blir transplanterad till en andra kropp, som också klarar operationen och allt det. blir det då två Brittor? får dom två olika sidor av hennes gamla personlighet? får dem samma minnen? eller blir det uppdelat på "kreativa minnen" och "logiska minnen"? eller något i den stilen? samma med egenskaperna?
detta är något av det jag har tänkt mest på under den senaste månaden, och jag skulle vilka höra lite av andras åsikter om mitt lilla problem..
tack
/Evelina
Om vi förutsätter att det skulle gå att genomföra så pass sofistikerade transplanatationer så torde svaret på din fråga bli ja.
Vänligen
Fredrik
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster
