Smärtsamt förgäves?

Moderator: Moderatorgruppen

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Smärtsamt förgäves?

Inläggav meanman » 15 apr 2006 20:26

Det är väl känt att smärtan upplevs i hjärnan, t.ex även från en amputerad värkande fot.
Att smärta är en signal att akta den del av kroppen som är skadad och ur evolutionssynpunkt är fördelaktig för att uppmärksamma skadan verkar mycket begripligt.
Och att det är nerverna från det skadade stället som signalerar och i hjärnan ger smärtupplevelsen har konkret visats genom att koppla om nerver från ett skadat ben på en mus till att gälla signaler från ett icke skadat ben. Musen haltar och slickar då det oskadade benet och fortsätter att anstränga det skadade benet.
Men nu undrar jag vilken fördel det evolutionsmässigt skulle vara att ligga och dö i en plågsam skada eller sjukdom som det inte går att göra något åt,
inte heller helt lindra smärtan.
Så många som tidigare har dött av blindtarmsinflammation t.ex.
Det är då man kanske säger: ta fram bössan och skjut mig!
Men varför, ur evolutionssynpunkt, är vi kopplade så att vi känner smärta även då det inte hjälper med att ta det lugnt och tillfriskna?
Att det finns smärta som beror på letala skador som inte kan åtgärdas, borde väl vid det här laget ha blivit bortselekterad?
Man kan ju inte så gärna tro att 'evolutionsmekanismen' tittar framåt, att vi en gång medicinskt skall kunna åtgärda allt, bara det förekommer en smärtsignal som uppmärksammar....... eller?
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 17 apr 2006 03:16

Meanman,

Men varför, ur evolutionssynpunkt, är vi kopplade så att vi känner smärta även då det inte hjälper med att ta det lugnt och tillfriskna?
Att det finns smärta som beror på letala skador som inte kan åtgärdas, borde väl vid det här laget ha blivit bortselekterad?


För att inga överlever som kan dra nytta av denna egenskap och föra den vidare. Hur skulle det kunna bli bortselekterat? :)

Enda sättet att göra det är att finna en person som dött genom en skada, och som på dödsbädden intygat att han inte hade smärta - och sedan ta genmaterial från denna person och gynna det. Men dessa gener kommer aldrig på naturlig väg att hitta utrymme att uttrycka sin dominans.

Jo, jag kom på en långsökt variant där detta skulle kunna bli en naturlig dominans: Antag att kulturen plötsligt börjar värdera denna egenskap högt, till den grad då respektive partner börjar undersöka huruvida deras svärföräldrar har det när de dör, och utifrån detta bestämmer om de vill fortplanta sig eller inte med sin partner.

Men sedan finns problemet med hur kroppen ska kunna skaffa sig en sådan intelligens så den kan skilja på en dödlig och ickedödlig skada. Vinsten är större (oändligt större eftersom det ena alternativet leder till döden) att kroppen har en övertro på sin egen förmåga till överlevnad. Om man ser till detta så är det nog ändå inte gynnsamt att fortplanta sig med någon vars svärförälder har denna funktion bortkopplad, eller att på genetisk väg försöka vidareföra anlagen.

Johan

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 17 apr 2006 14:47

Johan Ågren skrev:För att inga överlever som kan dra nytta av denna egenskap och föra den vidare. Hur skulle det kunna bli bortselekterat? :)


Ja, det är ju slående sant på sitt sätt.
Men jag kan tänka mig ytterligare frågor om förmågan att uppleva smärta och ökad sannolikhet att överleva, som individ eller naturligt muterad art.

En egenskap som främjar överlevnad dominerar säkert efter ett tag hos de som faktiskt överlever i en viss livsmiljö. Det är långt flera, om inte alla, som har den egenskapen i artens överlevande population, än vad som inte har den.

Så inte med smärta. Den har dominerat och kommer antagligen att dominera över icke smärta hos alla som dött, är döende och kommer att dö. Och det är långt långt flera än de som nu faktiskt lever.

Så vad var det för överlenadsfaktor som resulterade i att en stenålders människa skulle ha ont som döende i en blindtarms inflammation?

Att kropp efter kropp hade denna 'övertro' som du säger, fördes ju inte vidare efter 'misslyckandet'. Så det tycks inte som om det är någon ände på kroppar med övertro..

Jag vet inte om jag just i det här avseendet skall anse att de så detaljerade genetiska programmen 'gjort en svepande gest', och utrustat
av naturen oåtkomliga organ med smärtalstrande aktiviteter.
I slutändan så att säga utan överlevnadsbetydelse...

Man kan undra över uttrycket ' lidande adlar...'
Och om lidande förbereder kroppen på döden,
att det ofrånkomliga lidandet ändå fyller en funktion.

(var det inte Freud som vägrade smärtlindring på sin dödsbädd, för att han ville vara så klar som möjligt i sitt döende)
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 17 apr 2006 16:21

Så vad var det för överlenadsfaktor som resulterade i att en stenålders människa skulle ha ont som döende i en blindtarms inflammation?


Egenskapen har ju inneburit en fördel då övertron i vissa fall var avgörande mellan liv och död. Smärtan som inte ger upp - utan fortsätter att påkalla uppmärksamhet - är en viktig peakperformancefunktion. De flesta dör, men vissa överlever ändå och kan kanske tacka denna smärta för detta. Dessa överlevare har sedan fört sina gener vidare, medan de som inte hade den hjälpande smärtan förstod inte att agera på bästa sätt.

Sedan kan det faktiskt vara svårt för våra kroppar att göra en sådan selektivitet. Att kroppen verkligen förstår att nu är det kört. Och i de fall när det verkligen är relevant så blir det som jag skrev tidigare; den goda egenskapen förs aldrig vidare.

Att kropp efter kropp hade denna 'övertro' som du säger, fördes ju inte vidare efter 'misslyckandet'. Så det tycks inte som om det är någon ände på kroppar med övertro..


Nej egenskapen fördes vidare med de som ändå överlevde.

Man kan undra över uttrycket ' lidande adlar...'
Och om lidande förbereder kroppen på döden,
att det ofrånkomliga lidandet ändå fyller en funktion.


På samma sätt som kvinnans födselsmärtor inte selekterats bort så selekteras inte andra egenskaper bort som visar sig vara goda när det redan är för sent. I det förstnämda kan man i och för sig invända med att smärtan vid födseln verkar avskräckande för ett skaffa ett andra barn. I framtiden kanske det får ett utslag.

Att vi dör behagligt är ingen genetiskt överförbar funktion. Att vi däremot lyckas besegra döden genom smärtans hjälpande hand är det.

Johan

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 17 apr 2006 17:33

Johan Ågren skrev:...Nej egenskapen fördes vidare med de som ändå överlevde.


Men vänta nu. Menar du att de förfäder som överlevde en blindtarmsinflammation fick ättlingar som också överlevde en sådan osv.?

Då borde det finnas väldigt många i vår tid som skulle klara det utan operation. Men det är inte fallet vad jag vet.

Meningen i det du säger är väl att de som i början inte var disponerade att få det med letal konsekvens förde denna 'immunitet' vidare?

Och min undran kvarstår då varför både de som är disponerade att dö av en sådan sak och de som inte är det av naturen ålagts att känna smärta?

Hästar som förr i tiden tillbringade hela sitt liv med att arbeta i mörka gruvor förlorade med tiden förmågan att se. När ögats funktion, hästens seende inte spelade någon roll, retarderade funktionen.

Om nu 'det letala' förvillar, så ta t.ex våra förfäders tandvärk. Vad hade den för evolutionsvärde? Att akta tanden? Tja, den gick ju i alla fall förlorad! Och varför vore det inte ett bättre liv att tugga med resterna av den så länge det gick - utan smärta?

Alltså varför retarderade inte smärtnerverna vid förfädernas tandvärk, när t.ex synnerven hos gruvhästarna gjorde det?
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 17 apr 2006 18:14

Men vänta nu. Menar du att de förfäder som överlevde en blindtarmsinflammation fick ättlingar som också överlevde en sådan osv.?

Då borde det finnas väldigt många i vår tid som skulle klara det utan operation. Men det är inte fallet vad jag vet.


I detta fall är det bevisligen så att evolutionen ännu ej har lyckats övermanna situationen. I andra fall kanske det är så däremot. Men det blir väl inte bättre för att evolutionen implanterar en tendens att ge upp. Det kommer inte fler överlevare ur en sådan situation. Hur som helst är smärtreducering vid dödliga skador/sjukdomar ingen genetiskt överförbar funktion. Och det var ju detta du förundrades över.

Och min undran kvarstår då varför både de som är disponerade att dö av en sådan sak och de som inte är det av naturen ålagts att känna smärta?


För att smärtan ålagts överlag som en gynnande funktion först, och för att den sedan ska försvinna i specifika situationer så måste det också uppstå ur en gynnsam situation, något som aldrig uppstår så länge personerna dör hela tiden och inte kan dra nytta av sin överlägsenhet.

Om nu 'det letala' förvillar, så ta t.ex våra förfäders tandvärk. Vad hade den för evolutionsvärde? Att akta tanden? Tja, den gick ju i alla fall förlorad! Och varför vore det inte ett bättre liv att tugga med resterna av den så länge det gick - utan smärta?


Är det inte åt det hållet då? Det gör ju fasligt ont i början när nerverna är öppna, men med tiden så dör även dessa. Jag vet inte riktigt. Om det uppstår infektioner i tandköttet däremot efter en tand har spruckit, så påkallar smärtan något viktigt, något som bör åtgärdas, för annars dör hela kroppen. Men jag tror det viktigaste svaret på dessa frågor är att våra kroppar inte kan klara av denna selektivitet så bra - än.

Alltså varför retarderade inte smärtnerverna vid förfädernas tandvärk, när t.ex synnerven hos gruvhästarna gjorde det?


Ja, varför ramlar inte en arm av direkt som är blodförgiftad, och såret läker innan blodförlusten blir för stor, och sedan växer det ut en ny arm, ETC. :) Människan har inte funnits så (tillräckligt) länge. Och varför har vi ens kvar blindtarmen om den mest har funktionen att ta livet av folk? Troligen är det för att evolutionen inte kunnat mutera fram en människa utan blindtarm än.

Johan


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster